Författare: Carina

på era födelsedagar. Den sedvanliga virtuella till min pappa för vi har ingen kontakt. Pappa vet inte ens om mina sidor så han får den aldrig men jag har liksom grattat iaf. Vad gäller pappa så är min syster med familj där under barnens sportlov. Syrran fick med sig en liten shoppinglista så jag får lite norska godsaker. Visst lär jag få vänta på för ”Köttkaker på boks” är tunga att posta men vi åker ju dit i sommar så då får jag. X vet vem hon är och i tanken finns hon mellan varven.

Vidrigheter finns det gott
och artikeln i dagens Expressen är sådan att jag inte ens kan läsa den. Hundar och katter dödas på gatorna Är du som jag så läs den inte, däremot kan du skriva på för våra fyrfotade medlemmar. Jag tänkte försöka läsa artikeln men bilderna avskräckte mig direkt. Det finns massor med andra hemskheter men jag orkar knappt läsa dom artiklarna längre för dom ökar i antal för varje dag. Jag bryr mig ff och reagerar men det finns något som heter nog nu.

Helgen är över
och vardagen är här igen. Hemlagat har vi ätit och frukost – båda dagarna ;). I lördgs blev det ägg och bacon och i går blev det egna påhittade rulader (lövbiff lindade med bacon, vanligtvis har jag en sparris i men hade glömt att köpa så det bidde ingen sparris.)

Förresten så är shopping farligt,
särskilt om man går med sin fröken. Först körde hon in vagnen i min hälsena sedan så slog hon mig huvudet med bagageluckan. 😉 Båda sakerna var olyckshändelser men fy vad ont det gjorde. Det gick bra iaf och jag kunde köra hem. Det enda som återstårär en bula i huvudet 😉 Så kan det gå när tanke och handling blir ett.

Göken Henning gjorde som i lördags,
tidigt som attan, strax efter 7. Kallemannen var snabbare upp än mig så jag fick två sovmorgnar. Tack goa make, *pöss* på dig!

Döm inte utsidan för insidan kan vara något helt annat.

som inte gör det dom skall. Hela dagen igår gick åt till att få till en skrivarserver med Win98 (ena skrivarens programvara kräver det). Samma maksin vi strulat med i flera dagar förra veckan. Till slut, när klockan var ca 22:30 gick allt som den skulle och vi kunde åka hem. Gökarna var så ”tjötta”, griniga och allt annat så det var så synd om dom men det var om oss också.

Mer att förtälja finns väl egentligen inte
förutom att det är ont på min vänstra sida men det är nog inget mer än bröstmuskeln som strular men rädd var jag i natt för… Tungandad är jag lite också men vi får se. Det är dagsljus nu och vi måste iväg för allt som inte gick till post igår måste bara idag för annars får vi olyckliga kunder. Det blir lite av en trolleridag för hur vi skall få ihop alla utskick vetesjutton men vi grejar det nog, brukar iaf göra det.

Vissa ex är ena nötter
och jag har även en sådan. Han har varit ett ex i många (13) år men förstår det inte alltid själv verkar det som. För några år sedan ringde han på fyllan dagen efter Alla Hjärtans Dag och undrade varför jag inte ringt. Det exxet tillhör det våldsamma slaget och har även han en del med min aversion mot fylla. Iaf så ringde han i förrgår (jag är faktiskt en duktig ekonom även om jag aldrig fick kredit för det då) och ville veta en sak. Han ringer enbart när han är full. Han ringde både innan jul och på julafton tror jag det var. Innan jul så tog han faktiskt på sig att han misshandlat mig, många gånger han har alltid förnekat det tidigare även om jag har skador som är därifrån.

