Gökboets samlade uppdateringar

och då menar jag mig själv som jag känner igen mig som för den jag är nu känner jag inte alls igen mig i, fast kanske en liten del.
Jag är orolig, stressad inombords, lättretad, tycker inte saker är särskilt roliga, får inte mycket gjort utan tiden bara går osv, osv. Jag vet att det ekonomiska läget gör sitt till, det finns inte något att ta av av våra 2000:- efter räkningarna är betalda och detta skall sedan räcka till månadskort och mat och gud bevare oss om vi behöver gå till läkare eller köpa medicin av något slag. Julen närmar sig och julklappar ja, vi får väl önska åt andra för det är gratis. Dessförinnan fyller mina syskon år, 40 år den 1:a december och det kan vi ju vara med och fira känner jag surt för det kan vi ju inte. Dom bor i Göteborg och vi bor här och resurserna räcker inte hur mycket vi än vill.
Det som slog mig är att så här är det i 5 år om det vill sig illa. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite vi tjänar tillsammans varje månad för det vi får ha kvar är konstant tills firmans skulder är borta eller längst då i 5 år eftersom det enbart är skatter, tack och lov. Våra egna periodiseringsfonder har landat också och dom ingår ju i katastrofen och det gör varken till eller från vad gäller månadsbetalningen. Tänk att periodiseringsfonder låter så bra när man är ett litet företag och vill ha en pappersbuffert men det slår hårt när det är över med företagandet och ja, life sucks men vi har tak över huvudet och varandra.
Det känns surt för under alla år har ingen av oss tagit emot en enda svart krona varken i företaget eller som privatpersoner. Vi har alltså gjort rätt för oss hela vägen. Den dagen vi sätter näsan i vädret kan vi iaf konstatera att vi gjort vad vi kunnat som situationen ser ut idag i alla fall. Tanken på att enda möjligheten vi har att få en peng över är att hitta ett ”skattefritt” jobb som extra, råna en bank, vinna eller att någon rik okänd anhörig dör och vi får ärva stora pengar. Vilka framtidsusikter alltså. KA blir inte yngre och om 5 år är han 61 och jag 47. Hur skall det gå då och vad händer? Jag vet, man kan inte ta ut sorgerna i förskott eller gå och oroa sig hela tiden men det suger och oron finns där.
Så ytterliggare en sak som borde vara rena glädjen är att ett av barnen skall gifta sig nästa år i september och vad kan vi bidra med? Inte ett sketet öre och hur kul är det på en skala? Det är roligt att dom skall gifta sig men vår delaktighet med bidrag känns avkapad även om vi kan hjälpa till med praktiska saker känns det fördjävligt. Jodå, vi gläds väldigt åt att Sofias föräldrar skall gifta sig men det är inte det som känns fördjävligt.
Vi försöker ta fram guldkorn i tillvaron och peppa varandra men ibland blir saker och ting för tunga och det är då jag undrar vart jag tagit vägen för jag är här men jag känner inte igen mig själv riktigt. Visst har det sista 1½ året varit mentalt så tungt och än verkar det inte vara över, rättare sagt vi väntar tills frökens prover är klara så vi vet om det är ytterliggare saker på lut. Jag som inte är en dystergök har svårt att inte vara det i nuläget. Om framtiden kan man aldrig sia något men ibland så känns framtiden så tom.

