Författare: Carina

och icke förväntningar på människor i olika sorters relationer är ett ämne som jag kan skriva spaltmeter om men jag skall inte göra det utan försöka hålla mig kort (tro´t den som vill 😉 ).
När man har relationer till människor och då särskilt nätrelationer som även genererar vissa djupare kontakter skapas förväntningar oavsett viljan, intentionen eller ibland tom den egna önskan. När sedan det i sin tur med tiden blir en form av ensidig relation där det inte längre verkar finnas en ömsesidighet med antingen icke respons eller bara noll existens blir det knöligare och den tidigare djupare relationen är i princip inte längre.
När en sådan icke relation har uppstått är frågan, hur går man vidare? Skiter man i det som var? Försöker man ta reda på vad som orsakade den icke ömsesidigheten som finns? För i vissa lägen anspelas och antyds att där finns en relation samtidigt som det i realiteten visar på att en sådan inte alls finns.
Jag har varit på nätet under några år och lärt mig en del och för min del är det så att när sådana situationer, relationer eller liknande uppstår så backar jag undan efter ett antal försök att trots ensidigheten upprätthålla det jag tog som positivt. Den dör då ut och det är antagligen för allas bästa för antagligen var relationen inte meningen och eller så fanns där i sak inget att bygga vidare på.
Det är det som är så fascinerande, kostsamt, givande och också lärorikt men det kan vara en svår process och det kan även vara en smärtsam läroväg att gå.
För min del har jag många gånger tänkt att jaha och… Sedan har jag tänkt om och undrat och förundrats. Att backa undan är kanske fel sätt att göra det på men en sak är viktig och det är det kostar minst i min referensbank. Livet är så skört och att hela tiden söka, ha förväntningar (dom flesta tror nog på det där om mer)
I sådana relationer som blivit icke relationer existerar floskler i många olika former och det är ganska fascinerande hur det ändå liksom upprätthålls en, som det verkar, skenrelation från den som inte längre genererar den ömsesidighet för en relation.
Nu märker jag att jag började spåra ur en hel del så jag slutar. Tänk iaf vad vi alla har möjligheter att lära oss av varandra om vi bara vill och jag tror att den viktigaste egenskapen i möten med människor är den egna självinsikten för saknas den så blir resten svårt.
(Glömde skicka upp detta i går så jag gör det nu, torsdag 09:45)

är det flera idag. Först vår egen slagskämpe Gubben som fyller 14 år idag, så kommer M (länkar till sambons sida i brist på en egen) och så Karin.
Stort GRATTIS på er alla tre och eventuella andra som fyller samma dag. I morgon är det dags för sonen som blir (hemska tanke, åren rusar iväg) 28 år.
I brist på eget så såg jag att Arto hade lagt in en kul (tycker jag iaf) kod som i sak inte säger något men som kan vara skojig ändå. Jag gjorde samma sak

För övrigt så har jag grottat ner mig i sökandet efter kort nu när vi äntligen har en scanner igen som tom. kan ta emot fax. Den var billig och bra (hoppas vi) och jo, pengarna vi sparar till semestern finns kvar fast vi naggade liiite.
Nu är det det vanliga som måste göras, bli klar Wesenlund fast jag hellre vill sitta och scanna. Har tom. farit runt nu i morse och letat kort.
Grått ute men det är bra för allergiker, däribland jag själv.

när det fungerar och ännu bättre om det gör det när vi är så kloka att vi även har Bredbandsbolagets förträffliga telefonitjänst. Går en går båda och det märkte vi i går kväll och i morse. Sur var jag men det är en petites i sammanhanget.
Surare eller mer ledsen
kanske man kan kalla det för var Gubben som kom in genom sovrumsfönstret i morse före 6 fast det märkte inte vi då trötta som vi var. Jag märkte det när KA åkt iväg till jobbet och jag skulle bädda sängen. Gubben hängde med huvudet och såg allmänt sorgsen och bedrövad ut. Maja kom in samtidigt och jag kikade lite snabbt på henne och hon var lite spretig och tussig i pälsen.
Undersökning igen och först trodde jag att någon slagit Gubben eller ännu värre att han krockat med en bil för jag såg inget blod och inga klorevor. Blev osäker på om vi skulle måste åka in akut eller inte. Efter många mödor och en del besvär gick Gubben sakta från ena änden av sängen till den andra och sedan ner på golvet, mot maten i köket men det var inget att äta enligt den kräsne herrn och sedan mot vardagsrummet.
Någon skada är det i vänstra örat och Gubben ömmar en hel del på höger sida men inget är brutet. Nu har han utegångsförbud, längre än sist för jag bestämmer denna gång. För tillfället ligger Gubben på en kudde på fönsterbrädan i köket. Det är inte populärt att peta i örat alls så trots att jag vet bättre får han vara ifred med det tills i morgon. Det är ibland bättre att han får vila än att man stör för oavsett vad som har hänt har det kostat på ordentligt för den gamle herrn. Gammal och gammal, 14 år den 21:a är ingen ålder på en katt i dagens läge inte även om han är gammal i kattår och sedan länge pensionär.
Nu skall jag dricka lite kaffe och pussa Jonsson adios (han skall ut och springa ett varv) innan han ger sig ut i spåret. Är han inte hemma inom 1 timme efterlyser jag honom för han vägrar ta med sig mobilen. Återkommer senare.