Månad: februari 2004

av den rena okunskap som råder i saker och ting. Det gäller många saker i sig men sedan att man statiskt vet trots okunskapen får mig att reagera väldigt. Ta en sådan sak som en trasig och svår barndom, att den sas gör att du i vuxenlivet inte kan vara en hel person. Den okunskapen säger en hel del för sanningen är att många människor därute har haft en svår barndom med mycket trauma, ändå har många av dessa personer ett gott liv med gott innehåll. Jag är en av dessa.
Visst fanns där en motpol i mitt liv, men trots det fanns det mycket övrigt att önska. Utan motpolen hade kanske läget inte varit där det är idag men om det var jag inget för jag hade som sagt en motpol som väl balanserade upp många saker. Jag är en harmonisk person som faktiskt tycker om mig själv mycket tom även om jag i vissa stunder kan tycka annat men dessa tillfällen är sälsynta.
En viktig sak kring svårigheter som vi människor stöter på under resans gång (livets resa) och det är att om vi vill kan vi använda motgångar som resurser. Varje händelse ger oss alla en liten nyckel som vi bör ta vara på. Tar vi inte vara på den så har vi inte lärt oss något. Allt som sker är en skolning och det är upp till var och en att ta tillvara på saker och ting. Med skygglappar om livet och dess verklighet kan vi säkerligen komma långt men på vilket sätt och hur mår vi i sak på insidan då är i mina ögon en viktig sak att fundera på. Det är nämligen många som gör så och med skygglappar finns inget annat än just deras verklighet och deras sanning. Förmågan att ta till sig erfarenheter blir svår och rätt så intetsägande eftersom där inte finns varken referensramar till det som faktiskt är livet.
Fortsätter senare,
har rumpan full med städning men har grunnat på detta ett tag. En liten vit detalj återkom i går och inte så lite heller, snön menar jag. Vi fick skotta ut bilen när vi skulle iväg för lite bildning i bokföring och kabeldragning. Nej, ingen kurs utan KA hade sitt att hjälpa till med och jag mitt och båda var bl.a på TT.
Mail kommer när jag hinner och just nu är tiden lite knapp.

och så skönt den lilla stunden jag vände ansiktet mot solen innanjag gick in på Posten. Det är vackert och utanför mitt kontorsfönster är himlen väldigt blå med enstaka tunna moln en bit bort. Förresten så finns företaget i Michael Bellmans gamla hem och det säger inte mig särskilt mycket men kanske säger det någon annan något.
En sak som är jobbig, förutom att det är väldigt vackert, är alla dessa kullerstensgator och prång. Det är svårt att gå på dom när det är halt och eller snöigt. Jag har varit på väg i backen mer än en gång och skrattade lite åt mig själv varje gång men det hade inte varit roligt att dratta på baken, särskilt inte när det oftast är smutsigt och geggigt.
Sedan finns det ett stort aber vad gäller pendlandet bortsett från att tågen går som hej kom och hjälp mig. Det är den där 5 kronan jag blir av med nästan varje dag. Vadå femma kanske någon undrar och svaret är enkelt, det är vad det kostar att gå på toan på Centralen. KA skojade med mig och sa att jag är dyr i drift och det stämmer ju. Det är inte så varje dag men jag börjar bli igenkänd av han som står vid ingången till toan och det känns nästan pinsamt men ändå inte.
Ett viktigare aber vad gäller mitt pendlande är alla människoöden jag ser på vägen från pendeltåget ner till tunnelbanan och sedan från tunnelbanan mot jobbet. Mitt samvete gnager och jag försöker se människan som står där och möta personen med ett leende. Jag kan inte ge till alla eller köpa allt som säljs men jag kan möta dom som människor och DET kan jag göra ALLTID.
Tidigare var jag så oerhört tacksam att jag inte konfronterades med detta varje dag men nu är det oundvikligt. Undra hur många som slutat reagera till och från sina jobb? Jag menar att till slut blir man faktiskt immun hur hemskt det än kan tänkas. Jag har bara pendlat i snart 4 veckor och jag fasar lite för hur jag tänker om någon månad. Kommer jag att se människorna på samma sätt som idag eller har även jag blivit van och då även blind?
Tänkvärt
kan tänkas men de tär inte bara det utan det är dessutom sant också. Nu sitter jag här och väntar på en ny dator med 17 tums TFT skärm för denna är skit och bara strular. Den har gjort så i snart 3 år så en ny är på tiden. Jag valde den själv i går. For runt på olika datorbutiker och kikade och jämförde så till slut blev det en från OnOff.
Till later folkens!

