Äggläget är okej

(Jag glömde visst skicka upp detta, sparade det bara, det var lite stressigt 😉 )

och Kurt och Mannfred ruvar båda två ordentligt fast egentligen är det väl meningen att Kurt skall mata Mannfred men det går bra ändå.

Det bidde bara två men det räcker och blir över och förhoppningsvis är dom obefruktade, vi lär veta det när det gått 30 dagar från första äggets ankomst 🙂

Om äggen och utveckligen skriver vi på Gökarnas blogg

På äggfronten intet nytt

men läget gjorde att KA och jag gick solo på gårdagens julmarknader i stan. Andra år har Mannfred varit med och Kurtan men det går inte att göra nu när det ligger ett ägg i holken.

Både hade kanske tyckt att det varit lite kallt men Mannefredde är en van julmarknadsbesökare. Ett åt höll hon på att flyga ner i korvkioskens korvbunke vilket inte hade varit särskilt bra. Hon älskar kokt korv.

I dag skall vi åka till Steninge Slott och gå på julmarknad och om allt går som planerat är Julia med päron också med. En runda till Sigtuna stads julmarknad är också på tapeten.

Vi är med ägg!

Mannfred har lagt ägg, ett fjuttigt litet ägg ligger det i holken. Jag har tagit kort och det såg så ensamt ut 🙁 Vi planerade inga bebisar och just nu låter hon som hon håller på att kämpa i holken. Hon har varit ute och flugit, ätit (hon äter som en häst) och i går vägde hon 193 gram men om hon sparat på ägg så är det inte så konstigt alls.

Hennes ljud låter lite läskigt, som att hon har ont men så har hon suttit och låtit i holken några dagar nu när hon suttit helt solo och Kurt utanför.

Hjälp vad gör vi?! Ingenting sa Pelle, dom sköter det själva och antagligen blir det ingenting men spännande ändå. 25 – 29 dagar tar det ca om det skall bli något.

Mannefreddes ljud gör ont i hela mig just och bara för det så slutade hon en stund. Tänk ändå att Kurt och hon faktiskt funnit varandra på alla plan 🙂heart

Salem 2008

Vi var inte med i gårdagens aktiviteter av flera skäl varav ett var att KA arbetade och jag arbetade några timmar eftersom jag inte är på plats i morgon (min 3 cystoskopi skall göras då).

Med tanke på det som blev av gårdagen är jag ändå glad, trots att man som aktiv ute vid stora dagar/händelser lär sig väldigt mycket, att jag var hemma för det hade varit en hemskt lång dag eftersom oroligheter för konfrontationer inte försvunnit på kvällskvisten framåt natten. Min tanke var först att jag skulle vara med för att det är nyttigt och bra och det ger mycket men jag slog det ur hågen ganska tidigt i veckan och med tanke på idéer om både det ena och det andra som kräver helg så var det lika bra.

Jag var inte på plats så jag vet inget mer än det jag läst i media och följt, bland annat genom SVD.se´s Bambuser sändingar, SR och DN samt radiosändningarna som jag lyssnade på under eftermiddagen. Det är sorgligt, så djävla sorgligt säger jag bara. För info om Salemmarschen från Wikipedia

Uppdaterat: 7 december 19:25 och 25 december 10:21
Kostnaderna för gårdagens insats varier tydligen på flera miljarder miljoner (skall det vara) 😉 1,5 till 3,7 är ganska stor skillnad, se SR, DN och SVD men om jag slutar att driva om och med olikheterna i media så är det alltför kostsamt att skydda dom som skyddades och det är en del i det som jag tycker är det sorgliga. Jag tycker också att det är tragiskt att det i en demokrati är tillåtet med det demokratin slåss mot, lite moment 22 av det hela och ganska oförståeligt i sak om än inte alls för så fungerar en demokrati.

