Författare: Carina

men jag gjorde det inte ensam. Jag kommer till vad länge ner. Vi drog iväg en sväng in till Jakobsberg tillsammans med fröken och hennes vän. Det var skönt att komma iväg. vi fikade och tog det bara lugnt. Köpte faktiskt en bok, Harlan Coben ”Berätta inte för någon”. För en till två veckor sedan pratade dom om den boken i Radio Stockholms bokrecensionsstund så jag har letat efter boken sedan dess.
Iaf så på vägen hem
hade vi en diskussion i bilen med fröken och vän där allt togs upp om saker och ting. Vi ställde fram den krassa verkligheten och jag hoppas innerligt att frökens vän nu förstår men vi är väldigt osäkra på om så är fallet. Kanske kan det hjälpa eller så inte. Mer kan vi i dagsläget inte göra just nu. Nu får saker och ting smälta så får vi se om vår strävan har haft någon som helst effekt eller inte.
Ingen bebis ännu
fast dagen är långt ifrån över ännu. Allt kan hända och har inget hänt tills i morgonbitti så blir det i morgon. Läkarna vill undvika komplikationer pga av bebisens storlek och Annelis diabetes.
Rekordet då?
Jo det var så här att när vi kom hem var jag väldigt nöjd och belåten med att iaf ha fått tillfälle att prata med fröken och hennes vän samtidigt. Så nöjd att jag ringer min syster och vi pratade och pratade i nästan 2 timmar. Carina R ringer under tiden så jag lovar att ringa upp när jag är klar. Jag ringer direkt upp till Carina och när så klockan är 23:15 så frågar jag Carina och hon vet hur länge vi har pratat och då svarar hon i 5 timmar. Jag dog… Har jag pratat i telefon i 5 timmar. Vi pratade viktiga ting, roliga ting och frökens ting så tiden bara rann iväg. Middagen (planerat köttfärssås och spaghetti) blev ingen och Kallemannen rostade smörgåsar mitt i allt men dom glömde jag äta. 1 av smörgåsarna åt jag och juicen drack jag men mer blev det inte. Vi fortsatte prata en liten stund men sedan sa vi båda godnatt.
Jag kan prata men inte så och inte så i telefon och inte utan att ens märka att klockan bara försvann. Det var skönt och det var väldigt roligt och jag tackar för samtalet Carina. Hoppas det inte blev för mycket skoskav i öronen. Vi hade faktiskt ett väldigt gemensamt utbyte och vi skrattade en hel del. Spännande saker sker både här och där och överallt. Carina! glöm inte PRV nu 😉
Allt det där som vi skulle ha gjort
igår ligger kvar och väntar på oss i dag så nu återgår vi till tvätthögen och golven. Förresten så har jag världens huvudvärk också men jag har inte ens en droppe alkohol att skylla det på. Kanske är det farligt med juice eller var det samtalet eller…
Ha en underbar dag
och var rädda om er. Mina tankar går till Tuija och Vimsa och här i familjen håller vi allt vi har för er.

och inget har skett med den blivande bebisen ännu. Vi väntar och vi väntar. Hade telefonen vid sängen men det hjälpte inte för den ringde aldrig 😉
I väntans tider skall vi röja lite, minska tvätthögen och fortsätta vänta. Kanske lite inhandling av förnödenheter men vi får se vart dagen landar. Vädret är grått och trist och ingen egentlig inspiration kommer därifrån heller.
Martin, pälsbollen med magkatarr
tycker vi är bra dumma för vi strejkar med fisk. Han kan inte enbart leva på kokt fisk utan måste börja äta annat också. Nu bjuder vi på mosade fiskbullar i buljong och det smakar inte herrn alls. Han tycker vi är bra dumma där han väntar på kokt fisk och lukten säger att det där vi serverade inte är kokt fisk. Till nöds har han tagit en tugga eller två men det är till nöds.
Hoppas vi får lite mer spännande saker
att förmedla innan dagen är över men man kan aldrig veta hur det blir så till senare.

och allt är sas packat och klart för det som vi alla väntat på så länge så vägras det vård på dom premisserna från fröken. Helt plötsligt har fröken bestämt att hon skall greja detta själv. Det som åtminstone kräver 2-3 års behandlingshem och därefter ca 2 års utslussning har fröken tänkt greja själv.

Hela familjen i både norr och söder har satt igång det som måste till för att det skall bli ”rätt”. Rätt så till vida att det är där det måste börja. Nu duger inga halvmesyrer längre utan det måste bli det som varit mer eller mindre bestämt i snart 2 år. Plats fanns inte ännu men skulle grejas och det sades nej till. Hur kan det sägas nej till? Ingen fattar någonting och vi är allmänt förvirrade och samtidigt både arga och ledsna. Ingen av oss orkar ha det så här i fler år till utan nu måste det liksom hända något. Det måste ske nu!

