Kategori: Okategoriserade

Visst märks det att vi går mot höst för det är kyligare/svalare på kvällar och nätter som tur är. Jag tänker ibland på värmen i Afrika när vi här i Sverige håller på att förgås av värmen och intensiteten. I Ghana hade vi aircondition inne och fick aldrig ha fönstren uppe för då skulle inte det fungera. Ute befann vi oss stora delar av dagarna. Lite skillnad är det trots allt för när vi kom till Sverige på besök höll vi på att frysa ihjäl som vi upplevde det hela. På somrarna så gick Kirunaborna lätt sommarklädda och vi wesenlundare hade jackor, vindjackor med frottéfoder i för vi frös verkligen. Två motpoler och två kontraster i allt vad att leva heter. Så märkligt livet kan te sig ibland.

Språkligt garv
Det finns mycket som kan bli väldigt fel vad gäller just språket och hur ord används. Denna artikel fick mig att skratta för den som läser eller hör har många gånger helt olika visuella bilder av det sagda än den som skriver eller ”skapar” orden för deras betydelse är ofta inte detsamma.

Vad är vi för ena egentligen?
Att vi är konstiga vi människor på alla möjliga olika nivåer vet vi väl alla. Att en helt ”normal” människa helt plötsligt kan ta sig en helt annan roll vet en del av oss bättre än andra. Att man efter flera års vänskap helt plötsligt får för sig att mörda sin vän för att veta hur det känns övergår mitt förstånd och säkerligen många fles. Jag läste det ovan i dagens Aftonbladet. För mig säger artikeln mycket mer om vart vi är på väg, mänskligheten alltså.

Annars då?
Jag är trött men det är inte konstigt, jag är pank och det är heller inte konstigt, jag tänker en massa och är inte konstig för det. Jag ÄR helt enkelt, som så många andra.

var min morgonuppvakning och likaså mannens. En inkräktarmisse befann sig i vårt kök och där fanns också Gubben och Martin som husets stora försvarare. Jag for upp ur sängen som utskjuten ur en raket och fattade njet först men så såg jag och inte bara hörde. Hur jag lyckades att inte stänga ordentligt efter mig så vi fick objudet besök vet jag ej men jag lyckades tydligen mer än bra. *suck* Nu blev det ingen skada skedd (förutom att vi väcktes för tidigt då) och jätteglad är jag för det för kattskador är inte trevliga alls.
Rädda Barnens Hotline
Just idag känns saker relativt bra med tanke på detta jag skall beskriva nu men igår var jag väldigt upprörd. Det kommer pedofilmail som spam, jag har fått dessa till jobbets inkorg. Jag har inte klickat på länken men jag har läst det som står i mailet och det räckte för att förstå att det handlade om pedofili. Jag skickade iväg det till Rädda Barnens Hotline och efter bara några minuter ringer en man upp från Rädda Barnen. Han berättar om de mailen vi fått på jobbet är regelrätt spam och har den ryska maffian som skapare, ägare och ursprung. Länken gick till en spansk sida, med .es och det enda som går att göra i det läget är att spärra sidan så att vi i Europa inte kommer åt den alls. Rädda Barnen är för barnen och tydligen går det inte att ur det perspektivet komma åt ryska maffian för i Ryssland är lagarna kring detta aningen annorlunda. Jag fick då också lära mig hur det kan komma sig att vi (Gökboets domän) ofta får bla polska gästboksspaminlägg utan att detta överhuvudtaget registreras av räknare/tracker. Nätet ”damsugs” och filtreras och vips har du ett gästboksinlägg fast du inte har haft någon besökare, inte ens i gästboken (vår tracker läser alla besökta sidor). Hur lite det än liknar pedofilmail så snälla, anmäl direkt för kanske kan du rädda ett barns livslånga helvete.

