Livet i Gökboet
Mandelformar en masse men nu räcker det till både i morgon kväll, när hela familjen är här, till Luleå över julen och till skön fröken med svärfamilj på Julafton. +fatou touray det här är hur dom ser ut om du kommer innan dom är slut 🙂 +Tomas Robertsson inget recept ännu men lite bilder på resultatet iaf. Receptet kommer och man smörar inte formarna, kakorna lossnar så fint ändå
Detta blir en never ending story verkar det som. HSB tar inget som helst ansvar för något utan anser att dom skött sin del vilket inte stämmer överhuvudtaget då dom vägrat befatta sig med problematiken och helt sonika lagt över hela jobbet gentemot Proline på oss.. Dessutom har Kålstalund bifogat ett svar tillsammans med Prolines svar som är mer eller mindre lögner (Kålstalunds alltså).
För att ytterliggare elda upp hela situationen fick vi till slut det våtrumsintyg som lovats oss (inklusive vår granne men han har inget fått) från början och innan jobbet ens skulle börja. Det våtrumsintyget är dessutom ett osant intygat sådant. Helt absurt alltså. Vi grävde och grävde och fick fram alla uppgifter och namnet på intyget stämmer med BKR´s (Byggkeramik Rådet) uppgifter men det företaget, Sköndals Golv AB, finns inte längre, organisationsnumret på intyget går till Sköndals Golv & Bygg AB som inte är behöriga (dom var iaf inte det tom idag bäst att tillägga). Vi har alltså fått ett oriktigt intyg som skall verifiera riktigheten i arbetets utförande. Vi har dessutom bara fått en väldigt dålig kopia fast KA begärde ett original men det kunde vi inte få enligt Proline då dom bara fått detta per fax, se bifogade bilden nedan.
Efter vårt hårda detektivarbete ringde jag och påtalade detta till ansvarige hos Proline, i fredags eftermiddag alltså. Han återkom i morse och menade att jag skulle förklara och det gjorde jag men han hävdade att det jag sa inte stämde. Efter några fler samtal med Byggkeramikrådets medlemskunniga person och därefter VD vet jag och KA att våra uppgifter om det osant intygade intyget är rätt, företaget har ingen behörighet trots det har vi fått ett sådant intyg som vi absolut inte godkänner.
Tankar, prat, diskussioner, familjens val, ställningstaganden, kval och insikter har varvats med tro, önska, längta, sakna och att vilja. När inget av det spelar dom som är viktiga delar i ens liv någon roll och allt som återstår är ett ingenting, då är det hög tid att välja hur man vill att resten av vägen av det som är skall bli, i djup sorg, med sorg man kan jobba på att lära sig leva med, inte alls eller något som ingen har en aning om. Då är det dags att börja bestämma dig för hur det absolut inte skall bli för det är det enda du i slutänden kan bestämma över. Ingen kärlek, önskan, längtan, uppgivenhet eller annat spelade då någon roll och absolut inte nu.
Den verkligen har till slut satt sig och insikten om att livet inte är för evigt har funnits länge och nu är det dags att göra bokslut och att städa. Både bokslut och att städa är för att resten av det som är skall få ett sammanhang.
I den ensamheten är vi ännu två och tillsammans har det påbörjats. Det som blir den dagen vi inte längre finns har vi tillsammans tagit full kontroll över i dag. Det är både sorgligt och smärtsamt men nödvändigt, vi kan inte låta oss dö innan det är så dags.
Tror alla människor behöver göra ett bokslut och komma fram till deras sanningar och deras verklighet innan för efteråt är det alldeles för sent.
Det har gått en del veckor men eländet med badrummet har tagit all energi och just nu är jag bara slut men jag skall försöka beskriva helgen den 23 september.
Till att börja med tog den slut alldeles för fort beroende lite på hur man ser på det. Både Arnulf och jag var helt slut av alla ord, tankar, minnen och känslor som var intensiva. Min uppväxt har också varit ganska tung och när vi pratade konstaterade vi båda att vi inget visste om hur illa den andre for och vi var nog för många barn som befann sig i liknande situationer men det ämnet var INTE vårt fokus men det kom upp mellan allt annat.
