Kategori: Okategoriserade

för min känslor i kväll. Jag såg Uppdrag Granskning och det gjorde mig illa berörd. Vilka floskliga och farliga gubbar och kärringar och fega dessutom. Nu undrar jag lite i mitt stilla sinne om nazisterna kommer att dra sig till moderaterna eller om de som faktiskt tillhörde kategorin människor som trycktes ner och innan röstade på moderaterna kommer att fortsätta göra det. Det var inte enbart moderater utan det fanns även enstaka sossar, kristdemokrater osv. Jag är lika mycket icke äkta svensk som de människor som blev omtalade i programmet, jag är norska och kommer aldrig att bli svensk medborgare. Jag finner inte ord så läs själva på Uppdrag Gransknings hemsida eller varför inte diskutera här.

Årsdagen nr 1
för terrorattacken i USA närmar sig och jag kan inte påstå att jag inte oroat mig för det har jag. Makabra bilder visas på tv och märkliga levnadsöden spelas upp. Förra året när den första rapporten lästes upp i radio så tappade vi både händer och fötter på jobbet. Det blev liksom stiltje i arbetet och vi lyssnade på alla nyhetsändningar, kikade på alla tidningars hemsidor. Jag hoppas verkligen att ingenting sker för att åter sprida skräck och oro världen över, för att inte tala om civila människor i ett krig de inte kan försvara sig emot.
Denna bild som symbol för katastrofen förra året har jag hittat hos Monica

Årsdagen nr 2
är inte lika makaber men det är faktiskt 3 år sedan jag slutade ha kontakt med min pappa, egentligen är det i morgon eftersom det var dagen efter bröllopet men för mig är det liksom idag det gäller, sista dagen som åtminstone var positiv där.

Apariet
verkar kanske som att det trots allt blir något fast det vet jag ju inget om eller gör jag det. Min mamma pratade massor men Kallemannen fick överta samtalet och jag bara skrattade. Vad pratade hon om som gjorde att jag bara skrattade? Förfasade sig över att ingen sagt att Kolmården stänger den 29/9 och då började min älskade make så här; bla, bla, bla, bla, bla osv och då begrep jag ju och min goa mamma fick byta samtalspartner. Jag är iaf jätteglad om det nu blir som jag tror och ser väldigt mycket framemot den dagen och att få kramas med dessa underbara och mänskliga medlevande varelser. Dte suger nästan i mitt hjärta av längtan och bara jag nu inte drar för stora växlar av mannens försök till hysch, hysch.

det är frågan. Skriver saker men skickar inte upp mina ord. Just nu är det iaf tomt med ord så vi läses väl senare kanske.

våra vänner i södern, skönt och tursamt också att den Hälge som tycktes vara lite närgången inte gjorde annat än kikade på. Skönt att ni är hemma igen och skönt att det trots allt gick så pass bra. Det enda jag önskar er nu är sömn till att börja med så kommer resten vartefter hoppas jag/vi.

Arbetet
höll på att ta livet av en viss gök idag. Inte i ren olyckshändelse utan mer i ren hysteri nästan iaf. Jag blev ursinnig och kände mig verkligen rosenrasande på Henning. Vår nya inkjetskrivarkabel bet han av helt sonika. Ja, efter att han skalat av den rejält på valda delar och också ”råkat” få med sig en tamp eller två igår. De fjuttiga kabeldelarna hade varit fullt lgningsbara men nu kan vi glömma det hela. Det är en 5 meters kable och den behövs i hela dess längd och kapa av mellan en ½ meter till 1 går inte = obrukbar. Turligt nog kostar den endast 100:- + moms så vi har beställt en ny men en kommer inte förrän på onsdag, tro om kunden bidde argsint eller ej. Kunden är införstådd och det är lugnt bara utskicket går på onsdag.

Take care of what You have surrounding You as they aren´t to be taken for granted, cherish them with love.

kanske ikväll- Mina tankar går till Igge och Eja och barnen idag när dem skall säga farväl till Igges mamma. Bilresan blir även den tung, 80 mil (40 tor) på en dag inklusive en begravning är tungt. Vi finns med er.

så känns det och särskilt orden som liksom råkar hamna här.

Hur mår jag?
Bara bra förutom att jag är trött, vill vara ledig, slippa stiga upp tidigt, njuta av en riktigt lång frukost, slappa och slöa osv, osv. Men skall man se det positiva med de mesta så skiner solen, det är ff varmt, gökarna Jonsson är glada och lyckliga, Kallemannen är snart vaken (han har varit uppe länge), katterna är nöjda och glada.

