Kategori: Okategoriserade

spelar ingen roll längre för det är så många så att det går inte att förstå och siffran är totalt osannolik och jag bara skakar på huvudet. Jag undrade lite vad som skall ruska om mig hädanefter eller har jag redan blivit avtrubbad? Kanske lite tidigt att ens tänka så nu, mitt i det kaotiska, men ändå. Idag ser jag rubrikerna men det tar inte tag i mig alls, kanske har jag fått nog nu och mer går inte att ta till sig.
En sak jag tog till mig och kände eufori över var det lilla spädbarnet som hade lagts att sova på en madrass och när det värsta var över hittar föräldrarna spädbarnet gråtande men ff liggande på densamma madrassen som av någon outgrundlig anledning inte varken slagit runt eller gått sönder. Ibland händer det sådant som är oebgripligt. Hela familjen intakt, det är otroligt.
Röda Korset
har skapat en sida för sökandet av människor. Se info nedan för RK´s egen info om sidan. Jag vet att det finns många listor men dom är röriga och säkert väldigt osäkra och RK brukar kunna göra bra saker för att man skall kunna finna igen sina anhöriga.
”Family links” – sajt för efterforskning öppen
Internationella rödakorskommittén (ICRC)har öppnat en särskild sajt för efterforskning. Där kan man registrera sig och namnet på den man söker efter.
Sajten är utarbetad för att hjälpa anhöriga som kommit ifrån varandra ska kunna återfinna varandra. Informationen som samlas på sajten kommer att anslås på offentliga platser eller förmedlas genom radiosändningar.
http://www.icrc.org/home.nsf/home/webfamilylinks

Jag klarar just nu inte mer för det som är är inte men det är ändå. Det går inte att ta in mer just nu och tv´n är av och skall så förbli. Än så länge vet jag inte att någon jag känner har drabbats och måtte det så förbli men sannolikheten är liten, kanske. Jag är så trasig och känner så starkt att jag vill göra något mer än sitta här och bara känna. Något praktiskt men vad kan jag göra? Vet någon något så skriv för jag vill göra något praktiskt och göra nytta. Jag känner mig så onyttig och faktiskt också ynklig där jag sitter i trygga hemmet och gråter. Jag har ”glömt” att äta och känner nu att något måste i magen innan … men matlusten finns helt enkelt inte att uppbringa.
Fånga ögonblicken
har jag försökt göra en liten stund i morse. Det där med äggblåsorna skulle kollas upp och jag var med i väntrummet och ja blåsor är det. När jag sitter och väntar i väntrummet kommer en tjej och kille så glada och leendena lyser upp och när jag ser vad dom tittar på tänker jag att ja, det finns lycka mitt i denna kaos och det dom kikade på var ultraljudsbilder på det kommande underverket.
Mannfred och jag
skall ta oss en macka eller något åt det hållet och sedan skall jag sätta mig med min bok och försöka fokusera på den. Veckans planer har sopats bort och är i sak helt oväsentliga.
Det makabra är att vi som inte är där ser allt och hör den ena berättelsen efter den andra och det blir bara mer och mer ogreppbart, det växer det som är en omöjlighet är faktiskt en realitet. Vi tar in allt som syns och hörs och det är omänskligt med all denna sorg, smärta, kaos och död.
I en av tidningarna stod det att läsa (jag trodde jag läste fel) att turister ligger och solar på stranden och en del badar i samma vatten som det flyter lik. Kan det vara möjligt? Är det så för att dessa turister är chockade eller? För mig är det helt obegripligt men jag är inte där så jag kan omöjligt förstå hur mycket jag än vill.

Denna sida med forum är lätt att komma åt och det svaras snabbt. Otäck läsning men så bra för snabb info gällande Khao Lak.

