Månad: augusti 2005

trots att jag fasade för det värsta. Tessan är nöjd med sin insats och det är huvudsaken även om hon önskat att hon fått med mer om allt dom faktiskt pratade om under intervjun och som för Tessan var grunden till att hon gick med på att delta i programmet.

Tack och lov att det INTE blev som en del andra avsnitt blivit. Jag har inte pratat med min mamma nere i götet ännu (har inte hunnit med det) men misstänker att både hon och kär moster satt och grät när lillfröken pratade. För den nyfikne så såg ni var vi bor också även om vår färglada utbyggda balkong slapp skämmas för sig i rutan ;). Vi bor nära varandra och kompisen Mia bor mitt emot oss och porten syntes in till oss iaf. Kul att några såg programmet och skrev det här, kommenterarerna gladde både mig och Tessan.

Kanske kan prgrammet hjälpa någon om inte annat på sikt. Jag tror det viktigaste med ett program där skammen är det som till stor del styr den sjuke är att andra får se att dom faktiskt inte är ensamma, att det finns fler i samma situation. Synd att varken behandlingshemmets vistelse där dom yttre konsekvenserna av den vistelsen togs upp eller resan efteråt som kostat mycket kom med eller mycket av det andra som kretsat kring detta med missbruket. Tycker fröken beskrev det snällt om det faktiska totala kaoset och kriget som rådde för ingen av oss förstod hur, var eller varför saker hände som dom hände. Vi gjorde så gott vi kunde men det är egentligen aldrig tillräckligt och inte heller gör man som förälder särskilt rätt men det vet man inte förrän efteråt, i bästa fall vill säga. Vi menade väl på lärans resa som det ändå har varit och i dagsläget vet vi ju det vi inte visste då.

Egentligen borde man ha en handbok om efter redan före om det ens var möjligt. Siare kanske skulle göra sig en förmögenhet men då måste dom ligga nära verkligheten annars är det ingen mening. Måste i säng så kommentarerna får vänta tills i morgon. Eftersom jag inte vet om jag hinner i morgonbitti vill jag redan nu gratta Ingrid (Igge) på 40-års dagen, bara 1 timme för tidigt men det kanske går bra ändå. Allsången kommer i morrn 😉

och det innefattar dom jag fick ihop under helgen och alla övriga digitala foton vi tagit under detta år, övriga kan finnas på cd i bästa fall. KA´s dator har strulat en massa och då valde han självklart att omformatera och i farten blev det, trots dubbelkoll och lite till, fel hårddisk som rök.
Jag hoppas dom som fotat när vi varit med kan tänka sig att skänka oss kopior så att vi har något.
Arg? nej, bara trist, väldigt trist. KA är rätt så förtvivlad för foton får man inte igen bara sådär.

att det mesta skall skita sig hela tiden för oss. I går gick antagligen växellådan precis efter att KA kommit hem efter att ha bytt damasker på bilen. Meningen var att fortsätta efter en liten stund hemma med fisk till pälsbollarna hemma hos Nina och Levent och så dom sista affischerna men det sprack rejält också.
Det känns som att det alltid skall skita sig för oss och det har jag skrivit förrut. Mitt i allt började jag skratta för vad är detta?
I helgen skall jag åka ner till Kungälv och närmare bestämt Fars Hatt för en träff av oss som var liberiabarn en gång för många år sedan. KA får njuta att stillheten här hemma, ja min då för fläktarna brusar på för fullt, precis som vanligt alltså. Kicki (från Oxelösund) och jag får lifta med Christer Forsslund med bror som kör ner och det skall bli trevligt, har jag tänkt.
Åker i morgon och åter på söndag. Det är stor middag på lördag och tanken är bilderna från då och nu och massor av prat. Många av oss barn från den tiden är lite ”speciella” och har lite egna referensramar om livet, människor och vad som är för oss och det skall bli roligt att höra mer om hur, var och när. För mig är mina 14 år därnere från bebisstadiet uppåt min grund och en del av dom andra har samma/likartad bas där tiden (oavsett lång eller kort) format oss djupt.
KA´s förkylning sitter fortfarande i och han är sjukskriven veckan ut. Hostan har han fått stark hostmeducin för med både effedrin och morfin i och den har hjälpt. Läkaren på jouren var lite åt att KA fått lungemboli (blodpropp i lungan) men så var inte fallet. Han hade väldigt tungt med andning och asthmamedicinerna han fick inhalera gjorde varken till eller från så det blev både ekg och diverse blodprover. Remissen var skriven för Danderyd som nästa anhalt men sedan resonerade vi och vi kunde åka hem igen och nu är han bättre.
Min förkylning blev aldrig någon men den lurar där bak så vi får se om jag lyckas mota eller om den klubbar mig i helgen för det kan jag bara INTE missa.

