Kategori: Okategoriserade

men nu kastar jag snart min kära lilla bärbara ut genom fönstret. Jag gjorde ett fel så jag måste installera om och felet kvarstår och då förösker jag komma åt att köra från cd´n så att jag kan formatera också men f*n i h*e att det går.
Tiden drar iväg och jag har saker som måste vara klara i morgon. Jag vågar inte använda Toshibas återställningscd för då försvinner även det jag har på lilla D disken – tror jag. Tänker inte chansa. Det borde i sak inte radera men det står att allt försvinner och den kanske tänker själv och plockar det som finns på D också. Feg, nej bara vis av gamla dumheter.
Skit på det mesta men natten är lång är det inte så och sova kan jag göra när jag är borta. Suckar djupt och återgår till min dator. Tur att vi har två iaf.

visa ett par bilder på några underbar krabater. Denna bild togs på Cheeta och Herman när dom sas flyttade in på zoo. Herman måste vara den som bläddrar (jag höll på att skriva läser) i boken och Cheeta har blåa trosor eller liknande på sig. Tänk va, år av ovishet och så pang. Det är visst Tampas dåvarande guvernör med också som tar emot dom två.

Detta är på Uncle Eddie och Jan Godall vid ivigningen av det nya habitatet på Lowry Park Zoo ca 1987, strax efter att Cheeta dog. Ja jag gråter konstigt vore det annars.

säger jag till Carina som äntligen har börjat skriva dagbok igen. Kors i taket och en sak är säker, det var banne mig på tiden!
Spöregn utan dess like
kom under eftermiddagen och det blåste väldigt i samma veva. Det skulle bli kallare enligt vädret och det stämmer, kring 12-14 grader. Som tur var verkar det som att vi åtminstone slipper mer snö i vårt län åtminstone.
”Min” mentala USA resa
har landat hemma i Svedala i morse så nu väntar jag bara på nyheter även om jag och andra har fått dom under resans gång. Där finns filmer om Cheeta och Herman, filmer på Herman i dag, på en kobra som legat i en burk i över 40 år och som fick nytt ”hus” när det filmades, möten och andra trevligheter. Jag längtar tills vi möts igen Kicki.
MS nyheter
har vi ännu inga men vi har fått tid för MR (magnetröntgen) den 4 juni. Förkens lp (lumbal punktion) gav henne alla eventuella ”biverkningar” man kunde få tydligen. Först ut var ryggvärken och hon kunde knappt varken gå eller ligga och definitivt inte sitta dom första dagarna. Under fredagen kom den vidriga huvudvärken som tydligen är likt migrän och hon har både kräkts och nästan gått itu. Det gick inte ens att krypa innan det tog över. Nu har hon nästan blivit helt återställd så nu behöver vi bara vänta tiden ut, 2 veckor till MR och 3 veckor till definitiva besked.
Turligt nog känner hon sig mindre bomlig och dimmig i huvudet och det är en klar fördel. Domningarna är kvar men hon har vant sig så dom är inte lika otäcka som dom besvärar. Jag kanske drar för stora växlar men jag tolkar det som att skovet isf är på återgång eller något ditåt. Kanske blir det inte mer än så här heller fast vi vet ju inget förrän om 3 veckor.
Martin pälsboll
tycker att han skall få mer Alaska Pollok så det är väl bäst att han får det och jag vill ha kaffe och skall sätta på det också.

är det min och andra norrmäns Nationaldag idag. Hipp, hipp hurra för vår dag. Mamma skojade och sa grattis, jag är den enda norrbaggen i familjen förutom pappa. Syrran blev avfälling (svensk) när första barnet var på g (sambon är svensk) och brorsan för att kunna fortsätta som elitdomare för Sverige. Förbenade avhoppare 😉 sa jag då och tycker ff. Det går inte att heta Wesenlund och vara svensk som jag ser det iaf.
Planer fanns att möta upp bland alla andra galna landsmän på Skansen men så blev det inte, kanske nästa år.
För den delen
så får jag i princip inga mail alls numera och det är ju tråkigt men om jag skall vara ärlig så var det så gott som bara spammail som öste in fast det ekar tomt trots allt i inkorgen. Hellre tomt än skräp tänker jag ändå.
Strategisk planering
är kanske att beskriva det hela en aning övermaga men det är nästan det vi måste göra ändå. Jag tror kanske att vi iaf landat i tanken på att göra allt i vår makt. (Nej, det handlar inte om hemmet eller kär fröken alls för dom som nu inte frågar utan bara spekulerar.) Bollen är satt i rullning så får vi se för rätt skall vara rätt, varken mer eller mindre.
Jag har skrattat gott idag,
åt och med min kära syster. Hon närmar sig de 40 och har börjat inse och känna av årens gång så lite stressigt har det blivit för henne. Nytt jobb, dags att förändra och känslan av en inre frihet. Förra veckan blekte hon tänderna, färgade ögonbrynen och känner sig för övrigt redo för Extreme Makeover och mitt i allt i en skämtdiskussion så sade hon akta dig, kanske byter jag gubbe också.
(Jag fick skriva detta bäst att skriva)
Tänk jag har aldrig känt av att åren går men jag skall väl inte säga för mycket det kanske kommer en dag för mig med. Samtidigt tror jag att allt som varit gjort att det säkerligen funnits där men gått obemärkt förbi i allt annat.
Åter till cigrullningen och sedan sängen för den behövs verkligen.