Det är svårt att beskriva känslorna som var innan, under tiden och efteråt när jag släppt av honom på Arlanda men ljuvliga är en underdrift av helgen som helhet. Ett stort bakslag var att KA som var sjuk innan han kom inte blev bättre av allt slit han lagt ner med feber och allt för att Arnulf skulle få ett så dammfritt rum som möjligt och att resten av lägenheten skulle se hyfsad ut trots 2 ggr byggdammskatastrofer pga inkompetens från Kålstalunds Snickeri o Bygg. KA låg precis hela helgen, han kunde inte gå och knappt sätta sig upp i sängen men det blir en annan historia.
Jag kom iväg till Arlanda för att hämta Arnulf Duodu som jag alltså inte träffat på över 34 år, vi hittade varandra på Facebook. Han var en viktig person och en av mina bästa vänner, han var också tillsammans med bästa vännen Teresa Bredero som är orsaken till att fröken heter Xxxxxxx . Mötet på Arlanda terminal 2 var bara så naturligt. Det var han och så speciellt att se honom. Visst har vi båda åldrats men vi var oss lika ändå.
När vi kom hem vankades det tacos och KA slet som bara den för att få allt klart. Jag skulle ju ringa från Arlanda men det glömde jag bort så han blev alldeles ställd när vi var framme, KA försökte få det sista klart under tiden jag hämtade Arnulf.
Vi åt och pratade, vid 23 tiden klarade inte KA mer utan fick nästan krypa i säng, ryggen eller något hade helt lagt av 🙁 Arnulf och jag satt kvar och pratade till över 3 på morgonen. Vi kikade på Google Maps på ställen som vi båda kände till och en del som jag kom ihåg vartefter. Det var speciellt.
Vi var oroliga att han inte skulle sova särskilt gott på vår dubbelluftmadrass á la dubbelsäng variant men han sov gott, sa han själv iaf. Det häftiga i allt var att han faktiskt valde att bo hos oss trots att jag berättat (via telefon) att vi hade varken dusch eller toa men kunde erbjuda honom ”a bucket-like toilet” á la skogstoalett. KA hade ställt iordning ganska fint inne i vårt riktiga badrum så att vi iaf hade levande ljus och varsin toa, se bilden under.
Vi åt frukost och KA kunde inte resa på sig så han fick lite i sängen men hade stora problem att kunna äta pga värken i ryggen. Han sov mest hela dagen och Arnulf och jag vi pratade, pratade och pratade.
Vi hade planerat att äta ute på en restaurang i Sundbyberg som heter Libaneza men vi var båda (Arnulf och jag) lite oroliga att lämna KA själv men efter många fram och åter så bestämde vi att åka ändå. KA var tvungen att kliva upp innan för jag ville se att han faktiskt kunde klara sig om det hände något. Han hade mest sovit som en medvetslös hela dagen.
Det var jätteskoj att komma iväg, lillfröken (hon hade tränat i deras bil på att säga; ”hello, my name is Julia” men lillfröken sa inte ett ord till Arnulf på hela kvällen men hon kikade gärna på honom över glasögonen 😉 Arnulf hade med sig en jättesöt vit nalle åt lillfröken som är en av hennes favoriter i dag. Vi åt så vi höll på att spricka allihopa, stora mezetallriken var lite mycket men vi tog med oss en doggy bag till KA.
Vi satt länge och pratade, åt och skrattade. Det var så roligt att Xxxxxxx skulle få träffa en av dom personerna som betytt så mycket för mig under min uppväxt i Afrika. Jag tror att det kändes ömsesidigt roligt, det är iaf den känslan jag fick då och ff har.
Sent hemåt och lillfröken gjorde det jättebra med tanke på hennes unga ålder och tiden. Alla nöjda och belåtna iaf när vi skildes åt för att åka hem i varsin bil.
Vi kom hem och kollade till KA, han fick i sig lite mat av det vi hade med oss. Kollade så han hade druckit ordentligt med vätska och ja… men det dög. Arnulf och jag fortsatte där vi var tidigare och pratade om än det ena och än det andra men denna natt blev liiite tidigare, vi kom i säng vid 2 tiden 🙂
Söndag morgon kom fort men jag kände mig ganska utvilad. Vi åt frukost och KA orkade komma upp en liten stund och den var liten innan han fortsatte att sova. Helt plötsligt var det dags att packa ihop sig mot Jakobsberg där vi skulle fika hemma hos Xxxxxxx , Tomas och lillfröken innan vi var tvungna att fortsätta mot Arlanda för ett hejdå.
