Månad: april 2002

säga att vi finns här men päronen har inte riktigt tid med våran gökbok.

är inte snäll alls för den kommer inte hit. Det var lite sol igår men så kallt. Det var skönt en liten stund när Henke och jag stod på biltaket. Fast det är så fuskigt för Henke behöver inte ha sin sele alls, han har ingen heller. Jag vill också sitta utan men päronen vågar inte ha mig ute utan sele. Jag skall nog visa de att jag inte rymmer.
En dum sak med päronen, de skrattar åt mig för jag vill ha en fru och jag har friat med frugans hand och de var inte populärt skall jag bara tala om. Då får de skaffa en riktig fru för fria det vill jag iaf.
Det där med att vilja fria så har Henke fått så många burarrester för han vill göra bo med päronens sängkläder och han har tuggat på massor så nu finns det mycket som är trasigt. Ja säger bara det att jag är mycket snällare än Henke och det jag tuggar sönder är inte mycket alls.
De där gästerna vi har är ganska tråkiga för de vill inte leka och jag har minsann försökt flera gånger faktiskt. Hur gör man för att bli kompis med en sådan då? Päronen säger att de inte skall vara ute ur sina burar för då vet man inte vad ”Farbror Bertha” säger när han skall hämta hem de, tänk om de försvinner.
Inget spännande mer än att vi varit på jobbet efter en massa dagar hemma och det är kul. Mycket mer att busa med och leka i. Vi näbbas väl en annan dag, Mannfred en stor gök!

och så har vi fått gäster. Det är två små fåglar, undulater. De sover med oss i vårat rum men de är lite tråkiga för de vill inte busa som vi vill. Första gångerna som Mannfred landade på buren så blev de jätterädda men nu är de redan vana och struntar i honom. Han brukar springa runt för han vill leka med de men de är för små säger päronen. De skall bo med oss en hel vecka och det är kuligt. De har fått äppelbitar också men Mannfred var snabb på att sno en för han ville ha själv. Knäppa brorsor alltså *suck*.
Så mycket skäll som jag fått under de senaste veckorna har jag nog aldrig fått förrut. Päronen fattat ingenting, jag är en hormonstinn gök och vill ha en fru och då måste man fixa och dona ett bo åt henne så det så! Det är inte mitt fel att det bästa för boet är deras sängkläder som jag har tuggat sönder lite här och där. De märker inte att jag skuttar upp på sängen och står där fint under ett täcket eller kudde och tuggar och tuggar. Det blir fint till mitt bo faktiskt. Pappa han skall bara passa sig han för jag passar mitt bo från honom. Han får skylla sig själv om han är i vägen för då biter jag fast inte för att vara elak utan för att vi är konkurrenter, han är ju man han också faktiskt.
De där fyrbenta som bor här, katterna och speciellt Maja, är knäppa. Vi har alltså fått ett träd som pappa fixade och Maja klättrar i de. Det är vårat och inte hennes klätterträd. Hon gillar att stå högst upp i trädet och försöka ta våra saker som pappa hängt där. Mamma brukar skratta åt det och faktiskt ganska mycket också.
I går ramlade jag ner från trädet så mamma blev jätterädd. Hon satt på sängen och kikade på mig och så gled jag bara av trädet och landade på ryggen. Det gick bra men det var lite otäckt.
Det har kommit en ”rolig” länk från en som också blivit med ”gök”, Bad
Frances. Man kan se hur duktiga vi kakaduor är på att arbeta hårt, särskilt när päronen glömt bort att låsa ordentligt. Jag arbetade hårt för inte så länge sedan när de glömt sista låset på buren och då försvann knapparna från det man skriver på nu fast på ett annat knappbord.
Det var allt från denna gång så vi för näbbas senare. Hejsvejs från Henning snart fyller jag 19 år, så det så!