är vi månne kvar på båten tro?! Nejdå men det känns så i hela kroppen och sjösjukan drog nästan i gång på landbacken istället. Nej, det har inget med mängden alkohol heller att göra för jag tror inte en drink i San Fransiscomodell vid 22 tiden onsdag kväll gör varken till eller från på den fronten?
Kryssningen var underbar
och medkryssarna likaså. Den enda nackdelen i allt var att det var för kort och så det värsta av allt, KA glömde passet hemma så han blev kvar ombord hela dagen. Det kändes fördjävligt när jag skämtade på terminalen om att ingen glömt passet och så tittar KA på mig och jo, passet är kvar hemma. Tanken på att kanske lyckas ta sig till Kungsängen och tillbaka fanns men vi insåg det orimliga i detta trots att vi hade en timme tillgodo innan båtens avgång men köerna ut ur stan skulle göra det hela omöjligt.
Kryssningen började väldigt fel med andra ord men vi tänkte se om det gick att ordna till något för en ambassad måste där väl finnas i Tallin. Personalen var inte behjälplig om man säger så och inte heller med det som blev fel i bokningen som inte rättades till sedan heller. Allt strul till trots gick vi för att inta den efterlängtade julbuffén som var god men vi saknade serviceminded personal som lyste med sin frånvaro under hela kryssningen förutom en glad pärla som lyckligtvis var på fler ställen.
Mätta och belåtna tog vi kaffet med oss ut där man fick röka och vad fanns inte där om fiskar och 1-kronas häng. Båda sakerna hängde med/förföljde oss in i det sista, dvs tills det var dags att kliva av båten hemma i Sverige. KA och J hittade pingisbord i poolområdet. Vi tog oss ett par drinkar och hade det mysigt med prat och skratt om både det ena och det andra innan det var dags att nana. En sista cigg och en fisk eller två blev det innan sänggåendet och sedan skrattade vi så magen värkte för KA kunde låta bli att dra ett gäng usla vitsar när vi låg i våra sängar.
Onsdag och frukost var planerat men på grund av den så otroligt serviceminded personalen ombord fick vi ingen sådan i buffén i alla fall men vi strosade upp till Roberts Coffe och fick oss lite till livs och avslutade med sedvanlig kaffe vid askkopparna och fiskar samt 1-kronas hängen.
Vi sa hejdå till käre KA där han stod ensam kvar på båten och tog bussen in till Tallin. Det kändes så taskigt att lämna honom kvar men han fick inte gå iland av personalen som kollade pass och biljetter ombord när vi gick iland.
Jag saknade min handhållarpartner och puss dito där vi strosade Tallin men det var mysigt att gå omkring i det gamla Tallinn. Ett önskemål hade herrn och det var en 5 liters dryck i vagga och utan det kunde vi inte gärna komma tillbaka ombord.
Några fynd hade vi med oss men mest mersmak om att få en dag till vid tillfälle. Foton togs men jag lade av och bad om att få låna S och J´s kort för jag misstänkte att dom skulle bli betydligt bättre. Kanske var jag lat också, vad vet jag. En fika hann vi med och sedan en liten runda innan det var dags att få med sig en stor flaska i vagga. Tur att vi köpte den i Tallin annars hade vi inte fått tagit in den i Sverige tullfritt för det som köps ombord är kvoterat och då också väl begränsat.