Veckorna bara rusar iväg och jag märker att ingenting hängs med hos mig själv. Jag skyller på torkarfläktarna även om jag inte behöver skylla på något. Det är rörigt med dom och dagarna går liksom i ingenting kan man väl bäst beskriva det som.
Det finns inget som ens går att göra förutom vattna dom stackars blommor som ff lever, kolla in och fixa med sköldisarna, vika tvätten om det finns och sedan sitta vid datorn innan den eviga processen med disk i trappen, kaffevatten osv inför morgondagen och sedan sängen och en god bok.
Gissa om vi båda längtar tills det är färdigt för det är skönt att kunna ha ett hem och inte något som ser ut som det är färdigt för rivning när som helst. Jag har ett mentalt sikte inställt på att det borde vara färdigt innan jag fyller år för då är hösten redan långt gången och månaderna har verkligen vandrat iväg. Blir inte det i oktober så mitten på november men längre än så sträcker sig inte mitt mentala tålamod just nu. Det är som på landet fast värre för vi är inte på landet i något torp utan moderniteter.
Ett stort P.S. Henning är här, han har sovit över. Mellan honom och Mannefredde verkar det inte lika kompisaktigt även om Mannefredde vill närma sig men Henke ville inte utan markerade. Kan bero på att ingenting är sig likt här, absolut ingenting. Jodå, Henning kände igen mig i går och jag började gråta för han reagerade på rösten innan han ens såg mig. Tessan kände han igen direkt utan att hon var nära och då blev han alldeles struttig.
Rubriken då, jo jag skriver en text om den dryga veckan också, strax 🙂

synd bara att den började så tidigt, redan före 06:00 började jag vakna till men det var mer synd om orsaken än om mig. KA hostar något så djävligt och han hade rätt bra med feber som alvedonen tagit ner på en hanterbar nivå. Jag har undrat om han kommer att orka och det säger han att han gör så jag får väl tro på honom.
Efter att han somnade om (inte jag) några timmar, svettade ut en hel del feber och fått i sig vätska och lite kaffe är han aningen mer alert och nu är det dags att dra iväg.
Jag har klarat mig än och känningarna har inte blivit mer än känningar och det känns bra men jag tar inte ut något i förskott men motar fan i porten mentalt.
I morgon har vi med oss Henning (så hett efterlängtad) förutom Mannfred in på Papegojträff på Sjöhistoriska (klicka på länken för lite mer info och den är till för alla som vill komma, med eller utan goja eller gojkunskap, och kostar inte ett sekin). Det skall bli spännande att se hur Henning reagerar på mig och KA för vi har inte setts ännu och sist var i april 2003. Undra hur det kommer att gå.
Vi skulle visst åka så kanske är det på tiden att jag gör slag i saken och borstar tanden, resten är redan gjort.

