för mycket ibland och Henke är vår familj. Han är vårt domän för det är främst pga av Henning som det blev Gökboet och inget annat. Henning blev Göken Jonsson och därav domänet.
Buren som är Hennings från början iaf skall självklart med till nya familjen. En del har kommenterat med orden ”men varför tog ni inte betalt?” och då undrar jag så här vad ända in i skall vi ta betalt för att vår livskamrat måste flytta.
på vägen till parkeringen och bilen. Det var tungt då och är tungt nu men livet är så här – upp och ner.
får en puss och en kram av sin fru här hemma. Tänk så Tessan och du verkligen varit med varandra. Hon kunde göra vad hon ville med dig och du bara liksom hängde med – alltid. En gång har du bitit Tessan och det var när du bott hos oss i 3 veckor. Tessan visste inte bättre men hon lärde sig snabbt.
Tänk, du har alltid gillat att pussas, i tid och otid och go var du, är du. Så försiktig trots ditt munverktyg som kan knipsa av ett finger.
väntar på dig, rättare sagt det är dags nu. Resan till ett annat liv utan oss.
har du alltid tyckt och jag hoppas att bilresan ner inte skrämmer dig för bilar efter detta fast jag vet ju bättre än så, eller hur Henke.
på hemmaplan här i Kungsängen. Du killen, du vet väl att vi älskar dig, väldigt mycket också. Inte sista bilden på dig så men härifrån och jag hoppas att din nya familj delar med sig av sina fotoalster till oss som är kvar här utan dig.
Här är sista festen i Ghana, dagarna innan vi skall flytta därifrån för gott. Det är fest men det är också stor sorg för Afrika hade varit vårt hem i nästan 14 år.
Det syns nog väl vem jag är på kortet. Från vänster, min syster Ylva, mamma, pappa, lillebror Bjarne och så storasyster i egen hög person. Pappa sitter på en ashantistool som han fått i gåva från alla anställda på Ghana Cement Works. Kläderna vi alla har på oss är också handgjorda gåvor från all personal.
Tänk att sorgliga saker ändå kan vara festliga. Jag minns med glädje och faktiskt så längtar jag ner för att återse mina rötter.
