Månad: januari 2004

är starkt överreklamerat, särskilt när man vaknar redan vid 6 tiden. *suck* och *sur*. Enda sovmorgon på länge men vi lade oss tidigt så det kan väl kompensera lite.
Jag har iaf tankar på dagen och jag får väl se hur jag lyckats eller inte med dom planerna. Ett bokslut, en avstämning inför bokslut och så jakten på dammråttorna. KA jobbar och börjar 11 så vi ses sedan vid 22 tiden. I morgon börjar han redan 07:30 och slutar 18. Det betyder att jag har alla möjligheter. Tänk om jag kunde ta min självdisciplin och använda den också.
Kanske, kanske flyger jag upp till UMEÅ
i veckan. Det beror lite på strejken. Jag skall greja lite med datorerna där. En sak är tur med det besöket. Där finns inga djur i våra lokaler utan i en annan lokal visserligen i anknytning till men inget jag ser.
Djur? Jo företaget jobbar med specifik diabetesforskning och har oerhört kända, välrenomerade och duktiga forskare i sitt team. Tur att jag bara är inom administrationen och inte befinner mig där till vardags. Skall iaf bli roligt att träffa mina kollegor. Företaget är beläget inom Universitetsområdet.
En parantes
om vädret, vad snö det är utanför och mer kommer det. Stockholms Läns pendlare är härdade men i dag har även kommunikationssystemet slagits ut så alla som står och väntar står helt utan information om alla inställda och eller försenade tågavgångar som är idag. Skönt att jag inte behöver åka med pendeln iaf.

är faktiskt helt olika saker även om dom inte är det. Idag kände jag mig väldigt självständig trots att jag är det normalt sett. Men inte på det här viset. KA och jag har gjort allt tillsammans, shopping, matinköp, nöjen osv. Visst han har gjort sådant själv men jag har haft stora behov att inte göra det själv och det i sig är ganska osjälvständigt när jag tänker på det. Fast osjälvständig är jag inte alls när jag tänker efter.
Lite smörja men ändå inte och idag kände jag mig väldigt duktig när jag gick in på Åhléns och kikade runt lite. Jag köpte en hårklämma som kan hålla ordning på mitt långa hår. Sedan knatade jag iväg till Apoteket och hämtade ut lite krämer och sist så gick jag till Axelssons och kikade för där var visst REA. Därifrån gick jag med en kjol som jag själv bestämde att jag kanske kunde passa i. Prova gjorde jag inte för till det var jag för lat. Kjolen är rätt kort men fin och den kostade bara halva priset.
Det där med själv bestämde och själv kikade in är något jag inte gjort på många år. Inte för att jag inte får men det har varit viktigt att höra KA´s åsikt och att han varit med mig i affären. Låter säkert korkat för den oinvigde men det var inte korkat. Vi har levt som ler och långhalm i nästan 10 år och det sätter sina spår.
Vad gäller kjolen så tyckte KA att den var fin och han sa/säger att han har en fin fru :D.
Jag känner mig nöjd med min lilla shopping och just för tilfället känner jag mig hur uppåt som helst men vi skall i säng, strax. Mina vetekuddar är väldigt varma och det stinker nästan brända vetekuddar. När KA mikrar dom luktar det jämt men inte när jag gör det.
Så svär jag över
en annan sak. Mitt månadskort som bara var en dryg vecka gammal har ramlat ur min ficka på pendeltåget. Det är väl tur att jag också fick lön denna månad för dom 11 dagarna plus min akassa så jag kan köpa ett nytt. Fan, jag började nästan gråta hur löjligt det nu kan tänkas låta men jag är noga med saker och särskilt saker som faktiskt kostar. KA´s tänder behöver dom pengarna ett nytt kostar men det löser sig nog. Just nu känns det gott ändå. Kanske hinner vi få några månader där det känns gott innan vi vet vad som händer och fötter med det andra.
Jag säger bara tåg och jag alltså. I går åkte jag tom tunnelbanan åt fel håll. Jag är inte bevandrad i Stockholms lokaltrafik ännu så det får bli några sådana turer innan jag vet vad jag gör.
Godnatt!