Nu när han ringde så sätter han igång och påstår att han aldrig rört mig (det finns rejäla bevis) men att jag slagit honom (jag har försvarat mig med träskor, en väska och en planka vid 3 olika tillfällen så det stämmer i sak). Min explosion var ett riktigt faktum, jag slängde på luren. Han ringer inte så ofta, 2-4 ggr per år. För mig är det en liten mental seger att kunna prata med honom. Jag har på ett sätt vunnit, korkat kanske men när jag pratat lugnt hela samtalet om skit och ingenting så känner jag mig jättennöjd även om ingen förstår just den grejen. Kallemannen förstår inte att jag ens befattar mig med personen ifråga och det gör jag väl egentligen inte själv heller. Kanske någon annan förstår hur jag menar,

Nu måste vi dra!
Var rädd om dig och gör inga dumheter nu 😉

orkar inget heller känns det som. Något skräp är det som huserar oss men det går väl över med tiden. Kallemannen har feberkännig och är mör i kroppen, jag är bara slut. Vi har inte tid med sådant för det är en del jobb som är och som kommer in. jobben känns bra men orken kunde vara bättre. Vi har ätit lagad mat varje dag så DET är inte problemet.

Trådlösa telefonen
överlevde kissarnas vattenskål och tur var det för den förra som hamnade däri överlevde inte. Börjar bli dyrt med telefoner också. Henkes mattläggande fortsätter och vårt skäll likaså. Det är precis som med tonåringar i puberteten som helt enkelt struntar i vad man säger. Tur att vi är tålmodiga mellan varven men nog känns det som ett hopplöst projekt mellan varven fast gökarna är underbara oftast.

Snökaoset ställer till det en hel del
men i länet är det inget nytt fenomen. När snön faller så blir det liksom kaos här, varje år också. Lite knöligt är det nu när vi pendlar sådär. Vi brukar vänta in det värsta trafikkaoset innan vi åker mot jobbet. En liten snöparantes, även kissarna tycker att det är jobbigt med snön – utevistelsen är inte lätt då 😉

I går när vi åkte hem stod det nästan stilla men det var pga den omfattande branden i Rotebro. Bränder ger mig bara obehag efter att frökens hem brann ner. Bränder är väl alltid otäcka men det är värre nu, tankarna på hur, vad osv sitter där på näthinnan direkt. Tur att ingen blev skadad iaf.

Ett litet länktips kanske.
Skapa din egen skylt kanske kan vara något. Sidan försvann för ett tag sedan men nu var den uppe igen, här är den. Ha en bra dag och skynda långsamt!

börjar ta sig men det är mycket som återstår ännu. Kanske blir det inte mer klottrat här men när det är klart det däringa andra så. Det finns en testsida som du kan tjuvkika på (det är numera denna), tänk på att det enbart är en testsida och det är inte så det skall se ut, varken med färger eller upplägg.


Henning blötlade en av våra

trådlösa telefoner igår. Om den någonsin mer kommer att fungera återstår att märka. Hur Henning lyckades med det är inte svårt. Han stog nämligen och pratade med spegeln i hallen och blev så ivrig i sitt spegelpratande så han lyckades få ner telefonen i kissarnas vattenskål. Vattenskålen står i hallen för kissarna dricker mycket mer när den står långt ifrån maten. Telefonen ligger nu på tork tills vi kommer hem ikväll så får vi se om den överlevde vattenbadandet.


Tänkte en sak

på detta med ålder och våra olika tankar kring ålder. Aldrig hade jag trott att en 40 åring kunde lyssna på fartig musik och stå och städa till sådan. En fånig reflektion men ändå. Jag som 15 åring trodde att 40 åringar var liksom halvdöda eller något åt det hållet och inte alls skulle vara musikintresserade. Gisses vilka fördomar jag hade egentligen. Klart är att 40 åringar gör iaf det, jag gör det åtminstone. Finns inget som sätter fart på som bra musik, helt lite nostalgiska sådana som triggrar skurkäppsmarodören. Det är roligt att städa då iaf och skurkäppen är en bra danspartner, så det så. Skönsången slipper ni som tur var men inte goa maken, han får stå ut 😉

Så var det dags att åtmisntone testa detta script så får vi se hur sjutton vi skall lyckas med att ändra layouten senare.
Spännande lbir det kanske iaf