Det går inte att begripa och hela mitt inre skriker nej för sådant ser man på film och då är alla skådespelare levande när filmen är slut oavsett hur många som dött i filmen. Hela dagen i går satt jag och hoppade mellan tidningarnas sidor och jag sitter och gör detsamma nu. Hela natten har gått åt att se det som sker framför mig fast då i sömnen och det känns inte som jag sovit.
Jag tänker på hur det här påverkar mig och jag är varken på plats eller har någon jag känner (vad jag vet om) mitt i den totala katastrofen. Så förvirrad var jag i morse att jag satte på kaffet men aldrig sköt in filtertratten så allt kaffe ligger på golvet. När dödsiffrorna stod på över 10,000 var det siffror som var för mycket och nu är dessa siffror bara ett minne blott för vad det blir i slutänden går idag inte ens att tänka sig.
Nu kommer alla överlevnadsskildringar och en del går bara inte att ta in och jag orkar inte ens läsa utan läser/skummar rubrikerna och tänker men låta bli att klicka F5 kan jag inte, det går bara inte. Det jag tänker mest på är alla dom som inte syns i tv eller i tidningarna och som inte har ett land som kan ta hem dom för dom som drabbats hårdast är inga turister utan befolkningen som på en del platser inte har någonting kvar, inte ens vatten som är drickbart, ingen stans att bo för det som fanns finns inte längre, inte ens landbiten.
Helt obegripligt och helt ogreppbart och samtidigt undrar jag vilken regissör som redan betstämt sig att att göra film för verkligheten har defintivt överträffat dikten, på alla plan och säkert också dom lyckliga återseendena där man trott sig ha ingen kvar.
Jag undrar när vi kommer att få veta hur många som faktiskt dött av tsunamin och av dom konsekvenser som är redan med allehanda sjukdomar. För många som överlevde katastrofen kommer följdsjukdomarna att vara ödesdigra. Vi behöver bara vrida på kranen så är vårt vatten drickbart men så är det inte för dessa människor i dom fattigaste delarna i Sydostasien.
Tänk att jag längtat till vackra sandstränder och himmelska bungalows så nära stranden som bara möjlighet och i går tänkte jag att nej jag längtar inte efter det längre. Jag tror aldrig att jag skulle kunna njuta av en sådan semestervistelse som det känns idag.
Jag har också reagerat på hur resebyråerna vägrar människor att boka av när människorna är rädda. Jo man får boka av men får då inga pengar åter om det inte gäller exakt dom orter som tillfälligt anses riskfyllda. I sammanhanget är pengar mer en fis i havet men inte ändå. Syniskt anser jag men min röst är så liten så den märks inte. När väl värsta chocken har lagt sig och önskan att börja resa igen så har nog en del researrangörer mist mycket av sin egen godwill trots att dom bara följer UD´s rekommendationer.
Jag måste torka upp kaffet trots allt även om den är så bagatellartad att det är skrattretande. Hur många kommer detta att sluta med, hur många döda?

Jag har svårt att koncentrera mig på något särskilt mer än nyhetsflödet från Sydostasien och alla döda, skakade och försvunna. Visst tänker jag, som många med mig, på turistställena men jag tänker främst på länder och orter där inga resurser finns, i dom fattigare länderna i regionen. Jag tänker att vilken tur att Bjarne (min lillebror) kommit hem, en väns lillebror befinner sig där nu och är okej just nu iaf men alla andra som ingen vet något om. Alla som ingen har kunnat ropa ut som saknade och alla som bara är borta.
Jag skall vara glad att jag har tak över huvudet, att vi är friska och att vi faktiskt har det bättre än dom som inget har. Jag såg på Sydsvenskan att dom hittat bloggar och resedagböcker från personer som skriver direkt från det drabbade området (länkar finns lite nere till höger)
Så små vi är ändå när det gäller vädrets makter och naturens krafter, så små. Ett flygplan med det som kan tänkas behövas av räddningsutrustning mm flygs ner i morgonbitti och Röda Korset håller på att förbereda sin del i hjälparbetet. Har du möjlighet så bidra med en peng till Röda Korset.
Alla hemska följdsjukdomar som kan komma att slå till med full kraft som tex kolera som är dödlig även den, särskilt med tanke alla vattenföroreningar och säkerligen svårigheter med att ta hand om alla döda. Människor som ligger och sväller i vattnen runt omkring. Det känns skönt ändå att jag är här och inte där för även om jag vill hjälpa aktivt så kan jag inte tänka mig hur människorna därnere kommer att må när dom väl åker hemåt efter utförda hjälpinsatser.

