har jag varit hemma. Så sjuk som jag var första veckan har jag inte varit någongång under mina snart 56 år. Ryggen har varit stel som en järnpinne och jag har haft ont. Feber och hosta därtill. Nu känner jag mej bättre men behöver mycket sömn. Oftast när jag är sjuk och kroppen inte vill, brukar jag gå ned mej mentalt. Det har inte skett den här gången utan jag har kunnat hålla humöret skapligt uppe.
Tre månader är det nu som jag arbetat på boende. Jag vet fortfarande inte om jag trivs. Det tar tid, det får ta den tid jag behöver.
Lekte med tanken på att gå i förtidspension men 1000:- i månaden klarar jag mej inte på, kommer nog få lov att jobba tills jag dör istället, suck.
Hemsidor, Centrifugen, gästböcker osv etc, till vad nytta, för mej? Naturligtvis blir de vad jag gör dem till. Dock har jag ingen lust att göra nå´t utav´et. Själslöst? Är det så jag känner, själslöst? Däremot har jag kommit med på en grafiklista, Skagra (Skandinavsk Grafik). Lektioner i Photoshop, både kul och bra. Hustrun tycker att jag ska lägga ut nåra övningsexempel men det är egentligen bara rutor i olika format och färger, så jag väntar ett tag med det.
”Orm” är ett tillmäle bl a turkfolk brukar ge personer de tycker illa om. Vi svenskar änvänder ibland ordet ”skitstövel”. Jag håller på att leta mitt eget ord kanske behöver jag inget, det räcker med att tycka.
Skulle kunna sova nu även fast jag sov till 10 nu på förmiddagen. Men dammtrasa och andra städattrialjer väntar, vi får matbesök i eftermiddag.
Dag: 6 mars 2004
Lite mer pepparsoppa
och det är andra recept på mer Liberianskt vis. Dom finns på ena Liberiasidan under recept. Riset som jag har idag är en sorts ersättning för fufu kan man väl säga eftersom det inte var möjligt att få fram något som liknade fufu när vi flyttade hem. I dag finns det tydligen pulver att köpa på Hötorgshallen. För mig är fufu något som görs av afirkanska mammor och barn som står och stöter en stor mortel med kokta jams (stora, avlånga potatisliknande rötter). Fufu går att likna vid annorlunda potatismos även om det är en sanning med modifikation.
Vi åt soppan som jag minns det från Ghana oftast tillsammans med kocken, stewarten eller vår garden boy i deras boys quarters. Då hade man fufu i ena handen och gjorde en grop med tummen och så slevade man i sig soppan och åt med god aptit och tog en liten tugga av fufun för varje slev. Det skulle aldrig gå att göra här för då var man antagligen ansedd som äcklig. Viktigt var också att rätt hand användes så det inte var torkhanden vid toabesök. (Jag ljuger inte!)
Nej, åter till det som skall göras. Äntligen har KA vaknat och jag kan låta mer. Har läst en stund, rökt, druckit kaffe i omgångar och smakat av soppan och den är god säger jag med en viss stänk av tomatrött runt munnen.
Vädret är grått men chans till sol finns, kallt är det också för det känner jag längs benen från golvet för balkongdörren är öppen på glänt.