Fördelen med att inte vara först att skriva om träffen igår är att jag inte behöver berätta så mycket. Alla som var där vet vilka som var där och alla som inte var där vet åxå vilka som var där och vad som blev pratat om. Jag tycker Björn´s ide´ med inklippta foton i ”placeringslistan” i Bitis Bilderbok är bra. Själv gjorde jag som jag oftast gör vid slika träffar, lutar mej tillbaka och lyssnar.
Här är resten av alla trevliga nybekantskaper:
Frihetens Vingar
Pappablogg
Kulturbloggen
Anna Toss & Co
Nästa: Bandhagen
Stationsvakt
Angela Müller
Annica
Carina (kär fru?)
Bitis bilderbok
Lotten
Annika Bryn
Gustaf Gustafsson
Tänk att skriva en bok bara för att få veta hur den slutar…
Varför?
Det ÄR roligt att skriva. Och, det är roligt med bilder. Varför tar jag mej inte tid? Jag vill börja. Jag ska börja.
Tja, mål är bra att ha..
Att infria dom är aningen svårare men vägen dit är lite krokig men vi är på god väg. Värderingen är klar så nu vet vi vad vi skall slåss vad gäller väderkvarnar och lägenheten och DET är en viktig sak. Kanske är det lånbart men vi är osäkra och mer än ett nej får vi ju inte så vi får tänka på saken, vi får la se men inom 1 vecka måste vi komme till skott för det är det där med att alltid ligga före, och inte bara precis före utan helst några steg före.
Det har blivit rimligt under dagarna och det känns bra. Alla dagar har jag inte kommit hem prick 17 men nära, nog så nära förutom i går när jag fick göra det jag inte gjorde under dagen pga av mig själv. Inte alltid bra att socialisera bort delar av arbetstiden, då gäller det ju att se till att dagen blir rätt ändå oavsett tid på kvällen.
Arbetstrukturen känns som att den kommer att hålla och då är mycket vunnet både inom och utom knopp och kropp. Jag har nu hela ansvaret och det känns bra. Förresten så är det ”bara” 5 månader sedan jag började men det känns bra mycket längre än så och inte för att det är tråkigt utan för att jag faktiskt trivs.
Tidigt sängående sprack tydligen på en gång men i morrn är det faktiskt fredag, hurra!
En tjej är jag så det så!
Gissa vad päronen har problem med den saken men jag har inga som helst problem för jag har alltid varit en tjej ändå. Mannefredde duger gott nu precis som innan.
Vi var på världens träff i helgen, 6 gökpolare och alla var vi caiquar. En rosthuvad vitbuk, Shirley, hennes brorsa Hebbe en svartis och så var det Elvis, Håkan och Tarzan dom också svartisar. Vi var hemma hos Tarzans päron och det var supernajsigt att hälsa på alla. En del av oss åt mer än dom andra (Elvis och faktiskt också Håkan) Shirley var en nyfiken liten brud och den enda som var lite för fin för resten av oss var Hebbe och så lite jag också. Jag var inte särskilt intresserad av dom andra, bara päronen. Hebbe han for faktiskt runt och hälsade på folket men var inte heller särskilt sugen på resten av gökarna.
Shirley och Hebbes päron hängde med hem och vi skulle äta pizza. Gissa vad dårå, dom lät Shirley och Hebbe sitta på mitt hus och då blev jag förbannad. Hebbe fick inte ens sitta på hans egen pappa för jag gillar faktiskt Jörgen. Päronen satte mig i burarrest och så fick både Shriley och Hebbe också burarrest med dom tyckte det var lite mer okej än jag.
Nästa gång får jag kanske försöka var mer göklig mot mina polare och så kanske också päronen får med sig en kamera *suck*
God natt alla gökliga medborgare.
Att komma igen
Tänk, nu äntligen börjar något som känns som mental ro att kännas igen. Det tog liksom helt slut, inte för att någon verkar ha saknat mig nämnvärt men det gör inget. Det känns ännu bättre på sätt och vis att det är för mig jag skriver och framför har lust att skriva.
Helgen som var vår första gemensamma lediga hel helg på ganska många veckor avslutades ganska snöpligt – hjärtvak på Danderyds Sjukhus med både det ena och det andra inkopplat. Det började redan på torsdag med tyngd över bröstet (mitt emellan) och smärta som ökade/minskade och som strålade ut i vänster arm och ner mot armbågen. På nätterna gick det bra att sova men ventolinet hjälpte inte mot det jag upplevde som tungandad. Till slut så hade jag bara att ringa och beskriva symtomen för Närjouren för i ärlighetens namn trodde jag också på något med hjärtat.