30 November gick bra

Att Karl XII och hans dödsdag (info från Wikipedia) skulle ha sådana här konsekvenser och bli en dag
där nationalister, extremister olika kategorier firar och antirasister, autonoma mm
motdemonstrerar, både med och utan våldsinslag, med stora kostnader och konsekvenser som följd var det nog ingen
som hade tänkt sig då när Karl XII dog. Det finns en hel del mer skrivet på Nyligen

Allt var lugnt och städat jämfört med händelserna i Lund. Det blev en ganska intensiv dag trots att det var sansat. Mycket smågator som vi kollade av runt omkring demonstrationsvägen. En hel del stående och väntan på att marschen skulle sätta igång. Vi valde ett dumt stlle att stå, det var fasen så kallt att stå vid vattnet på Nybrokajen.

Tyckte synd om en hel del bussar med och utan passagerare som fick stå både länge och väl eftersom det stängdes av vartefter i syfte att slippa ha konfrontationer.

En lustig grej vad gäller bussar och väntan på att få komma fram. Eftersom delar av vägen var avstängd i Gamla Stan kunde iaf inte 3:ans bussar komma någon vart. Det stod ett gäng bussar och bara väntade. När vi gick en sväng i närheten hördes ena chauffören säga: ”vi står först i kön”. Han måste ha pratat med trafikledningen och den bussen var först i kön men det var en hel del bussar bakom den bussen.

Jag tycker det är sorgligt vad våra skattepengar går till i demokratins namn. Vi bekostar skydd av rasister för att hindra vänsteraktivister att gå till attack. Det är illa att dessa högervridna element beter sig som folk så att dom beskyddas mot antirasistiska aktivister som beter sig mer eller mindre illa (en del är tysta och/eller har och använder sig av principen antivåld, synd att inte dom märks mer än dom andra mer våldsbenägna antirasistiska anhängarna).

Jag begriper inte vitsen med att man säger att man agerar mot rasismen men gör det med våld och då menar jag inte alla men bland annat en del AFA aktivister och andra autonoma grupper.

Så sent som jag befarade blev det inte även om vi inte var hemma förrän efter 21. En ganska lång eftermiddag/kväll resulterade i en god natts sömn trots att den av någon anledning alltid är för kort natten till måndag och alla andra nätter 🙁

P.S. Det är en del länkar men det är ganska intressant att läsa hur ett äpple blir ett guldägg som är så viktigt att hedra och därigenom att slåss mot trots att det ursprungliga äpplet aldrig var så. D.S

Dagen verkar kunna bli en orolig sådan

med tanke på vad det är för dag. KA och jag skall vandra med Farsor och Morsor samt några övriga frivilliga som ett led i att försöka stävja så mycket som möjligt. Vi gör det tillsammans med Polisen, socialarbetare och eventuellt övriga frivilliga.

Gårdagens bråk mellan grupperingarnaSergels Torg och morgonens bråk i Rågsved samt övriga konflikthärdar runt om gör att det verkar kunna blir mindre bra om man säger så. Det har tidigare år varit ganska lugnt detta datum men i år har det tydligen tagit fart.

Förhoppningsvis blir det bättre än jag befarar men det återstår att se.

Dags att packa ihop och dra in mot stan. Vi hörs och vi syns.

För flera månader sedan fick jag en utmärkelse

av Ingrid som hon skrivit om på Moa´s sida

(började skriva detta för länge sedan uppdaterade 30 november 2008)

 

Ingrids motivering värmde väldigt ”för lång och trogen vänskap genom Internetåren.”

Det sorgliga är att det visar hur vi lever i dag, mycket av kontakten med andra är via datorerna, antingen via mail, bloggar, forum eller andra kontaktsätt. Det är sällan det är IRL kontakter i dag, åtminstone här hos oss och då utanför närfamiljen.

Jag blev väldigt glad och tänkte att jag genast skulle skriva om det men sedan blev det inget av. Jag skulle också skriva om Farsor och Morsors kick-off samtidigt eftersom det var den helgen men av det blev det heller intet förrän långt senare och denna blev liggande och liggande men nu så.Ingrid stort tack trots att det är knappa 3 månader senare.

Reglerna är som följer:

1. Du kan ge utmärkelsen till en eller hundra, eller så många
däremellan som du själv vill – se till att du länkar deras bloggar till
ditt inlägg.

