Luckan

Det kan ha varit i slutet på maj. Vädret måste ha varit fint eftersom Carina och jag satt på balkongen och åt glass. Kurt och Mannfred satt i lillburen och åt av glassen vi lagt i deras skål. Över buren lägger vi en handduk som skyddar mot solen när den är som hetast. Eftersom vår lägenhet ligger i gaveln på huset har vi parkeringsplatser inte så långt bort.

Rätt vad det var hörde vi från gästparkeringen, som generöst nog än så länge är avgiftsfri, en högljudd svordom och en efterföljande harang av misslynta och upprörda påståenden från en ung man jag inte tidigare sett. Han och hans sällskap gick in mot gården förbi vår balkong så jag frågade om han fått parkeringsböter. Jodå, det hade han fått trotts att ”jag är nyinflyttad här”. ”J*vla sk*it”, sa han. ”men så är det och så fåre väl va”, fortsatte han. ”Förresten, har dom satt in inspektionsluckor hos er? Jag svarade jakande och han sa att de också fått luckor och att i deras badrum hade en blivit felplacerad. Han hade därför pratat med förvaltaren på HSB och meddelat detta. Vi fortsatte prata och tack vare det blev vi varse om att vi också fått en lucka felplacerad. Hade inte grannen kommit, svurit och vi därför börjat prata hade vi inget fått veta. Vi ringde på hos vår granne på samma våningsplan som oss och de visade sej att så var fallet även hos honom. Jag kallar honom A fortsättningsvis. Inte heller han hade blivit kontaktad av HSB. Den svärande, nyinflyttade grannen, R kallad, berättade att HSBs förvaltare,  W, varit i kontakt med Proline och att Proline erbjudit sätta in en ångbastu för 25.000 kronor. Med denna muta skulle sedan saken inte längre diskuteras och båda parter vara nöjda. Jag undrar hur förvaltaren kunde överväga att framföra ett sådant förslag eftersom det enligt föreningens stadgar är förbjudet att ha bastu i lägenheten. Jag vet inte vad som är värst, att han inte visste detta, eller om han gjorde det, att han inte brydde sej eftersom om R accepterat hade saken varit ur världen, åtminstone för Ws del.

Vår granne A och jag gick ned till HSBs kontor. W skakade på huvudet när jag visade honom bild på vår lucka. Jag sa att eftersom vi av en slump fått veta luckans felplacering så borde alla lägenheter kontrolleras. På vår fråga medgav W att ingen information gått ut från HSB. Dock säger han att de varit på Hallonvägen. Först förstår jag inte, men sedan slår det mej att visst har han varit på Hallonvägen. Han gick ju till R som bor på Hallonvägen. Alltså har han varit på Hallonvägen. Jag har frågat ganska många i området, ingen har fått information. Eftersom tätskiktet är brutet där luckan sitter, finns det ingen försäkring som täcker ev skada i badrummet. Vid vattenskada, oavsett var den skulle uppstå, får bostadsinnehavaren själv stå för hela kostnaden av att renovera badrummet.

HSBs förvaltare W har i dessa dagar gått i pension och på kontoret har A tagit hans tidigare plats. A säger att förvaltingen inte fått i uppdrag att göra uppköpet av reliningen. Det har föreningen gjort så hon kan inte göra någon för att hjälpa. Vi får vända oss till uppköparen, styrelsen. Granne M författade ett brev som vi tre drabbade skrev under.

Ett par timmar varje måndagkväll kan man träffa en av styrelsemedlemmarna i styrelsens lokal.  Vi lämnade brevet, fick en kopia kvitterad och kommentaren ”det här vet jag inget om, det är ordförande E som har hand om det här”.

