Författare: Carina

som vi kanske alla borde ställa oss lite oftare har Shw skrivit i sin dagbok den 3/1 (dagens första uppdatering). För att inte förpesta Shw´s gästbok valde jag att skriva mina tankar och svar så långt jag har några i min Tankebok. Jag tänkte också vara så fräck så jag drar en av frågorna på Succé för att kanske fler skall tycka och tänka.
Vad måste jag göra för att uppfylla andras behov, andras önskningar och förväntningar?
Som jag ser det så skall det inte slås knut på sig själv för att andra skall bli nöjda och belåtna. Det viktigaste av allt är att den som ger känner att det känns rätt, bra och också mår bra av det. Ibland får man även göra sådant som man kanske känner att ”jag vill inte” men det skall absolut inte slita ut en själv och också vara ett undantagsfall i relationen det berör. Undantaget den regeln är väl ens egna barn och eventuellt krisande partners och vänner.
Vilka skyldigheter har jag till mina barn, dem jag har valt att leva med och mina släktingar?
Barn, partners och anhöriga är inte givna att dra över en och samma kam. Det är helt olika behov hos dom uppräknade. Barn skall och borde få växa upp i trygg miljö och med den vuxnes rättspatos som lots med allt vad det innebär. Kärlek med omsorg (ej egoistisk sådan som rättfärdigar en själv menar jag då).
Med partners så gäller som jag ser det mer ömsesidighet där en form av symbios kan uppnås. Dvs en relation på lika villkor där man ibland får jämka, offra sig en aning och där man också får det hjärta och hjärna behöver på olika plan. För mig är det viktigaste att relationen känns rätt. Osämja, oenigheter och sådana saker som inte alltid är roliga ingår till viss del för vi är bara människor och inga robotar och dom flesta av oss lever faktiskt emotionellt även om vi kanske inte alltid vill det. Vi känner=vi är.
Vad gäller släkten så beror det nog på vad man vill ha för sorts relation. Orkar jag slå knut på mig själv för att tillfredsställa alla dom olika viljorna, önskningarna osv eller inte? Ser jag på mig själv så valde jag bort min pappa i ren självbevarelsedrift för att mentalt överleva och också må bra. Jag saknar min pappa eller rättare sagt, den jag önskat han var (som han ibland var) för vore han sådan så fanns kring mig av min fria vilja idag.
På något plan gäller nog oavsett om det är barn, partners eller anhöriga att jag måste någonstans må bra själv av dom som omger mig och gör jag inte det så får jag välja bort dom som äter upp mig hur svårt det än är. Mår jag bra så ger jag mer av mig till mig själv och dom som blir kvar och jag vill finnas kring.
Lite beror det nog på situation till situation också. Ett litet offer går att göra för olika tillfällen men sedan beror det på hur viktig just den situationen är.
Om jag kallar vissa människor för vänner vad bör jag då göra för dem, vad har de rätt att förvänta av mig?
Jag ser egentligen bara en sak som gäller här och det är att vara sann mot sig själv vilket också är vad dom har rätt att förvänta sig. Vissa offer ingår i alla relationer men ömsesidigheten måste vara den viktigaste grundpelaren tillsammans med respekten.
Är det vänskap eller är det med personer som känns som vänner, dvs där vänskap har möjlighet att växa? Vänskap är ändå en ömsesidighet och inget som sker ensidigt för då är det inte vänskap. I sig spelar det ingen roll vad för sorts vänskapsrelation det handlar om för det enda som kan förväntas är det man själv är beredd att ge.
Hur mycket kan jag tänka på vad jag vill, önskar och känner? Hur mycket får det inkräkta på andras behov?
Rent krasst ser jag det så här. Mår jag bra kan jag ge mer av mig till dom som är viktiga för mig. Sedan finns det alltid en sanning med modifikation i sådana här funderingar. Vart går gränserna för behov och egoistiskt agerande? Det är svårt men livet är en balansgång i dom flesta frågorna.
Hur mycket det får inkräkta på andras behov beror på vilka ”andra” är. Är det partners, barn eller andra vuxna? Barn skall i grunden inte behöva ”betala” i en relation där den vuxna tar för sig åt sig själv för då tror jag att man i grunden är fel ute. Där med att ”betala” är flertydigt för visst får barn stå tillbaks även i goda familjer för vi kan inte tillgodose allas olika behov utan måste jämka och offra vissa saker.
