Angående inlägget om bröllopet

söndagen den 11 april så är det viktigt att dom av er som var där och gärna vill se korten vi tog får ge mig era epostadresser så att jag kan skicka en Picassa invite. När Arto och Martin väl är hemma och kollat alla så släpper vi dom offentligt om alla andra också tycker det är okej. Nu skrev Arto till mig att vi kunde visa dom men jag vill vänta in dom trots allt. Det är bara fina kort men ändå 🙂 Ni kan kommentera det här inlägget eller det andra så jag vet.

P.S. Jag började skriva det den 12 men fick aldrig till den förbenade filmsnutten så därför dröjde publiceringen så länge. D.S

Auto: 2011-04-17 Veckans Twitter

Bröllop blev det i söndags

och det var ljuvligt och så fint på alla sätt och det var värt så mycket att få vara del i det som faktiskt blev. Arto hade planerat i över 4 veckor för att kunna verkliga det hela.

Alla vänner (gäster/vittnen) mötte upp hos ett par av deras vänner (Vlasta och Jan) i Skarpnäck i god tid innan 18:00 när vi skulle komma hem till Arto och Martin. Det var roligt att få träffas och många av oss hade aldrig träffats men vi visste om varandras existens, en del hade även nätledes följts år under många år, dvs före bloggens tid och årtalet från ca 2000 och däromkring, en del före och en del efter. Några av oss hade för första gången träffats vid första Pridepicknicken 2003 á la Succé människor.

Det var en del, Tiina (Pekingskan för dom som vet) Signe (underbaraste prästen som faktiskt haft Mannfred på axeln Prideparaden 2003), Suzann (Shw) och Charlotte, Susanne (Saffran), Pia och Johan (Nahoj), Åse (The Witch) och AG, (Aggeman), Tobbe (Mr. Elementärt) och Sussie (första gången jag äntligen fick träffa Sussie), Michael, Liz och Peter, Helene, Ingeli och Tom och KA och jag och viktigast av allt, blivande brudparet själva.

Vlasta och Jan hade tillsammans med Arto planerat stora delar av begivenheten. Vi gick i samlad tropp, bärande på maten som Vlasta och Jan tillsammans med Helene och Liz hade ordnat, mot Arto och Martins hem där Martin väntade på Vlasta och Jan i tron att dom faktiskt skulle gå på en fin bjudning på Tyrol så han var redo och uppklädd inför kvällen. Först knackade Vlasta och Jan på hemma hos dom och där öppnades det och då säger Vlasta att det är ändrade planer och dom har bjudit hem gäster istället och ropade då in resten av oss. Vi möttes en och en och kramades och ja, det kändes speciellt.

Sist av alla kom då kvällens hedersgäst som Jan talade om för Martin och då insåg han vad kvällen skulle leda till för hedersgästen var ju kär präst Signe. Viktigt i sammanhanget är att Martin var införstådd med vigsel men han trodde inte att det skulle bli söndag kväll den 10 april 2011.

KA och jag hade fått med oss varsitt korsage till herrarna och fått till den blåa delen man ”skall” ha på sig, en blå fjäder med en vacker ros. Dessa sattes på killarnas kavajer så Martin fick ta på sig sin direkt. Vi fick varsitt glas dryck och så höll Arto ett vacker tal och han darrade på både stämband och händer, en tår föll och Martin kom och ställdes sig tillsammans med blivande maken.

Efter talet så tog Signe vid, KA och Jan var ringbärare.  Vi var tillfrågade att vara vittnen KA och jag tillsammans med Jan och Vlasta men vi var alla vittnen och det var finast med tanke på oss alla. KA ställde upp videokameran så att Arto och Martin skulle ha allt på film och sedan kunna ge filmen till dom som inte kunnat vara med. Under vigselakten stod vi alla och höll i varsitt glas och ja, det var mäktigt faktiskt och så speciellt. När ringarna växlats så hade Signe en livsresa att berätta för dom nygifta. Den var speciell och jag hoppas ljudet på bandet är klart och tydligt. I den berättelsen kom också resan som var början på di nygiftas nya liv som äkta makar och ja, det var underbart.

Efter att herrarna vigts ville KA säga några ord om första mötet med Arto och Martin, jag flikade in några ord jag också om mina föreställningar om homosexuella och deras olika roller inom relationen och vad jag faktiskt frågade dom båda första gången vi sågs för nästan 10 år sedan, sommaren 2001 om jag inte är helt fel ute.

Det var häftigt och så underbart för själ och hjärta och att vi faktiskt fick vara delaktiga i detta var stort på många plan.

Det blir bröllops och 50-års fest troligtvis i maj och då kommer vi att ses igen och då får vi också ta med oss presenter om vi vill. Herrarna är på bröllopsresa tillika Martins 50-års resa.

Solen skiner och det passar dagen perfekt

Det enda jag är osäker på är min klädsel. Klänningen nedan var den enda som föll mig i smaken av alla vi tittade på i Kista Galleria i fredags. Vi klippte oss och åt också efter allt letande. Köpte två söta ”kofttröjor” som jag trodde skulle passa till men tänkte inte på att klänningen går hela upp vägen så det sprack och nu vete sjutton. 

P.S. Jag hade inte tänkt att ha tofflorna på mig. D.S 

Vi är iaf på g att åka till Jakan centrum och leta igenom affärerna snabbt men dom öppnar inte förrän 11. Finns tid att rensa lite annat också och fixa andra saker. Måste hitta något lånat, något gammalt, något blått och något nytt också så att det finns.

Det skall bli underbart och så roligt att äntligen.

Problem, vad skall jag på mig?!

Klänningen jag köpte är aningen för stor och passar inte alls, sitter inte snyggt precis :(. Lilla toppen jag köpte som en liten kofta funkar inte till klänningen heller så nu sitter jag här och vet varken ut eller in.

Jag vill känna mig fin i morgon och just nu känns det bara hopplöst 🙁

Har suttit och testat

att få till Bambuser åt KA och det verkade fungera så nu är han nöjd. Lite tokigt kanske att göra det när han skulle i säng så att han orkar jobba natt nr 2 men nu blev det så. Ingen av oss tänkte till när han bad mig fixa. Såg att hans tema fått spatt också så jag får fixa det också sedan in i duschen med gökarna Jonsson, väcka KA och göra mig klar för sängen, jag är dödstrött.