14 år är ingen lång tid

men det känns ändå som att det varit en del år. Vi har varit med om mycket under dessa år och ff är vi där, tillsammans hand i hand. Vi har burit ut en hel del stormar under åren, inte stormar mellan oss även om det påverkat oss båda. Vi har startat företag och satt det i konkurs och konsekvenserna där lever vi med ff. Det har varit tunga år, ensamhetstyngda och mentalt svåra. Det har funnits mycket som har förgyllt våra år både inom och utom den närmaste familjen. Särskilt viktigt var två Trisslotter som bara liksom så där damp ner i brevlådan för nästan exakt (backa en månad) 5 år sedan. Det samlades in lite förgyllande bidrag som bara liksom trillade ner och vi kunde unna oss något.

Nästa år firar vi 15 år och då har vi iaf hela min inkomst så djävlar min själ att vi tänker sitta hemma och glädjas över KA´s vinst på Triss (han vann 25:- gånger 2).

Våra små sover och det skall vi också strax göra för det är tidiga passet för herrn i huset som nästan precis kommit hem.

Tack för åren KA Jonsson alias bakaxel, kamaxel, knäpprot, Kallemannen och alla andra epitet han fått av mig obs enbart av kärlek. Tänk att du stod ut med mig i början 😉

14 år

Det är 14 år sedan det var fest i ladugården på Örnäs. Hur festen slutade för gästerna vet jag inte eftersom den för min och Carinas del slutade i hotell  Sheratons lilla bröllopssvit. Barnen hade hyrt den och dit blev vi (under protester) bortförda i svågerns bil med skramlande burkar fastknutna i snöre i kofångarn.

14 år. Det är lika lång tid som mellan det jag föddes och fyllde 14. Konstig känsla. 14 år, ganska många år som inneburit sorger, bedrövelser, kämp, stret, skratt och glädje och framför allt gemenskap och kärlek.

Om ett år ska vi fira 15års bröllopsdag ordentligt eftersom vår månadsbudget vid det laget ser betydligt bättre ut än i år.

Tack, älskade hustru, för den här första åren tillsammans.