Uppkörning
Stoffe, sonen, har uppkörning i dag så kring 12:30 och 1 timme framåt håller vi tummarna för duktig att köra är han och teorin är färdig sedan länge och i sak är det väl egentligen bara området som kan ställa till det för koncentrationen har man vid en uppkörning även om man är aldrig så nervös. Vi håller tummarna.

Brottsoffer och stöd
är helt suveränt att man ger. Som utsatt behöver du verkligen allt stöd du kan få för att ha en chans att komma över saken i sig alternativt åtminstone få ett drägligt liv i framtiden. Det jag tycker är tragiskt är att de flesta som utsätts för div brott, som tex våldsbrott sällan får resurser som detta fall. Hur kan det komma sig att brottsoffer sällan får dessa resurser insatta så direkt efter en katastrof som i ovanstående fall? Ta ett exempel som är relativt enkelt att ta på, en kvinna som misshandlats grovt av sitt ex, blivande ex alternativt första gången så exxet är inte aktuellt ännu eller en okänd förövare. Kanske fanns det barn som såg och i värsta fall var det deras far de såg som gjorde detta mot sin mamma. Inga sådana resurser sätts in till sådana offer inte och skulle kvinnan och eventuella barn behöva fly så inte f*n får de all den hjälp de borde få. Nu tog jag ett sorts brottsoffer och det finns många fler. Visst är kidnappning avskyvärt och säkerligen ger detta ett livslångt trauma men det gör även andra våldsbrott och även de offren behöver alla resurser de kan få. Varför ges inte detta? Det vore inressant att få veta just varför.

Virusmail
har översvämmat både min och mannens inkorg under snart 3 dagar. Det ena mailet efter det andra dräller in med virus och så tacksam jag är att ha NAV och uppdaterat dessutom. Åtminstone 50 mail, till var och en av oss, har ramlat in under dessa dagar och 2 dagar var det ända tills 4 fjuttiga virusmail ramlade in i dag också. Stackars person som har fått virus. Vad det är för virus? Jo, både Klez och Yaha. Tur att vi ändå har bredband, vore fördjävligt att låta dyr modem kosta pengar för sk*t.

?besökare och till later
Nu skall jag göra nytta så sköt om dig och ha en bra dag om du nu gjort dig förtjänt av en 😉 En liten detalj som jag skulle önska att du som besökare kunde ta dig tid att göra, jag menar då särskilt de som inte ger sig till känna, skriv i gästboken så jag vet vem du är. Det finns några besökare jag är särskilt nyfikna på från bla Netlink, Algonet, Ettnet och så Swipnet. Vill man inte skriva i gästboken så har jag ett kontaktformulär och jag bits faktiskt inte.

men lite surfade jag runt ändå även om jag lät bli gästböcker och annat roligt. Måste hålla URL lite kort när jag försöker få till IRL saker. Det gick rätt så bra ändå och en del på väg har vi kommit.

Min goa Moster ringde i går och talade om att hon kommer till Stockholm den 3:e oktober 07:30 på Centralen och åker hem igen den 16:e oktober på kvällen. Det skall bli jätteroligt, min moster är en dam med ruter i och en dam som jag gillar helskarpt. Mamma kommer också och de stannar lika länge. Det finns en bra sak med det och det är att vi slår två flugor i en smäll, mamma fyller 2 dagar efter mig hon fick nänmligen mig som någon sorts 19 års present eller vad man nu vill kalla det för. Bortsett från glädjen att ha mina favvis ”tanter” (säg inte tant till Moster) här så kommer jag att få lite bakat också, damerna har nämligen stora planer säger de.

Vi skall få en del gjort också, särskilt på JOWES för det är där levebrödet är även om det är ett skralt sådant för tillfället, sann optimist heter det visst men annars kan man lika gärna ge upp.

