Kategori: Livet i Gökboet

Livet i Gökboet

50 år blev jag visst

  By , ,

och en överraskningsfest blev det också. KA hade jobbat hårt för att få till något värdigt en blivande 50-åring som han uttryckte det hela. Det viktigaste först, mamma fyllde 69 den 13 oktober så det blev gratulationer till henne också 😉

Skylten fick jag som del av present från D och H, det var riktigt skoj, synd att H var sjuk.

Att något skulle hända visste jag men inte vad. Mamma kom ju redan på fredag och det gjorde även Åsa. Det var en rolig helg och det enda jag hade önskat var att jag hade mått bättre för det hade varit så mycket roligare då. Som jag sa till KA, nu kan vi ha en 50-års fest 😉

Först ut bland alla som grattade mig (fel, mamma och Åsa var först) var Anna och Tomas och dom assisterade också med min och mammas tårtbakande.

Tack vare Tomas och Annas assist blev det helt rätt färg på bottnarna också 😉 Vi lyckades rätt så bra och alla sa att den var god och den fick lite till hjälp av Jocke som tillsammans med Sofia kom med riktigt smarriga smörgåstårtor till ett helt kompani. Han vispade ihop grädden och lemoncurden till ena och grädden och bären till den andra.

Bilden på tårtan är Fatou´s, ärligt stulen från hennes sida, vi hade visst ingen egen.

Jocke och Sofia kom för att lämna 3 underverk till smörgåstårtor innan dom skulle hämta Anneli och komma tillbaks lite senare.

Jag fick en underbar liten nyckelring av Sofia hade gjort åt mig, en krokodil.

Anna och Tomas, Annette, Ola, David och Jakob, Julie, Tomas, René och Elvis var med i tanken (dom var bortresta). To och Thea, Eva och Gunnar, Dino och Helene, Affe, Arto och Martin, Sussie och Tobbe, Lena och Classe, Anette och Lasse, Fatou, Britta och barnen, Anneli, Jocke och Sofia, Stoffe, Åsa och Mamma.

På kortet är jag utstyrd med Lena och Classe´s presenter till Sofia´s stora förtjusning och det är henne jag pratar med

Lägger inte ut några kort på övriga personer eftersom jag inte vet vilka som tycker det är ok.

Fina presenter fick jag också och det kändes så underbart att få känna sig bortskämd och speciell dagen till ära, tusen tack alla. Tack också för presenten från göteborgarna som lillfis säger.

Nedan syns blommor och presenter

Tusen tack alla som gjorde dagen speciell, det var roligt och överraskande. Särskilt tack till KA som fick ihop allt detta mitt i allt med det som var då.

Så var halvseklet förbi och roligt var det – Riga

  By , ,

Kär make tillika vapendragare, KA hade tagit ledigt åt mig onsdag, torsdag och fredag och bokat en resa till Riga, dit vi inte varit tidigare. Det var underbart på alla sätt, trevligt sällskap, fin hytt, god mat, trevligt ombord och roligt att se ett nytt land som gav mersmak.

Dit skall vi fler gånger så att vi hinner se det som är.

 

 

Spegelbild på hytten

 

 

 

 

På väg ut från Frihamnen i Stockholms Skärgård, vackert.

 

 

 

 

 

KA äter efterätten från buffén och det var väldigt gott. Själv föråt jag mig nästan på ostarna som var så smarriga.

 

 

 

 

 

Jag vann visst också och det är första gången jag fått full pott bara sådär 🙂 Jag vann dagen efter också så vi gick faktiskt med vinst denna resa, ja inte inräknad resans kostnader, men annars så.

 

Hm, galleriet med resten av bilderna fungerar inte 🙁 Jag fortsätter med det och så överraskningsfesten som var så rolig i morgon eller till helgen, beroende på hur jag mår.

Gallerifunktionen vill sig inte så jag skapade ett till inlägg och la några bilder här

 

 

Skakningarna verkar ha upphört

  By ,

åtminstone ganska mycket.

