Kategori: Okategoriserade

begär minst per månad 😉 är inte en helt felaktig presumtiv annonsrubrik vi tänkt på under dom senaste dagarna även om det är skämt så finns där ett stort mått med allvar.
Nu har det påbörjats,
det vi vetat komma skall. Statens nota har vi fått även om det inte är klart ännu. Vi får kohandla lite men det är inte förrän i slutet på april, början på maj det blir aktuellt med kohandlingen för alla processer tar sin tid. Märkligt men vi blev inte särskilt ledsna heller för vi vet ju. Kohandlingen är det viktiga och resultatet av det viktigast av allt. I värsta fall får vi köpa oss en husvagn skriver jag och skrattar samtidigt. Vad annat finns att göra egentligen för elände skall med sk(r)att bekämpas fast vi kanske inte tycker det om ett par månader men om det vet vi inget ännu.
Uppskattningen i siffror stämde i sig och till det kommer räntorna. En summa saknas ännu och vi får väl se vad som händer med den, om den faller på oss eller bara skrivs av. Det jag inte begriper är att det är helt lagligt med denna tid som bara går och går utan att något blir klart. När vi väl vet hur, vad och vadå skall jag försöka sammanfatta allt och om inte annat för andra som kanske hamnar i samma sits. En viktig sak för oss är att vi inte sattes i konkurs, vi satte oss själva i konkurs och fick samtidigt en möjlighet att välja en bra konkursförvaltare vilket inte växer på träd. Fast bra och bra vet jag inte när personen låtit det ta denna tid fast jag vet nu att det kan ta sådan tid och det är inget fel på förvaltaren i sak heller.
Gisses
vilken schlagerfeber det är överallt. Tur att en annan är tråkigare än så och inte knappt ids hänga med ens. Det är en del år sedan jag slutade tycka att det var roligt och spännande på det viset. Visst har jag hört någon av låtarna som tävlar ikväll men mer är det inte. Tv´n får säkert stå på under kvällen men jag vet inte riktigt om vi kommer att sitta och kika på programmet. Allt beror lite på samboskapet och ron som kan bli. Något gott att tugga på vore inte fel och isf gärna till tv´n. Jag vet att KA är väldigt whiskeysugen så vi får välan se vad som händer och fötter.
Planerna
på en tur med KA´s ena brukare blev inget av eftersom han fått besök av anhöriga. Kanske blir det av i morgon, vi får se. Vi slappar och gör inte ett skapandes grann men jag tror att det är nödvändigt med en sådan dag. Lite har vi gjort iof, kikat igenom högen mer räkningar och gjort iordning betalningarna. Lite paradoxalt i allt eländes elände är att vi har bättre ekonomi nu än förr.
Nej, jag skall åter studera det mulna, gråa och trista vädret utanför tillsammans med en bokstund och en kopp kaffe. Vi ses senare!

om, både här och där, och kanske är det mot gällande netiquett att skriva idioter men jag tycker det är mycket sjukt som försigår både här och där. Ett av det värsta jag upptäckt vad gäller vilka rättigheter vi tar oss är att döda för konsten. I min enfald trodde jag att konstären använde självdöda djur som gått bort antingen av ålder, olycka eller annat men ingen hade fått mig att tro att fanstyget dödade djur för att kunna använda i sin konst. Det är för mig helt sjukt. Inte är det brottsligt heller och det begriper jag inte. I konstens namn är tydligen allt okej. Vi människor är sjuka helt enkelt på mer än ett plan och DET gäller oss alla för vi är ju allvetaren som tar rätten till det mesta på bekostnad av andra för oss själva. Fy fan!
Sur och irriterad på nötter är jag!
(Kanske borde skicka upp det jag skrivit i morse 😉 )

med ny sambo och oväntat är det inte men det gör det inte lättare för det. Det går ofta alldeles utmärkt att resonera kring frågor och även komma överens men sedan är det som fan satt och var enig för inte mycket blir så som sagts. Andra gäller inte detta utan det är bara närfamlijen som har fan till bords. Det kan gå och det kan inte gå, allt beror på energin – det laddade batteriet alltså.
Ännu rörigare
blir det att ta sig till jobbet idag. En olycka här i Kungsängen gör att inga pendeltåg går härifrån utan ersättningsbussar till Jakobsberg och sedan pendeltåget mot stan. Tågföraren är enligt nyheterna lindrigt skadat och inga andra fanns på tåget.
Våren kom
till oss i går och vilken dag. Blå himmel och varmt och jag gick med fröken och letade skor under lunchen som drog ut på tiden. Det kompenserade jag genom att vara kvar längre på jobbet för där fanns att göra.
Himmelen ser lika blå ut idag så jag hoppas att den är här för gott nu även om vissa bakslag gällande vädergudarna får räknas med.
Tiden till förfogande
för datorn har varit knapp men kanske kommer jag igen i helgen. Ligger efter med både mail och annat så hav tålamod.
Hasta la vista!

