Slemmigaste 80-tals låten

Jag vann visst 😉 med stön även om det inte riktigt var 80 talet utan mellan 70 och 80, dvs 1975. Jag minns ingen riktig slemmig mer än Sammantha Fox men Ännelaj har redan tagit henne 🙂 och jag var fullt upptagen med att vara nybliven mamma och sedan åkte Tessan (det är Tessan på bilden i inlägget före och det är faktiskt precis när vi skall åka till Schweiz och vi fotade oss tillsammans med Moster Kicki i Örebro, där vi var på besök innan skolan drog i gång) och jag till Schweiz för jag skulle plugga språk.

Video hade nog ingen av oss sett på den tiden, i bästa fall kanske det dök upp något på tv i tex Hylands Hörna eller något. Lite senare kom ju Måndagsbörsen och andra roligheter men 60 talisternas musikera börjar ju under den mer begränsade utbudstiden. Vi hade Lördagsnågonting och Måndagsnågonting med Kaj Kindvall och inte att förglömma Tracks kassettbanden som bara gick sönder men som skulle vara suveräna :(.

Vem minns inte Donna Summer (som jag hade tappat namnet på men Ännelaj fixade den biffen) och Love to Love you Baby Den låten utgjorde stommen i vår Luciashow där det aldrig var meningen att några av oss skulle ha kryckor, blåögon, vara så bakis som dom knappt kunde gå osv. Jag har snygga kort på en ganska ”pigg” A samma morgon. Jodå, jag var pigg eftersom jag var nykter och tog reda på dom andra plus att jag faktiskt var ansvarig för musiken som jag trixat ihop (älskade att klippa, trixa och få ihop band på den tiden)

Det var en kul del i vår show. Det var två personer, en kille och tjej som sas skulle vara en person. Tanken var en halv strippshow och när bikinitoppen är på väg dansar hon ut och in kommer en med bar överkropp som är kille (jag tror han kallades för Nollan eller om det var Nollans kompis. Söt var han så ända in i. Den delen blev en succé och nästa del blev det också, det var Stefan tror jag som mimade åt Manhattan Transfers låt Gloria och där Stefan på slutet slet av sig brynjan för det gjorde Allan Paul i Manhattan Transfer i normalfallet (killen kallade sig för Guido och var med i Grease då när det begav sig söt var han då iaf

Här kommer båda videorna. Donna Summers och sedan Manhattan Transfers (gå in på ca 2 min på den videon så börjar ”Gudi” prata smörja och sedan kommer Gloria eller så går du in på videon längst ner som också är Gloria med äldre version av gruppmedlemmarna.

 

Du kanske undrar vem som hade blåöga och kryckor eller vem som dansade i en vit kort balettaktig klänning (det ingick i showen)? Det står skrivet under videona.

Jo, personen på kryckor var vår dåvarande syo som på Luciavakan varit lite onykter och ramlat och det resulterade i både blåögon och kryckor. Sedan var vår rektor (Claes hette han väl) i showen och hade en urtjusig balettklänning eller liknande som han skulle dansa i. Förresten så har jag rullbanden kvar med den mixade musiken.

Tofflor,

sa KA, är vad jag önskar mig. Va! utbrister jag och tänker vadå. Jo, då förklarar herr Jonsson att hans arbetstofflor liksom ser ut så att han inte skulle ta hem dom för jag skulle få frispel då så han behöver nya.

Är det så illa kan du ju ta med dig dina ”hem” tofflor tills vidare tyckte jag och ja det skulle han göra. När det var dags att dra till jobbet konstaterades att inte dom heller gick att ha varken hemma eller på jobbet. Hela undersulan på den tofflan var nästan helt av så det bidde inte så konstaterar vi båda lite krasst om vår verklighet. Vi skrattar rått åt situationen och längtar tills vi får känna oss som miljonärer.

Inte mycket kär make har som önskemål till sin 60 års dag som går av stapeln den 14 mars.

Vi hade en önskan och en tro om att kanske kunde vi få till något litet kalas men så blir det inte pga vår ekonomi. Vi kommer att fira på riktigt om ca 14 månader istället då ena inkomsten är vår egen för då är jag klar med mina periodiserings amorteringar av företagerikonsekvenserna.

