Åsa har skrivit ett inlägg om Gudföräldrar-fadder: I kommentarer och svar på kommentarer diskuteras även att gifta sig. Citat: ”…lite föraktfullt mot dem som verkligen tror att gifta sig i kyrkan om man själv inte tror.” och, ”Att gifta sig i kyrkan utan att vara religiös är att håna dom troende” och jag reagerar väldigt för det i grunden strider väl mot det jag uppfattat att Kyrkan till dels står för, den är öppen för alla och borde då också vara öppen för mig.
Jag är gift, jag gifte mig med min älskade make för nästan 14 år sedan (på måndag den 12:e är det 14 år) För mig var att gifta mig inte något jag kunde tänka mig att göra annat än i en kyrka. Dom flesta kyrkorna är vackra och, inom Svenska Kyrkan, till för vem som helst, troende eller icke troende. Jag tillhör kategorin icke troende. Jag varken föraktar eller nedvärderar troende, oavsett religion. Jag har också respekt för människor som tror även om jag kan ha både åsikter och tankar om en del troendes oerhörda dubbelmoral och föraktfullhet mot det dom själva tror på och då också skall stå för.
Kyrkan (som byggnad) är för mig en plats för alla, den erbjuder tröst till dom som behöver den och ro till andra, somliga har sin gemenskap där osv. Jag ser inte kyrkobyggnaden som endast till för religiösa. Vore det så skulle få kunna begravas via Kyrkan för det är många begravda som inte var troende, varken när dom levde eller när dom dog.
Jag hade kunnat gifta mig utan präst om det fanns någon med vigselrätt (vad det nu heter när man inte är präst) som kunde viga oss i Västra Ryds Kyrka. För mig var det ändå viktigt detta med att reda ut vad som var rätt och fel och vår präst, tidigare tjänstgjort som FN präst, som tjänstgjorde här, var härlig, rolig och intressant. Jag frågade hur hon ställde sig till att jag inte trodde på Gud men ändå ville gifta mig med min blivande make i Västra Ryds Kyrka. Vi pratade om oss, relationer, människor, andemening osv och hon ansåg att jag kunde gifta mig och att hon ville viga oss. Jag minns inte exakt vad hon sa men andemeningen var att vi hade en bra värdegrund och stod för den. Hon var en präst som gav mig, icke troende, en fin känsla och att det KA och jag ändå skulle göra var något stort och fint.
Jag varken hånade någon då eller visade förakt, med det beslutet och gör det ff inte. Jag (vi var nu två som gifte oss) gifte mig inte som helgardering, för mig finns det inget att gardera för jag tror inte på livet efter detta heller. Jag tror på att man gifter sig i nöd och lust, jag tror på att man skall göra sitt bästa för varandra, stötta varandra i vått och torrt osv, osv. Löftena jag gav tror jag på annars hade jag inte gett dom men där fanns inga ”gudliga” löften i vår ceremoni. Inte religiösa kanske jag inte kan skriva om det med religiösa även innefattar moraliska åtaganden vilka jag tror på.
Tessan, mitt bidrag till världens barnaskara, är inte döpt då dopet för mig inte betyder ett dugg. Själv är jag döpt men det var mer slumpen som avgjorde det eftersom det hände i Liberia i mitten på 60 talet och då kom det en Sjömanspräst. Familjen som skulle döpa sina barn hade bara två vilket gjorde att det saknades ett barn för att Sjömansprästen skulle komma. Våra föräldrar tillfrågades om inte dom kunde döpa oss tre och på den vägen blev jag döpt. För mig är dopet att blöta håret 🙂 (en lång historia men ack så söt i mina ögon)
Om ca 1 månad skall vi på barndop, Julia skall döpas. Det dopet är så mycket större för Tessan än det troligtvis är för många religiösa som döper. Det är en länk till Mia. Julia heter Mia Julia och Julias Gudmor är Mias mamma Ritta. Ett sätt att sluta cirkeln och ge Julia en länk till Tessans bästa vän, stora stöd och hett saknade Mia. För mig är det syftet stort. Det är också ett sätt att ha med Mia genom Ritta som vakande hand. Nu är pappa Tomas döpt, likaså övriga inblandade förutom Tessan då så dom kriterierna är uppfyllda.
Jag har läst både här och där om detta med att vara fadder och det som gäller i dag som jag förstår det är att du skall vara döpt men du behöver inte vara medlem i Svenska Kyrkan. Jag hittade en bra artikel på Nerikes Allehanda som enkelt sammanfattade det jag läste på fler ställen. Fadderskapet innebär, ett personligt och moraliskt åtagande som varar livet ut.
Moraliskt åtagande innebär för mig att stå för rätt och fel och ha en sund värdegrund.