Nästan söndag

är det väl idag, visst. *nickar instämmande*. Jag har jobbat hårt i dag, mammas armband bet jag visst sönder delen vid spännet så hon har inget armband på högra handleden och sur blev hon för det också fast hon skrattade också, konstiga människor.
En sak ingen annan skall testa är att landa på brödrosten när det är bröd i, mamma skriker så hysteriskt då. Jag fattar inte varför för det är ett bra ställe att landa på, särskilt med en kant där jag kan hålla i mig på. (Mannfred hade världens tur som inte brände sönder fötterna och inte slutar han flyga dit heller).
Gissa vad jag gjorde i går. Min syster, Henkes förra fru, Therese var här och så satte jag mig på vår termos när hon tänkte dricka lite kaffe. Hon såg aldrig att jag bajsade där jag satt och så hällde hon kaffe i sin mugg men då lät hon så konstigt för mina bajsar hade liksom hängt med. Konstiga tvåbeningar är, vadå bajs, spelar väl ingen roll.
Vi visslas en annan dag, måste sova säger päronen.

(2) Kaffe är viktigt

ibland och gott är det också. Termosen är tom och det är dags att få på sig lite kläder och fortsätta det jag satte igång med i går. Musik gör underverk för mig i att komma igång och alla knep är bra när latmasken sitter som en bromskloss. I ärlighetens namn tror jag inte att jag egentligen kan skylla på latmasken utan saker är bara som dom är och jag längtar tills jag är mer normal med mina normala mått mät, inte andras för då kommer jag aldrig till ett normaltillstånd.
Lite ändrade planer blir det, vi skall ut med KA´s ena brukare. En kort sväng till Jakobsberg Centrum. Just nu byter KA till sommardäck och jag bäddar sängarna och hänger tvätt, märks det?!

Från zoo intet nytt

än så länge och jag vet iaf att mailet kommit fram och det är bra. Varför maila ett zoo i USA kanske kan undras men det är där Herman bor och där även Cheeta bott. Det jag hoppas på är en liten livshistoria om Cheeta och också Herman. Jag vill veta hur hon haft och hur gammal hon blev. Uncle Eddie som jag har fått kontakt med är gammal och jag vill inte tjata eller vara för ivrig så jag tar genvägen via zoo istället. Mera kaffe, återkommer senare.

Tro inte att jag är knäpp

för jag vet att jag är det redan. Från födseln, ohejdad vana sägs det ju och det stämmer på mig om inte annat. Nyss har jag skickat mail till ett väldigt speciellt zoo i Tampa Florida och jag sitter och kikar på Mailwasher i hopp om att svaret redan ligger där men så är det ju inte :(. Jag skall snart stänga ner datorn för annars sitter jag bara här och fortsätter trycka F5 trots att jag mycket väl vet att just på det mailet finns det inget svar för det är helt enkelt inte möjligt tidsmässigt.

Ledsen
blev jag också fast kanske mest arg och det trots att jag inte borde bli det alls för det finns absolut ingen mening med det. Den ena av farbröderna jag fått kontakt med från Liberiaåren träffar min pappa i dag i pappas stuga utanför Göteborg där jag aldrig varit och aldrig kommer att vara i. Jag hade gett nästan vad som helst för att få vara med och lyssna på Liberiaminnen för dom är jag del av. Det känns fånigt också och detta möte sker bara för att jag kontaktat pappa med mailadresser och eget engagemang. Tänk, inte ens ett svar blev det därifrån men farbrodern har jag kontakt med åtminstone och det är MIN kontakt. Min kropp reagerade också med ömhet och trötthet i alla leder men det går snart över.

En annan korkad sak
är att innan jag vaknade svor jag väldigt över den fan som glömt stänga av sin mobil som pep hela tiden. Jag var väldigt medveten om att den fan var jag själv i egen hög person och det gjorde mig ännu surare för jag hade gärna sovit ostört. Batterierna var slut och den sa till om det, ganska tätt mellan tillsägelserna också.

I sak finns det inget
att klaga på men jag gör visst det ändå. Jag är frisk, jag lever och än så länge har jag tak över huvudet vilket borde summera min tillvaro med god. Fast mitt i detta goda har jag ett problem, vad skall jag göra? Antingen kan jag forstätta sitta här och söka, skriva om Afrika, lägga upp bilder eller så kan jag ta min skurhink och fortsätta dammtorka i variant typ storstädning.