är en evig såpa om man väljer att se det så. Ingenting stämmer med tider varken i avgångar eller ankomster. Passagerarna har jag åsikter om också. Kan man inte som resenär hjälpa andra att få plats genom att flytta ihop sig i gångarna? Är det tvunget att stå med så gott om plats när andra inte får plats på tåget så att man läsa bok, dansa om man skulle vilja osv? Vad är det som gör att trots anmodan från pendeltågspersonal, som ödmjukt ber oss att flytta ihop mer i gångar, står man kvar och i vissa fall skrattar åt att det är fullt? Empati, har det försvunnit?
Jag min dumma nöt har sagt till flera gånger och det ända jag får är dumma blickar och kommentarer och även likgiltighet och folket står kvar! Är det så det är här i länet eller är det så överallt? Jag har svårt att tro det för jag har åkt kollektivt i Kiruna och i Göteborg och där verkar det vara mer att man hjälps åt. Kanske stämmer inte det i dag men tidigare var det så.
En rolig sak,
jag träffade KindaTroll igår. Det var roligt och tiden bara rusade iväg. Tänk vilken skillnad mot tidigare, då hade jag inte vågat men nu var det en baggis. Det finns mysiga fik i närheten av mitt jobb och där satt vi. Tog varsinn kaffe latte och en äppelstrudel med vaniljsås.
Nej, åter till ”verkligheten”, en dusch och sedan iväg. KA snusar gott bakom mig och snart skall jag väcka honom försiktigt. Jag får skjuts till tåget och han börjar jobba 11.
Hasta la vista!

jag blev klar så långt jag kunde bli klar. Det saknas en lagerinventering men den ligger inte på mig innan jag kan avsluta året där jag skulle göra bokslutet och bokföringen på det andra blaget saknar några underlag men förutom dessa så är jag klar. Dammråttorna fick vara kvar för jag hann inte. Vi hann med en tårtbit hos Tessan också för idag var det andra som kom och vi fick också hänga med om vi ville.
Lyckades också
vila ögonen men bara liiite på en spelsida. Jag varnar för det är farligt eller som det heter på engelska, addictive. Alltid passar det någon. TopsyTurvy gillade jag bäst men jag lyckades inte komma längre än nivå 8 hittintills.
Tågtrafiken
har struligt värre idag så vi får se när jag kommer till jobbet. Det är inte roligt att nästan alltid komma sent även om jag inte själv kan påverka det. Jo, jagkan ju börja åka hemifrån betydligt tidigare för att komma i tid men det skall jag inte behöva när det finns lokaltrafik som bör fungera. Resegarantin finns ju men hur många taxin finns det vid pendeltågstationen dårå?
KA är ledig idag
och jag hoppas han vilar ordentligt för i morgon har han ett dubbelpass. Den ena delen är schemalagd och den andra hoppade in i för där saknas en personal. Han börjar 07:30 och kommer hem efter 21:30. Gissa om han kommer att vara mör då. Det är intensivt på boendena och väldigt lärorikt.
Nej, det var ju till jobbet jag skulle så vi ses väl kanske senare. Ute är det -8 grader så varmt kan jag inte kalla det för.