2. Länka sedan till…

http://tammyvitale.typepad.com/women_art_life_weaving_it/2008/07/wylde-women-awardees.html

… så att hon kan besöka alla underbara kvinnor som får den.

Njut av den vackra utmärkelsen flickor!

Det finns några som genom åren varit och ff är viktiga för mig trots att kontakten varit mer eller mindre sporadisk och ibland nästan utdöd mellan varven. Var och en har sin särskilda plats och det viktigaste av allt är att dom är kvar där om än inte på samma länk som då.

Carina, min namne med tillägget R förr om åren, som varit med där och som jag äntligen fick träffa förra året. Tills nästa gång 😉

Ingrid med familj som först tog emot oss med skräckblandad förtjusning (vi blev godkända av Gibber) när vi tog oss en resa neröver och för mig varit ett stort mentalt stöd på olika plan och där vi fått vara delaktiga i resor på gott och ont. Det har ställts upp helt osjälviskt och det har ståtts ut med mig och mina knäppheter.

Nina som numera lagt ner men som finns där. Jag sökte information i min
egen förtvivlan för att förstå och på den vägen är det. Helt osjälviskt
har Nina med sambo varit kattvakt till våra tidigare familjemedlemmar.

Tina som numera huserar på helt annan plats. Tina var och är, Brinks vita gurka, en nyinköpt brödrost och också en person som sovit i KA´s och min fotända (om än i egen säng). Vi sågs förra året och vi kommer att ses igen.

Tuija som funnits med i ca 8 år och som haft sitt att kämpa på med. En länk till något jag en gång trodde på men som sedan aldrig blev men Tuija består trots att vi idag mest har kontakt om Mattias Minnessida. Vi pratade med varandra reltivt nyligen och det var som att vi ofta pratar med varandra.

Åsa som helt enkelt skickade oss ett kuvert med Trisslotter för 5,5
år sedan och lyft både KA och mig under hela denna skitresa av
företagarkonsekvenser. Hon har lyft oss båda i det tunga som varit en
konsekvens. När det först slog ner som en bomb var hon den (helt okänd,
vi hade inte tidigare haft IRL kontakt och knappt 2 personliga mail)
som alltid fick mig att skratta innan vi avslutade samtalet som hon
ringde ca varannan vecka. Hon lyckades allt som oftast få både KA och
mig att orka lite till och få nyanser på det vi befann oss i.

Det som är den gemensamma nämnaren för allihop är att dom fanns där och dom finns där, i vått och torrt och stort och smått. På var och ens eget vis är dom väldigt viktiga för mig och där jag också får känna mig viktig och inte bara som ett kanske.  Att få behöva och samtidigt känna sig lite delaktig är viktigt för alla.

Viktigt att påpeka är att det finns fler som är en viktig del i mitt liv, förutom närfamiljen, och som jag tycker om.

 

Pinsamma landsmän

”Det skulle bli traditionellt julbord i klassisk fjällmiljö.


Men festen i Björkliden spårade ur.


Ett sällskap på mellan fem och tio norrmän attackerade både ordningsvakter och restaurangpersonal.”

Julbord urartade läst i Aftonbladet.

Min slutsats i detta är att julbord i kombination med alkohol är farligt, för både deltagare och åskådare.

Nu så, åter till ordningen

men nu är det dags att hoppa i säng.

Nu är det mesta på plats av det gamla. Eftersom jag var tvungen att göra en nyinstallation så tog det tid eftersom jag inte haft särskilt mycket ork att prata om efter jobbet. Lite sent hemma och rätt tufft tempo har det varit dom senaste veckorna, jag pratar mentalt tempo.

KA har fått lite besök i kväll påFarsDag och det var kul med delar av barnen och såklart fröken minsting som är dryga 9,5 månad (det går fort) nu. KA är åter på jobbet, sista natten på 5 dagars veckan, och jag är på g i säng men ville ge i från mig lite mer ljud om än inte i fredags. Då satt jag bara och somnade framför skärmen så det gick inte.

Jag ligger back vad gäller utmaningar och jag lovar att jag skall komma ikapp så gott det går under veckan. Tack för att ni saknar mig 🙂

God natt och sov gott.