Jobbet
here we come. För er som är lediga idag säger jag bara – NJUT av dagen för er som jobbar finns det bar en sak att säga och det är – JOBBA PÅ, det gör vi. Vi läses väl senare. Ha en bra dag oasett vad du gör.

skulle vi göra idag men av det bidde det inte mycket. Vi vaknade lite för sent för att hinna göra allt vi gjorde innan vi kom iväg. Pratade med min syster, lagade korvgryta så den skulle vara klar när vi kom hem, pratade med r2 och då bidde klockan liksom mycket. Särskilt med tanke på att Kallemannen ville iväg på Antik och samlarmässan i Jakobsberg. Jobba skulle vi ändå och bara en snabbis på mässan men det bidde göksamling och massor av frågor från uppriktigt intresserade personer, goja kan jag prata länge. Ja, gojorna var med, det är dem alltid förutom in i matvaruffärer. Herrarna Gök är som medlemmar i familjen på gott och på ont. Om man bortser från dem som undrade om gökarna levde osv för sådana frågor var det en del av. En av personerna blev så glad av pratstunden så vi fick två stycken färska squash från hennes kolonilott. Vad gör man med squash, hjälp mig så de inte går till spillo. Klockan var då närmare 15:30 och det var lite sent att sätta igång med det vi egentligen var tvungna till så morgondagen blir mer än hektisk, usch. Två dagars jobb på en men det går nog.

DPN,
Dagbok på nätet har jag joinat. Bättre sent än aldrig. Inte för att fler besökare är viktigt längre, det var viktig förrut faktiskt, utan för att det är kul att vara med där bland så många andra dagbokare. Jag är ju med på Succé också men det är stora skillnader på de båda ställen. Succé har ett forum där det är fritt fram för respektfulla diskussioner, ibland spårar vi ur men det är kul ändå eller kanske trots det. DPN är en samlingsplats för dagbokare. DPN är ju nätdagbokens ursprung för det var där allt började för ett antal år sedan. Konstigt det där med nätet och vad som sker runt omkring i ord. URL är roligt men IRL är roligare och särskilt när man kan kombinera URL med IRL och det man känt inte var fel, hittills kanske bäst att tillägga.

Världen
vi lever i är makaber och det vet vi väl alla mer eller mindre men jag avskyr det vidriga som sker och som många av oss blundar för. Den blivande 20 åriga flicka som blev ihjälslagen av hennes före detta sambo. Det finns 3 bra artiklar som speglar det som skedde och vad man kanske skulle kunna göra för att möjliggöra överlevnad för dem som lever i dessa destruktiva relationer med en våldsam maktkontrollerande partner, 20-åriga Therese dödad med gummibatong, Ringde sin mamma – två timmar senare var hon död (länken fungerar inte längre), ”Förbjud kvinnor att träffa män som slår dem”

Den sista av dessa är en sak jag reagerat mycket på men inte negativt utan faktiskt postitivt. Jag tror mig veta att jag hade kommit loss betydligt tidigare om så varit fallet för jag hade då yttre krav som styrde min vilja och inte bara mina känslor som levde på hoppet hur osannolikt det än kan låta. Jag hade ockå ett yttre ”vapen” i att vara tvungen och att också få hjälp där. Detta förutsätter ju att polisen vet vad som sker. Oftast så sker misshandel i lönndom, dvs ingenting märks mer än kanske en skygg granne eller så, ibland kan man kanske höra något bråk men kanske inte sådant man förknippar ihop med misshandel. Att hjälpen i dessa situationer inte hjälper vet vi som haft det nära eller känner till det mer direkt. Besöksförbud hjälper i princip aldrig och tom det är svårt att få för dem som verkligen är i behov av det. Det är jobbigt att läsa sådana här artiklar för man vet att om hennes hjälp varit mer konkret så hade hon säkert klarat sig, garantera kan man inte göra. Jag förstår att en person som aldrig blivit utsatt av detta inte kan förstå att man inte går efter första slaget eller första psykningen men det smyger sig på och så vip är man mentalt inlåst eller åtminstone faskedjad i mentala bojor som innehåller mycket rädslor och väldigt lite självförtroende.

präglar vår vardag i alla lägen och konstellationer. Jag undrar vad i h-e vi vill vi människor när tjejen i artikeln ovan duger med rösten men hon får inte synas. Artikeln är ju en sak men att sedan Mr Bertan påpekar det i såpan Fame Factory (ids inte ens kika men läser tidningarna) att en av tjejerna är för stor och att hon faktiskt bör banta, hornen i pannan växer enormt på mig och jag känner för att ge både en och annan en riktig näsbränna. Vi måste lära våra bran och ungdomar att de/vi duger som vi är och då kan inte magerhet vara det optimala att sträva efter. Jag undrar också NÄR vi skall se människan och inte detaljerna? Vi gör likadant med könen och sexuella preferenserna. Kan inte vi vara lite mer kloka så kan vi väl åtminstone hålla igen munnen och börja använda hjärnan istället.

Mördad
av före detta sambon. Vad säger man? När skall vi få kvalitetsstämpel på våra partners? När skall vi komma på hur man faktiskt kan se att ens blivande livskamrat faktiskt är våldsam? Hennes liv hade just startat, ja den delen där man skapar sitt eget inför pensionen som ofta är långt borta. En annan sida av våldet kanske är detta? En inlåst, våldtagen 17 åring larmar polisen via sms. Jag tycker inte om vad som sker ute i världen idag och inte alls om det som faktiskt sker här hos oss i lilla landet Sverige. Allt våld, alla övergrepp, alla snea syner på människor och allt förakt för det som inte är det vi vill att det skall vara gör att det vi kommer att lämna efter oss till kommande generationer blir något ingen av oss kan stå för. Hur sjutton skall vi lyckas vända detta vidriga som sker runt omkring oss dagligen? Jag känner sådan vanmakt.