gick inte riktigt som tänkt men jag gjorde en annan viktig sak också så kanske blir jag färdig idag med siffrorna även dammråttorna kanske får ligga kvar en liten stund till. Jag har ju hela dagen på mig om jag skall vara ärlig. Skönt vore att vara klar innan KA kommer hem så vi får lite tid tillsammans.
Relationer fascinerar
och ibland undrar jag vad man vill med relationer och om man ens har intresse att vårda dessa. Dessa relationer kan gälla både på nätet och i verkligheten. Om jag ser till mig själv så är det för mig viktigt att vårda dom jag gärna vill ha kvar. Vårdas inte relationen så dör den ut och kanske vet man inte alltid varför men sitter där undrande.
I vård av en relation handlar det inte om mängden utan snarare kvalitéen. En del personer uprätthåller man en relation genom tex sporadisk telefonkontakt 1 gång per år och den känns ändå levande och under tiden så finns personen där i bakhuvudet med jämna mellanrum. En relations vara eller icke vara handlar inte heller om att överträffa motparten i relationen för att kanske kunna upprätthålla den.
Det fascinerar iaf hur saker fungerar och här på nätet så märks det jag menar mer tydligt än annars för det är bråttomt och allt måste liksom bekräftas och helst utåt så att alla kan se att vi minnsans, vi är vänner. Kanske är det så att nästa vecka är man fiender istället.
Ta tex i gästböcker så skrivs det sällan om ämnet gästboksinnehavaren skrivit utan det skrivna lämnas åt sitt öde och istället kommer orden som vill befästa att jag faktiskt varit här hos dig men inget mer. Jag tycker nästan det mer visar ett ointresse av ägaren till den gästboken när gästboksinläggen nästan konsekvent bortser från det skrivna.
Viktigt här är att jag inte alls menar att sporadiska ”jag har varit här” osv menar på det men när det tvärtom inte är sporadiskt längre utan i princip det enda man lämnar efter sig (jag syftar INTE på min gästbok utan detta är rent generellt). Vad säger det om den sk. relationen? Inget alls eller rena rama nonsens.
En annan sak
som tydligt märks i relationer på nätet och det är när man inte skriver varenda gång man varit på en plats så undras det mången gång om personen är sur eller rent av slutat läsa där. Livet är INTE bara internet och jag tror att när man börjar vara ute och skriva i gästböcker och fått egna favoriter så skriver man oftare men sedan måste man välja sin tid och också sin ork för nöjet skall ju inte bli en belastning.
Jag skriver egentligen bara när jag har något att säga kring det skrivna även om där finns undantag till det också. Svammel är väldigt roligt det också och skoja gillar jag fortfarande att göra. Vissa saker kräver sin eftertanke och då kan det gå en tid innan gensvaret kommer. Finns där ingen gästbok/kommentarfunktion så kommenterar jag inte om det är någon jag inte känner.
Min egen relation
tänker jag på och skrattar lite åt mig själv. Det är skönt att min partner har ett schema så saker blir något så när strukturerade. En del helger ryker ju men då får kär make tid att ladda sig själv vardagar istället och tid för sig själv har han stort behov av vilket inte jag har så. Får jag tex läsa min bok eller annat som ger mig mental ro så har jag laddat. Där är vi så totalt olika så det fascinerar.
En rolig sak trots läget som är så har vi annat än bekymmer att prata om. Med bekymmer menar jag oron för inkomster och utgifter för f.d. företaget som i mångt och mycket var ett stort samtalsämne även om vi också pratade om många andra saker. Nu är det om arbetskompisar och incidenter och annat som ger lite luft i oss båda. Vi är lättare till sinnes på något sätt trots att ingenting är klart med något.
Nej, nu får jag ge mig. Jag skulle greja en massa ju och om relationer kan jag skriva om hur länge som helst.
Ha en bra söndag, jag skall göra mitt bästa för att INTE bara slöa. Vad gäller ovädret som for förbi här i går så ser det ut att töa bort idag.