och det får mig att tänka på när jag var liten och vi var på besök i Kiruna och det gavs tillfälle att åka på skidtur (man gjorde så då och kanske nu också men antagligen mer sällan). Ett sådant här väder gav ofta en dagstur på skidor med Kirunalimpa med ost på och kanske också någon skiva med kaviar, en ring falukorv, en bit rökt renkött, en termos med varm choklad, en renfäll eller liknande och så varma kläder.
Sådant kan jag inte göra här, det finns varken skidor eller lämpligt område för en dagstur på skidor om jag inte skall åka en bra bit först. Det är roligt att tänka på det för det var roligt och när man väl kom hem var kinderna röda, kroppen varm och duschen så skön. Ofta resulterade dagsturen i en viss solbränna för det biter rejält mot det vita underlaget. En del tanter hade folieunderlag för att bli bruna och dom satt där med ansiktena mot solen.
Gårdagen var lika vacker och fåglarna utanför ”talade” om att det var kallt. Vi har mat åt dom så där finns att äta och lagra sig inför den karga vinterna som kanske kommer. Gubben protesterade väldigt mot kylan och hade väldiga problem för han ville så gärna gå ut men det räckte med att sticka nosen i dörröppningen så vände han på klacken och grät en skvätt till. Hur jag än vred och vände på mig kunde jag inte göra det varmare ute. Stackars pälsboll som älskar att vara ute. Vintern är lång för en sådan som han.

Jag har nu stängt kommentarer och trackbacks för texter skrivna längre tillbaks än 14 dagar. Jag har också lagt in en liten kodsnutt så att den som ändå vill säga något hänvisas till mitt kontaktformulär eller gästbok. Detta som ett led i att bromsa meninglös spam. Jag funderade på att korta ner tiden till en vecka men eftersom jag inte skriver så mycket kanske mina funderingar var aktuella längre än en vecka.
Jag har gjort likadant på Gökarnas (numera bara Mannfreds) sida och Nyttsidan som ändå inte är särskilt aktuell. Har funderingar på att döda den helt och lägga in alla sidors senaste text i stället så syns något nytt och mest troligt också text om eventuella ändringar. Det går simpelt att göra med MT. Vill någon som kör MT upp tom 2,661 ha scriptet för att stänga kommentarer är det bara att skriva en kommentar eller maila mig via mitt kontaktformulär ovan annars kan man hämta det här.
Det som är bra med det scriptet är att man kan välja vilkas bloggar och vilken tidsrymd per blog som skall gälla och det är särskilt viktigt när vi är flera som använder samma MT installation. Jag måste göra detta manuellt men det är så simpelt så det kostar ingen möda. Kom på att jag kanske skall säkra det scriptet också med htacces. MT-Blacklist kan göra detta också men det kräver mer i installation än vad jag har lust att göra just nu.

har kommit långt i sin strävan att motverka mäns våld mot kvinnor. Engagemanget har spridit sig över hela vårt avlånga land och jag hoppas att det inte bara blir nu utan fortsätter i flera år, ända tills det inte behövs längre även om det mest troligt är en ren och skär utopi, en önskedröm. En kvinna blev mördad häromdagen av hennes f.d. man och grannarna hade hört i många år men inte reagerat och nu behöver dom inte reagera för kvinnan är död. Jag vill påpeka att dom saker som står på uppropet är saker vi alla borde ta till oss för det är alldeles för få av oss människor som ”bryr” oss mer aktivt. (bilden är klickbar)

Inte mycket för så ofta blir det så fel, ibland med mening men oftast inte alls. Hur kan en utbildad sjuksköterska svälta sin bebis på grund av sin egen övertygelse i veganism?
Citat:”– Jag gick inte till doktorn med honom för läkare gör så många fel, och små barn blir så lätt smittade på sjukhus, sa mamman gråtande i förhören.”
Jag kan inte förstå hur man kan göra så här när man har kunskapen och är väl insatt i sjukvård och hälsa, inte när man gör så här mot små barn och eller andra än sig själv. Visst finns det kunskap som vi alla mer eller mindre struntar i. Ta det faktum att jag röker och jag vet att det är farligt och jag vet att man kan dö av det och ändå väljer jag att röka. Det drabbar mig och ingen annan i sak. Javisst, passiv rökning finns det något som heter. Ja, innan drabbades många av min rökning, både barn och andra icke rökare men det var då det.
Kunskapen om rökning och dess konsekvenser har förändrat mångas rökbeteende genom åren och det fortsätter att förändra, till det bättre även om processen är lång. Det var inte rökningen det handlade om utan valet att handla som man gör när väl kunskapen finns och handla så att man faktiskt tar livet av någon annan och till råga på allt ett litet spädbarn, ens eget lilla spädbarn.