Detta är något jag vill få till. Jag vill alltså inte längre använda mig av Online Journal utan skapa ett mer avancerat system. Förra året försökte jag mig på Noah Greys script men blev aldrig kompis med det hela så det liksom bidde inget alls.. Får se när jag eventuellt vågar testa alltet. Hela mitt arkiv vill jag ha med mig så det blir till att gnugga dom knölar som påstås finnas där 😉

Vi drack faktiskt rött igår och
det var gott. Gran Sangre de Toro. Den var jättegod och riktig farlig för en annan som dricker för lite tydligen. Nyttig för blodfetterna men inte mina hjärnceller. Lite krass vetenskap á la Wesenlund. Ett glas vid 19 tiden och det andra glaset vin kring 21 tiden och jag var defintivt på lyset till ca 22:30 tiden. Det kändes nästan obehagligt men vinet var gott iaf. Tänk så billig fylla man kan få mellan varven. Det räcker antagligen för mig att lukta på korken. Skämt åsido, fylla var det inte tal om så alls och fylla är ju egentligen en helt annan sak och något jag avskyr, väldigt mycket dessutom. Det var gott och det var huvudsaken för trevligt har vi alltid ändå.

Det var allt för dagens onödigt vetande fast ett litet tillägg gör jag ändå, det blev min wok till (kanske enformigt men det är några veckor sedan vi åt wok faktiskt).

Tvätthögen blev inte mycket lägre
i går så den får bli det idag. Göken Jonsson väckte oss mycket riktigt tidigt i dag igen. Inte nog med det för Gubben trampade och spann på min kudde delar av natten så jag är trött idag. KA tog gökarna så jag sov en stund till men iaf. Det känns som när barnen var små, man får dela på det hela.

Nu slutar jag klottra ner helt ointressanta rader och återgår till vårt. Ha en bra dag och DU, var rädd om dig!

nya saker helt enkelt. Vi går iaf mot ljusare tider och DET är något herr Gök har anammat och väldigt dessutom. Henning har satt igång med det han gjorde förra året vid nästa samma tid. Det hade varit samma tid om han inte varit konvalescent då. Det verkar som att Henning har gjort som små barn kan göra ibland, vänt på dygnet lite grann. Han är trött på kvällarna men sitter och tjoar och ropar till vad det nu än är och reagerar på vartenda ljud som finns och det tar några timmar. Sedan så illvrålar han och väcker säkert en och annan granne kring 8 snåret. Det är väl okej på en vardag men det är inte särskilt uppskattat på lördagar och söndagar. Även vi blir väckta och med illfart ur sängen för att rädda oss från arga grannar.

Ibland känns det som att vi återigen har småbarn här hemma för visst är Gökarna som barn i både glädje och sorg. Alltså ingen av oss hade nog tänkt bli ”småbarnsföräldrar” när väl barnen blivit stora och sköter sig själva. Får se hur länge denna runda av hormonstinn gök blir. Förra året höll han på i över 6 månader och då rök både sängkläder och morgonrockar 🙂 Man kan inte säga annat än att göklivet är varierande. Hennings nuvarande motto är ”jag vill, jag vill inte!” Med Mannfred är det lugnt än så länge, han är inte riktigt könsmogen förrän kring 4 års åldern även om han tränar inför det så är det lindrigt just nu. Tänker ofta att hade vi vetat vad vi gav oss in så hade det inte blivit gökar och aldrig en Mannfred för intensivare goja får man leta efter. Hans mellannamn är inte helt fel (veterinärens idé förresten) Mannfred ”bin Laden” Jonsson

Deklarationerna skall
inte vara inne förrän i början av maj i år och det är bra fast jag borde inte vänta tills sista april för att iordningställa dom och det tänker jag inte göra heller. *På jobbfronten drar igång igen en del nästa vecka. En hel del nya jobb och en del inplanerade jobb. Vi tänker ofta på en sak vad gäller nya lokalen. En kvartalshyra där är samma som en månadshyra på gamla stället. En otrolig skillnad och vi gjorde ett bra val i september-oktober.

