Kategori: testar

så snart kanske det står något annat här än ingenting 🙂

men nog är det spännande med alla möjliga och omöjliga konstiga saker.

Hieroglyfer, ja vad annars från mig 😉

Ha en bra dag, det skall jag ha!

Detta skrev jag 27 februari 2004 men gjorde det inte mer än som utkast. Jag kikade igenom mitt arkiv och såg den. Den är lika aktuell idag och artikeln från Aftonbladet finns också kvar så jag lägger ut den för egen saks skull.

är väldigt vanligt även om vi människor inte gärna låtsas om det. Situationerna jag menar är tex när andra barn strular till det, hamnar på andra sidan rättesnöret, får problem med psyket (tillfälligt eller permanent), får ätstörningar eller andra saker som är väldigt vanliga i dag. Jag förundras över hur snabba andra föräldrar är på att anse det vara dåliga föräldrars fel att barnen hamnar där. Det är så lätt att anse att mitt/mina barn aldrig skulle hamna där för vi har minsann så bra relation osv, osv. Det är där fördömandet kommer som jag menar. Man häver sig ovan den drabbade familjen och anser sig ofta vara så mycket bättre än dom där.

Mina barn och andras ungar är gammalt men ändå väldigt talande om hur vi ofta väljer att hantera händelser eller annat med andras barn och andra vuxna som ofta i sin förtvivlan sliter sina strån och går sönder mer eller mindre frekvent. Varför dessa tankar? Jo artikeln i Aftonbladet som rör ett sjukt barn som försöker ta livet av sig, gång på gång på gång.

Jag tycker snarare att föräldrar borde visa mer både toleranser och även omsorg gentemot dom drabbade föräldrarna för drabbade är dom. Mången gång sitter föräldrar och undrar hur det kunde bli så här, vilka fel man gjort osv, enkelt beskrivet så begriper man ingenting till att börja med. Detta visar på en större insikt i situationen än det dom dömande föräldrarna visar upp.

Föräldrar med barn som halkat fel har det oerhört svårt och behöver allt annat än kritik. Svårt?! Jo, det är oerhört tungt att vara förälder till struliga barn, sjuka barn eller barn som inte är som ”alla andra” (det är väl knappt någon i dag men kanske förstås min mening ändå)

Barnet har ett rent helvete vilket är sanning men en annan sanning är att föräldrarna har ett minst likadant helvete och deras förtvivlan finner inga gränser av vanmakt. Jag känner igen situationen alltför väl och kände igen föräldrarnas ångest, oro, kval, felsökandet med frågor kring hur var och varför. Självrannsakan och orsaksfinnandet finner inga som helst gränser. Det är här föräldrar i en sådan situation behöver stöd men oftast för dom inte det, inte ens av dom s.k kunniga, dom som anser sig vara proffs med alla svaren till det som sker.

Där brister mycket i hjälpen att hjälpa dessa barn att komma igen. Det är ju ändå föräldrarna som skall klara av att stötta i vardagen och ges inga verktyg blir situationen oerhört svår.

ja, det kan man undra men nu skall det bli skönt att sova. Nejdå, det var ingen stökig natt så långt vi såg, märkte av eller visste om men vi hjälpte en person i behov av hjälp och det tog sin runda tid. Man lär sig nya saker varje dag och vi lärde oss flera nya saker nu i natt.

God natt!

P.S Jag gissar att Kurt och Mannfred vaknar tidigt 🙁 D.S

I dag är det pappornas dag så jag säger grattis till dom pappor som förtjänar det och dom som inte gör det tycker jag synd om för gissa vad dom har missat.

KA jobbar och slutar 15 och tills dess har jag en hel del som skall göras (som vanligt med andra ord). Tessan har beställt köttsoppa (min egen variant utan alla dessa hemska grönsaker i, som jag aldrig tyckt om, med kött, potatis och klimp). Hon följer med KA när han slutar för idag och slår två flugor i en smäll, både mat och gratta. Fler barn kommer lite senare.

Tyvärr får jag inte äta klimpen men resten av soppan får jag äta. Skulle ha ätit lätt mat i går också men det bidde inget av det alls.

