Den korta negativa versionen

på Malmötrippen blir så här. Det börjar 08:43 tisdagen den 25:e juli på pendeltåget där vi inser att det nyinköpta transportburen enkom för denna resa står kvar i hallen. Mannfred kan inte bo utan hus så enda lösningen är att köpa ännu en transportbur.
På kvällen blev det trevligheter men alldeles för mycket för min del med toabesök som resultat.
Onsdag den 26:e juli fortsatte som gårdagen slutade men sedan blev visst Wesenlund pigg och vi kunde bege oss till Danmark sm vi planerat. Det skulle vi inte ha gjort för där blev min väska stulen med presentkort, mina kort, mitt smink, mitt pass, min asthma- och allergimedicin. Innan väskan blev stulen så fungerade inte längre mina skor att gå i så jakten på skor tog stora delar av promenerandet. Det fanns gott om skor men det skulle vara i klass med vår gedigna ekonomi, dvs REA och gåvänligt samtidigt som kan vara svårt men det gick till slut.
Efter polisanmälan och återresa till Malmö blev det därför också Jourläkarmottagningen för att införskaffa nya mediciner (recepten fanns också i väskan)
Torsdagen den 27:e juli gjorde vi Malmö by foot och Rundan (typ Paddan fast i Malmö) och inga tråkigheter hände den dagen förutom att mina fötter verkligen vägrade gå mycket mer.
Fredag den 28:e juli morgon upp tidigt och så iväg och väl på Stationen vinkar vi hejdå och som pricken över i:et åker min armbandsklocka av och går sönder inuti så visaren står på 07:45.
Jodå vi har haft det bra också men fy fasen säger jag bara och så klockan till råga på allt annat. Det sorgliga är att det känns som att det inte är meningen att någonting skall gå bra trots alla våra goda intentioner.

2 flugor i en smäll

blev det inte men ursprungsplanen, tåget t.o.r till Malmö för besök hos Åsa, blir av. Tåget ner till Malmö går i morgon bitti. Det skall bli roligt att träffa Åsa och bland annat se om hon lärt sig potatiskokkonstens alla fällor. Eftersom jag följt hursmorsdiskussionerna som har gått höga och du kan läsa både här. och där misstänker jag att vi får potatis som del av middagen i morgonkväll men man kan ju aldrig veta vad som händer så vi tar inte ut något i förskott.

Papegojpicknick på Sjöhistoriska

är vad dagen har att erbjuda. Känns skönt att göra något så simpelt som att sitta på en filt och prata goja. Vädret är underbart, salladen är klar och nu fattas bara resten av oss. Har du tid och lust så kom även om du inte har en gök, alla är välkomna dit.
Jo, det är mellan 11 och 16 och vi kommer att vara där från kring 12 snåret ett par timmar, kom du också.
Fröken Mannfred sover ff men skall väckas nu, hon har blivit en riktig sjusovare och kan tom sova ända till 12 snåret trots att hon faktiskt ”lägger” sig tidigt.

Lördagen del 2 och en sur caique

Mannefredde var ju hemma vilket inte är det normala men vi trodde inte att hon skulle bli särskilt populär inne på Hirschenkeller så tanken var bara en snabbis och sedan hem för att socialisera med lilla fröken som älskar socialt umgänge.
Så bidde det inte riktigt eftersom Angela berättade att hon skulle vidare och träffa Arto och jag bara que! han är ju i Göteborg. Det visade sig att han inte längre var. Jag ringde givetvis och så var det bara att haka på Angela, Steffanie samt Wolfgang till Arto med sambo.
Så underbart var det att äntligen träffa Arto och kär sambo så det finns inte. Så länge sedan och tanken och helgerna som bara liksom spruckit med tanke på hela höstens röra. Prat och prat och så lite gott vin, snacks, ost och kex och så helt plötsligt var klockan över 23 och pendeln. Bara att dra sig mot tunnelbanan och försöka hinna med sista pendeln. Vi hann med pendeln och var hemma närmare 1 på natten. Kändes väldigt taskigt mot Mannefredde för helgerna är hennes med oss båda när KA är ledig vill säga.
Det var väldigt roligt att ha hunnit med det också och tillsammans med oss alla som var där. Jättemysig lägenhet och i mörkret med den vita snön ute såg området väldigt fint ut. Jag tyckte att jag kände igen mig en del i både delar av köket och så hallkorridoren, nästan som i Göteborg. Mina ord till trots var det nog svårt att se men kanske, kanske satte sig tanken där ändå.
En typisk grej med mig är att känslan av att ha pratat för mycket, låtit munlädret bara gå och lämnat efter mig önskemål att tig för fan. Det stör mig att det alltid skall kännas så men denna gång gick det faktiskt fort över, redan morgonen efter var den gnagande tanken bara borta. Men jag kan ju aldrig veta om det var så det tänktes eller inte. I ärlighetens namn vill jag nog inte veta det heller så att jag vågar tills nästa gång.
Jag är efter min tid men skriva skulle jag och det har jag nu gjort.

