Arbetsprov har jag idag

och med det menar jag så här att om ingen Carina syns efter detta så måste jag ha dött av ansträngningen att sitta på en motionscykel och cykla. Jag kan garantera er att jag inte har någon som helst kondition och flåsar som en floodhäst utan minsta problem. Håll tummarna att jag åtminstone kan cykla en liten stund, vill ju inte heller skämmas för mina kära norska latmansgener. Kaffe fick jag iaf dricka men inte röka två timmar innan, kaffet är urdrucket och rökte gjorde jag innan tidsramen gjorde det omöjligt. 😉

Brådis har
vi så vi läses väl later, adios

Hörrni!

Vet ni en sak, när päronen är på jobbet så finns det ibland saker som vi kan jobba med fast de brukar bli sura ofta då. Idag var det så, massor av små saker som jag och Mannfred kunde leka med tog vi. Fast päronen skrattade mycket också men inte när vi bet sönder grejorna.
Efter att jag var ute och flög min runda så klippte pappa mina fjädrar och det tycker jag var taskigt fast jag vet att det för att jag inte skall bli skadad eller så.
Nu skall bröderna bus gå och sova så sov gott gökar och mänskor, Henning – igen Mannfred sover redan

Galenskap

eller bara höjden av idioti? Det är jag inte ensam om att undra över och säkert inte ensam om att vara rosenrasande över det heller. Offret var drogat – mannen slipper åtal för våldtäkt Jag undrar vart den mänskliga moralen och rättvisan tar vägen för den stannar inte till och tänker efter, inte en sekund gör den det. Vilka sjuka signaler skickar vi till våra barn och ungdomar när lagen tolkas på det här sättet? Jag var upprörd igår och är det ff för förstå kan jag inte göra.

Tandborstarna,
fel tandborsten, dvs min tandborste levde en knapp vecka. Henning stal min i samma veva som vi sjöng för Igge i lördags, ja, ja en vecka är väl länge för tandborstar i detta hushåll och med dessa medlemmar. Det dyraste med gökarna Jonsson är inte deras matvanor utan deras sysselsättning och arbeten och faktiskt så älskar vi dem ändå eller rättare sagt på grund av.

På jobbet
är det intensivt och mer därtill och det går framåt iaf. Just nu har vi 434000 ”igelkottar” (runda guldetiketter med taggar på) att etikettera och det skall levereras den 18:e september. Under tiden har vi de vanliga jobben och det verkar ff gå åt rätt håll, förfrågningar varvat med indroppade oplanerade jobb kommer. Vi hoppas bara på att alla terrorister håller sig lugna och att USA inte går in i krig med Saddam och detta av rent egoistiska skäl.

Kallemannen
är ff väldigt trött, mest mentalt men det går framåt där. Jag (just jag) blir nöjd när han skrattar och knäppar sig för då är min Kalleman på G och han är värd massor. Den lugna Kalleman är värd lika mycket men den knäppa säger mer om hans mående och därför gillar jag när ”kockonöten” Jonsson märks. Förresten så skull ni se hur han ser ut i en särskild t-shirt, preparerad av Mannfred. Det ser ut som KA inte äger en krona ens och hör till gänget på gatan och det enbart med en särskild t-shirt. Axlarna ser mer eller mindre ut som kraftiga spindelnät och Mannfred har vekligen gjort ett perfekt jobb. Observera att det är Mannfreds bit t-shirt. Min gode make har faktiskt hela t-shirtar även om många börjar bli aningen perforerade av Mannfred minigök.

Kanske är det inte alltid som i dina drömmar men ge inte upp för helt plötsligt kan det förändras och drömmar infrias allt eftersom.

Det blev fel på fingrarna

som inte tänker men sätter tydligen sina spår, som tex att jag skickade upp en helt blank sida trots att jag skrivit både ett och annat ointressant. Nu kommer det iaf, sent men bättre sent än aldrig och denna gång måste jag skylla på Bredbandsbolaget för nätet var borta tills nu.

Hösten

dök upp i ett nafs och kallt blev det på en gång. Kallt och kallt, allt är väl relativt men ändå. Det var varmare igår men då jobbade vi och jag var iaf nöjd när vi väl kom hem för det som blev gjort igår.

Det känns som
att jag inte har något att skriva om längre. Orden liksom infinner sig inte och det blir bara ingenting. Ingenting kanske är fel eftersom det finns ord skrivna men ord om ingenting. En sak som känns viktig för mig iaf är oron inför vad som kommer att ske för att ”fira” årsdagen av bombningarna i USA. Även om inget skulle hända av terrorister så är världen full av oro och man riskerar på det viset att skapa någon egen sorts konsekvens. Det finns mer nära saker som skedde till följd av bombningarna och dessa saker kan sprida sig som ringar på vattnet utan att man hinner blinka knappt. Den ”presumtive” kparen i Västerås gör ju inte oron mindre precis.

