och den verkar inte återkomma. Det är många olika saker som bidragit längs vägen. Varje gång jag fått lust att skriva så har det hänt något, litet eller stort, och så drog lusten sin kos.
Vissa saker går inte att skriva om och vissa saker känns bara som ett evigt tjatande om samma saker. Tunghäfta, tangentborskramp eller vad man nu vill kalla det, återkommer hela tiden.
Jag är heller inte särskilt duktig på att kommentera hos dom jag följer även om jag slår mig själv med häpnad mellan varven. Det handlar absolut inte om ointresse bara total mental trötthet. Jag har inte varit så här trött ens under den värsta företagartiden som jag varit det sista året och den tröttheten bidrar också till min känsla av ingenting.
Åren med konsekvenserna vi levt och lever med har sugit ut mycket och att leva pankare än en kyrkråtta tillsammans med all oro, ångest och denna eviga osäkerhet likaså. Det är inte många månader kvar så är iaf den ena av oss skuldfri och möjligheten att börja leva mer som vanliga människor finns.
Tyvärr spricker drömmen vi hade att kunna fira våran 15 åriga bröllopsdag med både restaurangbesök (som inte handlar om McDonalds) och gott att dricka rätt rejält och sista återbetalningen kommer att bli på junilönen och bröllopsdagen är den 12 maj. Planerna var ju att fira både bröllopsdagen och att vi sas var ”fria”. Frågan är om ens våra semesterplaner kommer att kunna gå i lås, det blir liksom inget kvar att leva på i juli. Det är en tid kvar dit och allt kan ju hända tills dess så där får vi se.
Jag har skrivit det tidigare men ibland känns vissa saker som en enda seg och utdragen förlossning som aldrig tar slut.
Jag håller på en musikutmaning (jag fastnar i minnen om en hel del låtar) jag fått av Åsa och en sammanfattning om året som varit får se om det blir färdigt någon gång så att jag kanske vaknar ur denna mentala koma.