Gökboets samlade uppdateringar

för mig i dag och det känns surt och trist men vad kan jag göra när jag inte orkar annat än att ligga, snörvla, snyta, hosta och ligga lite till. Man får se det positivt, KA är bättre även om han inte är helt och hållet bra. Han skall iväg och jobba 12 – 21:45.

Jag som inte brukar bli sjuk har nu varit/är det 2 gånger denna höst/vinter. Jag tycker synd om mig själv, väldigt mycket också. Var tvungen att vara hemma från jobbet i går och det trots att jag inte har tid med tanke på mitt nya jobb, mycket skall vara avslutat och inget skall ligga och skräpa efter mig. Min nuvaranda arbetskompis sa att jag slappnar av och då är man mer utsatt.

Det började redan i onsdags eftermiddag/kväll med stick i halsen och känslan av att det låg minst ett hårstrå där. I torsdags jobbade jag men det var på gränsen vad jag mäktade med. Oavsett vad så måste jag vara på jobbet på måndag så vi får hoppas på något underverk under morgondagen för idag mår jag sämre än i går och skall snart gå och lägga mig igen.

Min tanke var att skriva lite om Kurt Grönstedts ”Mamma”, Malena som gick bort i tisdags kväll efter en lång tids kamp mot sin cancer men jag vet inte vad jag skall skriva. KA hittade ett bra kort på henne från en av träffarna på Sjöistoriska sommaren 2005 så jag skall skriva något men orden är svåra och värst av allt är att vi inte hann ses något mer efter sista träffen på Fjärilshuset i september. Den gången grät jag efteråt för det är hemskt att se någon försvinna framför ögonen på en.

Sängen nästa, till senare.

Det har känts som att hålla andan hur länge som helst och både tangenthäftan och tunghäftan har suttit i. Nätterna har varit jobbiga och tankarna har snurrat men till slut så…

Tänk att börja nytt år med nytt jobb och ett som jag så gärna ville ha också och inom den branschen jag så gärna vill jobba. Som bonus är nya jobbet där jag vill jobba också. Allt på en gång och till Kista bär det av efter Trettondagen. Vad jag skall göra förtäljer jag så snart jag har fått se min nya arbetsbeskrivning men det är en kombinerad ekonomiadminstrativ tjänst med sådant jag gillar mest – att få saker att fungera för är det något jag är bra på så är det att lösa problem.

Bra villkor också och jag är supernöjd. Stackars KA har hållit andan med mig så han tog liksom slut när jag ringde och berättade. Så slut så han fick lägga sig och sova lite. Visserligen borde han ha gjort det ändå eftersom han faktiskt är sjuk och hemma med dunderförkylning, röst som låter som en raspig jazzskiva, huvudvärk och feber.

Tänk så bra det kan bli och i ärlighetens namn är det också det enda jobbet jag ville ha och också sökte och fick komma på intervju för. Först till ett bemanningsföretag och sedan till företaget i sig och dom ville ha mig. Jag är bra helt enkelt.

Tack för all tumhållning och hemliga knep för något måste det ha varit 😉

så snart kanske det står något annat här än ingenting 🙂

men nog är det spännande med alla möjliga och omöjliga konstiga saker.

Hieroglyfer, ja vad annars från mig 😉

Ha en bra dag, det skall jag ha!

Detta skrev jag 27 februari 2004 men gjorde det inte mer än som utkast. Jag kikade igenom mitt arkiv och såg den. Den är lika aktuell idag och artikeln från Aftonbladet finns också kvar så jag lägger ut den för egen saks skull.

är väldigt vanligt även om vi människor inte gärna låtsas om det. Situationerna jag menar är tex när andra barn strular till det, hamnar på andra sidan rättesnöret, får problem med psyket (tillfälligt eller permanent), får ätstörningar eller andra saker som är väldigt vanliga i dag. Jag förundras över hur snabba andra föräldrar är på att anse det vara dåliga föräldrars fel att barnen hamnar där. Det är så lätt att anse att mitt/mina barn aldrig skulle hamna där för vi har minsann så bra relation osv, osv. Det är där fördömandet kommer som jag menar. Man häver sig ovan den drabbade familjen och anser sig ofta vara så mycket bättre än dom där.

Mina barn och andras ungar är gammalt men ändå väldigt talande om hur vi ofta väljer att hantera händelser eller annat med andras barn och andra vuxna som ofta i sin förtvivlan sliter sina strån och går sönder mer eller mindre frekvent. Varför dessa tankar? Jo artikeln i Aftonbladet som rör ett sjukt barn som försöker ta livet av sig, gång på gång på gång.

Jag tycker snarare att föräldrar borde visa mer både toleranser och även omsorg gentemot dom drabbade föräldrarna för drabbade är dom. Mången gång sitter föräldrar och undrar hur det kunde bli så här, vilka fel man gjort osv, enkelt beskrivet så begriper man ingenting till att börja med. Detta visar på en större insikt i situationen än det dom dömande föräldrarna visar upp.

Föräldrar med barn som halkat fel har det oerhört svårt och behöver allt annat än kritik. Svårt?! Jo, det är oerhört tungt att vara förälder till struliga barn, sjuka barn eller barn som inte är som ”alla andra” (det är väl knappt någon i dag men kanske förstås min mening ändå)

Barnet har ett rent helvete vilket är sanning men en annan sanning är att föräldrarna har ett minst likadant helvete och deras förtvivlan finner inga gränser av vanmakt. Jag känner igen situationen alltför väl och kände igen föräldrarnas ångest, oro, kval, felsökandet med frågor kring hur var och varför. Självrannsakan och orsaksfinnandet finner inga som helst gränser. Det är här föräldrar i en sådan situation behöver stöd men oftast för dom inte det, inte ens av dom s.k kunniga, dom som anser sig vara proffs med alla svaren till det som sker.

Där brister mycket i hjälpen att hjälpa dessa barn att komma igen. Det är ju ändå föräldrarna som skall klara av att stötta i vardagen och ges inga verktyg blir situationen oerhört svår.

ja, det kan man undra men nu skall det bli skönt att sova. Nejdå, det var ingen stökig natt så långt vi såg, märkte av eller visste om men vi hjälpte en person i behov av hjälp och det tog sin runda tid. Man lär sig nya saker varje dag och vi lärde oss flera nya saker nu i natt.

God natt!

P.S Jag gissar att Kurt och Mannfred vaknar tidigt 🙁 D.S