Det blev lite bråttomt dit sade sköterskan och väl där så blev det ekg och undersökning med frågor kring och om. Resultatet blev en stark nitrotablett under tungan och med direkt effektiv på tyngden över bröstet. Då undrades hur vi kom dit för vi skulle till Danderyd för övervakning och undersökning. Väl drä så skrevs jag in och fick mer nitro, prover och inskrivning för mer ekgbevakning. Rätt skrämmande ändå och det sattes in nitroglycerin intravenöst eftersom det hade effekt på tyngden över bröstet och smärtorna minskade i hjärttrakten och strålandet ut mot vänsterarmen minskade.
Efter en natt med nålstick, provtagning och blodtryckskoll med puls osv fick jag cykla av guds nåde på en motionscykel redan tidigt nästa morgon. Jag höll pall men knäna gav upp före, tack och lov för det. Resultatet blev att jag defintivt inte har varken hjärt eller hjärtkärlsproblem och varken blodfetter eller andra prover visade något som helst fel på mig.
Krasst konstaterat kan man se att årets hälsoundersökning är gjord och symptomen är kvar 🙂 Frisk som en nötkärna. Det andra kan vara stress, rättare sagt efter att stressen liksom lagt sig, en nerv i kläm och vad annat som finns.
Vi har anammat några verktyg här som motågärd. Sänggående inte efter 22:00 som riktmärke, se till det som är viktigt och låt det andra vara. Gör inget du stressar upp dig på. Massor med fler små men väldigt viktiga saker är på tapeten och det viktigaste är att få ro vad gäller hemmet och den delen blir troligtvis klar i veckan i bästa fall. Gå hem från jobbet i tid, ta inte det personligt som inte är personligt vilket är/har varit lättare sagt än gjort.
Min glädje tog slut på alla plan men det känns som att jag börjat nosa ovan vattenytan igen. Kanske är det därför jag hamnade på Danderyd i söndags, jag har börjat slappna av. Det märks ff att jag har svårt att hantera sådant som inte blir rätt, hela min kropp säger ifrån direkt och ansiktet stressar iväg med rejäl upphettning.
Förresten så är Mannfred en flicka och inte en han. Hon kommer att forstätta heta Mannfred "bin Laden" göken Jonsson oavsett vilket kön hon är för vår Mannefredde är och förblir hon alltid ändå. Jo, hennes högerfot är bra och som bieffekt är hon precis som en vanlig caique skall vara.
Gott Slut och Gott Nytt
och må det nya året bli ett bättre ett för det behöver vi nog alla. Det jag ösnkar mig mest förutom tak över huvudet och sådana profana saker är att glädjen skall komma åter för den har rymt och som det verkar ganska långt.
Här skall det strax släckas och sova för en av oss skall upp tidigt för arbete och den andra av oss är bara så slut så hälften vore nog.
Skål på er och var rädda om varandra och det som finns runtomkring er.
Total datorkrasch
Bidde det här och när jag hinner med något vet jag inte riktigt. Mail är obesvarade och lite annat men jag återkommer så snart det bara går, tiden är i olag för datorfixerier med allt annat just nu. I värsta fall önskar jag God Jul redan nu.
Tid, vad är det?
Det undrar jag för inte sjutton har jag någon och energin försvinner med samma hastighet som tiden. Måtte denna tidsröra lugna ner sig efter helgerna annars vetesjutton för tempot är för mycket, känns nästan värre än med egna firman när det var som värst. Det gör att när jag väl är hemma så är jag helt slut.
Mannefredde skall till "doktorn" i dag, hans högra fot har ett svagare grepp och det känns inte riktigt rätt och han verkar vara lite tröttare än annars. Tröttheten kan bero på den mörka årstiden och greppet har jag ingen aning om, allt från infektion till ingenting. 13:30 skall vi vara där och KA hämtar mig från jobbet och lämnar mig där efteråt.
Julen är en vecka bort och det märks inte här hemma men det gör inget, vi tar det som det blir. Det blir en enkel jul med något/ra av barnen. KA är ledig julafton och juldagen och jobbar annandagen. Planer på att försöka få ihop något bakat i helgen finns men kanske går delar av söndagen åt för samma som i söndags, in och utleveranser.
Katterna trivs, särskilt med det varma badrumsgolvet, och allt är som det var förrut med dom alla 3. Gubben har också återfått sin ovana att stå och trampa mig i håret samtidigt som han spinner och dreglar. Jag som var orolig att ingenting skulle bli sig likt med något efter deras långa vistelse hos Nina och Levent.