och här sitter både KA och jag och är helt slut. Inte för att Sofia varit särskilt krävande utan mer att det är alldeles tyst förutom Mannfred som ropar på sin kompis och dom andra som var här. Mannfred blev alldeles förtvivlad när dom hade stängt dörren och han for in och ut ur rummen i jakten på polaren Sofia. Underbart faktiskt för vi var lite osäkra på hur Mannfred skulle reagera men det gick kanoonbra.
Jag bakade faktiskt idag
och det blev kärleksmums, mockarutor eller som KA hävdar dalarutor. Tänkte att det kunde finnas något gott att bjuda på när barnen med respektive kom. Nu hade Sofias mor och far med sig en mandeltårta men det som gick åt mest var mitt bakade av både bullar och kärleksmumsen.
KA och jag skall strax äta middag
och sedan blir det en tidig kväll för både han och jag skall upp tidigt (06:00) Jag jobbar 3 dagar på raken och åker med honom till Jakobsberg där jag tar pendeln vidare mot Söder. Jag upptäckte också att om jag fortsätter mot Södra Station kan jag ta buss 66 eller 55 och då är jag snabbare framme om inte bussen just hunnit gå vill säga.
Ha en fortsatt trevlig kväll och hoppas den kommande veckan blir bra.

alla pappor och då menar jag inte bara biologiska sådana utan sådana pappor som är pappor oavsett biologi.
Lilla fröken Sofia är hos oss och har sovit över. Hon kom som en liten glädjespruta i går mitt på dagen och är fortfarande en glädjespruta. Vi for iväg en sväng till Kista Centrum och strosade runt och åt en middag alla 3. Gissa vad hon åt, först en hel pannkaka från pannkakeriet eller vad det nu heter och sedan åt hon morfars kebabkött och mina pommes frites. Till hennes pannkaka ingick dryck och morfar trodde ju att cola var gott men fröken föredrog faktiskt vatten även färgen på colan var rolig men inte kolsyran. Ett helt glas vatten gick åt och några klunkar cola.
Efter maten promenerade vi i centrumet och Sofia hade propellrar i fötterna för undan gick det. Vi var inne på BR-leksaker för att titta. Sofia hittade en liten plastpåse som blev lyckan för dagen när hon stoppade ner Nalle (hennes gosekompis, kompanjon och tröstare) i påsen. Lyckan var total när Nalle kunde bäras i den lilla påsen. Vi trodde kanske att vi skulle få med oss en potta och en ståpall för henne men tji fick vi för sådant fanns inte i någon av butikerna där.
Kanske blev det lite sent men fröken var så nöjd och belåten och vi hakade på henne och hade stor glädje av att se hennes iver och upptäckarlusta så vi var inte hemma förrän vid 20 tiden och det är kanske sent men en gång är ingen gång hoppas vi. Väl hemma blev det tvätt, tandborstning och så vällingen i flaskan och en trött men nöjd Sofia som pratade och njöt tills vällingen gjorde sitt och hon sov så gott.
I morse så hörde jag Sofia vakna och tänkte smita ut för att sedan tillsammans med Sofia komma med kaffe på farsdag men när jag tittade upp nästa gång var ingen kvar i sovrummet och skrattet tjöt från vardagsrummet, från både Sofia, morfar och Mannfred.
Morfar har fått sin lilla farsdagsblomma och en påse ”mackareller” och nöjet att få rå om lilla fröken en stund helt solo. Förresten har vi varsitt jobb morfar och jag, Jag är Nalletömmare och morfar Nalleistoppare i lilla BR-leksakers påse. Tänk att lycka kan vara något så banalt som en fin och färgrann plastpåse.