07:40 blir det dags för urografi som jag gruvar mig väldigt för. Njurröntgen med kontrastvätska och tryck låter väl trevligt. Tänk att den där förbenade afrikanska parasiten kan vara kvar trots allt mot allt i vetenskapsväg men det var det när den syntes för dryga 8 år sedan också. När läkaren ringde mig och konstaterade blod i urin och jag hajade till för det var det enda som var avvikande på husläkarens prover också reagerade han direkt. Det är inga stora mängder men tillräckligt för att vara fel.

Det är rätt fascinerande ändå för det är samma läkare då för 8 år sedan som har hand om mig angående tropiska konstigheter nu också. Jag fick välja om jag ville göra njurröntgen först eller cystoskopin och jag hade glömt bort att jag gjort nurröntgen. Jag kom ihåg det under natten efter samtalet och fan och usch. Iaf så är det fan och usch i morgonbitti och sedan den andra måndagen veckan efter. Kan små så kan även en vuxen, eller hur!

Äsch, dags att göra slag i saken och inte bara sitta här och häcka. Fast det är enklare att sitta här och häcka nu när jag liksom kommit igång. Att göra sig fri är bra på alla sätt och vis.

Jag reagerar ofta på den enorma flatheten som råder i valet att blunda och inget se när det händer saker ute i vårt samhälle. Många har artiklarna i media varit om händelser där det funnits människor i närheten och ingen agerat i någon som helst form. Samma åsikt har jag när det gäller våld i hemmet som mest gällde kvinnomisshandel men nu ofta gäller partnermisshandel oberoende på relation även om mannens våld mot kvinnan fortfarande är det som till stor del överväger.

31 oktober läste jag nedanstående artikel i SVD och höll på att tappa hakan. Jag var tvungen att läsa artikeln flera gånger för jag hade lite svårt att se vad som var fel i att restaurangägaren ingrep. Visst har vi alla ett åtagande att skydda och inte utsätta andra för risker men hur restaurangägaren kan klandras för att han så rådigt agerade. Troligtvis hade den misshandlade dött om ingen hade ingripit och för en person som är agerande att sitta och titta i väntan på att någon Polis skall komma under tiden någon håller på att misshandlas ihjäl är väl inte dit vi vill komma.

SvD, Räddade livet på 33-åring – nu kritiseras ingripandet av myndighet

Självklart kan inte alla ingripa på det sättet om en alls men kritiken ligger ju inte i linje med diskussioner om att lagstifta om att vi alla måste agera annars kan vi ses som medskyldiga. Lagstiftning eller inte så är det i linje med mina åsikter. Den som stillatigande tittar på är medskyldig i mina ögon eftersom man möjliggör det genom att ge sitt tysta medgivande genom att låta bli att agera.

Med agera menar jag självklart samma som jag gjort i alla år att göra något. I dag finns det mobiltelefoner så det minsta du måste göra är att ringa Polisen. Det finns dom som ingriper mer handgripligt utan eftertanke och i dom flesta situationer går det bra men det är inte det jag menar med att agera även om det är så jag agerar. Som jag agerar kan vara väldigt dumt beroende på situationen i sig men eftersom jag bara agerar utan att först fundera så spelar situationen för mig ingen roll.

känns det som att en ångvält kört över mina höfter och lite andra delar av benen. Ungdomarna som helhet lyste med sin frånvaro därute på gatorna. Deras kväll/natt var nog på onsdag där dom firade den amerikanska Halloween och inte Allhelgonafton med halloweeninslag.

Vi var 5 grupper ute i går kväll/natt och det var bra. Vår grupp hade med sig en blivande journalist (skulle du råka hitta hit så tack för igår H, hoppas vi inte gav dig alldeles för tokigt intryck av nötter på stan 🙂 ) och en annan grupp hade också med sig en blivande journalist och båda var från samma skola dessutom men kände inte till varandra.

En sak är säker man får mycket motion och mycket social samvaro och det är kul sedan finns det annat som är betydligt mindre kul men det är en annan femma.

Säga vad man vill om kvällen men det är INTE skönt med blåst, snö, blötsnö och promenerande men det kan bli kul också. Vi gick i stort sett hela kvällen förutom när vi tog oss till Medborgarplatsen och betydligt senare mot Maria Torget. Det ena var i början på kvällen och det andra var i slutet men därimellan var vi överallt.