fast tur är det inte. Stackarn är riktigt risig med alla förkylningssymptomen inklusive feber och huvudvärk. Det passar perfekt tänker jag lite syniskt eftersom det är vår enda lediga dag tillsammans. Tur ändå att det är söndag och ledigt så att han får vila ordentligt men mina städplaner går lite i kras eftersom min man är så hopplös och INTE skulle titta på som han uttrycker det utan greja trots att han inte orkar. Det får väl se hemskt ut 1 vecka till istället fast kanske är jag piggare veckans om kommer efter jobbet och kan fixa lite då istället.
Saker händer och ibland
agerar man på ett märkligt sätt och mot allt man trott om sig själv. Jag tror ändå att vi gjorde det enda rätta trots att jag undrar lite över att jag ens kunde tänka som jag gjorde.
Jag undrar också hur det kan komma sig att Polisen ff agerar i misshandelsfall som att det ”bara” är familjebråk och inte gör mer än stävjar och sedan går. Jag trodde i min enfald att det låg allmän anmälningsplikt och inte att dom bara åkte därifrån när dom ”försäkrat sig” om att det är lugnt.
Alkohol är en stor bov i många saker och ävenså denna. Nu får vi se om det sker något konkret eller om det bara mynnar ut i ingenting när väl ångesten och insikterna lagt sig. Skulle så vara fallet blir det polisanmält av oss utan någon som helst tvekan. I går tänkte vi så redan men vi avvaktar och ser lite men bara lite.
Saker skall hända senast i morgon (dom har redan påbörjats) och i grunden finns där något gott och en trasig person annars skulle saker och ting inte avvaktats med. Berörda föräldrar kommer även ner till helgen och dom har fått en chock och kan inte förstå. Själv var jag inte chockad snarare mordbenägen och ändå kunde jag lugnt agera vilket jag inte riktigt förstår men allt behöver man inte förstå alla gånger, inte ens sig själv.
Nu skall jag in i duschen
och så får vi se hur dagen fortlöper. Mannfred sitter på sin sittpinne i fönstret och har stulit en baconcrisp som han tydligen tycker är god.

och kaos med pendeltågen både till jobbet och hem. Inställda tåg, försenade tåg och fulla tåg. Så har det varit varje dag hittills förutom den första när jag missade tåg helt på eget bevåg. Tur att denna vecka varit lugn så att strulet med tåget inte ställt till det på jobbet.
Jobbet trivs jag väldigt med, ävenså min chef. Det känns jättebra och rätt på något vis. Hoppas att det blir mer efter vikariatet och mycket kan hända på 1 år. Väldigt god atmosfär inom företaget. Nu har jag bara varit där denna vecka men känslan är där. Förresten så har jag fått en ny (valde den igår) mobiltelefon och ett företagsnummer. Gisses vad många nummer att hålla reda på. Lite knäppt att konka på 2 mobiler.
Det bästa av allt
var att jag fick återse KA igår igen. En helt slut KA visserligen men ändå. Han är ledig i dag och jobbar dagen i morgon. Vi åt färdig mat för det gick fortast, inte Gyllene Måsen inte och sedan tidigt i säng .
Kläder på är
vad jag måste göra nu. KA stackarn sitter här och undrar vem han är och var han befinner sig eftersom han tänkte köra mig till tåget. Mailsvar kommer till den som väntar men jag har inte orkat.
En bra sak är att graderna nu vandrat uppåt/beråt igen så att mina ben inte känns som ispinnar när jag går eller öronen håller på att ramla av. Bara -12 grader.

i psykologin trots mina farhågor och det kändes himla skojigt. Nu kan jag iaf gå och lägga mig relativt nöjd trots bristande sängkompis här hemma. Det är fel ord för jag har 3 kompisar som tar plats där det passar dom och helst så att jag inte för så mycket plats själv. Kan det tänkas vara en katt eller tre?!
Nu skall jag sova innan jag somnar sittande. Godnatt!

att räkna som positivt med jobbet. Promenad till bussen och sedan från Centralen till jobbet. I dag fick jag skjuts till stationen så första promenaden och bussturen behövde jag inte ta men hem fick jag nog greja det hela helt själv.
Första arbetsdagen gick bra
och förkylningen var illa på morgonen men sedan svängde det och jag blev märkligt pigg. Det kan ju ha med saken att göra att det är nytt och jag bara måste ihop med viljan. Roligt var det och väldigt intressant också men grunden i företaget (det som arbetas kring) kommer att ta tid att få ihop. Allt är grekiskt i början och detta ännu mer. Jag menar inte mina arbetsuppgifter.
Jag lyckades bra
när jag skulle hem. Jag begriper inte men ibland så är jag bra korkad. Missade ett pendeltåg med 1 minut (inte korkad) och sedan missade jag nästa tåg eftersom jag hade gått till fel perrong (väldigt korkat) och fick se mitt tåg åka utan mig. Nog fan är det illa men samtidigt är det bara att skratta åt eländet. Jag vet ju att Kungsängens tåg går från den perrongen men tydligen gick jag bara efter andra och adios tåg. Som tur var går dom i 15´s trafik så så illa var det inte.
Nu skall jag återgå till mina vetkuddar och nej, frisk är jag långt ifrån men det går ändå (Alvedon är bra). Sov gott!