Hirschenkeller och mitt livs första bloggträff

Definitivt sist ut är jag att skriva om söndagens bloggöl. Jag har en orsak, datorstrul och jobb under gårdagen. Först ville jag inte alls gå utan det var KA´s påhitt alltihopa och han försökte få med sig Ordbankaren men det gick inte bra :(. Jag tvekade ända tills jag såg att Annica skrivit om att hon skulle dra sig ditåt och då tyckte jag väl okej då då drar vi till kär make.
Det var roligt att vi gjck dit. Vi kom lite sent, sist av alla faktiskt men klockan var iaf före 17:00. Det var roligt fast jag vågade knappt säga ens hej till alla och än mindre bara sätta igång och prata med alla. Fasen vad jag har blivit feg på gamla dar. Det får vi ta och träna bort, mer lugn och ro kanske kan återställa saker och ting.
Vi pratade om allt och ingenting och det var kul. Rosmarie var den som drog i gång denna runda om jag förstått det rätt och vi pratades vid också. KA fick lite onda ögat 🙂 en mikrosekund eller två tills Annika Bryn såg att jag inte hade ett blåöga och då kom vi osökt in på ämnet misshandel och att jag både levt med en och vuxit upp med en.
Samtalen gick i vågor om böcker, författare, katter, bloggtshirten, attityder på webben osv. Rätt roligt faktiskt och tyst var jag ju tyvärr inte, precis som vanligt med andra ord. KA var ju aningen tystare men han och Bitis husse, Björn for runt och fotade en del. Björns resultat var ju avsevärt bättre och oerhört finessiga också. Om jag förstått det rätt är han bloggträffarnas servetmakare hädanefter 🙂
Långfärdarna Angela och Stephanie som åkt från Göteborg för att vara med. Jätte skoj blev det för dom skulle vidare och dit hängde vi med, äntligen och underbart. Skriver om det i nästa inlägg men inte ikväll, det är för sent just nu. Angelas gamla arbetskollega Gustaf kom på sin första bloggträff och han satt nära så vi fick en del ord ihop ;).
Johnny tror jag det var som var med Annica och tog lite luft
Bengt hann jag aldrig prata med tyvärr men vi hälsade åtminstone och nästa gång tänker jag iaf försöka. Får väl göra detsamma med alla som kommer vid nästa tillfälle istället för att gömma mig undan i ett hörn men jag tror inte många missade mitt kackel ändå 🙁
Fler som jag aldrig pratade med men som var där var
Anna Toss & Co, Lotten (så läcker t-shirt, Pappabloggen. Det var kul att ses trots att vi inte ”ordades”.
Jag får komma på besök och säga tack för igår men inte nu för jag måste i säng så godnatt och tack för i lördags.

N & L

Bjöd oss på välsmakande och trevligt umgänge den 1 augusti. Åh vad dom hade fixat och donat åt KA och mig samt Mannefredde och så gott var det. Lite skraj för KA´s ambulansfärd så en allergitablett innan han ”fick” börja äta.

Mycket och gott är väl bästa beskrivningen av eftermiddagen hos Nina och Levent. Det var samma dag kissarna kom dit direkt från det andra pensionatet. Det var ganska häftigt för dom gjorde sig hemmastadda ganska direkt, ja förutom Martin då men Gubben lade sig genast till rätta på sängen och tvättade sig och Maja höll koll på sin familj mellan vilningarna.

Martin kom fram när vi åkt, måste ha det bra där för han är väldigt Ninasjuk. Dom hotar med att vi inte får hem dom när det är klart här. För mer kattpensionatskort får du gå hit till Nina´s fotoalbum

Helt underbart ändå att kissarna är i så goda händer för jag har inte ett uns dåligt samvete någonstans och farhågorna med Gubbens utebehov och Martins rädsla har kommit helt på skam.

Nina

fotar mig på Arlanda och jag passade då på att fota henne. Kortet som hon tog syns på hennes sida Tänk vad roligt det är med nya möten som desutom faller väl ut. (kortet togs 2004-12-02)

Que?

Jo är man datorbiten så är man och då spelar semester ingen roll. Min bärbara var också med men inte framme förrän senare. Vi fösökte nämligen installera vår digitala videokamera så att filmerna från USA kunde redigeras och även simpelt visas upp men icke sa nicke det GICK INTE. Roligheter och happenings ser det ut att vara för Stefan och Kicki

Kicki

och Mannfred. En gök på knoppen är ibland bättre än tio i famnen 😉 Vi är på klubben och vädret är vackert som synes av solens strålar.

Varför taggad Liberia är för att Kicki är ett av många svenska liberiabarn och det är också skälet att vi faktiskt möts.