Andra önskar att jag gör saker för dem. Vad av detta måste uppfyllas? Vad kan jag säga nej till? Vilka absoluta skyldigheter har vi för varandra, våra medmänniskor här i Sverige och i Världen? Har vi några skyldigheter alls, eller har vi bara rättigheter? Vad händer om våra rättigheter inkräktar på andra människors väl och ve?
Måste uppfyllas? På det tänker jag inget för är det ett måste är relationen aningen fel ute och är som jag ser det inte baserat på ömmsesidighet.
Säga nej till? Allt som strider mot ens egna värderingar, känslor och som i sin tur slår knut på en själv tycker jag att man har rätten att säga nej till.
Skyldigheter mot varandra är nog att vara sanna mot oss själva för är vi inte det finns inte så mycket kvar att ge någon annan heller.
Inkräktande rättigheter? Ja, det är det där med givandet och tagandet. Rent krasst inkräktar nog det mesta på andra människor och som jag ser det gäller det för mig iaf att göra kostnaden så liten som möjligt för andra och också åt mig själv om jag har möjligheten att välja. Sedan beror det på vad som kostar och på vem det kostar och allt har en priritering som bara den det gäller kan göra hur rätt och fel det än kan tyckas i andras ögon.
När jag blir besviken på att de runt mig inte gör det jag önskar, vem skall ta på sig skulden? Jag som önskar för mycket eller de som inte tänker också på mina behov?
Skulden kanske ingen måste eller skall ta på sig. Det kan bero på misskommunikation där du som ville inte var tydlig nog eller den som tog emot inte förstod dina önskningar. Det kan också hända att relationen inte är ömsesidig och då skall kanske andra funderingar tas, som tex att välja bort en sådan relation. Kanske är det också så att vissa önskningar ställs på för hög nivå så att den du önskar det av inte kan tillmötesgå dig där och då kanske en omvärdering kring dina önskemål måste göras.
Får vissa människor tänka mer på sig själva än andra? Om vissa bara tar för sig av utrymme, tid, pengar eller vila skall det då vara dem givet?
Männsikor överlag får väl göra det dom vill men det skall inte kosta andra. Om jag skulle drabbas av en person som gjorde som ovan beskrivet, dvs bara tog allt jag hade att ge av mig själv, pengar eller vad det nu månne vara så skulle jag klippa av.
Det har tagit år att komma dit och förr hade jag antagligen slagit både en och flera knutar på mig själv men inte idag. Efter några sådana saker så skulle jag backa undan och ta aktiv inre ställning utan att för den skull gå i klinch med personen i fråga. Skulle det behövas en krasch för att den som bara tog skulle förstå så skulle det oundvikligt komma det också.
Mitt välbefinnande, min mentala överlevnad, mitt jag blir i en sådan situation mig mer kär än en som bara tar av hela mig och mitt.
Om man inte orkar, får man välja döden då? Eller är det de mest egoistiska man kan göra mot sin omgivning?
Vem skulle ge tillstånd att ta livet av sig? Jag tror att när man inte ser andra vägar så tar man det som går och sällan är självmord ett eget medvetet val i uppgivna situationer där inga andra utvägar verkar finnas. Självmord blir då en utväg ur en utvägslös situation. Att om du själv tar livet av dig inte alls tänker mer än på ren överlevnad trots att det är döden du valt är inget egoistiskt i sig.
Egoistiskt i den bemärkelsen att resten står där och ingenting förstår med ofta många år av ångest och sorg för ”vad kunde jag ha gjort” osv. Sådana frågor kan sätta spår på så många olika plan.
Lämnar man barn efter sig så är frågan än svårare för hur förklara för små att mamma eller pappa inte orkade mer och hur skall man få barnen att förstå att det kanske inget har med att dom inte var älskade att göra. För dom som blir kvar kan självmordet ses egoistiskt på vilket också är vad jag först tänkte som svar på denna fråga.
Jag tror också att ställs man inför någon nära som tagit livet av sig gäller det att se människan för det den var och också någonstans att respektera dom val personen gjorde, medvetna eller ej. Jag tror i grunden få vill dö men att om, den dagen, då finns inget annat och det måste respekteras. Kanske kan i sådana fall också dom anhöriga, vännerna och andra som blev kvar slippa dessa helvetes kval och istället respektera det skedda trots allt som i sak säger emot det som skett.