i Jonsson-Wesenlund´s familje/arbetsliv börjar i morgon och vilken början sedan. Sämre har jag mått men det är bra mycket länge sedan. Inte ett dugg bättre bara sämre dag för dag sedan det började. Ringde iaf min chef idag och frågade om det var okej att jag kom eftersom en resa är på g utomlands och det var det om jag orkade själv vill säga. Sanningen att säga känns det inte så men att stanna hemma första dagen gör jag bara inte.
I 10 års tid har KA och jag åkt tillsammans varje dag och till samma arbetsplats. Vi har arbetat tillsammans och åkt hem tillsammans. Visst har vi jobbat var för sig under dom senaste 8 månaderna men det är inte samma sak eftersom allt har varit provisorium vilket det inte längre är. Min tjänst är visserligen ”bara” ett vikariat på 1 år till att börja men med tanke på att bli en fast tjänst.
Säkert lite löjligt för somliga men vi är så vana att finnas där och också att värna varandra oavsett humör och annat som påverkar vardagen så när en av oss inte är där blir det väldigt konstigt och lite halvt. Tiden fram till har vi haft som lite träningstid men ändå. För första gången på många år skall jag åka pendeltåg till mitt jobb utan min partner och bästa vän.
Min bästa vän har iaf packat ner lite matlåda till mig, reselektyr är inköpt (böcker), månadskortet är datumstämplat från i morgon. Hem blir än värre för någon bästa vän / KA / Kallemannen / kockonöten / knäpproten ser jag inte igen förrän på torsdag kväll. Konstigt men spännande.
Nu skall jag ta mig och mitt tycka synd om och bädda ner oss med mitt febriga jag och mina vetekuddar och en stor mugg te.
Godnatt!
* (del 2 handlar om psykiatrin och den har jag inga hjärnceller kvar att skriva klart om, knappt ens när jag började skriva i dag)

behövs inte i vår del av världen, än så länge, men där finns ändå sådana behov genom bl.a tro. Jag finner det så makabert så det inte är sant. Jag är heller inte ens troende så kanske är jag fel person att uttala mig om saken men samtidigt så kan jag inte låta bli.
Hur kan man få sådan mental kontroll över andra personer så att rena sjukheter och tro in absurdum verkligen tros på? Jo, visst är det församlingen i Knutby jag inte förstår mig ett dyft över. Jag menar inte mordet som har skett även om det är hemskt utan hur människor i stort verkar ha mist sin egen förmåga att tänka och agera själva. Allt verkar kontrollerat, tom hur man skall ha sex. För mig som betraktare och, i ärlighetens namn, nyhetsläsare så tänker jag direkt SEKT och inget annat.
Under årens lopp har många ”sjuka” saker som sker i religionens namn, här i Sverige, uppdagats. En del saker har förgreningar långt utöver vårt eget lands gränser andra är inom små lokala samhällen men en sak har dom gemensamt och det är att det inte är friskt. Många människor, både osäkra och relativt starka, har hamnat under sådan mental kontroll så att livet efter man kommit loss varit och är i många fall ett rent helvete.
Tidigare trodde jag att enbart personer med svagare självkänsla och självrespekt samt andra lycksökare fastnade i sådant men det har visat sig att det inte stämmer. Hur sjutton kan man hamna i klorna på hjärntvättarpersoner, sekter eller annat med samma förfaringssätt?
Det övergår mitt förstånd men jag tilhör ju heller inte dom frälsta så sådana församlingar som den i Knutby ser mig som förtappad. Artikeln i Expressen citerar en medlem med orden; ”Det är laglöshetens tid som väntar, bara de helgade undkommer”.
Trueto skrev också om detta med sekter och Knutby, se (040115),
Jag vill påpeka en sak, jag är snäll ändå och för att vara det behöver jag ingen tro.

Jag kommer att få gå på schema på ett utav boendena om jag vill. Och det vill jag väl?! Oavsett vad jag tänkt och trotts allt, är det tryggt med fast anställning, väl… Det är inte helt säkert att arbetstiden kommer att bli 100%, troligt är runt 80%. Det är i så fall helt OK, jag har mina ledsagarbrukare . De fyller upp till över helltidsjobb.
Jutsun.
Jutsun blir lidande. Träning måndagar och onsdagar samt, vad man kallar Randori, på torsdagar. Jag kommer att kunna gå knappt hälften av gångerna men det får duga. Jag har inte tänkt att bli världsmästare. Kruxet är andningen och benen. Jag har lite för svaga benmuskler för att orka fullt ut och ibland hinner andningen inte med ordentligt.
FUB-dans.
Raka ryggar, taktfasta skostamp och svepande kjolar. Dansgruppen Vargarna hade uppvisning och några mer stolta och glada människor har sällan skådats. I fredags for brukare L och jag till Fryshuset. Där spelade Arvingarna och sjöng gjorde de åxå. Efter en och en halv timme tog de rast, vila. Under en halvtimmes tid dansade handikappgruppen. Det var roligt och rörande att se. Faktiskt kände jag mej stolt jag åxå.