Dag: 3 april 2004

och så hörs Ylvas röst (en granntjej), det är världens kattslagsmål utanför eran balkong, det bara ryker av dammet och dom skriker och far runt och runt bland buskarna.
Snabbt konstaterar vi att det bara är Gubben ute. KA får på sig skorna och ut på balkongen och där syns en springande Gubben. KA möter 3 ungdomar som berättar att katterna bara for runt och runt och runt och dammet yrde och dom skrek och att ungdomarna först tyckte att det såg ut som att det brann bland buskarna.
Jag brukar ALLTID höra om något ens är på G vad gäller kattosämja men hörde inte ett smack trots att jag stod i köket och lagade mat. Jag vågade knappt ta mig ut för jag blir så förtvivlad så jag väntar tills KA kommer in, rädd för att Gubben eller den han slåss emot skall vara illa skadade. Det har hänt att jag har fått kasta en hink eller fler med vatten för att sära på arga katter som slåss för reviret eller annat åt det hållet.
Gubben kom in och ser ut som jag vet inte vad. Han är alldeles grå i sin, normalt sett, svarta päls, tussar sticker ut både här och där och blod droppar från hans öra. Snabbt fram med kammen och kammar försiktigt för att få bort allt löst för att sedan kunna undersöka, papper till örat. Jag kan snabbt konstatera att Gubben klarat sig hur bra som helst samtidigt undrar jag hur hans motpart har det. Örat är en bara en liten rispa på ytterfliken och tussarna av päls har inga dolda varken klor eller fickor i huden som dom döljer. Gubben hade tur eller kanske det i detta fallet är skicklighet med sina 14 år på nacken. För mig spelar det ingen roll jag avskyr kattslagsmål, någon blir alltid skadad och ibland kan det bli riktigt illa. Vilket satans revirpinkeri alltså även om jag förstår Gubben, han har bott här längst så kom inte hit och mopsa dig tänker han säkert.
Det här hände i går kväll och nu står en Herr Katt här och jamar förtvivlat för ut vill han men jag vill inte. Två viljor och den mest envisa lär vinna och en sak är säker, det är inte jag som är katt = jag lär förlora.
Nu skall vi äta en matbit men jag lär återkomma.

(detta kom i ett mail och fick mig att skratta gott, kanske även dig)
Ett ”Äkta make supervaruhus” öppnade nyligen där kvinnor kunde gå och
välja en make bland många män.
Det består av fem våningar, där männens positiva egenskaper ökade ju
längre upp man kom.
Den enda regeln var, när du har öppnat dörren till en våning, MÅSTE du
välja en man från den våningen; om du gick upp en våning kunde du inte gå
tillbaka förutom för att lämna varuhuset och aldrig komma tillbaka igen.
Ett par väninnor gick till varuhuset för att hitta några äkta makar…
Första våningen: På dörren satt en skylt som sa: ”Dessa män har jobb och
älskar barn.” Kvinnorna läste skylten och sa: ”Tja, det är bättre än att
vara arbetslös och inte gilla barn, men jag undrar vad som finns längre
upp?”. Så de gick en våning upp.
Andra våningen: Skylten sa: ”Dessa män har välbetalda jobb, älskar barn
och ser extremt bra ut.” ”Hmmm,” sa damerna, ”Men jag undrar vad som finns
på
nästa våning?”
Tredje våningen: Den här skylten sa: ”Dessa män har välbetalda jobb, ser
extremt bra ut, älskar barn och hjälper till med hushållsarbetet.” ”Wow,”
sa kvinnorna, ”mycket frestande.” Men det fanns en våning till så de gick
högre upp.
Fjärde våningen: Den här dörren hade en skylt där det stod: ”Dessa män har
välbetalda jobb, älskar barn, ser extremt bra ut, hjälper till med
hushållsarbetet och är väldigt romantiskt lagda.” ”Oh, kära nån!” utbrast
kvinnorna, ”Tänk bara vad som måste finnas på nästa våning!” Så de gick
vidare upp till den femte våningen.
Femte våningen: Skylten på dörren sa: ”Den här våningen är tom och finns
bara till för att bevisa att kvinnor är helt jävla omöjliga att behaga.
Utgången finns till vänster, vi hoppas att ni ramlar i trapporna.”