Smaka på Stockholm

var vi till på Sveriges Nationaldag. Det var rätt kul tyckte men inte Kurt som hatar selen. Han var sur hela resan in med pendeltåget och lite till. Jag älskade det och när Mikael Rickfors skulle spela hakade jag på. Kurt tyckte det var lite varmt så päronen gick och ställde sig i skuggan istället och gissa vad, vi fick glass.

Det var kul faktiskt. Så kom det en grå jako och hälsade på fast den hade ingen sele, den och den det var visst en tjej men det visste inte jag alls. Som vanligt ville många hälsa på oss eftersom vi är så färggranna och små men Kurt vägrade befatta sig med andra tvåbeningar så jag fick väl offra mig lite.

Jo en kul sak som päronen skrattade åt, när vi stod vid stora scenen och lyssnade på han Rickfors var vi på stora skärmen. Mamma fick hicka och började skratta och pappa också.

Tydligen måste vi nattas nu fast dom lovar att inte släcka. Tänk päronen skall ut och gå på stan och DET utan oss. Ganska fräckt faktiskt.

En annan kul sak är att snart skall Melker komma hit och på med oss i 3 veckor. Kurt tycker kanske inte det är kul men jag gillar Melker. Vivvi skulle också ha kommit men hon har flyttat. Tur kanske det var för hon pappa jättemycket fast han ville gärna passa henne ändå. Pappa säger att fruntimmer är ena arga saker.

Hejdå!

Farsor och Morsor på stan

Ikväll blir det nattmangling som börjar 19:30. Får se hur länge vi har fötter och höfter att knata omkring med tanke på att det är typ hundra år sedan sist. 1994 eller 1995 var det och f*n minns när det var. Vi är färskingar så vi börjar som sådana. Några av dom "gamla" är kvar och det skall dessutom bli roligt att träffa dom.

En skolavslutning från då när vi var aktiva höll vi stånd till ca 4 snåret på morgonen men det var då det. Då var det mycket på Djrugården nu är det helt annorlunda. Vi kan inget om hur det funkar därute nu men får lära oss.

Är du intresserad av hur våra ungdomar har det och kan tänka dig att vandra ute på stan där det händer så kontakta

Semester

är inte kul när man måste ha nattäcke på sig för att dom andra i bilen blir bra döva som dom säger. Vi åkte sent så egentligen var sambo Kurt och jag ganska trötta ändå. Efter lite nattmat blev det godnatt.

Godnatt förresten?! Vem sjutton kan sova när mamma sitter och skriker för fullt och Tessan hänger med på vrålandet, dom påstod att dom sjöng men det lät förskräckligt tycker vi. Våra visslingar är betydligt mycket vackrare.

Fuskigt faktiskt för päronen var vakna hela vägen. När vi sedan sover som bäst och tvåbeningarna slutat vråla så blir vi väckta! Väcka oss mitt i natten när vi skulle gå in till mormor är oförskämt.

Det var kul att åka till mormor men taskigt av päronen att vi fick stanna hemma när dom stack på studenten. Jag hade älskat att vara där med allt ljud som jag gillar att överrösta. Vi fick inte ens vara med när dom åt smörgåstårta efteråt och jag och Kurt hade älskat det.

Jo, päronen fick nästan hjärtinfarkt också. Vi satt ute i våran transportbur och njöt av vädret och en av oss kom på att man kan försöka öppna ena skjutdörren. Helt plötsligt satt vi utanför buren. Kurt satte sig på ena stolsryggen och jag satt och njöt på burtaket. Riktigt häftigt ett tag sedan satte pappa snöre på skjutdörren så vi kom inte ut fler gånger.

Resan hem var också tidigt i säng med täcke över buren men tack och lov var det ingen som sjöng på hemvägen förutom mamma som glömde bort sig med sin musikmobil. Sickna päron alltså.

Tankad, packad och klar

är vi och nu väntas det bara. Pälsbollarna är redan på plats på lyxhotellet. Det skall tydligen regna nere i Göteborg i morgon och det passar väldigt bra med klänning och sommarsandaletter fast "paraflax" finns ju också att tillgå.

Hm, konstigt KA´s kostymbyxor hade krympt en aning, det måste vara ett väldigt konstigt märke 🙂 Det var runt midjan, resten sitter perfekt. Själv har jag ett par väldigt gamla men effektiva gördeltrosor (man har utanpå sina vanliga) så att jag kan se ut som folk i morgon.

Smaka på Stockholm vankas runt hörnet och om säger om det inte regnar på söndag och vi är hemma i vettig tid på lördag så skall vi dit för söndag är enda tillfället vi kan tillsammans. KA jobbar både tisdag och onsdag när jag kan.

Have a nice rest of the week

Grattis alla mammor

och särskilt dom mammor som inte längre har någon som kan gratta dom på sin dag.

Tänker på Mias mamma Riitta och andra mammor i samma situation, där inga barn finns kvar, eller Tuija, där några barn finns kvar. Inte att förglömma mammor som förlorat sina små innan det var dags för dom att komma till världen. För föräldrar som förlorat barn (födda eller ofödda) blir sådana här dagar särskilt svåra om dagen i sig ens tillåts att finnas.