Den som vill får hemskt gärna gratta KA ändå och skicka något för visst blir han glad, mer än glad. Kaffe och en kaka blir det den 15 mars under eftermiddagen för dom eventuella entusiaster det kanske finns därute. Vi bjuder ingen på något särskilt eftersom vi inget har att bjuda på men den som vill är varmt välkommen. Hör bara av dig/er till mig så jag vet. Maila mig då på c_mt(snabela)gokboet.nu eller använd mitt kontaktformulär

Viktigt är också att eventuella entusiaster skall vara väl förberedda på att vi har två gökar som, vid eventuellt besök, får husera i sin bur men också att vårt hem ser ut som det gör, dvs är i behov av reparationer (nästa år). Förskräcks alltså inte, då är det bättre att inte komma.

Förresten så är det tack vare reparationsbehovet som vi har bostaden kvar så det är bara jubel för den sakens skull.

Förresten, på tal om tofflor så är det oviktiga ting, viktigare är hälsan – alltid.

Inte afterwork men kul

Lagom till att det var dags att börja tänka på refrängen (hade 4 papper att greja till bara) så hade det dukats fram vin Foot of Africa, läsk, ost, bröd, kex och grönt (små cocktailtomater). Vinet var gott, osten likaså och sällskapet var väldigt trevligt. Jag hade bara ett ”problem” jag skulle greja lite saker efteråt innan hemgång och min hjärna kände sig så där lagom pigg men det blev tom rätt det också.

Det var bara att stressa iväg för att hinna med sista direktbussen hem. Uppfriskande och trevligt.

Veckan försvann bara i ett svep som den brukar och här sitter jag och är bara så glad och så trött men det är helg, tyvärr är det KA´s jobbarhelg men så är det.

Sällsynta Dagen

Hittade en sällsynt och viktig uppmaning hos Moa
som jag uppmanar var och en att följa.

Sällsynta Dagen

”Sällsynta dagen har etablerats för att uppmärksamma att det finns
en patientgrupp med omfattande och livslånga funktionshinder. De
sällsynta diagnoserna är olika men har många gemensamma förutsättningar
som försvårar det vardagliga livet. Detta beror främst på att det
saknas kunskap om dessa diagnoser. Insatser för att öka kunskapen och
möjliggöra forskning sker inte i tillräcklig omfattning och
problematiken beaktas inte i den utsträckning som behövs. Orsaken är
inte att det är få människor som omfattats utan att diagnoserna är så
olika att det därför är svårt att inse att dessa människor har liknande
svårigheter. Det är i själva verket många människor som lever med denna
problematik.”

Skriv på deras namninsamling!

”Sällsynta dagen firas för första gången den 29 februari 2008. Firandet sker i Sverige och i många andra länder i Europa.”

Jag lyckades med konststycket att skriva och sedan inte välja publish utan detta låg som draft 🙁

20 dagar sedan jag skrev något

Önskningsbilden räknas inte som skriva. Jag har massor att skriva om men är helt enkelt för trött (nöjd trött) på vardagarna och på helgerna går tiden som den gick i minst MACH 10 eller något ditåt eftersom det är annat som måste grejas med och som vill göras som går före intresset att skriva något i min Tankebok och så helt plötsligt är det måndag igen.

Mitt jobb är roligt, krävande och stimulerande och ja, jag trivs som fisken i vattnet. Jag hör liksom dit på något sätt och jag känner att jag gör något bra. Roligast av allt är stämningen bland mina arbetskamrater vilket inbegriper alla oss som är där. Jag påminns om gamla kunskaper som får sig en ny finish och lär mig nya saker. Att få till funktionella flöden är inte heller så tokigt och ger en bra känsla för dagen, varje dag nästan som det känns.

Tankar på väg hem från Konsum.