Fröken har själv valt väg och så helt plötsligt för 2-4 veckor sedan säger hon sig ha kommit underfund med att hon kan själv. Detta talar hon om i går. Hon vet det vi andra vet och det är att det inte går på det vis hon säger. Vi vet alla att detta inte kommer att gå och nu väntar vi bara på att något inträffar så vi kan agera annorlunda. Vi väntar alltså på en liten smärre katastrof kan man säga men vi är vana och härdade trots att det känns varje gång.

Kryptisk är jag kanske men jag vet åtminstone vad jag skriver om.

G´natt!

en rolig nyhet eller inte, allt beror på hur tufft det blir. Vår fröken var ju i den storleken iaf. Annelis bebis väger 4,6 kg imagen. Har ingenting skett till måndag så sätts hon igång. Fröken var 4,970 och 57 cm, ett stort barn. Nu börjar det faktiskt pirra en del, spänningen har satt igång. Måtte allt gå som det är tänkt nu. Kallemannen är väldigt spänd inför det hela, spänd av förväntan alltså. Han erbjöd sig att filma det hela men se det gick inte för sig, dom vill inte ens låna vår digitala videokamera. Inte konstigt att inte vilja ha med sig sin pappa inne på förlossningen, jag hade totalvägrat 😀

att få någon sorts diagnos. Nu undrar jag hur lång tid hjälpen skall ta, vad som kommer att ske, varför det har blivit så här? Jag undrar också vad ända in i vi kan och bör göra för att saker skall bli bra? Vi kan inte bota, det måste andra göra men vi kan kanske bistå. Vad händer nu och framåt? Varför har det tagit 7 år?
Jag är bara trött och kanske dröjer det ett tag innan jag skriver igen men så är det och det är min tankebok. Jag ville så gärna att det liksom skulle bli en diagnos, ett verktyg till att komma vidare. Ett sätt att kunna både hantera, förstå och önskan också om att få en frisk fröken. Nu vet jag inget om något och det vet inte hon heller. Först blev jag glad men vartefter dagarna gått så har jag blivit ledsen. Jag förstår inte men det spelar mindre roll egentligen för jag skall faktiskt bara finnas där.
Livet är svårt många gånger och svårigheter stärker någonstans men det vore mer rättvist om det någon gång liksom blev bra och verktygen erbjöds.

och det är dags att hoppa i säng för att orka med morgondagen. Vi har varit flitiga, hemmet är helt nystädat och det enda som ff är ogjort är tvätthögen. Den lär väl ligga ett tag som vanligt.
Vi har ätit middag
och druckit en skvätt vin. Rioja, Marques de Griñon från -96. Till vinet 😉 åt vi (färsk) stekt karré och en sallad. Gökarna åt dom också så alla var vi nöjda och belåtna.
Gårdagens spektakel alla
skriver om var om inte annat lite ”Sweet”. Visst var det delar av Little Willy från mina favoriter från då när det begav sig. Inte plagiat som det står i tidningarna men Little Willy kändes så väl igen några sekunder varje varv. I övrigt tycker jag inget, det överlåter jag åt dom sedvanliga tyckarna. Kul var det att se Style även om dom inte riktigt lät som förr. Kören var ju nostalgisk om inte annat.
Det finns ff en, fel två, låtar som slår det mesta i Eurovision Song contest och det är Johnny Logan med Hold med Now och Olsson Brothers med the Wings of Love. Johnny Logans senaste han sjöng var även den underbar, vilke röst säger jag bara.
Inget annat särskilt
har hänt under helgen förutom att nedräkningen är påbörjad för Anneli. Barnet är beräknat till den 7:e mars och Kallemannen hoppas att barnet väntar på sig till den 14:e så kan två flugor i en smäll firas. Det känns spännande även om jag är helt utanför som sas icke biologisk förälder. Jag hejar på ”maggen” iaf och vad det nu än blir så blir det ett litet underverk. Anneli har redan haft lite förvärkar så det kan bli när som helst. Känns lite speciellt sådär faktiskt. Tänk vad länge sedan jag fick en liten. Dom är så fina och gud så gosiga dom är att hålla i. Jag kan riktigt känna hur det kändes då, för 23 år sedan.
Nä, nu ger jag mig så – natti!

