Författare: KA

sover jag skapligt. Drömmer intensivt och kan vakna på natten men somnar om efter inte alltför länge. Ganska pigg när jag vaknat, efter kaffe och pipa rök, ingen apit, tidigt trött.

Dråpslag.

I morgon får vi veta.

till orden. De finns men… Behöver jag öva?

slöat har vi gjort i helgen utan att egentligen göra ett skapandes grand.
Tisdag 17:e
Jag bluddrade tydligen ihop dagar och datum igår, nu ska det vara rätt.
Vi gick inte i mål idag. Trotts det är jag nöjd, mer än nöjd. Hustrun har gjort en enastående insats och hon slår mej med hästlängder när det gäller att köra etikettmaskinen. Två och en halv timme kvar på etiketterna, vi hinner dricka kaffe innan bilen kommer!

och mörkt maratonlopp närmar sig sitt slut, nu är bara spurten kvar. Vi får ta i med alla krafter även om det känns som att vi inga har. (84.000 etiketter ska vi applicera med en arbetstakt av 8.500 i timmen + få iväg ett utskick på ca 5.000 adresser).

men mycket mer är det inte. Återkommer när jag är pigg.

i sin Tankebok, lite kryptiskt skriver om under Viktiga Beslut, har tagit upp mina tankar väldigt mycket den senaste tiden, månaderna, och det är bl a pga dessa funderingar jag varit lite ur slag.

över halv fem och vi har precis kommit hem. Känner nu hur trött jag är. Läkaren sa att Carina har snuva i hjärtsäcken?! Det måste alltså ha varit en ganska tuff virusinfektion tidigare i veckan. Ingen sjukskrivning och ingen medicinering talar iallafall sitt språk. Är glad att det gått så bra som det gått. Tack för alla hälsningar, stöttningar, tankar och allt!

i de yngre tonåren, eller strax före, kunde jag stå framför badrumsspegeln och titta på mej själv. Jag tittade och tittade, tänkte och frågade :”Vem är jag, vad är jag?” Jag undrade vem, vad är jag, jaget. Vad är det som tänker just nu? Innerst inne. Jag, jag, jag? Jag kom på att jag, min tanke, jag, är en tanke. Det som är jag, alltså. Inte kroppen. Det började bli overkligt och det började snurra som det gör när man trycker till halspulsådern, jag var tvungen att sluta fråga. Två gånger hände detta, jag vågade inte fler gånger. Det blev lite flummigt det här i en del stycken, men jag kan inte förklara bättre.
Jag är modlös och initiativlös med betoning på det sistnämnda (min fru protesterar, utan resultat). Kroppen känns tung och i sinnet känns det lite som ”det spelar ingen roll”. Det finns/fanns tillfällen när kroppen dansade, inte foxtrot eller så men glädjen sprittade i kroppen. Den känslan är borta, jag hoppas det bara är tillfälligt.