Månad: augusti 2006

Det låter som rena rama fantasiutsagor för mig som är uppvuxen med koleravaccin varje år. Under mina 14 år i Liberia och Ghana vaccinerades vi mot kolera. Jag minns inte tiden i Liberia med vaccinet men väl i Ghana. Det gjorde inte ont att bli stucken i armen men efteråt gick armen knappt att röra om man inte satte i gång att röra den direkt efter sprutan. Sträcka ut hela armen och röra hela armen upp och ner och fram och tillbaka innan vaccinet ställde till det.

Jag minns att lillebrorsan var en djävul med att retas när vi alla 3 stod där och vevade runt på vår stuckna arm för att den inte skulle stelna till och göra så vansinnigt ont efteråt. Brorsan var alltid en liten pajas och ävenså vid dessa tillfällen, det bästa han visste var att liksom peta till på armen och vi vrålade av smärta.

Jag vet inte om koleravaccin gör lika ont i dag som det gjorde för drygt 30 år sedan men jag vet att vi var tvungna att vaccinera oss varje år. Vaccinerade man sig inte var det ganska vanligt med dödsfall av kolera och den var inte särskilt trevlig att dö i för den är oerhört smärtsam utan åtgärder. Jag har svårt att smälta att denna dödliga smitta finns här i Sverige. I Ghana kokades vattnet och sedan filtrerades det innan vi fick dricka vatten. Vi barn var ju lite som vi var och drack faktiskt ganska ofta vatten direkt ur kran men kanske hade vi mer tur än skicklighet. Märkligt det där, väldigt märkligt.

och vi hade båda gökarna med oss, det gick kanoonbra med lille herrn också även om han inte riktigt gillade selen till att börja med. På slutet satt även han och höll en äppelbit i foten och åt.
Det var kul att träffas och prata och skratta och varken vädret eller sällskapet gjorde saken sämre, snarare tvärtom. Något publikrekord såg inte vi, jag hade känslan av att det var färre än 2003 då vi picknickade också. Antagligen stod vi lite fel när vi såg tåget dundra förbi i olika musikaliska toner och olika kläder/klädliknande saker.
Det avslutades på en restaurang vid Skanstull och kvällen blev lite sen för di små men gissa om lyckan var fullständig på både herr och fru gök när vi satte oss i bilen vid pendelstågstationen för sista biten hem. Väl innanför dörren blev det snabbt mat och kutter och sedan somnade båda så ”tjötta” som bara upplevelserna gjorde dom båda.
Måste rusa, skall jobba några timmar så att jag kan fortsätta att njuta av mina återstående 2 semesterveckor.
Vilka var där? Ja länkar kommer sedan men ett nytt ansikte blev det även om jag hängt med och läste henne ett tag. Förresten så är vädret lika ljuvligt i dag som det var i går men kanske hinner jag också sitta ute en stund i eftermiddag.
Tack för i går och för somliga herrar – glöm inte älgen och inte hårfixerierna heller 🙂
Updaterad: Bättre sent än aldrig men här kommer människorna också och länkar där det finns sidor på webben.
r2 och M
AG med egna ord och theWitch med egna ord
Susanne
Monica som var den jag inte tidigare träffat och hennes ord från från dagen
Shw, K och S
Det är viktigt att träffa mysiga människor och få skratta samtidigt som man kan vara allvarlig. Jag vill ses igen och det snart. Det var förresten inte bara trötta och nöjda gökar som kom hem utan det var också 2 dito vuxna.

Tanken var att åka in till stan med två stycken gökar och eventuellt träffa lite folk men ingen kontakt med folk så träff blir det inte. Inte heller två gökar blir det för herr Grönstedt vill inte sele och utan vågar vi inte trots att han inte flyger. Vi struntar nog i att åka in alls som det verkar, vi får se vad som blir av dagen.

Jag måste också jobba så jag kanske tar det i stället för i morgon. Hoppas alla som gör stan i dag får en kanoondag utan otrevliga incidenter eller myror där bak 😉 (sätter man sig på fel plats kan det bli så). Vädret är som upplagt för en härlig picknick, parad och att vara paradpublik. (Herr Grönstedt är en likadan som Mannfred fast en pojke på 12 år, en svarthuvad vitbukspapegoja alltså även kallad caique. Vi har honom som fodervärdar och kanske blir dom putskompisar eller inte, tiden får utvisa det.)