Det hade bakats kladdkaka och var framdukat fram tills vi kom. Julia var ivrig men sa ff ingenting till Arnulf men spela tennis ville hon med honom 🙂 Vi fikade och sedan samlade vi ihop oss för att iaf få något kort på oss alla tillsammans och det blev nästan så, en fick ta kort och så varvade vi.
Nästa år är det dags för den där återresan jag pratat om i så många år, vi är ett gäng av barnen från då som kommer att ses i juli/augusti, det känns märkligt och så stort. En dröm och jag skulle ju ner innan jag fyller 50 och så blir det. Vi skall börja ta vaccin redan i januari så att vi tagit allt innan det är dags.
Arnulf har ett förslag på vad vi skall kunna göra tillsammans och några ställen dom flesta av oss vill se igen. Det kommer att finnas tid för egna utflykter, egen tid och eget vad det nu är. Där Helge var hövding är ett av ställen vi skall till, Elmina och Christian Borg Castle, aburi Gardens, Ada (där jag fick Bilharzian ifrån, där råder det totalt badförbud i dag pga av just Bilharzia.) Arnulf tror sig kunna ordna så att vi kan få hyra det som var Halcrow Tema Beach Club, men som idag är ett spaliknande ställe som heter Ave Maria eller liknande, där dom felsta av oss har underbara minnen i från. Kanske ett poolparty med lite bump runt poolen eller något, så spännande och så häftigt att äntligen få komma dit.
Nu dags för mat
Det har gått en del veckor men eländet med badrummet har tagit all energi och just nu är jag bara slut men jag skall försöka beskriva helgen den 23 september.
Till att börja med tog den slut alldeles för fort beroende lite på hur man ser på det. Både Arnulf och jag var helt slut av alla ord, tankar, minnen och känslor som var intensiva. Min uppväxt har också varit ganska tung och när vi pratade konstaterade vi båda att vi inget visste om hur illa den andre for och vi var nog för många barn som befann sig i liknande situationer men det ämnet var INTE vårt fokus men det kom upp mellan allt annat.
Det är svårt att beskriva känslorna som var innan, under tiden och efteråt när jag släppt av honom på Arlanda men ljuvliga är en underdrift av helgen som helhet. Ett stort bakslag var att KA som var sjuk innan han kom inte blev bättre av allt slit han lagt ner med feber och allt för att Arnulf skulle få ett så dammfritt rum som möjligt och att resten av lägenheten skulle se hyfsad ut trots 2 ggr byggdammskatastrofer pga inkompetens från Kålstalunds Snickeri o Bygg. KA låg precis hela helgen, han kunde inte gå och knappt sätta sig upp i sängen men det blir en annan historia.
Jag kom iväg till Arlanda för att hämta Arnulf Duodu som jag alltså inte träffat på över 34 år, vi hittade varandra på Facebook. Han var en viktig person och en av mina bästa vänner, han var också tillsammans med bästa vännen Teresa Bredero som är orsaken till att fröken heter Xxxxxxx . Mötet på Arlanda terminal 2 var bara så naturligt. Det var han och så speciellt att se honom. Visst har vi båda åldrats men vi var oss lika ändå.
När vi kom hem vankades det tacos och KA slet som bara den för att få allt klart. Jag skulle ju ringa från Arlanda men det glömde jag bort så han blev alldeles ställd när vi var framme, KA försökte få det sista klart under tiden jag hämtade Arnulf.
Vi åt och pratade, vid 23 tiden klarade inte KA mer utan fick nästan krypa i säng, ryggen eller något hade helt lagt av 🙁 Arnulf och jag satt kvar och pratade till över 3 på morgonen. Vi kikade på Google Maps på ställen som vi båda kände till och en del som jag kom ihåg vartefter. Det var speciellt.
Vi var oroliga att han inte skulle sova särskilt gott på vår dubbelluftmadrass á la dubbelsäng variant men han sov gott, sa han själv iaf. Det häftiga i allt var att han faktiskt valde att bo hos oss trots att jag berättat (via telefon) att vi hade varken dusch eller toa men kunde erbjuda honom ”a bucket-like toilet” á la skogstoalett. KA hade ställt iordning ganska fint inne i vårt riktiga badrum så att vi iaf hade levande ljus och varsin toa, se bilden under.
Vi åt frukost och KA kunde inte resa på sig så han fick lite i sängen men hade stora problem att kunna äta pga värken i ryggen. Han sov mest hela dagen och Arnulf och jag vi pratade, pratade och pratade.