Jag trivs väldigt mycket på mitt nya jobb även om jag är väldigt ovan med affärssystemet Pyramid. Lite kort så var måndagen välkomnande och aningen rörig ;), tisdagen kändes lite misslyckad (i Pyramid), onsdagen lyckades jag hinna med mycket och idag kändes det bara så ”på-rätt-väg” bra. Egentligen är det två världar som möts, en med datoranvändandet som bas och en med ”the old way” i grunden. Imponerad är jag faktiskt, det är häftigt.
Det som skall vara/bli mina arbetsuppgifter (när jag introducerats färdigt och blivit flygfärdig i arbetsuppgifterna/systemet) är i grova drag order, inköp, in- och utleveranser, kundreskontran, tulldeklarationer, ”webmastring” och vad nu framtiden har i sitt sköte. En sak känns så himla bra, mina kunskaper är vad som eftertraktas, rättare sagt uppfattningen om dessa, och jag tror mig om att möta dessa samtidigt känner jag mig löjligt nog osäker på duktigheten även om jag vet att jag är duktig.
USB-Mugg/koppvärmare har jag nu i min ägo, fick en från jobbet och faktiskt så fungerar dom säger min ena arbetskollega. Får se om jag lägger ut någon bild på den, företagsnamnet står på.
Dags att krypa till sängs för den delen så god natt.
P.S. Torkmätarföretaget har nu varit hemma och borrat små pluppar i golven i kök, bad samt hall för att hålla koll och mäta fuktigheten, dom återkommer nästa vecka. Än så länge ser det inte just ut tidsmässigt för en dryg månad har ju redan gått sedan torkandet i badrummet påbörjades (om 2,5 vecka har det gått 2 månader och ljusningen verkar långt borta)D.S.

har slagit till hos KA och det verkar börja hos mig också. Ganska typiskt egentligen för vi har inte tid, möjlighet eller vad fasen som helst att vara sjuka nu. Det passar helt enkelt inte in i det som händer och fötter. Lyckat med nytt/extra jobb och sjukligheter – NOT!
Vi skall göra affischerna (montera på plastfickorna vi gjort iordning) i helgen och enligt planerna skall/skulle KA in till stan på förmiddagen för att börja det jobbet och prata lite kring utbytesmöjligheterna kring jobbersättningen men nu är hela färdigställandet av projektet i farozonen.
För min del började det med lätta nysningar precis nu och har jag tur blir det inte mer men jag känner av det i bakhuvudet och tinningen så vi får se. Jobbet i morgon går oavsett, Alvedon brukar hjälpa till så att det går.
Förutom den delen så är söndagens papegojträff kanske också i farozonen om detta bryter ut och DET tänker vi inte gå med på heller. Vi har stora förhoppningar om att ha med kär Henning på den träffen med eller utan Markus eller om Markus åker in själv med Henning. Vädret är åtminstone på vår sida.

Hur gör man. I helgen var jag så sugen på att äta kokta ägg och jag sökte men hittade inget på webben med hur man gör i mikron så jag fick snällt sukta vidare utan ägg.
Färdiglagad snabbmat som man mikrar är inte gott i längden även om det kan tyckas bekvämt till att börja med. Mina arbetskamrater har med sig hemlagad mat som dom mikrar och där sitter jag och känner dom goda dofterna, inte rättvist. Fick förslaget idag att greja en kokplatta men problemet är disken efteråt, till nöds går det att diska våra kaffemuggar och matskålar för det är ett himla bök och särskilt roligt att leka nybyggare är det INTE.
Det ser säkert lite roligt ut när KA och jag vandrar över gårdarna här med rena underkläder och vad annat som nu är med i en näve och på tillbakavägen går jag iaf med blött hår (KA har knappt hår kvar efter friseringen i lördags) och helt oborstat för jag är för trött så jag tänker ta det när jag kommer hem.
På tvättfronten är det jättesmidigt när KA tar med sig all tvätt till jobbet och kör dom under tiden han jobbar (maskinerna sköter sig självt förutom tömning och på fyllning), slänger sedan in det i tumlaren och så ner i en påse och hem.
Tisdag idag och nu har detta varat i ungefär 1 månad redan och ännu vet vi ingenting om någonting och när vi kommer att få veta något vetefan.
Goder natt och sov gott, på återläsande och återhörande och snart skriver jag även i både gästbok samt svarar på kommentarerna.