Kategori: Okategoriserade

och vardagen har återgått till livet före semestern eller efter, det beror på hur man tänker lite grann kanske. 3 veckor tar slut ganska fort även om det känns som att dagarna inte rusat sin väg. Jag sov tom gott i natt även om jag trodde jag skulle sova oroligt.

Vi har gjort en del förutom rensat hemma och vi träffat människor men det där med Furuvik var en mäktig upplevelse. Jag började skriva om Furuvik men så blev det inte mer för hur sjutton förmedlar man en ganska omtumlande och oerhört emotionell upplevelse av att stå framför chimpanserna och bara känna.i få ord? Jag kan det inte men jag skal skriva färdigt. Jag var helt flut efter Furuvik och hade bara Cheeta i huvudet, tack än en gång för en livsupplevelse även om jag hade kunnat och ff kan ge vad som helst för en kram med di håriga släktingarna våra. En dag kanske jag får den chansen, jag hoppas iaf.

Helgens Pride gick väl ingen obemärkt förbi och vi hade en lätt picknick i Humlegården med trevliga möten inklusive kära återseeenden. Som Susanne sa det är ju nästan tradition (eller hur det nu var) som avslutades med en kaffe i Gamla Stan. Trevligt sällskap och så snart herr Jonsson (som skriver som han inte gjort på år och dagar) får ihop bilderna så kommer det lite text också.

Dags för en frans eller två och så den där koppen kaffe jag stirrat på ett tag innan det är dags att gå till bussen.

P.S. Tiina har återkommit till webröran och skrev flera dagar på raken 😉 D.S

Imorgon börjar vi jobba. Carina som vanligt i Solna och jag som vanligt i Jakobsberg. Sammanfattningsvis måste jag säga att dessa tre semesterveckor har varit bra. Olustkänslan som ibland kommer redan när bara halva semestern gått, har inte känts av. Ingen olust alls. I och för sej vill jag inte börja jobba utan ha mer semester men det är en annan sak.

Jag har tittat genom bilderna jag tog i dag på Pridekarnevalen. Många bilder blev det och några går kanske att göra något åt. Ett smakprov har ni här.

Dessutom har jag bilder från Furuvik att visa. Jag lovar, förr eller senare kommer det bilder.

– Bilderna jag just skickat upp, ligger dom i vårt album åsså, undrar jag.
– Nä, svarar chefwebmastern, och tittar konstigt/lustigt på mej.
– Då kan väl du fixa det?, säger jag.
– Nämen, du barar skickar upp dom till album och länkar till dej själv, säger chefwebmastern.
– Jahaa, säger jag.

Vi har åxå farit in till staden för att titta på Tall Ships Race.

Mycket folk var det,

och mycket tackel och tåg, master och rår.

Med trevligt sällskap, Carina R, Thomas och Lina (i barnvagn),

blev det en lyckad dag.

Semestern fortsätter. Två dagar kvar men jag är fortfarande ledig. Sen sist har vi varit på Kista Galleria.

Där möttes vi med Anneli och Sofia.

I sex-sju timmar gick vi runt, drack kaffe, åt mat och glass.

Någon tycker att citron är jättegott och äter sådana som äpplen.

Vi provade hattar fast den här hatten är egentligen en fruktkorg från Clas Olsson.
Åsså hade springtävling där Sofia bestämde att båda vann. Fast det har jag ingen bra bild på.
Min chefwebmaster har installerat en ny version av MovableType. I den versonen är det mycket lätt att lägga ut bilder på hemsidan. Lätt har det varit tidigare åxå föståss så vad jag menar, det är mycket lätt nu. Jag kommer (hoppas jag) inte behöva fråga längre hur jag ska göra när jag vill skicka upp en bild. Bra eller dåligt? Vet inte men det är roligt.

fast mest är det faktiskt KA som varit den flitige även om jag bidragit.

Projekten var 3:

Garderoberna

Gamla sovrummet

Förrådet

Resultaten är:

Garderoberna = klart

Gamla sovrummet = klart

Förrådet = klart

Det enda som återstår är var s.k. leftovers skall hamna någonstans.

Gökarna har fått flytta in i gamla sovrummet och sover första natten där. Hela deras stora bur är där så dom är inte lösa utan har sitt riktiga hus inklusive deras holk. Mannfred tycker det är lite pestigt så där men vi får prova för Kurt Grönstedt är en riktig pain-in-the-ass just nu och det mest mot sig själv. Han har fullt upp med att jaga bort störande faktorer och det finns bara en sådan och det är KA. Så fort han hör KA så hetsar han. Det innebär också att han går ner i vikt och något som är fullt naturligt men hönspäronen tycker inte alls att det är kul. Kanske får dom mer ro därinne.

Tanken är inte att dom skall vistas därinne utan vi kör samma rutin som vi gjort i snart 3 veckor men burtiden har dom som lite egen och kanske är det bra eller inte. Just nu oroar jag mig bara för att det är kallt därinne.