Vi hade planerat att äta ute på en restaurang i Sundbyberg som heter Libaneza men vi var båda (Arnulf och jag) lite oroliga att lämna KA själv men efter många fram och åter så bestämde vi att åka ändå. KA var tvungen att kliva upp innan för jag ville se att han faktiskt kunde klara sig om det hände något. Han hade mest sovit som en medvetslös hela dagen.
Det var jätteskoj att komma iväg, lillfröken (hon hade tränat i deras bil på att säga; ”hello, my name is Julia” men lillfröken sa inte ett ord till Arnulf på hela kvällen men hon kikade gärna på honom över glasögonen 😉 Arnulf hade med sig en jättesöt vit nalle åt lillfröken som är en av hennes favoriter i dag. Vi åt så vi höll på att spricka allihopa, stora mezetallriken var lite mycket men vi tog med oss en doggy bag till KA.
Vi satt länge och pratade, åt och skrattade. Det var så roligt att Xxxxxxx skulle få träffa en av dom personerna som betytt så mycket för mig under min uppväxt i Afrika. Jag tror att det kändes ömsesidigt roligt, det är iaf den känslan jag fick då och ff har.
Sent hemåt och lillfröken gjorde det jättebra med tanke på hennes unga ålder och tiden. Alla nöjda och belåtna iaf när vi skildes åt för att åka hem i varsin bil.
Vi kom hem och kollade till KA, han fick i sig lite mat av det vi hade med oss. Kollade så han hade druckit ordentligt med vätska och ja… men det dög. Arnulf och jag fortsatte där vi var tidigare och pratade om än det ena och än det andra men denna natt blev liiite tidigare, vi kom i säng vid 2 tiden 🙂
Söndag morgon kom fort men jag kände mig ganska utvilad. Vi åt frukost och KA orkade komma upp en liten stund och den var liten innan han fortsatte att sova. Helt plötsligt var det dags att packa ihop sig mot Jakobsberg där vi skulle fika hemma hos Xxxxxxx , Tomas och lillfröken innan vi var tvungna att fortsätta mot Arlanda för ett hejdå.
Det hade bakats kladdkaka och var framdukat fram tills vi kom. Julia var ivrig men sa ff ingenting till Arnulf men spela tennis ville hon med honom 🙂 Vi fikade och sedan samlade vi ihop oss för att iaf få något kort på oss alla tillsammans och det blev nästan så, en fick ta kort och så varvade vi.
Nästa år är det dags för den där återresan jag pratat om i så många år, vi är ett gäng av barnen från då som kommer att ses i juli/augusti, det känns märkligt och så stort. En dröm och jag skulle ju ner innan jag fyller 50 och så blir det. Vi skall börja ta vaccin redan i januari så att vi tagit allt innan det är dags.
Arnulf har ett förslag på vad vi skall kunna göra tillsammans och några ställen dom flesta av oss vill se igen. Det kommer att finnas tid för egna utflykter, egen tid och eget vad det nu är. Där Helge var hövding är ett av ställen vi skall till, Elmina och Christian Borg Castle, aburi Gardens, Ada (där jag fick Bilharzian ifrån, där råder det totalt badförbud i dag pga av just Bilharzia.) Arnulf tror sig kunna ordna så att vi kan få hyra det som var Halcrow Tema Beach Club, men som idag är ett spaliknande ställe som heter Ave Maria eller liknande, där dom felsta av oss har underbara minnen i från. Kanske ett poolparty med lite bump runt poolen eller något, så spännande och så häftigt att äntligen få komma dit.
Nu dags för mat
med stormsteg och vi lever mitt i ett totalt badrumskaos 🙁 Snickaren som ansvarar för hålet på fel plats och som är den som ansvarar för att allt blir som det skall har verkligen märkliga kontakter i byggsvängen som inte sköter sin del och så skyller snickaren på tex att eftersom värmekabeln vi hade låg mitt i gummit så var dom tvungna att lägga nytt golv och göra om värmekablage.
Att värmekabeln låg i gummit är ren lögn, det handlar om inkompetense och dåliga ursäkter och att på ett sätt svära sig fri från eget ansvar. Om så hade varit så tog det 2 timmars jobb av elektriker och några timmars av dom lade till flytspackel och innan det några timmars jobb för rivarna att jämna till golvet och få bort värmekabeln och ojämnheterna i govlet.
