hade vi lösa planer att antingen åka till Skansen eller bara gå ned till hembygdsgården. Filt skulle vi ha med oss och picknickkorg naturligtvis. Det blev varken eller. Vi tyckte inte att vädret tillät. Sill och potatis hemma istället, nubbe åxå.
Idag har vi gjort inte ett skvatt. Det är bra att ta det lungt. Känner mej ändå stressad, på spänn liksom.
Ägg igen, men den här gången från ormarna. Vet inte vilken gång i ordningen.
Efter inte lite möda, speciellt från Gökboets webmaster, börjar länkarkivet att ta form. Har du förslag på länkar och sidor, tipsa gärna.
Imorgon finns det att göra på Jowes, men det vore skönt att låta bli, vi får väl se.
I morse såg
jag resterna av ett ägg i badkaret, sköldis bor kvar där. Det är andra gången inom fjorton dagar som, förmodligen Bertil, lagt ägg. Bertil är naturligtvis en hona men det visste vi inte när vi fick henne. Äggen är, var menade jag, obefruktade eftersom de andra två sköldisarna är honor de åxå. Kruxet inom odlarleden är att få honorna att lägga de här äggen, de visar att honorna är könsmogna och att de är villiga till att para sig. Jag ska väl vara lite glad och stolt!?
I lördags gick hustrun och jag ut för att ta en promenad. Ett nytt småhusområde håller på att byggas här i Kungsängen ooch vi har länge funderat på att gå dit och titta, det gjorde vi nu. Summa summarium, ingenting att bli varken imponerad eller intresserad av. Vi fortsatte ned mot Lillsjön för att ta en kopp kaffe och en kaka, kanske åxå varsin glass. När vi fått våra koppar kaffe och satt oss vid ett bord kom duggregnet. Det började försiktigt och fortsatte försiktigt. På plats vid stranden började man packa ihop för att ge sej iväg hem. Så gjorde vi åxå rätt omgående.
Funderar fortfarande på nicket.
Jag har börjat
fundera varför jag kallar mej för Hönebjär på nätet och på om jag ska forsätta med det. Hönebjär var en figur i radio när jag var barn och han hade ett lustigt sätt att prata. En anledning till att ha ett nick, åtminstone kändes det så för mej när jag tog Hönebjär, är att vara anonym. Kanske vill man också associeras med sitt nick, hemska tider i så fall. Jag kommer att känna mej för i tanken lite mer och snart kommer förmodligen Hönebjär att försvinna, utom i epostadressen.
Jag blir TOKIG!
Jag skojar inte. Vill ni veta varför? Ska försöka berätta när jag kommer hem ikväll.
En av livets baksidor
som vi i familjen levt med i många år och som det ofta talas tyst eller inte alls om finns att läsa i Carinas Tankebok, 4:e och 5:e juni. En centrifugerad verklighet för alltför många människor. Den aktuella texten har jag åxå snott och lagt på Succe´.
Ser jag ut som en luffare? Hål i de flesta strumpor, knappar borta i skjortorna, t-tröjorna ser ut som de är doppade i batterisyra, skyll på gökarna herr Henning och unge herr Mannfred!
Jättekuligt!
Idag har vi haft jättekuligt. Mannfred fick duscha utanför buren tom. Mamma var lite orolig men inte pappa. Mannfred älskar att hoppa i buskarna och flaxa omkring när han är blöt och det fick han. När Mannfred hade badat färdigt var han full med skräp från buskarna och såg jätterolig ut. Jag tyckte det så skojigt ut så jag skuttade också ner i buskarna men det var inte alls roligt. Jag såg bara bedrövad ut sa mamm efteråt. Buskarna bara vek sig så det var inte särskilt skojigt alls faktiskt. När man är som jag är det bättre att bada på buren eller på vårat fina träd pappa har snickrat ihop.
Päronen träffade några som har en morhuvad goja och de stod länge och pratade. De gillade Mannfreds sele så de beställde en sådan av Andreas på vår zooaffär. Andreas är en jättegullig killa som jag gillar jättemycket. Det är hos Andreas jag brukar bo när päronen är på semester. Mannfred har aldrig bott där ännu men kanske skall vi bo där i sommar om päronen åker bort.