Jag drar på lite musik så kanske svaret ger sig självt. Ha en bra dag, jag skall ha det trots allt gnäll som inte är gnäll i sig. KA stackarn jobbar till 21:30 så om jag får ihop dagen kan jag ha mycket gjort tills han kommer hem.

Påskpuss till den som vill ha, resten av er kan blunda.

En God Påsk

önskar jag alla och även mig själv. Jag har fått ett par påskhälsningar som jag lade till i går morse under hälsningar, tusen tack. Det är roligt att få så det tackar jag och bockar för.
Sådana här storhelger är svåra för många samtidigt som det är en stor familjehelg med umgänge. En del har sorg och saknad, en del har inga familjer, en del inga pengar och en del har inget boende. Jag tänker ofta på dessa saker när högtiden eller helgen som oftast är till för glädje, trivsel och möten. Tänk, när jag var yngre var lösningen för dom ensamma att alla gick att samla ihop och sedan fira tillsammans. Tanken var god men absolut inte särskilt verklighetsnära. Kanske i lilla byn men inte i en storstad. Jag var ambitiös i mina tankar åtminstone och för det kan jag inte lastas och verkligheten är en helt annan idag än då.
Vi har en annorlunda Påsk i år. KA jobbar hela helgen och hade sin lediga dag i går så vi åt påskmiddag tillsammans men glömde äta förrätten, skagenbakelse, som står kvar i kylen såg jag tidigare i morse (var vi trötta i går kväll eller?). Steken var god och likaså gräddsåsen.
Påskriset står så fint i KA´s gamla mjölkanna men fjädrarna ligger i en kartong i förrådet tillsammans med annat pynt och ingen av oss har letat. Jag skäms inte heller så gör det inte å mina vägnar. Det är vad det är och kanske inte alltid vad det borde men det går bra ändå, det är sant jag lovar.
Jag kommer att ha mycket tid på mig att få lite ordning här hemma, åtminstone är min ambition det. Vi får väl se vad jag lyckas med med 4½ lediga dagar på raken. Vädret är med mig iaf för ute är det så fint och väldigt blå himmel.
En kopp kaffe och sedan få upp KA så att han kommer iväg till sitt pass. Kanske äter vi en sen frukost också.

Sjömansprästen

kom inte för 1 barn så då fick familjen Wesenlunds barn hoppa in ;). Så
kan man beskriva det hela då 1965 ca. Då fanns ingen kyrka på det viset
utan man fick begära/be om en sjömanspräst som kom och utförde
dopceremonin. Vi barn hade inte blivit döpta annars, det är då ett som
är säkert.

Vem som är vem kanske framgår eller så inte men mannen är Helge
Wesenlund, min pappa, kvinnan är Eva Wesenlund, min mamma (född Björk).
Längst till vänster av dom små är Ylva min lillasyster ca 1 år gammal
och längst till höger står Bjarne min lillebror knubbig (vilka lår han
hade då) ca 1 år (dom är tvillingar födda i Liberia på Lamco Hospital
1:a december 1964 på en sjukhusbrits för det var allt som fanns då.
Läkaren var Ragnhild Liljekvist, en dam av sin tid, en riktig pionjär
och arg sådan enligt mamma men bra som doktor. Glömde ju, mig själv men
det syns vem som blev över av oss 3 barn. Den längsta och äldsta är
jag. Vi hade på oss jättefina små bunader (norska folkdräkter).

En tanke som jag ofta tänkt är att mamma var så ung när hon landade i
Liberia, 19 år gammal. Här är mamma ca 3 år äldre, 22 alltså. Vilket
liv hon har fått och även vi barn.

Sjömansprästen

kom inte för 1 barn så då fick familjen Wesenlunds barn hoppa in ;). Så
kan man beskriva det hela då 1965 ca. Då fanns ingen kyrka på det viset
utan man fick begära/be om en sjömanspräst som kom och utförde
dopceremonin. Vi barn hade inte blivit döpta annars, det är då ett som
är säkert.