Avdelningen oviktigt vetande, vi har ätit hemlagat varje dag i två veckors tid förutom igår när det blev pizza. Nu är det arbeiten dags, vi läses väl. En liten önskan också har jag och det är att inte få fler dylika inlägg i min gästbok som häromdagen utan använd mitt kontaktformulär istället så svarar jag så snart jag hinner, vill du inte ha mailsvar så låt bli överhuvudtaget.

irriterad och fylld av olust. Har så varit senaste veckan. Det är svårt att skriva om det för jag vet inte hur jag ska beskriva det jag känner. Det kommer att bli brottstycken det jag skriver idag. Oövertänkt i språket och grammatiken.
Det är jobbigt att inte säga nej. Nej, jag vill inte. Nej, jag kan inte. Nej, jag orkar inte. Nej, jag har ingen lust.
Jodå jag orkar, jag kan. Jodå, jag vill, så har jag översatt det. Jodå, jag kan. Alltid. Alltid har det varit så. Även om jag inte orkat eller velat.

måste det gamla rivas, det skrev jag om för ”ett tag” sedan. Det gamla måste rivas ned i sina minsta beståndsdelar för att sedan det nya ska kunna byggas upp. Det känns som om jag inte hittar bitarna.
Jo, titta, där är en! Men vad ska den vara till? Hur används den???
Åh, jag kom på vad det är. Det är min vilja. Öch det där, det är ju mitt ”så här tycker jag”! Men hur i hela världen används de?
Tänk om jag gör illa mej om jag lär mej använda dem. Eller någon annan. Och i så fall, vad händer då. Jag vill ju inte göra illa någon. Jag vill ju vara snäll för det skulle jag vara som barn. Inte säga till eller från. Pappa visade aldrig hur man skulle göra, han var jättesnäll!
Och vad är det där då? Jo, det är ju berättelsen om mitt liv

Det jag kännt, om jag kännt något, har jag inte kunnat ta till vara. Jag har inte kunnat uttrycka min önskan. Jag har inte brytt mej om att känna efter vad jag menat, kännt eller tyckt. Orsakerna kan vara flera, är flera. Jag går inte in på dem nu.
Jag känner mej otillräcklig. Jag vill gråta. Jag känner mej otillräcklig för jag kan inte få allting gjort. Men jag ska, jag ska. Alla andra slipper. Jag ska.
Jag vill bli/vara respekterad, förstå mej rätt, jag menar inte att jag INTE är respekterad, jag vill respektera mej själv. Jag vill kunna säga nej.
Det är lättare att fly undan. Det är lättare att nollställa tankarna och låta kroppen arbeta. Om kroppen gör rätt saker slipper huvudet ta konsekvenser.
Jag är älskad. Jag vet det. Jag är respekterad, det vet jag också. Jag vet också varför jag är det. Det är för att jag är … men inte för att jag är…
Jag mår dåligt och vill bara gråta.
Fortsätter senare, får se om jag skickar upp det.

I går dog anslutningen flera gånger och sista gången jag märkte av det tog det flera timmar. I dag fungerade anslutningen när jag vaknade och sedan inte mer. Nu får vi se när den börjar funkahera igen då. Trött som ett jag vet inte vad men uppe är jag ändå. Nattens kråkor har plockats bort.

Karl-Axel skall ut med sonen och övningsköra (uppkörning på tisdag) en sväng och jag fortsätter här hemma med lite fix och puts.

Monica undrade om min Afrika del av mina sidor inte skall bli lite mer utförlig snart och jo det skall den men det har varit så rörigt och jag har tom suttit mindre vid datorn men saken är att jag vill få till mer än jag har där. Jag tror som Monica att kanske är det någon mer än ”bara” Monica som vill läsa det hela och om inte annat så kan jag läsa det gång på gång. Om Afrika och Cheeta så undrade Phoenix vad som hände med Cheeta efteråt och det jag vet om Cheetas öde är att hon stannade kvar med hennes bror Hermann (det finns kort på båda syskonen i mammas famn) och efter ett antal år hos den amerikanska familjen i Liberia fick följa med till USA och hamnade på ett zoo där och därefter har jag ingen aning om vad som skett. Tragiskt och hemskt men jag hade ingen möjlighet att påverka det hela eftersom jag bara var dryga 6 år när vi lämnade Liberia. Ofta har jag under årens lopp undrat och bekymrat mig för min första ”bebis” och kamrat men att spåra en schimpans från 60-70 talet är svårt för att inte säga omöjligt.

