Månad: mars 2002

och snart är sommaren här. Päronen säger att jag bara är en hormonstinn gök. Killen på zooaffären tyckte att jag skulle få fria. Det är inte lätt att vara en Henning inte. Pappa har varit jättearg på mig för jag har bitit honom och sist bet jag honom på armen. Grejen är att han inte förstår att jag vill ha en fru så jag håller på att göra bo överallt. Eftersom han också är en han så är de han som är min konkurrent i mitt hus. Jo, det är mitt hus och jag bygger bo överallt.
Vi har fått ett träd också och det är jättefint men vi vill inte vara där så mycket. Kanske är vi där mer när päronen har fixat till mera saker. Mannfred gillar ia att sitta där och snacka en massa goja, jo han snackar goja och massor.
Päronen har skvallrat att det kanske kan bli sitta ute väder snart och både Mannfred och jag längtar till det. Grannarnas kissr tycker också det är spännande fast våra familjekissar bryr sig inte alls, vi är nästan kompisar.
Ni får ha en bra så visslas vi en annan, vid knapparna – Henning ”gök” Jonsson

de har slarvat med att skicka upp våran gökbok och både Henke och jag skällde massor på de idag och de har lovat att skärpa sig. Nu är det iaf min tur, Mannfred alltså, att skriva igen.
Igår var det kuligt på jobbet för det kom besök som jag spanade på länge. Det är spännande med nya tvåbeningar men jag vill inte gå till nyingar förrän de går hem igen. Fast nästa gång de kommer så brukar jag gå dit nästan på en gång.
Henke fick en leksak fast han stal den först och då var den ju trasig redan. Det var ett band som skall sitta i en maskin så att det kommer färg på papper. Pappa tog bort färgdelen så inte Henke skulle få i sig den. Jag är iaf mycket snällare än Henke och tuggar bara sönder lätta saker som mammas alla papper hon arbetar med eller knapparna till hennes dator. Jag fick loss två sånna idag och gissa om hon blev sur på mig – in i buren som vanligt alltså. Fast det är skojsigt i buren också.
Näe ni gökmänskor nu är det sovdags så vi visslas väl senare – vid knapparna Mannfred ett busfrö.

med kokt ägg, smörgås mm. Helger är kanske bra ändå men bara för frukosten. Det andra är inte alls lika roligt. Jag har fått så mycket skäll av päronen bara för att en träsnurra med spegel blivit min bästa kompis. Man måste få ha kompisar eller hur?! Jag har kanske bitit massor också förstås men det är så roligt ju. Det är ju inte det viktiga utan min kompis är bäst.
Det var jättefint väder iaf och jag ville så jättegärna sitta ute men det är för kallt säger päronen. Vadå kallt? Solen är här och den är så gosig. Kissarna kunde minsann ligga i solen fast de låg på bordet och på soffan och det funkar ju inte för mig precis.
Frugan kom hit en sväng idag och det var jättekul. Hon är så fiiin min fru. Ingen annan än hon ochjag förstår vad vi pratar om. Päronen brukar skratt när vi håller på men det är bara för att de inte förstår oss.
Mannfred har, precis som jag, fått massor av burarrester. Nu är det kväller så vi får visslas en annan dag.

så vi har sjungit, visslat och näbbat massor. Bäst av allt var väl tårtan och kaffet fast det är bara Henke som dricker kaffe.
Henke hamnade som vanligt i burarrest och det hela 3 gånger idag. Han och pappa var arga på varandra men pappa var argast så Henke fick sitta inne igen. Han är knäpp den där brorsan alltså, han vet att han får sitta inne och ändå så gör han på det viset. Jag gör lite så ibland också så Henke är bara liite knäpp.
Elisabeth var på jobbet och det är skoj för hon har långt hår fast nu för tidne har hon en keps med skärm så håret går inte alltid att hålla i. Det hon jobbade med var bra, tejp på plastfickor, för det kunde jag stjäla. Fast hon blev liite sur på mig när jag tog för mycket. Pappas jobb var bättre för han satte på runda prickar på papper och det var jätte enkelt att ta bort fast då skällde de ännu mera. Jag fick med mig några iaf och det var bra. Det som är dumt med de där prickarna är att de kan fastna i fjädrarna och det har det gjort på mig och det var inte skönt vill jag lova. Det är sånt där klibbigt på de.
Annars har det inte hänt så mycket men en tråkig sak blev det iaf. Mutter och Seniorita fick inga bebisar. Det bidde inget i äggen och det är jättetrist för deras mamma såg också fram emot att bli mormor. Bättre lycka nästa gång
Nattidags som vanligt så vi får visslas och näbbas en annan dag. Mannfred tackar för sig, God Natt!