Köket ser nästan ut som ett kök och väggarna där buren stått har inga matrester kvar. Kanske kan vi få upp någon blomma på fönsterbrädan också. Vi får se om det funkar med herr och fru Gök i gamla sovrummet.

Kanske bäst att gå och lägga sig, vi skall upp tidigt och hinna med ett tåg – helst.

och det kan vi bara tacka en person för det, tusen tack!  Det känns otroligt och ja, tänk…Foton kommer och en liten besöksrapport på det hela. Jag vill absolut inte missa chimpanserna och matning klockan 11:45. Vi åker tåg till Furuvik i morgon 09:30 och är åter strax före 20:00.

Det skall bli väldigt roligt, skönt och underbart.

Tiden har inte rusat iväg men nog känns det som att det redan är slut. Inget bra väder har vi heller haft även om jag försökt att sitta ute en stund dom soliga glimtar som varit. Konstigt det där när det känns som att det är slut fast det är en hel vecka kvar.

Första veckan blev lite rörig iom att Kurt Grönstedt visade sig vara holksugen och började försvara sitt hus, dvs var som helst egentligen där KA befinner sig men särskilt vid deras bur. Sedan blev det miss i röran och tanken på Furuvik med flera insåg vi att det blir inte utan bara vi men vi gör det sista semesterveckan istället.

Kändes och känns sorgligt att vi inte skulle bli fler. Ännu sorgligare är det att det inte blir alls eftersom det bara finns en död bil. Med en död bil tar man sig inte till Furuvik och min stora önskan om att kika på chimpanserna redan vid 11 tiden på morgonen gick om intet. Hade varit en skön känsla att ha med sig till hösten och vintern. För mig var det en kul sak och rätt så viktig också för då hade vi gjort något annorlunda och minnesvärt.

I sak skall vi inte klaga för andra veckan (som tar slut idag) har varit intensiv och positiv. I torsdags mötte vi upp Anneli med skön fröken Sofia (KA´s barnbarn) i Kista Centrum. Dom hade 50% på reapriset på Wedins och KA äger bara ett par promenadskor som har hål i sulorna så vi var bara tvungna att se om det fanns något. Tråkigt nog fanns inga skor till herrn så vi får satsa på att det inte regnar när vi är ute och går för att bli blöt är inte kul 🙁 och faktiskt inte bra heller.

Vi var där i 5 timmar och hade roligt tillsammans med både pappersservettkastning och språmgmarscher där båda vann, jo dom som sprang var KA och Sofia vi andra var hejaklacken.

Ha en bra söndag, det skall vi.

Vi har varit i stan hela dagen kan man väl säga och skönt var det. Mest roligt faktiskt att äntligen, efter 6 år, till slut träffa Carina som tillsammans med hennes sambo Anders Thomas och lilla fröken ”le hela dagen” var i Stockholm på semester. Vi möttes före 12 vid Slottet och en liten fröken log redan då och gjorde så resten av dagen. Maken till solstråle har jag aldrig varit med om och jag tyckte min fröken var en solstråle när hon var i den åldern.
Det var/är stor begivenhet med stora segelbåtar i dagarna 4 och evenemanget heter Tall Ships Race Lite kul att Anders Thomas också var sugen på att kika eftersom KA defintivt var sugen på det.
Vi siktade in oss på att börja med lunch för att mätta magen på oss alla (vi hade inte ätit frukost och var ganska tomma i magen). Det blev en sen lunch för inget passade smaken, plånboken eller tillgängligheten när vi till slut bänkade oss på ett kinahak Vägen dit var vacker och faktiskt också blöt mellan varven. Vi såg alla vackra segelbåtar längs med Slottskajen upp mot Slussen innan lunchen.
Efter maten tänkte vi få i oss en kaffe och herrarna hade siktet inställt på att gå ombord på den Mexikanska segelbåten (Cuauhtémoc* MEX Barque 1982 90.50, se mer här). Det blev då från Slottskajen via Skeppsbron och vidare mot Stadsgården där dom största segelbåtarna låg. Folk, folk, störtskurar och sol men inget kaffe.
Fötterna möra, kaffetarmen skriker men lilla solstrålen sken som en sol hela hon, begriper inte för maken till glad tjej har jag aldrig mött. När vi väl kom fram till Mexikanska barken tog dom inte ombord fler utan man fick återkomma i morgon. Väldigt besviket men samtidigt hade kaffesuget tagit överhanden och vi siktade in oss på att komma till ett fik var som helst.
Det blev vägen via Gamla Stan innan vi tog oss mot Centralen via Drottninggatan. Till slut hittade vi ett fik och bänkade oss. Gissa om kaffet var gott. Lillfröken fick smaka lite citronfromage/marräng kaka och minerna var obetalbara men tydligen föll det damen på läppen.
Så gott kaffe var det länge sedan faktiskt och om det att det var gott eller bara kaffesuget förtäljer inte historien.
Nu skall fötterna vila och vi också och en lång skön dag är slut. Hemma möttes vi av väldigt glada caiquar som ville ut och rumla