Jaha, nähä, styrelsen vet alltså inget. Det är ordförande E som håller i och bestämmer. Visst är det så när det gäller stora ekonomiska frågor att det är ordförande E som tänker, tycker och bestämmer. Det visste vi redan. Övriga styrelse medlemmar kontrollerar att utbyggd balkong eller uteplats inte överstiger de mått som är angivna och att de är målade/laserade i rätt brun färg. Eller att trapphusen inte är belamrade med annat än barnvagnsunderreden och handikapphjälpmedel i form av rullatorer. Detta blev vi varse när en styrelseledamot ringde på vår dörr och undrade om de tunnor som stod i trapphuset. Visst, det är våra men vi har anmält att de ska bort. De har nu stått i närmare sju veckor trotts att vi påmint och det är inte så mycket mer vi kan göra än så. Att vi lämnat ett brev till styrelsen om luckan som är felplacerad och att vi är tre medlemmar som lämnat in den hade hon ingen aning om. Hon visste inte. Ingen information inom styrelsemedlemmarna sinsemellan således. Märkligt men inte förvånande. (tunnorna var en form av bajamaja som vi fått när badrummet byggdes om. Mer om detta senare)

Väl tillbaka på Hallonvägen ringer vi på hos R och berättar. R har försökt prata med ordförande E. E hade inget att säga. Han tänkte inte diskutera saken med R.  Vilket bemötande! Ordföranden som inte meddelat övriga styrelsemedlemmar om sakförhållandet och vårt brev, vägrar diskutera med en av oss drabbade. Han säger att han har för lite kunskap….Vi ska själva förhandla med Proline. Han har för lite kunskap för att ställa krav på Proline när det blivit fel??!! Han sitter och gör uppköp åt föreningen till en kostnad av, ja inte vet jag vad stamrenovering med relining kostar. Det är drygt 820 lägenheter det handlar om. Hur fan???

 

 

Helstekt oxfilé, skivad, som väntar in friterade pommes frites, sallad och sås är redan klar. När…

Helstekt oxfilé, skivad, som väntar in friterade pommes frites, sallad och sås är redan klar. När pommes frites är färdiga skall skivorna snabbfräsas och vi sätta oss till bords. Vi gör vad vi kan för att förhöja och ge livet lite normalitet i det kaotiska.

Dryck till blev lite rött, köttet smakar så gott då, sedan lite must och kaffe till mig.

Ha en fin kväll, vi gör det vi kan, kär make, +Karl-Axel Jonsson och jag.

Helt borta av koncentration på annat

Det är lite märkligt men när jag fokuserar på något så är jag så inne i det att jag kan fortsätta göra annat mitt i men det är inget som fastnar hos mig. Jag är just nu mitt inne i bokslut och i år har jag 2 bolag att greja med. Det ena innehåller en del, för mig, helt nya hanteringar med diverse olika beskattningsregler så det är ganska mycket att ta reda på och lära sig under tiden.

Förra veckan skulle jag ordna med en transport på grejer som skulle iväg. Jag ombesörjde att en person packade och ställde iordning och beställde denna transport men sedan vet jag inget mer om den. Fick tydligen transportsedeln men har inget minne om det överhuvudtaget och tror mig veta att jag isf lagt den på ansvarig persons bord men, den är borta. Leveransen har kommit fram så det är INTE problemet men det verkar som följesedel och annat inte gjordes och det saknas därför 🙁

Känner mig dum som en gås eftersom jag inte minns att jag fick transportsedeln med dokument i retur men jag ordnade så att någon ställde iordning leveransen och beställde transporten. Jag förutsatte att allt kring leveransen fixades eftersom det är vanligt förekommande alltså släppte jag den delen helt och hållet och fortsatte med mitt viktigare jobb, bokslutsarbetet.

Kanske är det så illa att vara +45 trots allt eller så är jag så inne i mitt jobb så det prioriteras i hjärnan också.

Jag vet att jag alltid haft precis den förmågan/det hindret sedan jag var ung. Kunde svara på både det ena och det andra när jag var helt inne i något annat och kom inte ihåg det efteråt. Vet att Xxxxxx vid flera tillfällen använde sig av det och fick i en del fall helt motsatta svar mot annars och det gladde ju henne tills jag förstod och då sa ifrån.