Här är barna uppvuxna. Dom är inte födda här men vi flyttade hit när de var ett respektive tre år gamla. *funderar*. Det var för – hmmm –  förra året i augusti har jag bott här i trettio år – tretti – det betyder att jag bott här mer än halva mitt liv. Men Avesta då. Där bodde jag väl länge? Nää, så länge det kan det inte ha varit. Men ändå känns det så. För det var där jag växte upp. *räknar*, det måste ha varit ungefär 14 år jag bodde där. Undrar vad det blivit av Janne. Tänker på honom ibland. Hans pappa var rektor i skogsskolan utanför Avesta. Var det en högskola, tro. Det måste det ha varit men det var inget jag tänkte på då. De bodde ungefär tre kilometer utanför stan.  Under ett par år i folkskolan, som det hette då, träffades vi i stort sett varje helg. Varannan gång hos mej och varannan hos honom. På vintern tog jag mej dit på skidor. Det är lustigt, tre-fyra kilometer i mörkret genom skogen en lördagskvälll när TVn var slut var inga problem. Det var så vi tog oss fram. Och på sommaren på cyckel. Fast inte genom skogen förståss. Och Christer. Han flyttade till Stockholm året innan mej. Sist jag såg honom var -75 eller -76. Då bodde han nordost om stan om vi, så att säga, bor nordväst.

31 år i år. Jag vet bara två personer som bott här längre än jag. Det kanske finns fler. Är det här jag ska bo resten av mitt liv? Vi får se. Området är bra. Stabil förening och integrerat boende. Varför inte?

Tre önskningar

I Bloggstafetten har Spiro-Spero lämnat över till mej att berätta om mitt möte med anden i flaskan för att få tre önskningar uppfyllda.

* * *

– Tre önskningar!  Man tackar. Men ändå förstår jag inte riktigt.

– Ska jag önska mej något som medför något negativt? frågar jag anden utan att få svar.


Eller ska jag önska något och gissa mej till att det blir en negativ
konsekvens och också vad den negativa konsekvensen kommer att innebära?

– Jaa, nå´t sånt, svarar han.

– Va´ e´ du fören jävla idiotande, tänker jag men säger inget. För då får jag väl onda ögat.


Jaja, säger jag istället, det vore att ljuga att säga att jag inte
önskar mej pengar. Naturligtvis gör jag det. Men eftersom jag inte får
önska mej själv nå’t så får jag väl önska att sonen vinner så där en
typ fem mille och att han ger mej en trehundratusen. Det negativa med
den önskningen är att vi inte får behålla pengarna utan att de måste
användas till att betala vår skuld till staten.

– Och vet du en annan sak då, frågar jag.

– Nää, svarar han.


Jo, det var inge kul när jag gick i skolan. Jag var oinspirerad att
studera. Det var mycket som kändes som en pina. Ingen glädje kände jag
och fantasin var långt borta. Till exempel den fantasi som behövs för
att skriva uppsats. Så därför, jag vill kunna skriva. Det är underbart
att bli fängslad av en text. Att leva sej in i handlingen i en bok. Den
känsla av saknad när en bok är färdigläst och jag lägger den åt sidan.
Det är något jag vill kunna. Det är en önskan. Att kunna skriva. Att
den skulle gagna andra tycker jag verkar ganska uppenbart?! Eller?  Det
negativa skulle bestå i den tid och självupptagenhet det förmodligen
skulle innebära.

– En tredje önskan är naturligtvis tre
önskningar till. För när jag tänker efter är det jättemycket jag vill
ha. Ett piller till exempel. Ett piller om dagen som gör mej mätt och
ger mej de näringsämnen jag behöver. Slippa tänka på mat och matlådor
inför veckan. Pillret ska naturligtvis delas ut i de länder det mest
behövs. Negativt för matvarubutiker och dito kedjor.


Ytterligare en vore att jag inte anmält mej till denna stafett. För om
jag inte gjort det hade jag sluppit att återuppleva känslan av att
sitta vid skrivpulpeten med en penna som det enda jag kunde göra med
var att snurra. Det negativa med denna önskan är att då, kära ni, hade
ni inte haft något i centrifugen att läsa idag…

* * *

En fundering jag brukar ha är ”Var det bättre förr?” Den frågan skickar jag vidare till Blandannat.

Det fungerade inte …..

clip_image001.jpg

Till alla mina vänner som sände mig
dom bästa önskningarna 2007, eller lovade mig lycka om jag
vidarebefordrade något –
DET FUNGERADE
INTE!


För 2008, kan ni vara så snälla och sända antingen
pengar,  vin eller choklad! 

Det kom ett mail som jag bara måste sprida och om inte annat så i brist fantasi 😉