Tänker ofta på tillhörighet och gemenskap och hur man blir den som man faktiskt blev som människa. Värderingar, prioriteringar, familjen, drömmar, verklighet och ja vad hände egentligen?!
Värderingarna har jag med mig från mina föräldrar och det omsorgsfulla där alla är självklara och ingår från min älskade mamma. Ingen skall vara utanför utan alla är välkomna och medräknade. Dom där knäppa sakerna hos någon ser man förbi för att allt annat är så mycket viktigare och värt så mycket mer.
Livet är nu och man lär sig saker varje dag. Väljer man att inte leva i nuet fungerar det inte.
Det viktigaste av allt är väl inte att framställa sig som bättre än man är utan att man faktiskt står för att man har fel och brister men är ok ändå. Olikheter berikar och lyfter faktiskt och kan man respektera varandra och se bortom dessa olikheter tjänar alla på det i form av gemenskap, värme och engagemang.
Många tankar och ja. i livet går inte alltid saker att påverka utan man får inse att det var just en dröm och försöka skapa sig något som fungerar i vardagen. Vi behöver alla känna att vi är del i ett sammanhang oavsett om det gäller arbete, familj, vänner eller liknande.
Låtarna har många olika innebörder för mig och är en del i en helhet av sorg på olika plan. Var rädd om dom du har kär och lev i dag, i morgon kan det faktiskt vara för sent.
Inlägg 55 av 100 #blogg100