Dagens tips för den som gillar horoskop!
Carina har lagt upp en sida där du kan beställa personliga horoskop. Horoskopsidan ,för den som är intresserad är det ett gyllene tilfälle att få ett personligt horoskop ställt, passa på.

Lördagen skall gå åt till annat
och vi tänkte också få bort den fina högen med ren tvätt som liksom, av någon underlig anledning, bara växer sig större och större. Skumt, eller hur?! *asg* Till senare, en annan dag eller något ditåt.

Tänk att för 23 år sedan, snart på minuten, föddes en liten fröken som var ganska stor. Klockan 14:29, tisdagen den 29 januari 1980 kom en 4,970 grams fröken som var 57 cm lång. Kålsvart stubbigt hår och ena nyckelbenet var av, gul och så fin var hon.

Värkarna satte egentligen gång tidigt på morgonen, jag kände av dom första kring 4 tiden men förstod egentligen inte att DET var sas dags. Jag hade nämligen tid hos MVC vid 8 tiden och skulle enbart dit och ingen annanstans alls. Bodde ff hemma (på den tiden fick man ingen bostadshjälp av soc förrän barnet var levande), 17 år gammal. Försökte väcka mamma men hon muttrade om att vi inte skulle iväg till MVC ännu. Jag blev arg och stövlade in i duschen och när den väl var avklarad så försökte jag igen och efter att jag blivit arg på mamma så flög hon upp ur sängen och började fara runt. Hon förstod aldrig att det var DAGS och stackarn blev alldeles hispig. Vi bråkade också om vart vi skulle för jag skulle bara åka till MVC inte förlossningen.

Mamma beställde iaf en taxi och (det är sant) chauffören som kom var samma som körde mamma till BB med mig på g. Häftigt faktiskt. Iaf så bestämde chauffören till slut så det blev BB och inte MVC, han trodde nog mamma var klokare än jag och det hade han helt rätt i.

Väl där så sattes det vanliga igång. Den barnmorska som fanns där när jag kom in var höggravid i 8:e månaden och stor som ett hus även om jag var större. Jag hade ökat nästan 30 kilo under dom sista 3 månaderna av graviditeten, från 59-60 till nästan 90 kilo på 3 månader…

Förlossningen var jag inte ett dugg rädd för för i vår familj sa det bara plopp så var det liksom klart –  men  – inte denna gång precis. Jag hade färdiga krystvärkar men fick inte krysta för det var inte tillräckligt mycket öppet. Jag fick stå och hålla ihop mina ben och låta värkarna gå i vågor. Vi gick korridoren fram och tillbaks mellan varven, mamma och jag alltså. Mamma försökte även få mig att andas psykoprofilaxandningen men jag bara vrålade "andas själv för fan". Så fort andra kom in så andades jag riktigt ordentligt. Mamma stackarn visste inte vart hon skulle ta vägen. Så sattes allt igång ordentligt.

Det blev sugklocka på frökens hjässa och så kom ännu en barnmorska, Karin Sävström (kanske med f) in för att assistera. Det var kämpigt för barnmorskorna och särskilt den höggravida, Karin Steen. Mamma då hon stod i ett hörn och höll i min ena tå. En narkosläkare och en kirurg kom. Det tog inte så lång tid men jag gick sönder väldigt mycket, fick sy mellan 30 och 40 stygn. Karin Steen sa att frågan var om hon skulle våga föda sitt barn och den andra Karin (som varit kringresande barnmorska på skidor i lappvärlden) hade aldrig varit med om något så illa söndertrasat.

