Har blivit utmanad av Åsa som blev utmanad av Annica Tiger som i sin tur fått utmaningen från Citizen Media Watch. En bloggutmaning med andra ord.

Mina 5 önskningar för år 2007 kommer här:

Jag är en ren egoist i dessa 5 önskningar för allt annat som ligger utanför det kan jag i dagsläget inte göra något åt och rent krasst orkar jag inte bry mig om det heller.

1. Min högsta önskan är faktiskt att år 2007 blir motsatsen till vad 2006 har blivit på alla plan som bara är möjliga och det innefattar allt från sjukdomar, dödsfall, socialt nätverk till dräglig ekonomi. Blev det bara lite bättre skulle jag nog le åt det också. Vad gäller att få miljoner så nöjer jag mig med det vi är skyldiga fogden och tom min del av skulden räcker långt, 2 tunga år till känns evighetslånga just nu.
2. Min gnista vill jag få tillbaka för den har varit borta alldeles för länge. Jag saknar mig, åtminstone den bild av mig själv jag haft, för nu är jag allt annat än det jag vill vara.
3. Förstå vad det är som händer med min kropp och att något enkelt fixar det för det blir bara värre och inte ens en kort vända på affären funkar utan att hela jag värker och blir det jag avskyr, en gnällspik.
4. För familjen önskar jag just familj (och det som ingår i familj från min synvinkel) och att alla skall må bra. Det innefattar alla nära oavsett biologi eller ej.
5. Sist så önskar jag att lillfröken Moa snart väger sina 5 kg och att hon och jag går på promenad hand-i-hand om inte alltför länge. I den önskan ligger en frisk fröken som kanske inte springer marathon men i övrigt har ett friskt hjärta.

Många har redan utmanats och jag försöker med Ingrid, Kalle (som numera är med blogg), Tuija, KA (han måste ju skriva någon gång) och sist men inte minst alla andra som gärna vill

men det bidde inte så. Vi skulle baka och greja knäck och kola i eftermiddag kväll men som vanligt (jag borde ha vetat bättre) så blev det "sjukt" (all reasons are good reasons) så barnet kom inte. Tappade både lust och den glädje som ändå hade infunnit sig och blev arg på mig själv för jag vet ju att det alltid blir så här.

Redan innan denna vecka hade KA och jag ställt in oss på att vi blir solo och den första sorgen böts sakta men säkert till något positivt och glädjefyllt. Vi började fundera över vad vi ville äta och vad vi skulle kunna handla. Vi bestämde lite löst hur vi skulle göra och sedan började vi båda se framemot Julen utan resten av den s.k. familjen.

Helt plötsligt så blev det ändrade planer för en i familjen och det skulle firas lite juligt här trots allt. Vi skulle baka lite och greja godis och ha det allmänt trevligt idag (första icke arbetsdagen denna vecka). Dum som jag var såg jag fram emot dagen i dag med skratt, tjo och gemenskap men … Nu är jag arg på mig själv för att jag än en gång så gärna ville tro. Jo, besviken, självklart är jag besviken men jag är van ändå gör det faktiskt ont trots att jag är vuxen.

Det sorgliga med att bli van av besvikelser är att där finns något sakta men säkert vuxit fram och som känns som nolltolerans. Jag kapar utan tvekan numera, passar jag inte så passar jag inte och jag trugar ingen. Efter att försöka få till umgängen både inom och utanför familjen och det liksom aldrig ges ens respons så inte fan tänker jag fråga något mer. Your loss and my mental salvation.

Skinkan är iaf klar och KA filar på ett julkort (KA har varit riktigt sjuk sedan förra onsdagen och är nu mycket friskare). Hela veckan har han gjort lite här och lite där mellan det febriga sovandet trots att han inte alls borde. Det är fint här och advenstakar blev det ändå för dom hade för 49:- styck på Coop. Våra från förra julen hade lagt av, ingen felsökning gav några som helst öppningar för att kunna laga något.