Biverkningar som är där ff är kallsvettningar, matthet/nästan svimningskänsla och törst (är alltid samtidigt), fötterna bränner och är som kålsyrebubblor men inte lika mycket, bedövningskänsla kommer ibland i ansiktet, trötthet och kraftlöshetskänsla i delar av kroppen men mycket mindre, ögonen rycker och håller på men inte lika ofta, kylkänslan i armarna (mest armbågar och axlar) kommer och går inte lika ofta, tröghetskänslan i huvudet är på återgång och det känns inte så ofta, jag tappar inte ord lika ofta heller, sover ff ganska dåligt men det är bättre och påsarna under ögonen har krympt och jag har också fått tillbaka ansiktets rörlighet osv, osv.

Det verkar som jag slipper hålla på i månader med dom värsta biverkningarna vilket jag är innerligt tacksam för, jag börjar känna mig mer eller mindre normal igen och DET är länge sedan. Hittills har det gått 2 veckor och 2 dagar sedan jag tog sista tabletten Simvastatin.

Mentalt slut

  By ,

är vi nog flera som är efter veckan som gått, många tankar, känslor, funderingar och insikter, sorgligt nog. Självklarheter är inga självklarheter och det är sorgligt det också.

Har sovit, sovit och sovit massor. Klippte också håret i går, det var nödvändigt. Förundrad över att jag kan gå, trode kroppen skulle ta helt slut av allt men än så länge är det inte så illa, hoppas det håller sig borta för som det är nu funkar det.

Mardrömmar om döden, att KA dör och en massa obehagliga efterspel. Beslut tagna av det också. Måste bara få lite energi så att vi kan ta tag i dessa också.

KA är helt slut av att han vetat att vi slitit som djur och fått ihop ett 80-årigt liv på bara några få dagar. Allt är tömt, rensat och avslutat. Hela resan ner följde han oss på Latitude och Waze. Stod vi stilla för länge så ringde han och kollade att allt var ok.

Han hade förberett för nattgäster, mamma och Ylva, och kaffe var klart (syrran och jag ville ha kaffe trots den tidiga morgontimmen).

Jag hoppas jag får krafter tillbaka snart, för jag behöver det nu. Vi är/blir alla varslade på jobbet så det är dags att aktivt söka nytt jobb, industrin har det oerhört tungt och det slår hårt mot dom små först. Jag vill till Kista, gillar atmosfären där. Får sätta fart på den fronten också. Vem vill ha ”tanter” på 50 med stor kompetens och erfarenhet och önskan om att fortsätta lära sig nya saker? Tips mottages.

KA har varit och hämtat färdig mat, nu dags att äta.

Tack för allt Moster, Christina Westman

  By

Vi fick som vi önskade och det var att du kom till Stockholm eller Göteborg men du kom inte dit på det sätt vi önskat oss.

Sista resan började klockan 11:00 i Luleå (efter möten med tanter, fastighetsförvaltaren mm) Du mellanlandade i Kungsängen vid 2 tiden på torsdag morgon och fortsatte sedan resan mot Göteborg och var framme strax före 16.

Moster, det var en märklig resa men vi såg en del vackert och solen sken och gjorde denna resa mer säker och gav oss en chans att se saker på vägen ner. Piteå, Umeå, Höga Kusten bron, Sundsvall, Gävle, Uppsala osv, osv. Mamma var helt otrolig i allt som gjordes efter att vi kom fram till Luleå i fredags den 31/8 och var hon fick orken ifrån förstår nog ingen men jag gissar att du hade ett finger med i spelet.

Annonsen finns att ladda hem härifrån

Jag hoppas den som var skyldig till grovt rån/försök till grovt och dråp/vållande till annans död åker fast för så här skall aldrig någon tacka för sig. Brist på bevis och så var den anhållne släppt, hoppas så att bevis kommer fram så din banekvinna får betala.

Tack för att du var den du var och må du sova gott där du nu är. Vi möts igen vid minnesstunden i Göteborg och tänker på dig gör vi hela tiden älskade och bästaste Moster.

Motter, öppma, snälla motter öppma

  By

sagt av mig när jag var ca 1,5 år under ett besök hos ”bästaste” Moster och hade vaknat mitt i natten och tyckte motter skulle öppma skjutdörrarna och bjuda mig på saft och bullar. Träskor hade jag på mig också och visst öppmade motter dörren och vi hade några fina nattliga timmar tillsammans.