Nej, för att rensa hjärnan går jag och Mannfred och tar en dusch så kanske stressen över fadäsen släpper men gissar att den inte gör det. Jag är alldeles för lätt stresspåverkad av småsaker numera men det verkar ha blivit lite bättre dom senaste veckorna trots sjukhusoro mm.

Misshandel och fel på människor

och i det här fallet en förälder. Jag och säkert många andra, kan inte begripa hur man kan göra så  här DN, SVD, Expressen  (det fanns att läsa i UNT först) mot ett barn eller mot någon levande varelse överhuvudtaget.

I mina ögon är det en grov form av psykisk misshandel som, i det här fallet, leder till fysisk misshandel. Vad har föräldern för emotionella sensorer i sin hjärna? Jag kan inte tänka mig några som helst och där måste saknas total empatisk förmåga när man gör något sådant.

Idrott överhuvudtaget skall för barn vara något roligt och positivt som man gör tillsammans och kan glädjas åt. Gissar att denna pojke aldrig mer kommer att finna glädje i att spela i grupp där prestationen visar om han duger eller inte åt sina egna föräldrar, fel, den ena föräldern.

Jag hoppas att detta är polisanmält för den föräldern måste utredas och kan den föräldern göra något sådant som uppmärksammas på det här sättet undrar jag vad föräldern gör som inte märks för andra än pojken. Måtte pojken inte ha syskon eller kanske syskon gör livet drägligare. Om det inte är polisanmält så kommer jag att göra det för detta är ren misshandel.

Här kan man läsa mer om orsak och verkan från en psykolog och Riksidrottsförbundets ordförande som jag personligen är lite väl tam om det pojken utsattes för.

Jerry har skrivit om det och säkert också fler som jag inte sett ännu men kommentera gärna så lägger jag till länkarna dit.

Auto: 2012-01-08 Veckans Twitter

  • Allow Transgender Pakistanis Access to Flood Relief Aid: http://t.co/zE5NxPk8 #
  • Finally home, two satisfied and tired girls are back with their parents and we are at our home. #
  • @Annelaij natti, hoppas du får sova gott. Kramar om #
  • @tonarsmorsa wow, du får gratta henne massor från mig, oss. Har hon twitter? #
  • @tonarsmorsa ingen aning men hade det varit i Sumpan så hade jag vetat #
  • @tonarsmorsa 🙂 #
  • Together we stand up for Human Rights, in Swedish, Tillsammans står vi upp för mänskliga rättigheter http://t.co/8gvuQw3C #
  • Sixten, the cat: Pressen på besök http://t.co/AMRJn9Gz #
  • @tonarsmorsa kul, ni får komma hit och äta fler:) #
  • @Annelaij här har det regnat utan storm. God fortsättning #
  • @tonarsmorsa är du månne sugen? 😉 #
  • Hundratusentals lösenord blottade efter ny stor hackning av svenska sajter http://t.co/9wXirJ2B #
  • Happy 2012 and may the year turn out the way you want it to. 

    An important question to all those with know-how in capturing videos fro… #

Det går utför

redan från 45 års ålder, tja det beror väl på vilka plan det handlar om. Visserligen tror jag att det är mycket som ligger till grund för det s.k. förfallet förutom åldrandet, hur man lever, hur man skapar/hanterar sin vardag och hur man tar tag i det som är viktigt för en. Britta skrev lite om det också såg jag.

Livet innehåller så mycket mer än dom grånande håren, eventuella andra yttre saker som gäddhäng, ridbyxor till lår, extra hull runt midjan och lite mer pondus i magmodellen, den försämrade hörseln som har satt i gång även om den inte direkt märks av, minnet som försämras, man får lite andra perspektiv osv, osv. Åren ger också erfarenheter och bas för kanske mer aktiva livsval och det ser jag som tvärtom mot utför. Kvinnor kommer i klimakteriet och med det stora omvälvningar för en del, en del glider igenom det nästan obemärkt. Män kommer också i någon form av klimakterie där en del påverkas ganska lika oss kvinnor och för en del glider det helt obemärkt förbi.