Vem som är vem kanske framgår eller så inte men mannen är Helge
Wesenlund, min pappa, kvinnan är Eva Wesenlund, min mamma (född Björk).
Längst till vänster av dom små är Ylva min lillasyster ca 1 år gammal
och längst till höger står Bjarne min lillebror knubbig (vilka lår han
hade då) ca 1 år (dom är tvillingar födda i Liberia på Lamco Hospital
1:a december 1964 på en sjukhusbrits för det var allt som fanns då.
Läkaren var Ragnhild Liljekvist, en dam av sin tid, en riktig pionjär
och arg sådan enligt mamma men bra som doktor. Glömde ju, mig själv men
det syns vem som blev över av oss 3 barn. Den längsta och äldsta är
jag. Vi hade på oss jättefina små bunader (norska folkdräkter).

En tanke som jag ofta tänkt är att mamma var så ung när hon landade i
Liberia, 19 år gammal. Här är mamma ca 3 år äldre, 22 alltså. Vilket
liv hon har fått och även vi barn.

Mer sex åt folket,

särskilt om du är man. Faktiskt så minskar prostatacancerriskerna om man oftare byter ut sina spermier och det i sig betyder mer sex. Sex är hälsosamt alltså och INTE bara ett nöje. Mitt tips till dom som är solo och inte har en partner att träna högerhanden mer eller om du är vänsterhänt den andra 😉 Artikeln finns här för den som vill läsa hela.
Visst kan man skämta en aning om det som jag gjorde men det är en stor hälsorisk, särskilt som många män liksom inte går till doktorn för att undersökas oavsett skäl. Jag vet att jag nästan får ta KA i handen och dra honom till läkaren så seg är han på den fronten och ja, jag överdrev liite men det var inte mycket.
Jag förstår inte egentligen varför många män är hopplösa när det gäller att ta hand om sig själva och istället för att ta tjuren vid hornen går för länge i allvarliga saker och så är det för sent i stället. Kanske skall jag inte utelämna att det finns likartade kärringar också och lite åt det hållet är jag men är jag orolig så går jag, utan tvekan och där är det hellre en gång för mycket än en gång för sällan.
Motsatsen finns ju också, att man går i tid och otid för allt och inget och det är också helt överdrivet. Det finns det där med lagom men jag tror människan sällan gillar lagom, jag gör det inte heller och jag är ju en människa trots allt.
Slut på 5 minutrarna jag tog mig. Åter lite later och bara för att så är min vänstra sida inte sämre och natten gick förvånansvärt bra (sov hela natten).
Stora Nygatan 11:30 med tendenser till sol men jag törs inte tro riktigt.

Ryggbråck

finns inte vad jag vet iaf och skämtat om det har jag gjort mellan varven men nog sjutton känns det som att jag har något som låter så. Jag vaknade flera gånger under natten över smärtan och visste inte hur jag skulle lägga mig med huvudet för att kunna somna om men jag lyckades varje gång. Konstigt är det att man kan somna utan tillstymmelse till ont någonstans och vakna till något helt annat.
Dagen blir väl vad den blir men jag undrar hur. Det sitter på vänster sida från axeln och ner och strålar upp mot huvudet. Musklerna måste det vara men hur och varför begriper jag inte eller så kan jag ana. Min gamla utslitna högerarm har gjort sig påmind igen och skyddet sitter ordentligt på plats tillsammans med Arthrotectabletterna. Jag kanske kan skylla hela eländet på mig själv genom att jag bar en liten påse (4 små plastflaskor med mineralvatten och tre små kakpaket = inte tungt) med vänsterarmen eftersom den högra inte får belastas alls.
Fan säger jag bara men jag vet fast så här har jag aldrig haft det och kanske kan det skyllas på tur för inte är det skicklighet.
Slutgnällt här iaf, dags att bli klar. en liten rolig sak är det ser ut som att solen kan kika fram under dagen men jag är inte säker.

(2) Glasögon

är väldigt viktiga om man behöver använda sådana och ännu viktigare när man lyckas med den otroligt korkade grejen att glömma glasögonen på hallbänken på vägen ut ur lägenheten. Det har inte gett mig huvudvärk men en otrolig trötthet har bara sänkt sig över mig hela dagen och som det verkar finns inget som vänder spiralen åt andra hållet. Nej, det får bli en tidig kväll i säng för KA och mig.
God natt!