Så kom bredabandet igång ca 13:20 och upp går detta. Nu återgår jag.

jag känner mig nästan som hemma ju. Med hemma menar jag hemma i min barndoms Afrika. Värmen och solen är underbar och det är roligt att vi fått denna möjlighet även här i Sverige men jag undrar vart allt är på väg för det kan inte vara rätt för det skall inte vara så här. Om våra miljöförstöringar skall göra så här i Europa och i Asien lägger sig giftmoln så människor inte kan gå ute utan munsskydd så undrar jag vrt allt är på väg någonstans. Vi lever farligt vi människor och är inte riktigt måna om vår miljö.

Mycket och mångt sker överallt men enklast ser man det på nätet. Det görs mycket bakom ryggen på människor och skapar både det ena och det andra där. Jag vet för även jag har varit där men på lite andra vis. Vi blev ju lurade av en mästare i scenarioskapande och det kostade många och fortsätter nog att kosta andra. En lång historia som jag inte egentligen har lust att dra upp igen så jag låter bli men undrar samtidigt var hänsynslösheten och det egna rättfärdigandet kommer ifrån för inte bryr vi oss egentligen om andra och tar den hänsynen vi egentligen borde ta. Elakheter och floskler är det som ofta tar över i många situationer. Hur kan det komma sig att vi gör så vi människor? Hur kan man skapa saker av ingenting för vad ögat ser så finns det ingenting alls mer än tarvliga försök att få till en egen historia så att den liksom passar författaren och på så vis få fram något helt osannolikt. Den som vet vad jag menar förstår vad jag skrivit om och för den som inte vet spelar det i sak ingen som helst roll.
Ett litet P.S är att min text kanske kan missförstås men det är bara att fråga så slipper man missförstånd. D.S.

Bortsett från det så är det Mr Rock´n Rolls dödsdag, dvs 25 år sedan Elvis Presley dog. Jag minns faktiskt hysterin kring den tiden, vi bodde i Norge då och jag var 14 år. Det jag minns mest är egentligen alla underbara filmer som visades med den söta och unga Elvis. Gud vad vacker han var och hans ögon, man bidde nästan kär men inte ändå för det var ju redan då en gubbe i mina ögon fast den unga varianten var mmmm. Här finns kort för den som vill se.

Detta med Kolmården så stänger de den 29/9 och jag bidde lite ledsen men kanske går det att ordna ändå, stackars maken har fått en del att fundera över och han är noga om att övertyga sig om att en dag med Apariet är vad jag önskar i present. Alltså inte att få Apariet men väl att få vara delaktig där och om jag har tur få en kram av en schimpans eller tänk att få hålla en liten och kramas en stund och få känna armarna runt mig. *längtar* massor och jag antar att det inte går att ordna för de kan ju inte släppa in vem som helst och på vilka grunder som helst bara för att man fyller år.

Fy för ansvarslösa människor, fy för ignorans och fy för den nonchalans som faktiskt i många fall gäller våra fyrbenta medlemmar. Jag är arg och undrar du varför så läs här men det är inte en ”snäll” artikel.

Hoppas inte någon kör regndansen nu för jag vill inte drabbas av översvämningsrisker som i en del andra europeiska länder. Märkligt varmt sent på kvällarna och snudd på tropiska nätter är rätt så häftigt faktiskt även om det för en del är jobbigt med det varma och kvava vädret.