För övrigt
är det mycket jobb som gäller. Intet nytt med vår fröken heller, som vanligt händer ingenting. Gökarna mår bra, Henning bet mig igår så min pekfingerled svullnade, fettet tittade ut men det blir nog bra snart. Han gjorde inte det med flit så han skämdes efteråt men ont gör det ändå även om det känns bättre idag. Nu är det adios och sent så till senare och gör dig själv en tjänst, sköt om DIG.

överlevde jag men inte egentligen med den äran, jag låg under det normala för kvinnor i min ålder men bara strax under så det är klart godkänt. Jag stod ut i 7 minuter innan min knän gav upp och jag lovar att det brände som en helvetes eld skulle bränna om sådant finns vill säga. Mina knän har aldrig varit i särskilt bra skick, ungefär som mina axlar. Minns särskilt när det fanns locktänger som man skulle stå och hålla för att locka håret (ca 1977-78) så gick det helt enkelt inte för axlarna pallade inte. Knäskålrna kan jag inte ta ur led som jag kan med axlarna men de är i lika dåligt skick. En annan liten ointressant sak men smtidigt lite rolg var att Magnus Härenstam parkerade samtidigt som jag gjorde det på Thorax parkeringen. Jag mötte honom när jag var klar och tråkigt nog gick han tillsammans med en kvinna som drog på en syrgas kärra. Vilken tur jag ändå har och hade. Förresten så sa den undersökande ? som ansvarade för mitt arbetsprov att det faktiskt var hjärtsäcksinflammation så då är det löst.

Jobb
har det ramlat in också och det är roligt. Två okända jobb som ramlar in antingen på fredag eller så måndag, med båda är det brådis så det löser sig nog kemist, jag menar att dygnet faktiskt har 24 timmar. De där paketen vi skulle packa, 1300 NIS paket kommer vilken dag som helst nu även om de skulle varit där redan i förra veckan och då återstår att se när de verkligen trillar in.

och med det menar jag så här att om ingen Carina syns efter detta så måste jag ha dött av ansträngningen att sitta på en motionscykel och cykla. Jag kan garantera er att jag inte har någon som helst kondition och flåsar som en floodhäst utan minsta problem. Håll tummarna att jag åtminstone kan cykla en liten stund, vill ju inte heller skämmas för mina kära norska latmansgener. Kaffe fick jag iaf dricka men inte röka två timmar innan, kaffet är urdrucket och rökte gjorde jag innan tidsramen gjorde det omöjligt. 😉

Brådis har
vi så vi läses väl later, adios

eller bara höjden av idioti? Det är jag inte ensam om att undra över och säkert inte ensam om att vara rosenrasande över det heller. Offret var drogat – mannen slipper åtal för våldtäkt Jag undrar vart den mänskliga moralen och rättvisan tar vägen för den stannar inte till och tänker efter, inte en sekund gör den det. Vilka sjuka signaler skickar vi till våra barn och ungdomar när lagen tolkas på det här sättet? Jag var upprörd igår och är det ff för förstå kan jag inte göra.

Tandborstarna,
fel tandborsten, dvs min tandborste levde en knapp vecka. Henning stal min i samma veva som vi sjöng för Igge i lördags, ja, ja en vecka är väl länge för tandborstar i detta hushåll och med dessa medlemmar. Det dyraste med gökarna Jonsson är inte deras matvanor utan deras sysselsättning och arbeten och faktiskt så älskar vi dem ändå eller rättare sagt på grund av.

På jobbet
är det intensivt och mer därtill och det går framåt iaf. Just nu har vi 434000 ”igelkottar” (runda guldetiketter med taggar på) att etikettera och det skall levereras den 18:e september. Under tiden har vi de vanliga jobben och det verkar ff gå åt rätt håll, förfrågningar varvat med indroppade oplanerade jobb kommer. Vi hoppas bara på att alla terrorister håller sig lugna och att USA inte går in i krig med Saddam och detta av rent egoistiska skäl.

Kallemannen
är ff väldigt trött, mest mentalt men det går framåt där. Jag (just jag) blir nöjd när han skrattar och knäppar sig för då är min Kalleman på G och han är värd massor. Den lugna Kalleman är värd lika mycket men den knäppa säger mer om hans mående och därför gillar jag när ”kockonöten” Jonsson märks. Förresten så skull ni se hur han ser ut i en särskild t-shirt, preparerad av Mannfred. Det ser ut som KA inte äger en krona ens och hör till gänget på gatan och det enbart med en särskild t-shirt. Axlarna ser mer eller mindre ut som kraftiga spindelnät och Mannfred har vekligen gjort ett perfekt jobb. Observera att det är Mannfreds bit t-shirt. Min gode make har faktiskt hela t-shirtar även om många börjar bli aningen perforerade av Mannfred minigök.

Kanske är det inte alltid som i dina drömmar men ge inte upp för helt plötsligt kan det förändras och drömmar infrias allt eftersom.