KA gillar rödbetssallad så en sådan skall jag göra snart, koka knäcken, baka cocoskakor och syltsnittar och janson blir också ikväll. (Det som inte blev blir i morgon eller en annan dag, nu går jag och lägger mig. 22:05) Köttbullarna gör vi tillsammans i morgon förmiddag. Efterrätten blir något enkelt för den som skulle baka mandelformarna uteblev.

Ensamhet är ibland positiv men lika ofta är den faktiskt en ond nagel i ögat. Jag sörjer det som jag så gärna ville ha men som aldrig blev. Det är bara att inse att både KA och jag är ena riktiga ufos som inte tar emot det som bjuds när det bjudna oftast är sista hands alternativet. Ufos kan jag ändå inte riktigt hålla med om för även vi har självkänsla och någonstans får det räcka.

Visst är det stort med Fågelsångs rymdresa även om jag personligen varken är insatt i eller intresserad av den. Att välja honom till att vara årets svensk tycker jag däremot är att ta i. Det finns andra bra kandidater, arbetande ensamstående föräldrar,  de som tar hand om sina sjuka anhöriga hemma, vardagshjältar. Visst  avundas jag honom, Fågelsång, lite. Likväl som jag avundats min morbror och andra som har sin utkomst från sin hobby eller sitt intresse.

I år fick vi upp en adventsstjärna i tid. Eller var det två? Det är några år sedan vi höll det schemat så pass. Efter det har det tagit ytterligare två veckor för att få fram och upp några adventsstakar. Nu kanske vi bara behöver ett år till för att vara ikapp med både advent och jul.

Julen ja. Jag avskyr julen och tycker helgerna är jobbiga. Mycket beroende på brist på kontakt och samvaro med våra familjer. Men, men…

För att återgå till adventsbelysning. Det är fulare med släckta adventsstakar än att inte ha några alls. Jag vet att det anses vara onödigt att de lyser när ingen är hemma och det är klokt att spara ström men ändå. Det år fult med släckta adventsbelysningar.

Sen vill jag bara tala om att jag är grinig. Det är som om en massa års ( 50-60?) frustruationer har dämts upp tillräckligt och fasaden börjar rämna.

Så illa är det inte här men om du behöver så kan du läsa Aftonbladets tips för att rädda julen på 9 minuter som jag kopierat in nedan.

Mat & klappar för 900 kronor

Mat:
Julskinka, Scan färdigkokt 2,1 kilo: 194 kr.
Mamma Scan, köttbullar: 25,90 kr.
Risgrynsgröt i tub (till ris à la Malta): 12,50 kr.
Rödbetssallad (nästan sillsallad): 15,90 kr.
Två sorters sill: 26,90×2= 53,80 kr.
Ost (nästan julost): 44,90 kr.
Julvört: 25,50 kr.
Julmust: 24 kr.
Prinskorv: 21,90 kr.
Potatis: 19,90 kr.
Julöl, sexpack: 63 kr.
Clementiner: 24,90 kr.
Aladdin, choklad: 65 kr.

Klappar:
Pocket till frun; Michael Connellys ”Fällan” 63 kr.
Video till stora sonen: X-men 1,5, extrapris: 86 kr.
Ljudbok till mindre sonen: ”Narnia – Häxan och Lejonet”, 149 kr.

Julpynt:
Wunderbaumgran: 17 kr, kan placeras med ställ på julbordet i brist på äkta vara.

Summa för dräglig jul, mat och klappar, för en stressad familj: 906,20 kr.

och inte vilken lucia som helst utan undersköna fröken Moa som närmar sig 3 kg´s strecket. Det syns ju även en liten tomte där och jag gissar att storleken passar nästa jul. Gud så söt hon är kära föräldrar.

Tusen tack för det underbara kortet, ett leende på läpparna och varmt inombords när man ser lillfröken. Kika gärna in och följ hennes framsteg, det är mysigt och nervöst att få hänga med på ett hörn. Vi är ju hennes fanklubb men det finns säkert andra fans därute också.