Detta har återberättats ofantliga gånger av min älskade moster, Christina Westman som gick bort i morse, någon gång strax före 10:00 på morgonen.

Moster sommaren 2011(ingen har gjort henne illa, det är hennes medicin, Varan)

Karl-Axel var hennes pojke och Moster var väldigt förtjust i honom men det är att underdriva det hela. Moster trodde inte sina egna ögon eller öron för den delen när KA grejade tvättid och Moster undrade förskräckt, hur skall det gå, kan han det där? Samma sak när vi höll på att putsa fönstren i köket, men vad duktig du är och fint blir det säger hon till min man (jag lagade maten ungefär samtidigt men vi hjälptes åt med det som gick.

Vårt bildkollage med promenad på stan, besök i Storforsen, en skön stund i fotöljen och vardag.

 Moster, min stöttepelare och ett stort moraliskt stöd i tankar, funderingar och sätt att hantera och acceptera ointresse och andras val, hon skällde också med rätta 😉 Hon hade aldrig problem med att säga vad hon tyckte och tyckte gjorde hon ända in i det sista. Visst sårade hon i sin krasshet men det var också den som fick henne att klara hennes egna vedermödor under åren som varit.

Med sorg konstaterar jag att hon aldrig fick se korten från min hemresa till Ghana efter 36 år. Hon fick aldrig höra våra berättelser från resan tillsammans med korten. Visst berättade vi delar av resan men utan visuella bilder är det svårt att få en bild av det hela.

Vårt sista samtal var i torsdags och vi skulle höras i helgen med tid när vi skulle komma upp till Luleå men det blir ju inte, iallafall inte för att hälsa på bästaste moster och laga alla rätterna hon älskade att äta när vi var/varit där. Sist lagade vi mat så det räckte i evigheter och före det i evigheter då också. Hennes favoriträtt var helt klart köttfärssås och spaghetti tillsammans med korvstroganoff.

Älskar dig bästaste Moster, sov gott

Motter, öppma, snälla motter öppma

  By

sagt av mig när jag var ca 1,5 år under ett besök hos ”bästaste” Moster och hade vaknat mitt i natten och tyckte motter skulle öppma skjutdörrarna och bjuda mig på saft och bullar. Träskor hade jag på mig också och visst öppmade motter dörren och vi hade några fina nattliga timmar tillsammans.

Detta har återberättats ofantliga gånger av min älskade moster, Christina Westman som gick bort i morse, någon gång strax före 10:00 på morgonen.

Moster sommaren 2011(ingen har gjort henne illa, det är hennes medicin, Varan)

Karl-Axel var hennes pojke och Moster var väldigt förtjust i honom men det är att underdriva det hela. Moster trodde inte sina egna ögon eller öron för den delen när KA grejade tvättid och Moster undrade förskräckt, hur skall det gå, kan han det där? Samma sak när vi höll på att putsa fönstren i köket, men vad duktig du är och fint blir det säger hon till min man (jag lagade maten ungefär samtidigt men vi hjälptes åt med det som gick.

Vårt bildkollage med promenad på stan, besök i Storforsen, en skön stund i fotöljen och vardag.

 Moster, min stöttepelare och ett stort moraliskt stöd i tankar, funderingar och sätt att hantera och acceptera ointresse och andras val, hon skällde också med rätta 😉 Hon hade aldrig problem med att säga vad hon tyckte och tyckte gjorde hon ända in i det sista. Visst sårade hon i sin krasshet men det var också den som fick henne att klara hennes egna vedermödor under åren som varit.

Med sorg konstaterar jag att hon aldrig fick se korten från min hemresa till Ghana efter 36 år. Hon fick aldrig höra våra berättelser från resan tillsammans med korten. Visst berättade vi delar av resan men utan visuella bilder är det svårt att få en bild av det hela.

Vårt sista samtal var i torsdags och vi skulle höras i helgen med tid när vi skulle komma upp till Luleå men det blir ju inte, iallafall inte för att hälsa på bästaste moster och laga alla rätterna hon älskade att äta när vi var/varit där. Sist lagade vi mat så det räckte i evigheter och före det i evigheter då också. Hennes favoriträtt var helt klart köttfärssås och spaghetti tillsammans med korvstroganoff.

Älskar dig bästaste Moster, sov gott