Förlossningen gick trots allt bra även om jag inte fick varken hålla i Tessan eller gå upp ur sängen. Att sitta som folk tog ca 2 månader och för att inte tala om min vaggande gång. Rökte gjorde jag då så sängen kördes ut i till ett rökrum för jag kunde inte gå första dagarna. Jag har skämtat om detta med rökningen för barn till rökande föräldrar blir små, tänk om jag inte rökt vad hade det blivit då för något. Nästan 5 kilo med en rökande förälder…

Det blev iaf en tjej och en stor sådan. Hennes nyckelben läkte också. Alla andra bebisar såg ut som små sylfider jämfört med Tessan men hon var så fin, inte en skrynkla så långt ögat kunde nå. Pigg och alert var hon redan på BB och sköterksorna gillade att pyssla med lilla fröken. Grejen var att pga av alla stygn så blev det mycket katrinplommon och det gick rätt ut i mjölken så Tessan reagerade också på dessa plommon rätt rejält. Hon var så fin iaf och så gyllenbrun.

Efter 8 dagar fick vi komma hem och då sattes moderskapet på riktigt prov. Fröken gick från lugn tjej till en nattskrikande tjej med ont i magen. Hennes magmun slöt sig inte förrän hon var kring 8 månader så jag bar och jag bar på nätterna, bärselen finns faktiskt kvar. Tänk en del dygn var det knappt 2 timmars sömn men det gick det också. Så helt plötsligt när Tessan var 8 månader så började hon sova hela nätterna och flera timmar på dagarna i 2 omgångar. I övrigt var fröken det gladaste som gick att finna i barnaväg. Alltid ett leende till vem som helst och när som helst. Det varade i många år, den där glada flickan som alltid log. Hon finns där än idag men väl dold oftast. Undra hur saker kan bli egentligen.

Vilken utvikning för ett grattis!

Andra tider och nu bör jag nog återgå toll jobbet. Lunchen är över och samtalen måste fortsätta. Kvällen blir hos grannen, tårta med tillbehör. Grannen = där Tessan bor så vi kan vinka åt varandra när vi vill, om vi vill 😉

24 såklart. Tycker faktiskt den är väldigt spännande och en sak jag prioriterar även om programmet som gick på 5:an var intressant. Kikade i pauserna iaf. The Fatclub handlar faktiskt i grunden om beddare, dvs personer som lider av BED, hetsätningsstörning. Dom flesta överviktiga som har återkommande problem med kosten har BED. Grymt egentligena tt spela på människor sorger och förtvivlan för att göra tv men det var inte som underhållning jag tyckte det var intressant utan snarare hur man kanske kan få nya infallsvinklar till annat. Olika människor med olika bakgrund ger alltid något och kan faktiskt också ge inspiration till egen självhjälp.

Vad gäller just självhjälp så har frökens stödpersoner sas tagits bort utan att hon fått veta ett endaste dugg om det hela. Sådan hjälp får man och med tanke på att det gått ett antal år med löften som sas försvunnit ut i det blå till detta så förvånar ingenting längre. Skall bli intressant att se om det överhuvudtaget blir något av allt som lovats under en längre tid. Livet efter branden är inte riktigt vad livet före branden hade börjat bli och alla resurserna som sas skulle till. Allt blev till intet efter branden och intet har tagit dryga 1,5 år att bli till. Undra hur länge det intet skall kvarstå för nu måste något ske, innan….

Lång dag och tidig säng
känns precis rätt för oss just nu. Förresten så har vi ätit middag i flera dagar nu och tom grönsaker. Kanske kan man säga att efter en vecka med bra matvanor kanske Gökboarna bättrar sig fast hur länge det håller i sig är ju en annan femma.

Ta´t lugnt, le lite också
sådant kan förändra det mesta faktiskt. I morrn är det frökens 23 årsdag. Undra om ag ser så gammal ut som jag känner mig eller om jag ser ut som mina 40. Kanske beror det på om man tittar utanpå eller inuti mig. En sak till jag nästan glömde bort, Kalle har namsndag idag, Karl är det väl egentligen. Det betyder iaf att jag känner flera med Karl i sina namn så jag säger väl GRATTIS käre make och andra glada med samma del i namnet *vink*.

Glömde nästan det bästa – vi har köpt Tiinas tandpetare från Claes Ohlsson. Pöss alla glada!