nummer två är inte så tokigt som det kanske ser ut. Fuktig tvätt är görgott att gno sig mot som dom säger i Göteborg. Huvudet är uppåt och jag är på väg att klättra uppför strumporna.
Kategori: Familjen
Familjen
Dykning
på G. Klara färdiga GÅ! Måste visa hur Herr Bert badar.
Mera badpojke
som verkligen visar hur njutfullt det är att bada i duschdraperiet.
Badpojke?
Så här badar Mannfred. Duschdraperiet skall vara fuktigt och då helst av att någon duschar. Då far Mannfred runt som ett jehu, upp och ner in och ut och så fortsätter det tills han har badat klart.
P.S Vi vet nu att Mannfred är en tjej som kanske badflicka hade varit en bättre rubrik :)D.S
Trygg
i mammas famn kan man titta på alla människor som kommer och hälsar på.
Blånger
duger lika bra som presenter…
Sjömansprästen
kom inte för 1 barn så då fick familjen Wesenlunds barn hoppa in ;). Så
kan man beskriva det hela då 1965 ca. Då fanns ingen kyrka på det viset
utan man fick begära/be om en sjömanspräst som kom och utförde
dopceremonin. Vi barn hade inte blivit döpta annars, det är då ett som
är säkert.
Vem som är vem kanske framgår eller så inte men mannen är Helge
Wesenlund, min pappa, kvinnan är Eva Wesenlund, min mamma (född Björk).
Längst till vänster av dom små är Ylva min lillasyster ca 1 år gammal
och längst till höger står Bjarne min lillebror knubbig (vilka lår han
hade då) ca 1 år (dom är tvillingar födda i Liberia på Lamco Hospital
1:a december 1964 på en sjukhusbrits för det var allt som fanns då.
Läkaren var Ragnhild Liljekvist, en dam av sin tid, en riktig pionjär
och arg sådan enligt mamma men bra som doktor. Glömde ju, mig själv men
det syns vem som blev över av oss 3 barn. Den längsta och äldsta är
jag. Vi hade på oss jättefina små bunader (norska folkdräkter).
En tanke som jag ofta tänkt är att mamma var så ung när hon landade i
Liberia, 19 år gammal. Här är mamma ca 3 år äldre, 22 alltså. Vilket
liv hon har fått och även vi barn.
Sjömansprästen
kom inte för 1 barn så då fick familjen Wesenlunds barn hoppa in ;). Så
kan man beskriva det hela då 1965 ca. Då fanns ingen kyrka på det viset
utan man fick begära/be om en sjömanspräst som kom och utförde
dopceremonin. Vi barn hade inte blivit döpta annars, det är då ett som
är säkert.
Vem som är vem kanske framgår eller så inte men mannen är Helge
Wesenlund, min pappa, kvinnan är Eva Wesenlund, min mamma (född Björk).
Längst till vänster av dom små är Ylva min lillasyster ca 1 år gammal
och längst till höger står Bjarne min lillebror knubbig (vilka lår han
hade då) ca 1 år (dom är tvillingar födda i Liberia på Lamco Hospital
1:a december 1964 på en sjukhusbrits för det var allt som fanns då.
Läkaren var Ragnhild Liljekvist, en dam av sin tid, en riktig pionjär
och arg sådan enligt mamma men bra som doktor. Glömde ju, mig själv men
det syns vem som blev över av oss 3 barn. Den längsta och äldsta är
jag. Vi hade på oss jättefina små bunader (norska folkdräkter).
En tanke som jag ofta tänkt är att mamma var så ung när hon landade i
Liberia, 19 år gammal. Här är mamma ca 3 år äldre, 22 alltså. Vilket
liv hon har fått och även vi barn.
Stilen
kan inte klagas på när Martin sover delar av sin skönhetssömn på en gammal utsliten och urtvättad kattkudde som ligger an mot elementet. Det ser onekligen skönt ut, inte tu tal om den saken.
Martin är vår fiskätande pälsboll och det duger inte med vilken fisk som helst utan den skall vara affärsmässig, dvs i paket och helst vara Allaska Pollock kokt i ca 15 minuter för då är den som mest lättsmält.
Manne med likar
och stora är dom andra caiquarna och Mannefredde liten trots att det borde vara tvärtom. Mannfred är ju drygt 3,5 år gammal och dom i buren är småbarn bara. Undra vad vi gjort för fel eller är det så här det är kanske.
Mannfred äter iaf massor av frukt har massor av plats (hela hemmet) utom vid burarrester och nattvila). Får mer eller mindre härja som han har lust med Det är min fru som håller i Mannfred och spanar in dessa underbara bevingade krabater. Dom lät precis som Mannfred också i en del visslingar och ljud.