Valet
kan jag inte vara delaktig i mer än på lokal front. Tycker för övrigt att det är massor av svammel och oförstående partierna emellan och tycker det är synd för kunde man samla ihop de bra sakerna för oss människor så kanske det kunde bli ett kanon parti för Sverige. Fri företagsamhet låter suveränt, allas rätt till bra och valfri vård låter suveränt, sänk skatterna låter bra för plånboken, låt individen bestämma låter ännu bättre osv, osv. Men alltså vilka är det som inte har guld i byxorna och har möjligheten att själv betala sin goda vård? Alla dem som kommer att hamna i kläm om det blir ”fel” (i mina ögon) regering efter valet. Ja, märks det att jag inte är åt höger? Någon måste alltid betala allt det goda valfläsket och, som vid tidigare tillfällen, det är inte dem som redan har massor av det goda utan det är alla andra, dvs tex dem som faktiskt sliter ut sig för att tillgodose god vård, ensamstående föräldrar med små barn, pensionärerna med många fler. Ser jag tillbaka så är det aldrig dem som är bemedlade och har resurserna som står för balunsen och som jag ser det är det dessa som borde betala kalaset dem propagerar för.

Päronen är bra knasiga

för polaresidorna har de uppdaterat för länge sedan men glömt att skriva det i nyheter så nu skriver vi det här så alla vet. Nya polare är Åke Kråka, Sotis och Emil.
En kulig sak iaf och det är att jag flugit igen. Jag höll på i några timmar från träd till träd och päronen sprang efter som yra höns, riktigt knäppa var de faktiskt. Till slut var jag trött och då klättrade jag ner alldeles själv.
Förra veckan hade vi fint besök också, Tiina, och jag fick en present, en tandborste. Samma dag vi fick besök åkte vi och hälsade på en till tjej, Annica, och där fick jag också tandborstar. Fast hos Annica satt Mannfred mest i hennes hår hela tiden och gjorde trasselfrisyr.
//Henning – maskintuggaren

Grattis på födelsedagen Igge

och så stämmer URL in med en stämsång – Ja må hon leva, ja måg hon leva, ja må hon leva uti hundrade år.

Tröttheten
tar ut sin rätt och både mannen och jag känner oss mer än överkörda men jag ser faktiskt positivt på det trots allt. Jobb in, jobba som sjutton -> jobb ut och så då faktura ut. Vi skall arbeta i helgen också men vi har gjort värre. Pga förseningarna som var förra veckan och veckan före det så blev det mesta en sjudj-a soppa av jobb som alla var/är lika akuta och då blir det helg för att komma ikapp och ligga i fas med den lilla planering vi kunnat åstadkomma.

Tissel och tassel
märker jag av en aning bakom min rygg för inte är min familj särskilt duktig på att vara ”falsk och ljuga”. Fröken är väl den som lämnar ifrån sig mest av detta men jag försöker vara ordentlig och inget varken höra, se eller begripa fast ibland blir det ju svårt. Jag börjar inse att jag snart lämnar de ljuva 30 åren och sällar mig än mer till pensionärerna men vad gör det då, inget alls faktiskt. Undra om jag börjar känna mig gammal på riktigt, kanske rent av drabbas jag av åldersnoja – fy för den lede isf. Mina gråa strån kommer fler och i sakta mak men jag förfasas icke, det gör vår dotter åt mig istället. Färga håret säger fröken, jag säger över min döda kropp :D. Jag föddes så här och tänker se ut så här även om jag ofta önskat en sorts ”makeover” i hopp om förbättring förr. Jag duger bra åt mig idag och det tycker faktiskt min älskade make också. En sak misstänker jag starkt iaf och det är att Apariet på Kolmården inte blir aktuellt för sådana tisslingar och tasslingar har jag inte märkt av alls, *snyft*.

Viktiga beslut

är det dags för och i sak är det inget oväntat men samtidigt vill vi inte. Beslutet måste inte tas idag, ej heller i morgon men mentalt bör det redan vara taget. Mentalt är det redan taget även om möjligheten finns till det motsatta. Kryptisk, inte jag inte utan ganska klarsynt faktiskt även om det inte verkar så.

Annars så lever våra nyaste
tandborstar ff och det i en knapp vecka denna gång. Hoppas det håller i sig längre än sist.

Ordfattig
är jag ff så det blir bra så här för nu men mycket cirkulerar inombords. För övrigt så är veckan ff full med jobb och allt är försenat men nu skall det ut i tid så sent blir det ikväll också.

Vi är med er

i denna tid av sorg.

Det finns många varför
runt omkring i världen, det finns oerhört många varför även nära och just frågan VARFÖR far runt mycket just nu. I frågan så finns det många saker man kan vara glad för trots allt även om svaret på frågan aldrig besvaras. Vi människor är sårbara med allt som följer i dess spår, över en natt kan allt förändras, över en sekund likaså. Lever vi i nuet så att vi inte missar det vi har runt oss eller lever vi i det förgångna/framtiden utan att SE det som är livet. Hur fungerar vi egentligen mer än sällan som vi kanske borde. Lev idag och se det som är för man vet aldrig när den möjligheten inte finns längre och då går det inte att förändra för då är det försent. Medvetenheten, gör den oss mer sårbara eller gör den oss mer styrkta av det som faktiskt är? Jag tror det senare för vi får desto större innehåll i de liv vi valt att leva.

Kanske paradox men
ingen har väl missat hyresvärden som misshandlade sina hyresgäster bland allt annat vidrigt som han dömts för. Jag mådde illa när jag såg texten, dvs visualiserade texten och undrar vad detta är för människa. Det som skrivs i media låter som en riktigt vidrig amerikansk thriller som gör att man har svårt att sova efter att ha sett den. Undrar du vad jag menar så kan du läsa här, här och här. Har du svårt att hantera ren tortyr så låt bli att kika på länkarna. Hur kan vi människor göra så här mot våra medmänniskor? Jag kommer aldrig att kunna acceptera att vi som har förmågan att tala och alltså uttrycka det vi känner gör så här.