Mitt i nattmaten (vi samlas en viss tid beroende på situation osv och äter tillsammans och stämmer av läget) kom jag på att det var exakt 16 år sedan KA och jag träffades första gången under en nattvandring med Farsor och Morsor på Stan Jag minns hur vi stod är vid Svampen (Stureplan på den tiden Big Burger fanns där) och pratade med andra Farsor och Morsor och så kommer den snälle mannen från Kungsängen. Allt är Ankans ”fel” (en av grundarna till Farsor och Morsor på Stan). Tro om det går att reklamera :)?

för det är Allhelgonafton och på senare år har det inneburit många unga ute och ofta, tyvärr, bråk. Det har gapats om vuxna ute på stan som saknas och är en oerhörd bristvara och nu minsann skall det engageras, var är dom vuxna? Jag menar dom vuxna som bland annat ställde sig i Kungsträdgården 12 oktober och som en del även senare ordat om våldet bland dom unge ute på stan.

Engagera er för sjutton stå inte bara i ett hörn och gapa om osnutna andras ungar.

Ikväll är det medlemsmöte med Farsor och Morsor på Stan som vi och några till flitiga vuxna skall delta i och efter att mötet slutar tar nattvandrandet vid och det kan bli en lång natt om det vill sig illa. Det bästa är när vi inte behövs men nu behövs vi och det på fler ställen än vi idag kan vara på eftersom vi är för få därute som vill, vågar och kan.

Problemet med att våga så handlar det inte om att våga vara något man inte är utan bara var en ansvarsfull vuxen som står för något och pallar när det blåser. En vuxen som bryr sig om och kan ge en hjälpande hand om det behövs. En vuxen som måste vara vuxen helt enkelt och vuxen innebär inte moralist, sur och tråkig utan en person som står för något och som bryr sig om. Jag menar det är ju för sjutton nästa generation som skall finnas till hands för oss när vi sitter där senila på hemmet, vi måste ju lotsa dom hela vägen ut i vuxenlivet även på nätterna.

Våga vara vuxen du också eftersom du behövs därute.Ett förtydligande av behövas därute det kan tex betyda att du möter ditt eget barn i natten och lotsar hem barnet i trygg förvisning om att familjen är samlad. Ta reda på var ditt barn befinner sig och ta reda på dom faktiska omständigheterna utan att kränka deras integritet ut i vuxenvärlden.

men jag är inte riktigt kompis med mig själv så vi får se hur dagen går. Om inte annat får jag åka hem tidigare.

Det börjar bra dessutom, det är lövhalka med förseningar som följd.

Viktigt är för er som huserar på Gökboet att vi har flyttat till en ny server så ni måste kolla er mail för rätt webmailadress. Jag hoppas att mitt mail kommit fram så att ni vet detta, annars får ni höra av er.

att äntligen börja bli människa igen och kanske också äntligen kunna använda MT som det är tänkt. Vi har flyttats till en ny server som har både PHP5 och MySQL5 och tanken är att börja köra fastcgi men det orkar jag inte bry mig om just nu. Minnesresurser ströp saker och ting så att det mesta gick trögt om det alls gick. Otroligt skönt med suverän support på ett suveränt webhotell, Binero (f.d. Aleborg)

Tuffa dagar har det varit och turligt nog (hade så ont på vänster sida vid örat uppåt och nedåt sedan tisdagen så jag hade inget val) blev ett till läkarbesök i fredags och då konstaterades öron- och bihåleinflammation och att jag var mer än risig. Ny medicin, Spektramox skrevs ut men jag fick något som börjar på B istället. Spela roll vad men det funkade för jag har börjat känna mig som människa igen. Tack och lov, så risig har jag inte varit på många, många år.

Vem är jag som klagar när det för andra bara går en väg. Vi går alla den vägen men för en del är den vägen betydligt mycket kortare än önskat, behövt, velat osv, osv. Jag har så svårt för just detta när man vet att döden väntar runt hörnet, hur sjutton skall man vara, vad skall man säga, vad fan finns det att säga. Jag blir bara så ledsen så jag vet inte vad jag säger utan orden bara ramlar ur min mun eller så tystnar jag. Vi skall hälsa på men några bacilldjäklar kom i vägen och man besöker inte någon med baciller som tar ifrån det lilla av kraft som är kvar. Det känns som att tiden bara rusar iväg och jag vill inte komma för sent. Livet är orättvist och ganska makabert ibland, rättare sagt hela tiden men det är bara när vi ser det på närmare håll som vi reagerar på det.

Nu skall vi säga hej till syrrans 2 ”barn” som precis har kommit upp från Göteborg eftersom dom har lov nästa vecka.