För länk till Fredagsfyran och Söndagsfemman välj kategorilänken och kika på höger sida.
1. Hade du en god jul?
Ja
2. Vad tyckte du om årets julvärd? Är det viktigt vem det är?
Ingen aning för jag såg knappt på tv
3. Bästa julklappen, varför?
Inga julklappar för dom vuxna
4. I Sverige firas ju julaftonen, så vad gjorde du på juldagen?
Vilade tog det lugnt, umgicks med familjen och middag tillsammans.
5. Bandy, hockey eller rea; vad gäller på annandagen?
Absolut ingen sport, kanske rea men annars ta det lugnt och njuta av den lediga dagen. I dag var vi visserligen iväg och letade efter en billig spis men vi hittade ingen i rätt storlek.

och det är vackert utanför, det riktigt tynger ner buskarna. Bättre sent än aldrig men vad sjutton, ett par dagar innan hade väl inte gjort något.
Juldagen
förflöt lugnt och termostatbytet gick bra. Hurra, nu slipper vi både riskera kokning av kylare och har värme i bilen. Jag minns ett år när vi fick knyta insidan av dörrarna för att hålla dom stängda (låsmekanismen hade lagt) och värmepaketet hade lagt av så där fanns ingen värme. Gissa om det var svårt att sitta i den bilen när vi åkte för fönstrena måste vara uppe för siktens skull och så måste en eller två sitta och hålla i snörena som håll ihop dörrarna. Garanterat en syn för gudarna en gång i tiden och ja, vad säger man. Livet här är ibland mungipehöjande.
Vi åt middag hos fröken med sambo och såg en film tillsammans. Väl hemma var tanken tidigt sänggående då vi skall ut och tampas med mellandagsreamänniskor i jakten på en 70 (cm) spis. Tidigt i säng blev det inte för både KA och satt och spelade idiotspel som ändå var roligt. Upp kom vi så nu skall två halvdöa individer åka mot Barkarby so wish us luck!

vad jag vill ha Centrifugen till. Jag vill kunna skriva om att jag är less, förbannad, irriterad (eller ledsen) på vem det nu vara månde. Men det gör jag inte eftersom det med all säkerhet skulle missuppfattas. Te x tänker jag inte berätta om vad som irriterade mej igår.
Däremot kan jag berätta att
det var roligt att hälsa på Anneli och Sofia igår, julafton. Vi hade fyra paket med oss. I alla fanns kläder till Sofia. Sofia själv begrep inte men Anneli blev jätteglad. Sedan, när jag satt i soffan kom Sofia med sin lilla, lilla väska. I den hade hon en legobit modell stor och en legobit modell häst. Jag fick väskan och tog upp bitarna och gav till Sofia. Hon lade ned dessa och jag tog upp och gav till henne varvid hon lade ned bitarna igen. Vi upprepade detta några gånger, i ett slags samförstånd. Det var roligt.
Bilens termostat som
pajade härom veckan har jag äntligen bytt. Ringde först OK här hemma för att höra att de hade termostater till Skoda, inte då! VAG i Bro hade. For dit dagen därpå. ”Nä, de är slut”. STÖÖN. ”Hörrö Kalle, har vi inga” , frågade mannen bakom disken sin kompis. ”Lagt undan på hyllan”, sa kompisen. ”En extra God Jul till dej”, sa jag. Det var en vecka sedan, idag har jag bytt.
Vad mer har hänt?
En massa naturligtvis. Vi har tagit kort på katterna och på Mannfred med tomteluva och nu ska jag försöka göra ett kort av alltihop. Även om det är kul att jobba med foton så vill jag inte. Jag tror jag inte vill nånting nu och ett tag framöver. Men jag måste.