Gojor som vi skall inte äta glass men ibland får vi det ändå. Jag älskaaar vaniljglass. Fast mamma protesterade när jag ätit det mesta av hennes Magnum och sa att jag inte fick mer och det tycker jag är taskigt faktiskt. Fast päronen är lite kloka ibland för det kan ju vara farligt. Mjölksocker är inte bra för gojor men ibland kan man fuska.
Natti, natti och sovi gotti, det skall vi bara frugan blir tystare så.
Henke – den bästa värsta göken i stan
Den vandrande vålnaden
*fniss* är hemma igen. Korta stunder gick det att låtsas inte vara trött. Du måste lära dej att koncentrera bättre, sa min mamma till mej när jag gick i skolan. Det ligger nog en del i det.
Kristoffer, sonen, har fått besked att han är antagen till Kulturama, musiklinjen. Han har jobbat ett par år som snickare men vill fortsätta med musik. Här är ytterligare ett alster han gjort, Styrfart, Gånglåt från Bro. Det är väl onödigt att berätta att han bor i BRO?
Jag sov ganska
dåligt inatt så idag är jag inte bara trött, jag är sömnig åxå. Jag kommer att uppfattas som en zombie idag. Måste anstränga mej för att få hjärncellen att åtminstone stå i stand-by läge. Jag slutar nu att tycka synd om mej själv, lägger bort tröttheten och trampar på istället.
Hörde ni förresten om mannen som beklagade sig för sin kompis om att hans fru blev arg för allting? Kompisen replikerade med att det var ju inget, för hans fru blev arg för ingenting…
Veckans Joker på Språngbrädan, Centrifugen, och eftersom cellen fortfarande bara står på stand-bye kommer jag inte på annat än att säga tack Tina.
Plockade upp
en av världens goaste tjejer på Arlanda idag. Vid två snåret landade planet med Bella. Vi fick direktkontakt, speciellt Carina och hon. Vi hade lovat att köra henne till Söder vilket inte är några som helst problem men jag hade glömt bort att Stockholm firar 750-års jubileum den här veckan med start idag. Kom på det i morse och befarade att det skulle vara igenkorkat i trafiken som vid den värsta fredagseftermiddag. Det var det inte, utan det gick snabbt in. Har bott på Söder för många år sedan så gatorna kan jag skapligt men inte alla nya enkelriktningar, betongblock och övriga omläggningar. Vi parkerade en bit ifrån och gick sedan fem minuter för att komma dit Bella skulle. När hon lämnat sin packning strosade vi och hittade smångingom ett skapligt ställe vid Medborgarplatsen där vi åt. Timmarna rent flög iväg och det känndes taskigt att lämna Bella. Hon skulle försöka få någon att följa med på bio och i allra värsta fall hade hon en bok som hon tagit med sej. I morgon får vi träffa henne igen för då ska vi hämta henne och vinka av henne på Arlanda. Det ska bli ett nöje!
Supergökbra väder?
Vädret är supergökbra och passar oss gökar perfekt. Varenda dag när vi åker till jobbet så vill vi sitta på taket en stund och njuta av solen. När vi kommer hem så vill vi ut på balkongen. Vad mer kan man begära förutom att jag inte får vara lös ute som Henke men det duger ändå.
Jag älskar att prata med solen. När vi åker i bilen till jobbet så siter jag ofta och stirrar upp mot solen och bara pratar och päronen skrattar ofta då för det låter gulligt. Vadå gulligt, det är jag, en goja alltså och vi pratar faktiskt massor goja.
Henkes fru har en kompis här för strömmen har gått där han bor och det är ganska kuligt för då har jag fått en ny kompis. Man får så mycket gos av alla som är här fast inte grannen som skickade det anonyma mailet för länge sedan, hon tycker vi bara är hopplösa.
Nu kära läsare skall vi go och sova. Sov gott alla gökar, gökmänskor och gökpolare.
Mannfred – den borne terrorligisten som är snäll