Skölddamerna njuter av sin soliga sandstrand även om det tog ett par dagar innan dom begrep tjusningen. Vi fick locka med kokt fisk och efter det hittar dom dit själva. Det är nyttigt med UVB och AVB eller vad dom strålarna nu heter 🙂 Vi har en tajmer som tänder och släcker och som sköter övergången från dagsljuset till mörker och tvärtom med succesiv tändning och släckning. Det är Ka som grejat det.
Ojdå, klockan är massor redan. Dags att bli klar.
3:e advent
Jag skall alldeles strax till jobbet för mottagning, hantering och direkt vidaresändning av gods som skall vara framme i ett annat land i morgonbitti. Jag har lite fix att ordna efter att sändningen har lämnat men sedan en kort sväng mot någon julmarknad om dom inte stängt redan och sedan hem för fortsatta fixerier.
Julgalan då?! Jo, det var en underbar kväll med god mat och gott sällskap och så oerhört lyxigt med både champagne, viner alla sorter och massor av skratt. Måttligt med dryck och mycket blev kvar sa siste man hem. Paul Young, Charlotte Perelli (som inte alls var förhindrad av bilolyckan), Shirley Klamp, Brolle jr. Sandelin och Ekman, Velvet och så Di Leva. Jag häpnade för Di Leva kunde faktiskt sjunga också och det hade jag inte hört innan. Jo, Arvingarna var dansbandet efter showen och så norska gruppen WigWam som spelade när vi åkt hem. Sent hemma blev det ändå för oss med pendeltåg och annat. Vi slapp ta nattbussen åtminstone och det är en vinst i sig. Foton är tagna men det syns inte mycket. Paul Young var som förr fast med fler gråa hår och aningen äldre, rösten var sig lik och det var det viktiga.
En underbar kväll var det och den lever vi nog på ett bra tag både KA och jag. Jo, det var skönt att få komma hem på fredag kväll (det blev jobb hela dagen och så stopp i 45 minuter i Sundbyberg för Västeråståget hade hakat upp sig så norrgående pendeltågen stannade inte) för jag var döare än döast och KA likaså för även han jobbade både extra på förmiddagen och så ett helt pass på eftermiddagen.
Hemmet börjar ta sig men vi kom inte så långt vi ville igår. Tvättmaskinen har körts några vändor, lampan på plats och så har värmen börjat komma i golvet så klinkern är åtminstone inte iskall.
I köket har vi fått upp gardiner och det börjar likna något där också. En hel del återstår men det kommer så sakteligen. Någon adventsstake finns inte framme ännu, det står i lådor i förrådet bakom röran efter vattenskadan så kanske ikväll eller så blir det lagom till efter jul :). Det är inte det viktiga för oss även om det är fint med ljus i fönstren och pynt lite här och där.
I torsdags hade Stoffe och KA ändrat bordet så att det nu står mot den andra väggen och det blev så mycket bättre. Ugnen har vi använt oss av också, varma mackor stod på menyn i fredags kväll, och var KA fick sin energi ifrån vet jag inte men han donade med mackorna och jag satt nästan och sov.
Åter till ordningen och jag hoppas att dagen blir som vi tänkt även om jag just nu hellre skulle krypa ner under täcket igen, det brukar bli så när jag varit vaken några timmar.
Då var det dags att inviga duschen!
KA har redan gjort det innan han for till jobbet (han började 14:00) och när han beskrev känslan lät det som han varit på världens spa och verkligen fått allt lysigt man kan önska sig. Tänk att en dusch kan ge en sådan känsla. Efter duschen skall jag leta reda på vad jag skall ha på mig och hur vi skall få ihop morgondagen så att den blir bra för alla. Jag tänker faktiskt försöka få mina en gång fina naglar fina igen men tänker inte lägga ner någon tid på det egentligen.
Allt som skulle vara klart under morgondagen är i princip klart och det blir en kort dag på jobbet i morgon vilket känns kul för då hinner vi alla bli fräscha tills det är dags att mötas redan 17:30. Kanske går det att jag är ledig på fredag också men det återstår att se hur det blir under dagen i morgon. Det känns på sätt och vis som att vi får vårt liv tillbaka och nu är det bara finliret som återstår, ett segt sådant men ändå.
Förresten så går dörren till badrummet inte att stänga eftersom den måste göras om med tröskel och lite annat. HSB tar snabba beslut måste jag säga (obs! ironi).