Månad: januari 2006

Definitivt sist ut är jag att skriva om söndagens bloggöl. Jag har en orsak, datorstrul och jobb under gårdagen. Först ville jag inte alls gå utan det var KA´s påhitt alltihopa och han försökte få med sig Ordbankaren men det gick inte bra :(. Jag tvekade ända tills jag såg att Annica skrivit om att hon skulle dra sig ditåt och då tyckte jag väl okej då då drar vi till kär make.
Det var roligt att vi gjck dit. Vi kom lite sent, sist av alla faktiskt men klockan var iaf före 17:00. Det var roligt fast jag vågade knappt säga ens hej till alla och än mindre bara sätta igång och prata med alla. Fasen vad jag har blivit feg på gamla dar. Det får vi ta och träna bort, mer lugn och ro kanske kan återställa saker och ting.
Vi pratade om allt och ingenting och det var kul. Rosmarie var den som drog i gång denna runda om jag förstått det rätt och vi pratades vid också. KA fick lite onda ögat 🙂 en mikrosekund eller två tills Annika Bryn såg att jag inte hade ett blåöga och då kom vi osökt in på ämnet misshandel och att jag både levt med en och vuxit upp med en.
Samtalen gick i vågor om böcker, författare, katter, bloggtshirten, attityder på webben osv. Rätt roligt faktiskt och tyst var jag ju tyvärr inte, precis som vanligt med andra ord. KA var ju aningen tystare men han och Bitis husse, Björn for runt och fotade en del. Björns resultat var ju avsevärt bättre och oerhört finessiga också. Om jag förstått det rätt är han bloggträffarnas servetmakare hädanefter 🙂
Långfärdarna Angela och Stephanie som åkt från Göteborg för att vara med. Jätte skoj blev det för dom skulle vidare och dit hängde vi med, äntligen och underbart. Skriver om det i nästa inlägg men inte ikväll, det är för sent just nu. Angelas gamla arbetskollega Gustaf kom på sin första bloggträff och han satt nära så vi fick en del ord ihop ;).
Johnny tror jag det var som var med Annica och tog lite luft
Bengt hann jag aldrig prata med tyvärr men vi hälsade åtminstone och nästa gång tänker jag iaf försöka. Får väl göra detsamma med alla som kommer vid nästa tillfälle istället för att gömma mig undan i ett hörn men jag tror inte många missade mitt kackel ändå 🙁
Fler som jag aldrig pratade med men som var där var
Anna Toss & Co, Lotten (så läcker t-shirt, Pappabloggen. Det var kul att ses trots att vi inte ”ordades”.
Jag får komma på besök och säga tack för igår men inte nu för jag måste i säng så godnatt och tack för i lördags.

Fördelen med att inte vara först att skriva om träffen igår är att jag inte behöver berätta så mycket. Alla som var där vet vilka som var där och alla som inte var där vet åxå vilka som var där och vad som blev pratat om. Jag tycker Björn´s ide´ med inklippta foton i ”placeringslistan” i Bitis Bilderbok är bra. Själv gjorde jag som jag oftast gör vid slika träffar, lutar mej tillbaka och lyssnar.
Här är resten av alla trevliga nybekantskaper:
Frihetens Vingar
Pappablogg
Kulturbloggen
Anna Toss & Co
Nästa: Bandhagen
Stationsvakt
Angela Müller
Annica
Carina (kär fru?)
Bitis bilderbok
Lotten
Annika Bryn
Gustaf Gustafsson
Tänk att skriva en bok bara för att få veta hur den slutar…

Det ÄR roligt att skriva. Och, det är roligt med bilder. Varför tar jag mej inte tid? Jag vill börja. Jag ska börja.