Status är illa nog iaf och vi lever ff med en skogstoalett och med kaos överallt. Nu är 5 veckan snart över och vi har det så här iaf i minst 1 vecka till:( Kakel har kommit upp till viss del på väggarna men kakelföretaget som är lejt av snickaren har schabblat rejält och beställt fel men valt att skylla det på oss, vi har inte beställt något alls och tack vare mail kunde vi bevisa det i går. Kakelmannen hade hittat på egna kvadratmeter för dom små plattorna och egna även för dom stora så han hade beställt tvärtom antal av båda sorterna än vad vi skrivit i mail redan under vecka 33, det är länge sedan det.
Resten av kakel och klinker finns tydligen på plats på fredag och det resulterar i att kanske under nästa vecka är då vårt badrum klart eller så inte. Vad vet vi vad som hittas på då för att förklara eländet. Efter att allt kakel och klinker lagts så skall ju både rörmokare, elektriker och målare in för att fixa det sista. Vår badrumströskel lär dom också få åtgärda eftersom den är skadad:(
Bortsett från allt detta elände så kommer Arnulf Duodu, min ena barndomsvän från Ghana och han som var ihop med Teresa som är den person som min Xxxxxx fått sitt namn från, kommer hit i morgon.
Jag var väldigt tydlig med hur illa det är här men han väljer ändå att bo hos oss trots att stamreliningsföretaget ordnat hotellboende på deras bekostnad åt Arnulf. I morgonkväll hämtar vi upp honom på Arlanda och vi återlämnar honom dit på söndag efter 17 tiden.
Förhoppningsvis kommer det att se ganska okej ut på fredag, jag är ledig i morgon och vi skall göra vad vi kan för att få bort det mesta av byggdammet som snickaren är stor skuld till i flera omgångar.
Mitt i allt är KA dålig, någon förkylningsvariant med både feber och värk i kroppen och innan det illamående.
Jo, jag har också fått en award av Anneli, tack. Får återkomma när livet lugnat ner sig efter att Arnulf åkt hem.
Lite nygamla bilder finns upplagda på Gökalbumet, både från Stadsträdgårdens möte med Jerry och Fatou i somras och resan ner till Mölle för att träffa Monica och så lite såklart på kaoset hemma. För den som vill så finns jag ju på Google+ och under foton kan man se mer.
Dagen blir intensiv, bokslutsarbetet pågår. Mitt slit under veckan gav utdelning, inga korrigeringar eller andra påpekanden av revisionen vilket gladde mig väldigt. Det betyder att tidsschemat troligtvis håller så att allt är klart till måndag klockan 13:00.
Det är inte få bilagor som skall med i ett stort dokument och i dag måste alla personalhandlingar finnas klart före 11. Lyckades gårdagen mot alla odds så lyckas dagen nog enklare förutom att jag sitter med feber och mår apa just nu.
Vi skall också påbörja en resa mot Mölle direkt efter jobbet så förkylningen kunde ha kommit vid ett lämpligare tillfälle 🙁
Vi har även hantverkare här som skall rätta till det dom förstörde när dom gjorde bevakningsluckor när dom relineade stammarna här. Det betyder ingen dusch (helrenovering av badrummet) och en toa av model stor hink med pellets och ett lock 😉 Det går det med.
Skall bli roligt men gissar att KA får stå för det mesta körandet. Kära återseenden blir det iaf.
Vi blev inbjudna till den sedvanliga Pridepicknicken som brukar vara i samband med lördagens Prideparad. Denna gång skulle den vara på annan plats, Zinkensdamm, och mellan 11 och 14.
Eftersom jag inte är aktiv på Facebook längre tackade KA ja åt oss. Vi hade planerat att hämta Julia 10:30 och ta 10:59 pendeln från Jakobsberg och då skulle vi vara på plats strax efter 11:30.
Vi lyckades ta rätt buss men åt fel håll så vi fick hoppa av och hitta busshållplatsen så vi kom till rätt plats, inte bara åka med rätt buss. 🙁
Vi lyckades ta oss fram och hittade Zinkensdamm ca 30 minuter försenade men vi tyckte vi hade gjort det bra trots allt med både barnvagn, packning, fel buss och barnbarn. Vi letade övriga som skulle picknicka men vi hittade inte en kotte, efter ca 45 minuters farande runt på området ringde jag, (KA hade glömt sin mobil hemma) men ingen svarade trots flera försök, jag gissade att kanske hördes det inte för ljudnivån i området var inte särskilt låg.
