saker men för dom flesta som lever fattigt innebär det i grunden detsamma, försakelser i massor. En del lever på gatan utan tak över huvudet, en del lever i moderna lägenheter, somliga i bostadsrätter osv, osv. Variation på boende kan skilja mycket fast alla är fattiga.
Begreppet fattigdom och dess innebörd är enligt Wikipedia:
Fattigdom är avsaknad av eller knapphet i resurser för en individ, grupp eller nation. Begreppet kan vara absolut eller relativt.
Begreppet fattigdom används dock även för avsaknad av livsmöjligheter, brist på utbildning, bildning och kulturellt kapital och i sammanhang såsom andlig fattigdom.
KA och jag levde fattigt under många år, både innan vi satte firman i konkurs och än värre efteråt. Med att leva fattigt menar jag att det inte räcker till dom basala behoven som tex tandläkarbesök (knappt ofattiga har råd med tandläkarbesök) Vi fick avbetala till vår tandläkare, tack och lov för Peter Marions på Tibblekliniken och hans stora tålamod med fattiga kunder.
Det var hemskt när Julia föddes, vi hade inget att handla för, vi betalade av vår konkursskuld och levde på ca 2500-3500 varje månad efter att hyran, lånen och delen till vår kära statliga institut Kronofogden, var betalda. Vi fick ändå ihop saker men det kändes hemskt när andra kunde ge så fina saker och där satt vi och inte hade ens till oss själva. Man väljer vad man prioriterar och saker till barnbarnen gick före oss själva i den mån vi kunde. Jag minns särskilt dopet och hur hemskt det kändes med alla fina saker och vi var med på ett hörn ”bara”.
Oavsett vad behöver vi alla känna oss presentabla och en del i det är, förutom tänder, håret. Vi gjorde en utflykt ca 1 gång per halvår för att klippa oss till det fasila priset av 290 för oss båda. Vi passade samtidigt på att göra det lite till en fest, vi åt utelunch samtidigt och gick och kikade i alla affärerna vad vi skulle kunna köpa sedan när skulderna var borta. Tänk, fattiga och ändå kunde vi göra detta, vi valde att det skulle räcka till det.
Jag rökte och KA hade snusat men slutat, vi brukade varken alkohol eller annat, så det var bara jag och min rökning och enstaka tillfällen någon pocketbok. Min mamma köpte paket med 100 gr tobak från en kiosk i Göteborg, åt mig (vi satte in pengar för varje köp) och skickade upp så jag klarade min rökning på max 300:- i månaden.
Vi längtade efter goda köttbitar men levde ofta på blodpudding och annat i samma prisklass. Att drömma om en köttbit som bara springer sin väg och man aldrig får tag på är ganska hemskt även om det inte var något som åts särskilt ofta tidigare. Korv på kors och tvärs går också men blir lite äckligt efter ett längre tag. Billig kyckling gick också att få tag på så det blev också lite mycket ibland. En lyx var ju att kunna köpa rödspätta och göra egen panerad sådan med hemlagad mos.
Många gånger förstår ingen av oss hur vi faktiskt fick det att gå ihop men det gjorde det trots allt. Trots dom 8 åren det tog för oss att komma ikapp och ha betalat av vartenda öre till kronofogden var tunga så hade vi tur på vägen. Än idag betyder ett kuvert med trisslotter i mycket och det kom från en person ingen av oss hade träffat då (nej, vi vann inga pengar men hopp om goda människor).
Vi tillhör kategorin som då hade en bostadsrätt och nu fortfarande har samma bostadsrätt fast i dag i ett helt annat skick än då. Vi hade lika gärna kunnat hamna på gatan men tack och lov så var vår bostadsrätt ganska sliten och våra banklån täckte värdet. Hade lägenheten varit värd bara 20,000 mer hade vi blivit av med den. Att det var så hårfina gränser hade vi ingen aning om, särskilt inte då både vår intention och vilja var att betala tillbaka vartenda öre av konkurskonsekvenserna.