på året är det iaf. Kanske, kanske … det är iaf något som är precis det jag vill syssla med och också har kompetens till. Tänk om … och det innehåller alla saker jag faktiskt kan och trivs med. På onsdag klockan 13:00 är det lite upp till bevis, håll gärna en tumme eller två då.
För fröken börjar året
bra och under nästa vecka blir det provanställning med mer regelbundet schema än hittills. En introduktion i morgon hos en ny brukare och fler timmar hos den hon varit hos ett antal dagar. Gissa vem som var glad för hennes skull.
Vi skall iväg och äta mat hos fröken med sambo. Såsen till steken skulle visst jag göra iordning men då får Tessan lära sig samtidigt magin med gräddsåser och smak. Det är godast att använda stekens egen sky för då får man rätt smak i såsen.
Smådjursmässan
går av stapeln för vår del i morgon. Får se om vi få rihop några foton eller om det blir som vanligt, inga alls på nätet men många i datorn. KA jobbar söndag till måndag så söndagen går åt till att göra ingenting i lugn och ro tills det är dags att åka till jobbet. På tal om KA så har han suttit och skrivit lite i sin Centrifug så kanske om du har tur finns där något att läsa.
En trevlig kväll och god mat är vi på väg till så hasta mañana.

och allt kan hända. Någonstans så är det i grunden ”bara” att bestämma sig för vad som är målet och sedan göra det som går för att kunna nå målet. Spännande, osäkert och lite ”vi får se vad som händer” är nog vad detta år har som uppgift. Vi får ta saker vartefter dom blir sas och därifrån göra det som går.
KA har just
åkt till jobbet. Vi kom i säng pigga i huvudet och var faktiskt vakna och uppe när 12 slaget blev av. Vi skålade i must och must är gott. Champagne har jag aldrig tyckt om smaken av men mousserande vin är smarrigt ibland.
Vår goda efterrätt
blev inte så mycket av för Herr Jonsson lurade mig om glassen. Han hävdade bestämt att vi hade vaniljglass i frysen och det trodde inte jag men vi köpte ingen eftersom han var så säker. KA är inte den som är den så visst blev det varma hjortron men inte med vaniljglass för det vi hade var jordgubbssorbet och han åt röran men jag höll mig till sorbet. Mix i kvadrat men det är Kallemannens stil lite, allt går och det som inte går det går det också med glimten i ögat.
Jo, vår fritös
finns inte mer heller. Jag skulle koka upp Martins fisk och satte på fel platta. Som tur var är den plattan lite sprucken så den tar tid på sig att bli het men varm blev den och smälte fritösens botten en aning. Fritösen är numera brandfarlig så i sopen skall den idag. Vi fick våra friterade pommes frites för det gjordes innan Martins fisk.
Här snöar det igen
och vinterlandskapet är otroligt vackert. Aningen fuktigt ute så det vita ser så frostigt och fint ut. Halt är det och det märkte fröken av i går. Hon halkade och slog sig på väg till jobbet så jag skjutsade eftersom hon låg där i snön när bussen for förbi.
Till later!