Min förkylning
är något av det värsta i förkylningsväg jag varit med om, orken är totalt obefintlig och jag undrar när den återkommer. En liten stund kan jag känna mig pigg för att i nästa vara helt orkeslös. Jag vet att jouren sa att det kunde dröja länge men nu känns det som att det räcker för min del. Jag vill ha mig själv tillbaks. Denna orkeslöshet tar livet av mig sakta men säkert.
Ut en sväng med fröken så kanske är det läge att få på sig lite mer än ingenting i klädväg.

och ingen får tycka vad de vill heller. Jag kan bara inte låta bli att häpna över dispyterna och attityderna till oliktänkande och eller bloggar och icke s.k. bloggare och deras åsikter som inte tycks om och eller förringas. Jag förvånas över hur lätt det är att såga någons tyckanden och tänkanden och sedan dessutom nästan håna åsikter som inte är vad man själv tycker. Sedan är åsikterna antagligen inte ens politiskt korrekta heller och sågas dessutom vid fotknölarna.
Allt som skrivs bildar någon form av reaktion (= på sikt även opinion) oavsett om det är mina ord som läses eller Guds ord (jag är inte religiös men många läser Bibeln och tar till sig dom orden). Att använda sig av ett verktyg för att underlätta det man själv vill skriva gör inte den sidan mer än en sida som är egenhändigt handsnickrad tex. Vi som skriver tycker något eller vill dela med oss något oavsett om det handlar om kaffet på morgonen, blommor som skall vattnas eller om det handlar om frågor som är mer av världskaraktär.
Den största skillnaden som jag tycker angående sidor som använder sig av verktyg är att det går fortare att skriva och då resulterar det ofta i att man skriver flera olika saker i olika inlägg. En del kan tyckas triviala för de som läser och en del kan tyckas oerhört viktiga, en del påverkar och andra inte. Jo med dom flesta verktygen kan man också pinga (”hallå, jag har skrivit något nytt läs mig gärna”), skicka trackbacks och kommentera interaktion helt enkelt mer direkt till varje enskild text. Det finns ju även hos de flesta som inte har verktygsfunktionerna för oftast finns där en gästbok, shoutbox och eller mailadress
Jag hade själv inte kommentarsfunktionerna aktiverade innan för jag trodde inte/tror inte att jag egentligen har något särskilt att förmedla och eller dela med mig för det jag skriver är för mig och handlar på något sätt alltid om mig, min familj och eller annat som jag personligen tycker något om. Ofta när jag skrivit något jag personligen känner är viktigt får jag oftast noll respons och förvånas över detta och när jag skriver blaj, blaj dvs inget jag själv känner är något kommer det en del respons. Jag blir också glad om någon verkar läsa min sida, länkar till mig eller kommenterar något jag skrivit oavsett om de håller med eller inte, kanske särskilt när man inte håller med för då kan vi kanske alla lära oss något även om vi är oense i sakfrågan.
Många har skrivit om detta och en del har mer (i mina ögon) vettigt att komma med, Jerry, Chadie 2, Chadie 1, Carinas(Swe)court, Arto, Yukio och en del mindre och ganska oförskämd och hånande (i mina ögon) Mina anteckningar och era kommentarer.
Denna text ovan är ju faktiskt inte ett dugg objektiv utan den är subjektiv, dvs jag tycker. Jag tror att allt man skriver, hur lite man än vill det i sakfrågan, är präglat av ens egna åsikter, även journalister skriver från sina perspektiv och då präglas texten av det journalisten vill förmedla. Jag är av uppfattningen att vi alla får använda oss av orden som vi vill (inom lagens armar såklart) men kanske borde vi nog ta oss en tankeställare trots allt för vad är meningen med hånfullhet och dumhet?
Det finns ju en enkel regel och det är att om man inte tycker om det skrivna så låt bli att läsa. Enklast vore kanske att låta bli att gå till den sidan så slipper man bli indignerad över andra ”korkade och inkompetenta” skribenter så kanske energin kan läggas på det vi i grund och botten trivs med istället, eller kanske är det så att vi trivs med tjafs och semantik?