Ett sent grattis till alla Evor som hade namnsdag i går. Det har blivit lite av en grej just denna namnsdag för mamma och jag heter båda Eva. Mamma heter Eva Gunnel och har Eva som tilltalsnamn och jag heter Eva Carina och har Carina som tillstalsnamn. Detta är också den enda namnsdagen vi gör något av och då bara som ploj. Det handlar om vem som hinner säga grattis först av mamma och mig och ”fanstyget” hann före mig trots att jag ringde. Mamma hade målat en fin liten tavla som KA smusslat med som jag fick på morgonen. Mamma får alltid en röd ros på Evadagen och så även denna även om den överräcktes av systeryster med familj.
KA jobbade
och jag griljerade Tessans julskinka som ungsbakades kvällen före. Med den hade vi lite tur och ävenså med vår skinka för termometern hade gått sönder men jag märkte inte det utan tyckte det stod rätt antal grader på den (jag tar ut skinkan vid ca 70 grader för då är den klar och saftig och det sista görs ju av eftervärmen).
Tessan och Tommy
kom sedan för vi skulle göra lite i Jakobsberg innan det var dags för KA att sluta och oss att åka iväg till julfirandet. Det var trevligt i Jakan och gick bra och så for vi hemåt. När vi kom hade någon från okänt nummer ringt flera gånger och ringde när vi var hemma. Det var en polis (turligt nog) som hade hittat Tessans väska utanför centrumet vid ingången mot torget där vi hade stått och rökt. Snacka om tur i oturen. Vi bestämde att vi skulle hämta Tessans väska innan vi landade hos Sofia med föräldrar.
Den resan blev hopplös för inte hittade vi rätt och vi åkte på småvägar och vår trasiga termostat vägrade hänga med så tempmätaren gick nästan över det röda flera gånger. Till slut hittade vi och mannen fick ett kuvert med trisslotter från Tessan och vi for vidare dit vi skulle. Väl framme saknade KA sin mössa och visst, den hade ramlat ur när vi klev ur bilen för att hämta Tessans väska.
Sent omsider kom vi fram och äntligen kunde julaftonen med umgänge börja. Det blev lyckat och Sofia gladdes över paketen även om våra inte var särskilt spännande (kläder låter inte) utan den med klossar och byggsatser roades det mer av vilket är helt rätt. En glad och nöjd liten fröken nattades sedan sent omsider och morfar assisterade bäst han kunde fast mest blev det bus.
En stilla stund med prat och mys lagom tills Carina Carolas julshow på tv. Nöjda, glada och trötta åkte vi hemåt men släppte först av sonen. Maten var god och det var trevligt.
Vi har bestämt oss för att nästa år (beroende på KAs jobb såklart) göra en familjejul här hemma och den som vill får komma bäst den vill. En familjejul behöver inte ”bara” innebära familjemedlemmar utan även andra lämpliga ”offer” kan joina. Vi får för det är långt dit och vad som händer och fötter på den vägen kan man aldrig riktigt veta.
Ha en fin dag denna juldag. Vi skall ha det också även om en termostat skall bytas ut. Det snöar lite lätt fortfarande och det är skönt och mysigt.

Tema: Jultraditioner
1. Vad innebär julhelgen för dig?
God mat, lugn och ro och gemenskap.
2. Hur skulle du vilja att julhelgen var?
Precis som på punkt 1.
3. Är traditioner viktiga?
Ja för mig är dom det även om våra inte är som hos andra. Man skapar sig egna traditioner. En jul utan skinkan tex. är ingen jul och så snön men den kan jag inte påverka sorgligt nog.
4. Finns det någon jultradition du absolut skulle vilja slippa?
Ingen av våra men jag skulle önska att den köphets tog slut för det är inte dom köpta sakerna som gör julen som jag tycker.
Jag skulle önska att man på julaftonen umgicks tillsammans och åt gott och att julklapparna köptes in under mellandagarna för då skulle många få det dom ölnskade för halva pengen om inte mer samt att möjligheterna att unna sig det man annars inte kan vore större. Kanske ”behövde” inte julklapparna då generera i ökad skuldsättning bland andra saker.