Att infria dom är aningen svårare men vägen dit är lite krokig men vi är på god väg. Värderingen är klar så nu vet vi vad vi skall slåss vad gäller väderkvarnar och lägenheten och DET är en viktig sak. Kanske är det lånbart men vi är osäkra och mer än ett nej får vi ju inte så vi får tänka på saken, vi får la se men inom 1 vecka måste vi komme till skott för det är det där med att alltid ligga före, och inte bara precis före utan helst några steg före.
Det har blivit rimligt under dagarna och det känns bra. Alla dagar har jag inte kommit hem prick 17 men nära, nog så nära förutom i går när jag fick göra det jag inte gjorde under dagen pga av mig själv. Inte alltid bra att socialisera bort delar av arbetstiden, då gäller det ju att se till att dagen blir rätt ändå oavsett tid på kvällen.
Arbetstrukturen känns som att den kommer att hålla och då är mycket vunnet både inom och utom knopp och kropp. Jag har nu hela ansvaret och det känns bra. Förresten så är det ”bara” 5 månader sedan jag började men det känns bra mycket längre än så och inte för att det är tråkigt utan för att jag faktiskt trivs.
Tidigt sängående sprack tydligen på en gång men i morrn är det faktiskt fredag, hurra!

Tänk, nu äntligen börjar något som känns som mental ro att kännas igen. Det tog liksom helt slut, inte för att någon verkar ha saknat mig nämnvärt men det gör inget. Det känns ännu bättre på sätt och vis att det är för mig jag skriver och framför har lust att skriva.

Helgen som var vår första gemensamma lediga hel helg på ganska många veckor avslutades ganska snöpligt – hjärtvak på Danderyds Sjukhus med både det ena och det andra inkopplat. Det började redan på torsdag med tyngd över bröstet (mitt emellan) och smärta som ökade/minskade och som strålade ut i vänster arm och ner mot armbågen. På nätterna gick det bra att sova men ventolinet hjälpte inte mot det jag upplevde som tungandad. Till slut så hade jag bara att ringa och beskriva symtomen för Närjouren för i ärlighetens namn trodde jag också på något med hjärtat.

Det blev lite bråttomt dit sade sköterskan och väl där så blev det ekg och undersökning med frågor kring och om. Resultatet blev en stark nitrotablett under tungan och med direkt effektiv på tyngden över bröstet. Då undrades hur vi kom dit för vi skulle till Danderyd för övervakning och undersökning. Väl drä så skrevs jag in och fick mer nitro, prover och inskrivning för mer ekgbevakning. Rätt skrämmande ändå och det sattes in nitroglycerin intravenöst eftersom det hade effekt på tyngden över bröstet och smärtorna minskade i hjärttrakten och strålandet ut mot vänsterarmen minskade.

Efter en natt med nålstick, provtagning och blodtryckskoll med puls osv fick jag cykla av guds nåde på en motionscykel redan tidigt nästa morgon. Jag höll pall men knäna gav upp före, tack och lov för det. Resultatet blev att jag defintivt inte har varken hjärt eller hjärtkärlsproblem och varken blodfetter eller andra prover visade något som helst fel på mig.

Krasst konstaterat kan man se att årets hälsoundersökning är gjord och symptomen är kvar 🙂 Frisk som en nötkärna. Det andra kan vara stress, rättare sagt efter att stressen liksom lagt sig, en nerv i kläm och vad annat som finns.

Vi har anammat några verktyg här som motågärd. Sänggående inte efter 22:00 som riktmärke, se till det som är viktigt och låt det andra vara. Gör inget du stressar upp dig på. Massor med fler små men väldigt viktiga saker är på tapeten och det viktigaste är att få ro vad gäller hemmet och den delen blir troligtvis klar i veckan i bästa fall. Gå hem från jobbet i tid, ta inte det personligt som inte är personligt vilket är/har varit lättare sagt än gjort.

Min glädje tog slut på alla plan men det känns som att jag börjat nosa ovan vattenytan igen. Kanske är det därför jag hamnade på Danderyd i söndags, jag har börjat slappna av. Det märks ff att jag har svårt att hantera sådant som inte blir rätt, hela min kropp säger ifrån direkt och ansiktet stressar iväg med rejäl upphettning.

Förresten så är Mannfred en flicka och inte en han. Hon kommer att forstätta heta Mannfred "bin Laden" göken Jonsson oavsett vilket kön hon är för vår Mannefredde är och förblir hon alltid ändå. Jo, hennes högerfot är bra och som bieffekt är hon precis som en vanlig caique skall vara.