Jag har en enda önskan till min 40 årsdag så den som känner sig hägrad att bistå för gärna göra det. Jag fyller inte än på 2 månader så det finns tid. Jag vill över, allt annat, få en dag med chimpanserna på Kolmården. Längtan efter att få hålla om en chimpans är enorm faktiskt. Den som inte läst min bakgrund och lite till kan ha svårt att förstå detta men en liten förklaring kan jag ge. Mitt första ”barn” var en underbar tjej som hette Cheeta och var en chimpans.
Här är hon knappa 2 månader i min pappas famn dagen hon kom hem till oss och blev min ”bebis”. Jag längtar mig sjuk så enkelt är det och de tillfällen vi varit på ett zoo så har chimpanserna blivit mitt lilla frivilliga ”gissel” där jag kunnat stå hela dagen. De är så lika oss människor, de har så mycket av barn i sig, de är helt enkelt så mycket mer människa än många jag känner till. Jag vill så gärna.

Jag är inte bara sjuk av längtan till dessa underbara människoliknande individer utan är också förbittrad över vad en del människor faktiskt tar sig friheten att göra mot andra och det för att höja sig själv till något så mycket bättre eller vad? Kommer inte att kunna begripa det men jag har min åsikt klar över skeendet, det skeendet jag kunnat se och läsa iaf. ”What goes around comes around” heter det ju på engelska och det är en enkel regel oberoende av språket man använder.

Ha en bra dag och var rädd om dig ty du är unik.

Sven-Ingvars, mina favoriter vid 3 års ålder, numera tanternas favoriter och även en del ungas. Såg och lyssnade på programmet i tv4 i går och jag såg mig själv som liten med min fina radioskivspelare där jag stod och putsade mina livsviktiga singlar och spelade dom. Dom singlarna lever faktiskt fortfarande och är fullt spelbara med knappa repor. Det säger väl det mesta om hur jag vårdade mina älskade klenoder som 3 åring. Jag hade en jättefin radio med skivspelare i locket, man kunde lägga på många singlar på raken och så spelade den skiva efter skiva och jag sjöng för livet. Musik har jag alltid älskat och sjunger hellre än bra och det är en sak jag antagligen aldrig kommer att sluta med, hellre än bra alltså. Detta var i Liberia, Väst-Afrika, kring 1965 och framåt.

Min lillebror, Bjarne, har fått ett spännande jobb inom shipping på Märsk i Göteborg. Det roligaste som jag ser det med det jobbet är möjligheten att så småningom kunna söka en tjänst i Ghana, närmare bestämt Tema Harbour, där Märsk kontor ligger. Jag blev alldeles sjuk av längtan i går när han berättade och jag vill ”hem” och se mina rötter och mitt faktiska ursprung. Jag präglades där och mycket av det jag är formades där. Jag längtar helt enkelt. Sven-Ingvars gjorde det inte mindre verkligt och jag hade en väldigt intensiv ”hem” längtan i går, planerade tom att när Bjarne väl flyttat ner så skall jag komma på besök och bo där ett tag. Att resa ner är dyrt och någon 2-veckors charter är helt uteslutet för det är inte som turist jag vill komma tillbaka utan jag vill hinna med att återse det som är jag i grunden. Det känns i hjärtat det är ett som är säkert och visst vet jag att det inte alls som det land vi lämnade 1976. 14 år är en lång tid, särskilt när det är i början av ens resa och där grunderna faktiskt präglar dig för resten av ditt liv. Som jag skrivit förr så är jag en norsk afrikan med fel färg men det är jag och inget annat.

Oj vad lätt det är att fastna i minnenas irrgångar men jag ler här där jag sitter och skriver. Det är mysigt att minnas och för mig är det också viktigt att inte glömma bort mitt ursprung även om jag är norska och har scandinaviska föräldrar så formade åren mig och det är jag tacksam för.

Bort från nostalgins skimmer och åter verkligheten så är detta med de dömda poliserna ett viktigt ämne och här kommer ännu en artikel om hur, varför och ja, säg det jag vet inte riktigt mer än att vi får inte låta detta bara passera. Här kan du läsa

Don´t decline Your roots, they are part of You from the beginning to the end.