säger man om det då, man och man, jag? Ett skitår på ren franska är kort och gott vad det varit fast sant är det inte riktigt ändå.
* Vi har fått ett barnbarn
* Vårt livsprojekt (levebröd går det inta att kalla det för) sköts i sank
* Fröken har fått ihop det ganska bra trots många saker
* Jag har fått jobb och blivit arbetssökande
* KA har gått från lager till människor med både ledsageri och gruppboendepersonal.
* Året har gett otroligt många lärdomar, både sorgsna och glädjefyllda
* Nya spännande möten både URL och IRL
* Det bästa är nog insikten om vad livet är värt egentligen och hur man skall ta sig framåt när det är skit samt att tillsammans är man hel ändå trots att det haltar lite på vägen.
Vad jag önskar mig och också oss i familjen för år 2004
* Beskedet som vi väntar på skall komma utan att vända upp och ner på allt, dvs vi kan bo kvar i första hand.
* Ett jobb där jag kan ge av mig för även jag vill känna att jag är bra, dvs bekräftas för den jag är.
* Fröken, fröken ja, mer harmoni och mera jobb
* KA skall finna sitt och bli överens med sig själv
* Dom övriga barnen framgång i livet med flera barnbarn
* Att vi alla får behålla hälsan och mycket tid tillsammans
Året avslutas med en god middag
på tu man hand med varsitt litet glas rött. Middagen blir stekt oxfilé (svensk) med friterade pommes frites, lite sallad, levande ljust (om Mannfred sover)Eventuell efterätt med varma hjortron och lite glass till eller kanske är det tvärtom det skall vara 😉 om magen tillåter. Något bubbligt vid midnatt (om vi nu inte gjort som vi brukar, lagt oss redan och skålar i te) inomhus och en tanke till alla vi känner runt omkring i landet och annorstädes.
Skratta inte men många år har vi faktiskt arbetat på Nyårsafton och knappt orkat äta mat och därför intagit sängläge tidigt. I år är det inte så men KA skall upp i morgonbitti och jobba tills 19:00.
Smällare blir det inga, för mig har det tappat sin tjusning även om jag ff gillar att se på fast numera inomhus. Ja, jag har nog blivit ganska gammal på flera sätt men jag är ung i sinnet. För er som smäller smällare eller andra nyårsattiraljer så var försiktiga, en olycka händer så lätt och se åt det håll pjäser far så ingen annan råkar illa ut.
Jag önskar alla nära och kära, vänner och bekanta och andra löshästar ett GOTT SLUT och ett GOTT NYTT.

Går det att äta? Ja det går det även om jag skrattade högt i butiken i går. Sockervadd är för mig tivoli, barnens dag, marknader, inte en vanlig Vivo butik. 14:90 kostade nämnda burk och det var mindre vadd än på en vanlig sockervaddspinne men gott. Prova om du törs, du blir inte besviken om du gillar sockervadd i normala fall. Burken har vi tagit till sophink till bilen, det passar den perfekt till.

Regnet det bara öser ner
är fel rubrik eftersom det är snön som gör det. Det är vitt, vitt och vitt så långt ögat når. Fick göra en akututtryckning till en hårt arbetande fröken som skulle jobba men hade tänkt fel på datum. Det var mer eller mindre puckelpist hela vägen till Bro och halt och möte med lastbilar. Det gick bra iaf och det är huvudsaken.

Nu till kär make
som nu inte bara har dom 4 framtänderna i bryggan som lossnat utan två till mindre bryggor so släppt. Vad göra, jo klistra med klistret som släpper hela tiden. Han låter rolig och ser också ganska rolig ut när han läspar och trular med munnen. Alltid roar det någon och i detta fallet mig.

