För 4 år sedan befann sig några personer på Karolinskas bb avdelning från kvällen den 21:a januari. Bland dom var KA och jag, Xxxxxx och Tomas och när miraklet till slut kom hade vi lyckats somna den lilla stunden vi var i väntrummet 🙂
Skrivet tidigare, 2, 3, 4, 5, 6 om lillfisen Julia som vi träffar senare idag. KA har sin arbetshelg så vi väntade så länge det gick för att ringa och sjunga men sedan fick han hoppa i säng och sova det lilla som går innan det är dags för kalas. Det blev att jag ringde och sjöng själv och jag började nästan gråta i telefonen och länge efteråt värkte det i kroppen av den reaktionen, det gör det lite ff men känns ändå mycket bättre.
Det är en mormors rätt att vara emotionell!