Jag kommenterade ett foto som ett sätt att försöka få kontakt men lyckades inte. Jag ringde igen, ingen svarade då heller. Jag var väldigt i behov av en toa men inga bajamajor fanns i sikte 🙁 Vi gav upp til slut och dukade upp och satte oss ner.
Julia tyckte det var roligt och satt och dansade samtidigt som hon åt grillad kyckling. Precis då inser jag att min ryggsäck (typ handväska med alla mina saker i) är borta! Kalla kårar, mental tomhet och bara fy f*n. KA hade precis ställt sig upp för att fota (klockan hade nu närmat sig 13 tiden och paraden skulle börja då).
KA for runt och letade och jag satt kvar med Julia och kände bara total maktlöshet. Av någon underlig anledning hade jag ju mobilen på filten eftersom jag hade haft den i handen när jag försökte nå dom övriga och sedan satt den i min kjolficka, normalt har jag den alltid i sidofickan på ryggsäcken. När KA kom tillbaka gick jag en runda och såg många bruna väskor alla sorter men inte min nya ryggsäck. Vi turades om att leta i området och till slut var jag tvungen att gå upp i skogen innan det hände en olycka.
Julia njöt av sin kyckling och satt och dansade samtidigt. Hon märkte inte av något mer än att varken mormor eller morfar åt något men var glad ändå.
Vi packade ihop så fort det bara gick, jag ringde Xxxxxx som ringde och spärrade mina kort och sedan tog vi oss därifrån så snabbt det bara gick och det gick sakta. Paraden hade ju precis dragit i gång och människohavet var enormt tillsammans med ljudvolymen.
Alla nycklar, hem också, fanns ju där och det var den enda nyckeln för dagen 🙁 Visste att adressen fanns på mitt frikort och var också enkelt att få fram via nätet, finns få med mitt namn, typ bara jag.
Kontentan av det hela blev att ingen varit här och vi tog oss in (har lärt oss hur lätt det varit men inte längre är hos oss). Polisanmälan är gjord och ja, det är bara saker men allt är borta.
Sedan vet jag att bara för att man sagt att man kommer så räknas man inte in så inga fler, tacka ja saker här inte. Med det menar jag att dom ansåg att alla hade kommit så att där fanns ingen anledning att skriva att dom flyttat på sig redan 11:45. Det hade sparat oss att leta i onödan men så blev det… Hur kan alla ha kommit redan när fler hade anmält sig, that beats me!
KA har sin långhelg denna och jag höll på med städning, det är mycket på en vecka som Gökarna Jonsson ställer till.
Strax efter att KA vaknat knackade det på dörren och där stod familjen och Julia hade med sig en korg med goda kolor och teckning och så fick jag blommor.
Hade inte planerat någon fika men det gick att bjuda på både glass och kaffe och Julia och jag åt lite kola också 😉
Måste säga att majmånad har varit riktigt bra och det känns bra på alla plan med mig förutom en konstig punkt bredvid ryggraden som gör ont mer och mer 🙁 (beror inte på träningen)
Det bästa av allt är att jag sover mer eller mindre problemfritt och helt av mig själv också, somnar snabbt efter att jag läst en liten stund. Enda nackdelen är att jag ökat i vikt och om DET tycker jag INTE alls men kanske en smäll jag får ta trots allt men tänker försöka sluta med mina hormontabletter efter sommaren, kanske har det värsta gått över då.
Hoppas alla andra haft en fin söndag oavsett mamma eller ej.
(Det gick inte att publicera i söndags, varför vet jag inte och orkade inte böka för mycket)
kanske dags att göra något åt hemmet. KA jobbade natt och är ledig nu till måndag kväll så det känns bra. Han såg ut som sju svåra år när han kom hem, denna natten var tuff för honom. Han gör det bra, själv skulle jag aldrig palla med nattjobb, tror jag iaf.
35 år, är det gammalt eller inte? 🙂 Själv var jag det för ganska många år sedan och då känders det mycket och idag fyller Stoffe 35, tänk vi möttes när han var 15 och Xxxxxx fyllde var 11 år då. Stort GRATTIS Kristoffer och ta det varsamt i eftermiddag på picknicken.
Kurt och Mannfred är nöjda och sitter och kikar ut genom köksfönstret, solen skiner och den enda som inte är på hugget är ajg själv men nu så reser jag mig upp och gör något. Att sitta och fundera över meningen med saker och ting ger inget alls och är absolut inte konstruktivt så nu konstruktivitet.
Glad Påsk