Vi läses, på återseende!

och bra går den att sammanfatta med i ord. Här sitter vi båda som vanligt framför våra skärmar och filosoferar en liten stund. Vi har varit hos Anneli, Jocke och Sofia och ätit mat, druckit glögg och kaffe. Pratat goja, flirtat med lillfröken och övervakat en liten översvämning som inte resulterade i några stora katastrofer.
Vägen till Sofia
och hennes föräldrar höll på att sluta bland träden som fanns där men på något sätt lyckades jag avvärja den katastrofen men hur vet jag inte. Däremot fick jag värk i armarna efteråt men det var nog bara kroppens reaktion. ABS bromsar är bra men inte när bilen dör av bromsandet.
En liten sak som är rätt så rolig
och det har med KA´s brukare i går att göra. Hon älskar att bada och vi har ett badkar men där huserar faktiskt andra än människor (sköldisarna). Detta brydde sig inte brukaren om ett endaste dugg utan var snabb i vändningarna och det slutade med snabb avklädning 6 eller 7 gånger för att vi sedan skulle vara effektiva med kläderna på direkt. Fröken brukare är stark men det gick trots allt utan större problem fast roligt var det. Gisses vilken grej och det i kombination med KA´s 4 tänder som lossnar hela tiden trots klister så blev det rätt bra ändå 😉
Snart dags för sängläge
och en bra bok. KA skall jobba igen i morgon inklusive natten så vi syns åter på söndag.
Godnatt och sov gott!

även om det blev stressigt värre. KA hann äta och fick i sig det mesta innan det var dags för honom att dra iväg till jobbet. Lite konstigt var det när han for och egentligen kändes dagen inte alls som julafton men det var ju julafton ändå och juligt var det ända tills Tessan och Tommy gick hem mitt i natten och det var dags att gå och lägga sig solo.
Mat i mängder, kaffe, glögg, mandelformar med fruktcocktail, godis och massor av prat i soffan. Julklappar blev bra och budskapet kanske också, Happiness och Mystique.
Snart är KA hemma igen
(han slutar 12:00) och tar med sig en av hans brukare som får komma ut lite idag när inga andra anhöriga finns. En fika och kanske någon matbit beroende på hur brukaren vill.
Mycket KA nu för tiden i min Tankebok men det är min andra hälft och allt är så annorlunda nu mot innan. Själv känner jag mig lite som i ett ingenmansland för tillfället och det beror nog på att jag är arbetssökande och liksom har tappat lite av mig själv ett tag. Jag vet att går över med tiden men skulle önska det hade gått över nu för det är inte bra.
En vecka kvar tills ett nytt år,
undrar hur det kommer att bli med allt. Det här året har verkligen varit ett lärorikt, kaotiskt och tungt år. Någonstans, någongång så kommer resultatet och jag hoppas så att det blir bra även om jag just nu inte oroar mig men tankarna finns där mer eller mindre hela tiden. Det har börjat märkas lite i magkatarren men jag vet ju så…
Nej nu skall sköldpaddorna få lite till livs och Mannfred har talat om att han vill också. Ha en fin dag och var rädda om de dina.

G O D J U L
önskar vi er alla från oss alla.
Tack för kort, mail och gästboksinlägg trots att jag inte fått iväg något själv.
Grattis alla
E V O R
på namnsdagen.
Tänder kan vara en nödvändighet
om man vill äta och kanske också kunna prata ordentligt. KA´s främre tandbrygga har lossnat, 4 tänder ihop. Har han tur så finns det ett klisteraktigt material för tänder på apoteket i Jakobsberg så dit är vi på väg nu.
Julskinkan stod inne i ugnen
för länge och ändå är den god, tom väldigt ätbar (vi tjuvsmakade igårkväll). Det mesta är färdigt inför ätande kring 13-14 tiden och ävenså jag. Det blir så när man snurrar och snurrar och undrar om hon kommer upp så den som är i behov av hennes assistans inte blev utan. Upp före 06:00 och sedan fram och åter. Gröten väntar iaf på att bli äten för nu är KA väckt och jag nyduschad så snart är det jul även hos oss.
Ta hand om er dag tillsammans med andra eller ensam och njut av den.