Oavsett hur förlusten har uppstått och ålder på barnet skall barn inte dö före sina föräldrar, naturen är så att gammal går först. En sådan förlust är oftast en naturlig process och därför något många som gått igenom en sådan förlust "lättare" kan förlika sig med och kanske också leva med. Min älskade Mormor

Jag inbillar mig också att när svårt sjuka barn dör är det också en mer hanterbar förlust, dvs det är mer logiskt när allt annat är uttömt, när sjukvården gjort sitt och inget mer kan göras, barnet har det svårt och det som återstår är lindrig innan det är dags att säga adjö. Jag vill tro att dom föräldrarna, nära anhöriga, under resan dit får en chans och verktyg att kunna hantera döden när det oundvikligen kommer. Kanske läker dessa föräldrar i sorgeprocessen som pågår under tiden det svårt sjuka barnet lever. Jag menar läka med att man får förlika sig med det oundvikliga, man får en chans att ta tillvara på det som alls är möjligt så att när döden kommer kanske har en bas att börja ifrån för att kunna fortsätta leva med eller utan andra barn.

Det omvända är svårare för mig att försöka förstå, alltså barn som förlorat en eller flera föräldrar. Hur gör dom när deras kompisar, klasskamrater osv grejar i skolan, på dagis eller liknande för att fixa något åt mamma eller pappa? Ett helt annat ämne som jag är tacksam över att inte ha erfarenhet av och inget att fördjupa mig i idag.

Grattis alla mammor och låt dagen vara din hur du än gör den din.

Gökande, solsken och viktkoll

Det bästa av allt är väl ändå att vi kan fylla på förnödenheter men jag hade gärna sluppit för hellre är jag ute i solen och sitter och läser en bok jag inte har och dricker kaffe i godan ro.

Mannefredde med sambo Kurt sover ff så någon större fart har det inte blivit på dagen även om jag varit uppe några timmar redan. Fel, dom vaknar nu säger Mannefredde på sitt sätt. Dags att täcka av buren och ha bajsstudier i duo med följande morgonvägning.

Ett bra sätt att ha koll på en göks hälsa är bajset och vikten. Mannefredde och Kurt väger cirkus 155 – 163 på morgnarna (enstaka tillfällen mer än så) och svajet på ca 8 gram är troligtvis beroende på kvälls/nattmaten kvällen före. Denna vikt har dom hållit sedan vi började ha koll på vikten även om Kurt Grönstedt vägde närmare 170 när han kom hit förra sommaren.

Slut på skitprat, vill någon kika på en gammal video på en marscherande och studsande gök så kika in på Gökarnas sida. Det är faktiskt än rolig videosnutt och visar på ett normalbeteende åtminstone på Mannnfred, Kurt har inte gjort så men jag vet andra caiquar som har

7 burkar Palmbutter blev det från butiken TajMahal på Kammargatan 40 i Stockholm. Mamma blir nöjd iaf och jag hoppas verkligen att Country Chop kommer att smaka som jag minns det. Skulle vi någonsin få besök så kanske jag tom kan bjuda på det om jag studerar hur mamma göra ordentligt.

Caiquebesök i helgen

men det är inte hela sanningen för päronen kommer också. Vi skall vara "barnvakt" åt Vivvi och Melker under 3 veckor från veckan före midsommar. Melker känner vi sedan tidigare men Vivvi känner vi inte så väl. Vi träffade Vivvi och Melker med päron för 3 veckor sedan och det gick jättebra ända tills Vivvi blev upptrissad av KA i leken och då djävlar blev det blodsutgjutelser när KA försökte bromsa ner.

Vi får se hur det går på söndag. Oavsett hur det går skall vi passa dom men det är skönt om kriget är över innan så att vi får ha lite trevligt också och inte bara fullskaligt caiquekrig. Caiquen må vara liten men det gör fasen så ont av deras bitande.

Stackars våra pälsbollar säger jag bara, dom tycker det räcker med 2 marodörer. Hoppas vädret blir bra på söndag för då kan vi ha badkalas i buskarna. Nej, vi tänker inte släppa lös 4 caiquar i buskarna men Mannfred kan ju visa hur hon gör och Kurt Grönstedt också för han är lite mer van.

Lite roligt med Vivvi är vi träffade henne för ett antal år sedan på Lida Countrefestivalen men då hette Vivvi Palle och troddes vara en kille. Tänk så livet kan vara med caiquar och kön.

Trevlig helg!

Country Chop

eller Groundnut Stew är en västafrikansk traditionell maträtt. Jag skulle kalla det för nationalrätt, åtminstone för alla utlandssvenskar/norrmän och annat löst folk som bodde i Liberia och Ghana på 60 och 70 talet . I Ghana sa man palmnut stew. Det tillagas inte som i länken ovan utan mer som så här,

Nästa vecka skall vi äta den maträtten och mamma skall laga till den så vi skall köpa den viktigaste ingrediensen Palm Butter. Undra om det kommer att smaka som jag minns att det smakar. Vi har ätit  rätten efter att vi flyttade från Afrika men det är trots allt många år sedan.

Den maträtten tillsammans med pepper soup är Mitt Afrika i matväg.

Syrrans äldsta tar studenten så vi skall ner till Göteborg med skön fröken och vän. Nej, vi skall inte äta maträtten den dagen, tror inte att de andra studentgästerna vill utsättas för den särskilda rätten utan att få chansen att välja.