är inte så svårt. Däremot är det jättesvårt att aktivt tänka positivt. Att inte låta tiden bara gå utan att göra något kan ibland vara svårt nog.

sägs det men jag håller inte alls med. Arla morgon sover jag hellre. Upp före 7, då gav jag upp. Gisses vad ljudkänslig jag är, allt från pälsbollarnas snusningar till att KA ändrade sovställning.
Nu har jag ändrat alla mina epostadresser
så att jag iaf vet vart spammet kommer ifrån om det kommer. Min gamla carina@gokboet.nu existerar inte längre alls. Under mitt namn sist i texten finns en klickbar ny adress (den skall vara spamsäker men …), gästboken har ny och kontaktformuläret likaså. Jag är alltså ff nåbar om det nu skulle råka vara så och min wesenlundsadress är väldigt användbar. Jag kommer också att veta exakt var spammet kommer från för det ser jag på mottagaradressen och då går det att åtgärda relativt enkelt utan att mailkontakterna behöver byta adress. KA har fått samma upplägg som jag och det fungerade när vi testade.
Jag skall rensa i länkarna också och sidor som inte uppdateras lägger jag åt sidan och väntar med spänning tills uppdateringarna återupptas.
KA insisterar på att vi skall äta frukost så kanske får jag lyfta mig från stolen.
Vädret är lika grått som jag känner mig och varmt är det inte heller. Hasta la vista!

är av vikt i alla lägen men man måste då förmå sig att ta fram allt positivt.
Bröllopsdagen
gick i jobbets tecken och när jag kom hem mötte KA upp vid pendeltåget. Han hade stått i med städning och så stod där en fin röd ros vid min dator och en påse med en present i på min stol. Älskade make, det var en vetekudde. Jag hade inte köpt ens en blomma för huvudet var inte med även om jag kom ihåg dagen först, en kopp kaffe vid sängen fick Kallemannen iaf.
Vetekudden
måste jag bara skriva om. I julas ”fick” jag två i julklapp (jag var med och köpte dom själv och det var det enda jag ville ha i julklapp. Dessa båda har vi båda förstört så pass att det finns brännmärken på lakan och påslakan av den ena kudden. Den helbrända kudden blev tydligen så het att den fortsatte processen i sängen, under täcket, innan jag lade mig så den blev i sak bara en stor klump av och vi fick brännmärken på sängkläderna. Lite tur hade vi att det inte tog eld.
Den andra vetekudden har också fått för mycket värme så den har fått hål i tyget och vetet har liksom ramlat ur. Den används ff med ett örngott runt. Ja, jag vet, man kan sy ett nytt överdrag men husmor har jag aldrig hävdat att jag är. Kanske blir det så någon dag men inte än på ett tag.
För den delen är det ju så att livets skola lär en massor och helt klart är att livet stinker alltför ofta men vi är vana så vi grejar nog detta också.

att en människa inte får mer än hon klarar av men nu känns det som att vi blir sparkade på när vi redan ligger.

är det idag. Tänk att 10 år kan bara rusa iväg så där. Livet är ganska förunderligt ändå och vägarna fram inte alltid som man tänkt fast sidovägarna är goda dom också. Jag är så glad för min Kallemann så det finns inte. Bättre livskamrat har jag inte kunnat önska mig.
Längs vägen omvärderar vi i mångt och mycket och lär oss annat. Det är fascinerande.
Tråkigt nog är det dags att göra sig klar för jobbet så jag ser framemot kvällen när jag kommer hem. Beroende på kanske vi tar en matbit ute, vi får se.

vägen med ryggmärgsprovet trots stor osäkerhet hos läkaren. Fröken är värd all beundran med tanke på hennes otroliga sprutskräck. Stolt är väl fel ord men jag känner mig stolt ändå. Borelia, B12 och en hel drös andra prover togs igen men dom förra visade njet och nada och dessa antas göra likadant men för att säkerställa så och det är bra, dubbelkoll gör ju inget.
En märklig sak är mitt i allt detta, jag känner mig lugn av flera skäl. Dels har jag ett viktigt bollplank i MS frågor (tack), dels är frökens läkare också forskande professor inriktad på MS och så otroligt go och mjuk som människa som förmedlar kunnande, ro och trygghet, dels finns där en hel uppsjö med resurser på Karolinska för MS och vissa har sas aktiverats. Nu är fröken med i MS registret och är också då öppen för frivillig forskning när det ges/önskas/behövs för eventuella framtida underverk. Prover och sådant kommer att användas i forskningssyfte och för framtiden känns det gott.
Provet gick som sagt men en väldigt ovanlig (få drabbas av) bieffekt kan vara även ryggsmärtor neråt benen och lite till och det är precis vad fröken har så ryggläge och ro gäller.
Lite kaffe och liten stund i solen innan den försvinner.