ofta. Jag har klarat mig bra men inte fröken. En av hennes visdomständer återkommer med infektioner. Detta är åtminstone 5:e gången. Akut in till S:t Göran´s Folktandvårdsakut. Stackarn hade inte sovit alls i natt. Nu är hon tankad med penicillin och smärtstillande så jag hoppas att det vänder fort. Det tog tid även om det kunde varit värre. Till råga på allt körde jag fel, som vanligt. Jag börjar bli senil helt enkelt, krasst konstaterande.
Satt och grejade med script till strax efter 02:00
och det märks i hela mig idag, särskilt när jag vaknade kring 9. Jag är dödstrött. Skulle kunna sova var som helst och hur om helst just nu. Kallemannen grejade med hemmet under tiden fröken och jag var borta. En liten del återstår men jag vetesjutton vart energin skall komma ifrån. Behöver nog tanka lite mer kaffe först.
Vad gäller script så är det en del testande lite då och nu från min sida med dom olika funktionera och pluginsen som finns. En del skall jag ha kvar och en del inte. En del får jag till bra och andra mindre bra. Det är iaf väldigt roligt att testa och lära sig dom olika sakerna. Kommer snart att kunna greja till hela min sida som jag vill ha den (tror jag).
Style måste jag bara se
oavsett vad jag gör just då. Kvällens deltävling i ämnet ”det alla andra skriver om” 😉 Har en cd med deras hits och det är bra låtar. Rätt så skoj med gamla favoriter som visar sig igen. Rider omkring, Ögon som glittrar, Bubblar, Luften darrar, Vill ha dej och Hänger utanför din dörr . Discopop, babypop eller bara rena rama nostalgin men nog var det roligt då.
Fröken och hennes kompisar gillar mycket av ”min” musik från förr. Vi var på en Viking kryssning där The Sweet spelade och det var så roligt. En massa långhåriga, övervintrade hårdrockare som headbangade till bla Ballroom Blitz mm. Jag tillhörde väl kategorin nästan pensionärer med kavaj och bootsliknande stövlar 🙂 och det var fler som jag, lite tant sådär. Jag gillar dom mjukare låtar ur deras repertoar. Fröken och hennes kompis åkte med mig den gången och dom var alldeles galna i låtarna, dom var inte spiknyktra heller så det kanske hjälpte till en del.
Avdelningen för konstiga dofter
som inte är av rätt sort om man säger så. Vi har undrat i flera dagar vad som luktat konstigt i köket men inte hittat något. Varken i kyl eller på golvet (kanske en kattolycka eller kräkning men nada). Vi mikrar inte särskilt ofta heller. Blir oftast för tining eller värmning. Idag när jag kom från tandakuten skulle Kallemannen bjuda på kaffe. Han tänkte värma på det i micron och.. där låg halvruttnad karré. Fy f*n vilken stank. Det var karren från förra helgen som vi aldrig tillagade och då också glömde bort.
Min gamla klasskompis som mailade för några
veckor sedan har svarat på mitt långa mail. Det är skoj särskilt när det var bra kompisar i klassen och det var en klass där vi hade väldigt roligt tillsammans trots alla våra olikheter. En av mina klasskompisar från då var han som vann brevbärarnas tävling i Luleå om vem som gick längst med shorts. Det var min stora tonårsförälskelse men den var helt obesvarad. Kuliga minnen.
Nu har kaffet gjort mig lite vaknare
och jag återgår till nyttan. Ha en fin lördagskväll, det skall vi!

och försöka rädda Delma Banks Oavsett om han är skyldig eller inte så har han inte ens fått en rättvis rättegång. Läs på Amnestys sida ovan och ta aktiv ställning!
I går var jag heligt förbannad
men jag känner inte att jag kan eller vill skriva vad det handlar om. Kommer kanske senare när jag fått ihop mina formuleringar rätt. Hjärnan tar tid på sig när man börjar bli tant :D.
Fröken har iaf fått en diagnos
vad nu den säger för en oinvigd i sådana termer. Termenologin (?) säger mig inte ett smack och inte henne heller. Varken hon eller vi andra blev ett dugg klokare. Kan inte säga mycket mer än skaka på huvuduet åt konstig personal på vårdenheter där dom skall veta och kunna. Återstår att se om det blir vård, vad för vård och isf när. Det har bara hållit på i över 7 år hittills och löften, löften och åter löften ges men inget mer. Just nu fungerar det skapligt men det är då det är som mest riskabelt. Lugn är inte bra alls även om det är betydligt mer trivsamt för alla.
Vi får se… vad blir en senare fråga. Just nu är det bara att liksom vara redo utifallatt, precis som alltid alltså. Det är ingen skillnad bara lugnt.
Färgskrivaren strular ff
bara så ni vet *flin*. Det var avdelningen onödigt vetande för idag iaf 😉 Jag måste återgå till näringen. See ya later!