fast kanske inte på det sedvanliga viset, barnet är redan vuxet. Vi får se vad som blir för i sak trodde vi kanske inte på det vi ändå lovade att satsa en gång på. Det vi (inte bara vi) gav en chans på visade sig vara som vanligt och för den som satsade mest har det kostat oerhört. Sorgen är stor men detta är det enda rätta vad andra än kan tycka i sak.
Det blir lite provisoriskt men vi tar det vartefter. Ett rum finns men det kräver mer än några timmar att ordna till så det får bli till och under helgen och under tiden löser det sig kemiskt om alla bara vill så. Tro vad Mannfred säger när han får en rumskompis fast frågan är nog tvärtom.
Nej nu måste jag återgå. Stal några minuter för att försöka tänka lite bättre.

lyfte jag på byxhögen i min låda och hittade några par jeans jag inte använt på ett bra tag. Jag tog glatt upp 3 par jeans och började prova. Inte ett enda par gick att dra på sig utan stora kraftansträngningar. Bara att konstatera att dom byxorna måste vänta in mig en till två storlekar mindre. KA och jag fick oss några goda skratt iaf även om jag hellre hade kunnat ha jeansen. Det får bli annan gång för aktivt minska är ingen större mening för till det är jag alldeles för lat.
I kväll skall vi till en farbror för att assistera med en ny mobil, SE P900. Farbröder och även tanter är spännande eftersom där finns lång erfarenhet. Farbrorn är över 70 och är aktiv med sina företag (3 stycken). Hopas jag är lika pigg i den åldern.
Lite svammel i sista sekunden som vanligt och nu är det bråttomt, jag har en buss att hinna med.

det måste få ta tid, den tid jag behöver. Både att acceptera nya jobbet och att bli frisk. Frisk är jag väl egentligen men kroppen fick så mycket stryk av influensan att den ännu inte fått krafterna tilllbax.
Mina arbetstider är skapligt bra med många sovmorgnar. Visserligen är jag inplanerad att jobba varannan helg men okey för det då så länge jag slipper jobba natt.
Jag ids och vill ingenting annat än att sova. Prestationskraven lägger jag åtsidan. Jag har inte längre lust att vara duktig. Kanske är jag inte är duktig, spelar ingen roll för vad jag menar är att jag struntar i att försöka känna mej duktig.
”Jag vet inte hur man lyssnar på kroppen”, sa Stoffe, sonen,
”Säger, du”, sa jag, ”du, som sagt upp dej från jobbet för att du inte vill mer och som ska åka en vecka till Skottland. Det är väl att lyssna till sej själv!?”
”jaajoo” svarade sonen.
FÖ firade vi Sofia, ett år, i Lördags.

på ”fölsedan” Kallemannen och du, Jonsson, du fyller varken 60 eller 58 utan ”bara” 56 år och det är ingen ålder på en underbar man i sina bästa år. Dagen blir inte riktigt vad vi tänkte eftersom du fick ändra på ditt arbetschema men vi får fira en annan dag. Lite skräcklig allsång och en blomst bidde det iaf.
Carra fyller också år idag och igår fyllde Åse år. Grattis på er också. Många ”fölsedar” i mars är det. Mars är nog inte bara en produktiv kattmånad utan även en dylik i människans liv också. Iof föds det nya världsmedborgare varje dag men inte så nära.
Det bidde inga
lyckade gräddkort från Sofias 1:a födelsedag även om det blev några kort. Får se när morfar får upp dom dit dom hör hemma. Lillfröken är ff frisk så det blev ingen vild ettåring men en lagom nöjd tjej. Sofia gillade även presenterna även om ”blongerna”, snörena och det prasslande presentpapperet var mycket roligare i början. Det som lät var inte riktigt i frökens liga ännu men det kan hända att intresset vaknar till liv så snart hon är fitt for fight igen.
Nu skall jag idka droskrörelse till Bro och sedan umgås med födelsdagsbarnet innan han åker iväg till jobbet.
Vädret är varken eller!