Många jag mött som varit/är i min egen ålder ser jag att ansiktena mjuknat på ett sätt jag iaf inte sett tidigare. Det måste betyda något åt hur man har det i livet och att personerna kanske kommit till en sorts egen inre ro även om livet i övrigt kan vara kantat av skit på olika plan. Jag tror ingenstans att vi är fria från bekymmer men dom tar sig olika uttryck och sätter sina spår på många sätt men kanske kan vi hantera dessa annorlunda med all den livserfarenheten vi faktiskt besitter.

Någonstans får man ha sina egna bokslut och har du inte fullt upp med småbarn/tonåringar utan, har som jag, vuxna barn och i sak bara behöver fokusera på dig själv och din eventuella man/kvinna/sambo/partner eller vad som nu finns där kanske möjligheterna att se sig själv för den man är och låta dig vara med och bestämma och ge dig själv rättigheter till dina val. Nu får jag det kanske som att låta enkelt men jag har haft många andra svarta moln, bekymmer och så som varit där men

För mig så har det senaste 1½ året varit ett argt sådant, så mycket ilska har jag nog inte känt någonsin och krutdurken har exploderat för ibland ingenting (i andras ögon) som det verkat men där har funnits mycket under locket. Toleranser för andra människors dumheter, inkompetenser, tillkortakommande eller vad det än är har landat på noll. Det är inte längre upp till mig att tycka synd om, ha förståelse för, ta hänsyn till, gå på tå för, anpassa mig osv.

Den viktigaste saken för mig är att jag krusar ingen längre, passar det inte så gå din väg för det gör jag. Jag tänker absolut inte be om att få vara med, ingår jag inte så ingår jag inte. Jag har distanserat mig väldigt och backar undan där jag märker att jag inte hör till och det är på ett sätt väldigt befriande. Att komma hit, där jag känner att jag är i dag har varit jobbigt, gjort väldigt ont, kostat mycket emotionellt men tittar jag i backspegeln så är det helt okej och känns faktiskt ganska bra.

När jag var yngre verkade det som ”vuxna”, typ gamla i min ålder inte hade det som många faktiskt har det. Jag trodde då (när jag var ung) att när man blivit nästan 50 så var man klok, lugn, snäll, hanterade saker och ting vuxet osv men saken är den att vi är alla bara människor där vissa saker ändrar färg, form eller funktion ju äldre vi blir men alla känner ju saker och ting eftersom vi faktiskt lever och är fortfarande bara människor med mer livserfarenheter i bagaget.

Jag tycker personligen att livet går framåt från 45 års ålder även om vi blir mindre snabbtänkta, hör lite sämre, minns lite fel mellan varven och inte lyckas hålla igång på samma sätt som förr med 40 bollar i luften samtidigt (grovt överdrivet).

Alla åldrar har sin egen charm och livet ger ju faktiskt oss verktyg på vägen att skapa oss något, förhoppningsvis en tillvaro värd namnet och där tillvaron någonstans känns ganska bra och med viss tillfredställelse.

Äntligen slappna av

en aning och ja, det blev bra fast inte bra och nu är vistelsen över för denna gång, må det inte bli någon mer på länge. Skönt att dygnens oro slipper vara så närvaranda på ett tag. Känns oerhört skönt att kunna ta det värsta och avfärda det efter resultat och se det som är och fokusera framåt.

Livet finns bara just nu, lev det och se det för vad det är och skapa dina guldkanter oavsett hur dom ser ut. Det kan vara allt från att faktiskt se livet som spirar därute till en riktigt flådig middag eller resa men oftast är det dom små sakerna som lyfter livet precis det som behövs ovanför vattenytan. Våga och vinn lite, det finns andra saker runt hörnet även om det aldrig verkar kunna vara så.