om jag nu bortser från att vi köpte 200 Telia då när det liksom begav sig, då när dom kostade 85 kr styck och sades att dom skulle stiga i värde. Vi har inget förlorat på dom eftersom vi inte sålt dom men dagens värde under 30 gör ju skillnaden rätt så stor. Ingen av oss trodde att vi skulle bli miljonärer heller så 😉
Ingen av oss kan egentligen ett dugg om aktier även om vi nu är innehavare av sådan och faktiskt fick utdelning på 50 öre (du läste inte fel) förra året. Därför har jag investerat 2 poster á 50 kronor i Aktie SM Det kan vara roligt att lära sig hur det faktiskt fungerar utan att det kostar allt man ändå inte äger och har. För den som kanske kan tycka detta är något så kika in till Aktie-SM
Skrivandet jag hade lust till igår
flög sin kos pga min magkatarr som nu är ett krasst faktum. Bara att tanka Proviva och ladda upp ett batteri med Novalucid. Än så länge räcker det och jag hoppas att det inte slutar med Losec och Vete Diet igen för humöret dalar verkligen med magont. Jag vet, rökningen gör det inte bättre och inte kaffe heller så jag tar det varsamt.
Vad gäller hälsan så var vartenda prov som togs bra, dvs inga anmärkningsvärda saker funna där. Tom blodfetterna (kolestorol) såg bra ut. Då är det bara att leta djupare. Får se vad läkaren säger på teletiden i morgonbitti. Det är bra på sätt och vis men samtidigt hade det varit bra att hitta orsak och verkan.
Får ff stickningar på både höger och vänstersida i bröstet och rätt är det inte men kanske är det rökningen vad vet jag. Börjar däremot känna mig som en riktig reservdelsmänniska med både det ena och det tredje.
När vi åkte till jobbet
igår morse var det ett otroligt vackert väder. (Idag är det glashalt pga underkylt regn.) Solen sken och det var så frostigt på allt ute i naturen. KA tog kort från hans mobil på skoj och det blev faktiskt bättre än vi trodde. Får se när han får fingrarna ur och lägger ut sina testalster. Lite roligt var det iaf och trots farten så blev inte bilderna så suddiga men väl fläckig med tanke på dom skitiga bilrutorna.
Det var allt från
avdelningen onödigt vetande för nu. Till en annan gång så adios!

Ta mig .. om inte det blev skräp med utskrifterna också. Allt har nu strulat det här året så vi får väl se vart det landar någonstans. Hela dagen igår gick åt till att försöka få till i första hand färglaserutskrifterna som inte ville alls via ipadressen. Ta bort skrivare, lägga till skrivare, ta bort port, lägga till port (ip portar) osv, osv. När vi fick färglasern att fungera började sv-v lasern att vägra sammarbeta och mitt kopplade dokument blev helt plötsligt över 1,4GB stor och det gick liksom alls.
När klockan var strax efter 21 gav vi upp. Henning hade varit nästan på gränsen till hysterisk sedan strax efter 18. Oj säger jag bara. Tro om jag skall söka jobb istället. Färglasern ville iaf skriva ut innan vi gav upp. Inte en matbit hade det blivit på hela dagen. Gökarna hade ätit men inte vi. Det blev en Gyllene Måsen för annars hade vi lagt oss utan för orken hade liksom flugit sin kos. Så missade jag det mesta av 24 också, dom sista 20 minutrarna fick jag se.
Idag fortsatte strulet länge,
ända tills långt efter lunchtider kom zeroxteknikern och jag på hur i h*e vi skulle lösa det hela. Jag fick lära mig något nytt vad gäller sv-v laserskrivaren. Ett kommando som jag just glömt vad det heter där du kan skriva ut från en postscriptfil fast den skall skapas först men det kunde jag från förr. Man använder sig av verktyget ”kör” från startmenyn. Dom sv-v gick att få ut men dom blir inte färdiga förrän i morgon. Skrivaren kan inte gå när vi är borta för då går larmet. Sedan måste alla breven luftfuktas för att kunna falsas (vikas) innan vi skall plasta in dom. Vilket yrke och varför kan man fråga sig men så här är det och vi har roligt ofta trots alla tokigheter som händer och fötter.
Måste bara få i mig lite kaffe
så fortsätter jag om ett tag. En kaffe och en cigg är inte hlet fel just nu.