Brasklapp om detta med bostad, är du arbetslös får du inte hyra, har du skulder hos kronofogden får du inte hyra, du har heller inget garanterat socialt skyddsnät som hjälper till med en hyreslägenhet idag. Du kan heller inte sälja din brf i tron att du kan köpa en mindre om du befinner dig i en sådan situation för du får inget kontrakt då, inte ens din befintliga brf vill ha dig då även om du skött dina månadsavgifter hur bra som helst.
Förr fick alla hjälp med bostad/tak över huvudet om dom behövde det idag hamnar många på gatan eller på vandrarhem/liknande korttidslösningar. Vi kunde på sin höjd få hjälp med vandrarhem och då skulle vårt bohag hamna i förvaring på ca 3 månader, kunde förlängas till 6 månader och efter den tiden måste vi lösa ut vårt hem annars såldes det på exekutiv auktion. Vi tog reda på vad vi kunde få hjälp med, om kronofogden tog vår bostad som delbetalning, av sociala myndigheterna och det var vandrarhem och existensminimum såklart förutsatt att vi då stod till arbetsmarknadens förfogande.
Vi tillhör också kategorin som hade en gammal Skoda (den hade inte gett några pengar vid en försäljning) som betydde mycket för oss särskilt eftersom KA hade tokiga arbetstider och han tjänade en del timmar på resandet med den. Bilen gav oss också möjligheterna att någon gång kunna ta oss iväg och drömma oss bort i fönstershopping (bensinkostnaden för det var billigare än att köpa kuponger för att åka kommunalt). Vi hade också turen att ha en bilfixarguru som vän och som hjälpte oss när det sprack och där vi fick betala i småsmulor för både delar och jobb.
Mitt i allt detta fick vi en vattenskada och blev utan både kök och badrum i nästan 6 månader. Gammalt ger inte mycket från försäkringen men då hade vi haft turen att göra ett jobb åt en f.d kund som gjorde att vi kunde fixa fram material så saker kunde återställas efter att HSB gjort sin del. Vi fick också anstånd med betalningarna till fogden pga av att alla pengar behövdes för att kunna köpa material. Det värsta var ändå rädslan över att nu ökade vår bostad i värde och hemska tanke om kronofogden tar den. Det kunde man ju inte egentligen tro för vi betalade mycket pengar varje månad och hade tack och lov båda turen att ha fått jobb som gav oss inkomster.
Vi blev ganska snabbt varse att hemmet nu hade ett värde och kampen om att ha kvar vårt hem började. Då hade vi också tur att vår bankkontakt ställde upp och vi fick lån som direkt betalades till kronofogden=inget övervärde på lägenheten och skulden hade minskat en del. samma vecka utmätning av hemmet skulle ske fick vi lånet.
Denna svåra resa tog oss 8 år, vår fattigdom var ändå en fattigdom trots att vi både hade tak över huvudet, mat på bordet och lyx i andras ögon. Det är tungt att trolla ihop en tillvaro på inga pengar och ändå få saker att gå runt. Vi har ändå haft turen att ha vänner som brytt sig om och också kunnat göra skillnad. Vi har blivit bjudna på resa till Malmö, vi har blivit bjudna till Furuvik (jag älskar chimpanser), vi har fått en peng, vi har blivit hämtade till vår 15-åriga bröllopsdag och blev då bjudna på god mat och gott sällskap, vi har blivit utbjudna på middag, det har skramlats till 40-årsdag osv, osv så ja, vi har haft tur.
Trots all vår tur mitt i denna långa och tunga resa och att vi faktiskt i dag är skuldfria sedan drygt 1 år tillbaka så säger jag precis som artikeln i SVD säger, ”Man känner sig som en skit när man är fattig”
Lär dig en sak om du ändå läste allt detta, allt är relativt och innan du dömer någon, försök sätt dig in i personens situation och se dig själv där, allt är inte alltid så simpelt som det låter eller så enkelt att åtgärda.