med 1 tårtljus på. Jag har förväntningar på förträffliga gräddkort men kanske får jag därifrån utan. Vi får se hur det blir med frökens kalas.
Solen är här!
Jag måste bara få ge vädret en stor eloge för solen gör att jag är på väldigt bra humör. Det är strax över plusstrecket på termometern, var iaf tidigare i morse. Låtande saker skall strax införskaffas och så en liten sak till Kallemannen också men det kan jag inte skriva för då vet han det i förskott och DET går inte. Lite överasskningar måste jag få ha ändå.
Gårdagen
blev lite annorlunda på jobbet och dagen blev till råga på allt kort. Vi hade ett mötet till ca lunch och sedan blev det en spontan affärslunch med vin till (2,5 glas och en wesenlund lätt på lyset) och sedan var det ingen stor mening att få ihop konkreta ord i skrift så jag (både chefen och jag gick) gick redan före 15, helt överenskommet bäst att skriva. Jag strosade in mot stan och knatade runt i hopp om att hitta något till KA men jag kom därifrån med 4 böcker från Åhléns istället, till mig.
Vädret var helt otroligt. Promenaden var så skön och det fanns mycket att titta på på vägen. Känslan att sedan vara hemma redan kring 16 snåret var härlig men det var ju alldeles tomt här förutom Mannfred och pälsbollarna. Ingen att prata med så jag trixade lite med länkscriptet som tydligen ställt till en del för Comnix så nu får jag se om jag lyckades eller inte.
Kikade igenom foton KA har sorterat upp på hans dator (vilket jobb han har gjort) och trodde mig om att få upp några stycken med det får vänta till ikväll. Nu har jag suttit och häckat tillräckligt mycket och min make undrar nog varför jag inte gör mig klar.
Önskar en vacker dag där du befinner dig och är den inte riktig så tänk den.

på första födelsedagen. Skönt att första året är över för visst är det förknippat med oro över bl.a. plötslig spädbarnsdöd och annat oförklarliga saker som drabbar dom små under deras första lenadsår. Nu känns det som att den magiska gränsen för det är passerat. Hoppas att mor och dotter är friska tills vi får den äran att fira på riktigt. Låtattiraljer ligger på lur även om det INTE står högt i kurs hos mor och far men hos oss står det högt i kurs.
Så har jag
varit med om mitt första styrelsemöte och det gick bra och var väldigt lärorikt. Det är rätt så fascinerande hur det fungerar och vad som egentligen uträttas genom ett kreativt möte ett antal gånger per år.
Jag lär mig nya saker hela tiden och förstår mer och mer detta med betaceller även om det är långt kvar tills jag förstår hela processen men som jag förstår det har jag gått om tid att lära mig för tanken är att min anställning skall vara. Fick beröm också och det är alltid roligt och stärker.
Dokumentären i går
såg jag inte. Orkade inte med det riktigt och i ärlighetens namn glömde jag bort klockan. Programmet går i repris på söndag så vi får se då. Tur är det kanske för Maj Fants väg mot döden följde jag i olika media då. Vilken svår väg det måste ha varit för Ulla-Carin Lindquist och hennes familj och särskilt barnen.
När jag skall dö vill jag dö snabbt, det blir kanske en chock för familjen men samtidigt slipper vi alla vänta på det oundvikliga. Jag vet inte om jag skulle varit så modig att liksom låta sjukdomen ta sin rätt i detta fall eller andra sjukdomar som tar vartefter och som bara har en utgång, döden. Visst skall vi alla dö men det är inte riktigt samma sak.
KA och jar pratar en del om döden ibland och i sak tror jag att han skulle klara sig bättre utan mig än tvärtom. Någonstans måste man vara medveten om vad som sker sedan för familjen. Vi har blandbarn, dvs barn från olika relationer/äktenskap och det gör att en extra tanke kring det krävs för vad händer sedan med barnen. Vi har också pratat en del om hur vi vill ha det den dagen. Vi är varken morbida eller så men året som gått har satt en hel del saker på kartan och saker som vi måste ta tag i. Det är viktigt att någon gång ha pratat om det utan att för den skulle leva med döden runt hörnet som en del ivardagen för det är en annan sak och handlar kanske inte om det jag menar.
Våren, var är du?
Inte synlig här iaf men kansek annan stans. Mulet och lite trist ute.
So foks, see ya another day.

var det två vuxna som for omkring som skållade råttor samma datum. Vi väntade och vi väntade och vi var oroliga. Den där väntan blev evigt lång innan vi fick någon sorts upplösning på allt. Det var dagen innan Sofia föddes och KA och jag längtade så till det som komma skulle. 1 år har gått, snart iaf och det har varit ett oerhört händelsrikt år med både svart, vitt och lite grått därimellan samt givetvis en stor sol också.
I morgon kom hon, den lilla. Tänk vad mycket sorg det finns runt omkring och samtidigt så finns där glädje. Vi firar inte lillfröken i morgon eftersom både Sofia och Anneli är jättesjuka i flunsan men förhoppningsvis ges det tillfälle till kalas på lördag. Obligatoriska grädden i hela ansiktet, iaf en fläck om jag får önska är liksom pricken över i:et på 1:a födelsedagen. KA fyller på söndag så jag skall hitta på något.
Måste sova, dagen var rolig, spännande och intensiv värre. Tackar för långa och intressant kommentar i gästboken. Lovar att återkomma, snart iaf.
Godnatt!