Kategori: Dagbok

är det väl idag, visst. *nickar instämmande*. Jag har jobbat hårt i dag, mammas armband bet jag visst sönder delen vid spännet så hon har inget armband på högra handleden och sur blev hon för det också fast hon skrattade också, konstiga människor.
En sak ingen annan skall testa är att landa på brödrosten när det är bröd i, mamma skriker så hysteriskt då. Jag fattar inte varför för det är ett bra ställe att landa på, särskilt med en kant där jag kan hålla i mig på. (Mannfred hade världens tur som inte brände sönder fötterna och inte slutar han flyga dit heller).
Gissa vad jag gjorde i går. Min syster, Henkes förra fru, Therese var här och så satte jag mig på vår termos när hon tänkte dricka lite kaffe. Hon såg aldrig att jag bajsade där jag satt och så hällde hon kaffe i sin mugg men då lät hon så konstigt för mina bajsar hade liksom hängt med. Konstiga tvåbeningar är, vadå bajs, spelar väl ingen roll.
Vi visslas en annan dag, måste sova säger päronen.

Päronen är för mycket dom bara skäller och skäller på mig och jag lever lyckligt bara. Jag flyger och sätter mig på mamma och far runt i hennes hår och så bajsar jag kanske en skvätt och så drar jag till nästa ställe och far runt en stund och så gärna till pappa och gnuggar näbben i hans t-shirt, tröja eller skjorta och dom bara skäller.
Värre är det när vi fixar tvätten och jag hjälper till. Tvätt är bara superkuligt. Ni skulle bara höra päronen när vi hänger tvätten. Mamma eller pappa hänger upp något och jag gnuggar mig mot det och far runt och så muttrar dom och så faller det på golvet. Det är jätteroligt och jag gillar det fuktiga så jag badar gärna så många saker ramlar ner på golvet. Ibland får vi hänge tvätt väldigt länge men det är bara bra för mig.
En annan sak är kläderna päronen har på sig. Dom klagar bara för där är många små hål. Vadå, jag älskar att gnugga mig och bita lite överallt helst och då blir det så bara och DET är inte mitt fel alls.
Nu hänger pappa tvätt så jag måste bara hjälpa till. Vi näbbas väl en annan gång, hejdå!

för min mamma är inte särskilt bra att fria med alls. Suckar djupt för hon håller inte handen stilla som jag tycker heller. Inte för att jag friar på riktigt men jag tränar för fullt för tänk om… *suckar djupt*
Livet är inte lätt för en caique alla gånger, kanske inte för andra gökar heller men ändå. Päronen klagar på mig för jag gillar inte att bada som Herr Bert gör, i diskhon. Nä, tacka vet jag duschdraperier och nytvättade kläder fast om kläder berättar jag en annan gång.
Nu skall vi äta mat och det är så mysigt att äta med päronen och sedan putsa näbben i mammas hår. Hon blir inte glad och ger mig alltid papper istället.
Bon apetit så näbbas vi en annan gång.

och nu blev det nästan inte så, päronen är bara för mycket ibland.
Mycket har som vanligt hänt sedan sist och som jag fått skäll för men bus är bra och en annan är duktig på det. I dag skulle jag hjälpa mamma med tvätten för det är bra skojigt och hon bara skällde.
Mamma hänger upp och jag sliter ner vilket passar mig superbra. Sockor och trosor är bäst för det är lätta kläder och vips har det ramlat ner på golvet och mamma låter illa och skrattar samtidigt som hon hänger upp det igen och så gör vi om samma sak och till slut tar mamma mig i foten och lyfter mig därifrån men jag är snabb jag och är fort tebax. Det är konstigt med päronen för dom använder sina händer och jag jobbar med näbben.
Jag var med till en farbror i veckan och jag fick äta massor av godsaker. Farbrorn heter Arne och han bjöd på smörgåsar med godsaker till. Jag älskar när det är smör på så det pålägget räcker åt mig.
I morgon skall jag vara ensam hela dagen för båda päronen är på mammas jobb och det är trist men jag har fått leksaker så jag kan leka med ensam och massor med godsaker att tugga på för jag sover när päronen åker och då vill dom inte väcka mig. Förresten så är min bur full med pinnar som gör att jag luktar konstigt. Jag gnuggar mig mot pinnarna och det är skönt för mina fjädrar.
Pratande gojor finns det några av och för gökmänniskor kan detta vara kuligt. Mina päron skrattade.
Till näbbing time en annan dag

Sessy skriver också dagbok och jag kan inte vara sämre än dom. Särskilt inte när jag gillar Herr Bert för han är precis som jag och lika busig och lite som en terrorist som päronen säger. Sessy är fin hon också och visst är hon som Henning fast inte lika gammal. Kika in på deras fina sida och kolla in Bertans baderier. Så gör INTE jag, jag gillar duschdraperiet och löven på buskarna ute och ofta att skutta omkring inne i bilen när vi kör och liksom låtsas duscha utan vatten.
Minst 1 gång i veckan har päronen lovat hjälpa mig skriva här. Varje dag händer det grejor och det finns massor att berätta om bara jag får hjälp. Idag är det tråkigt. Jag vill bara sitta och glo ut genom fönstret och leta efter solen, igår var det sol där men nu är den liksom borta. Solen är att jag snart får sitta ute och mysa istället för bakom ett fönster. Päronen säger att det fortfarande är lite för kallt ute och det är farligt för mig.
En kulig sak, det tycker INTE päronen, är att jaga katterna. Särskilt Maja som alltid vill sitta precis bredvid min sittpinne på fönsterbrädan. Är hon så dum så hon sitter kvar får hon skylla sig själv fast det är inte roligt när hon försöker slå tillbaks med tassen och då bara skriker päronen nästan hysteriskt på oss båda. Vadå hon får skylla sig själv när hon sitter där fast mamma sa att Maja faktiskt kunde råka skada mig.
Nu tänker jag äta lite till så vi tjatas väl en annan dag!
F´låt pappa men grattis på gamlare da´n!

på att få varmkorv. Det åt både Henke och jag ofta förrut men inte nu inte. Det var så kul och är så gott. Päronen och jag var inne på OK macken och då såg jag något. Jag började hänga och höll på att ta mig in dit där korvarna låg men det är farligt sa mamma. Korv, korv ville jag ha och det köpte päronen åt mig.
Tanten i kassan trodde inte riktigt sina öron när mamma sa att det var korven jag ville ha när jag försökte luta mig fram så långt det bara gick för att se korven. När jag äntligen fick korven så lät jag väldigt högt och alla började skratta. Gud så gott säger jag bara om korv.
Päronen har gjort något dumt med mig. Klippt mina vingfjädrar bara för att jag är väldigt hormogalen som dom säger iaf. Jag är jätte bossig och blir jättestor och så hugger jag mamma. Fjädrarna växer väl ut igen. Flyga kan jag göra ändå så det gör inget.

päronen skärpa sig. Även om Henke har flyttat så finns det massor att skriva om som jag gör. Tex i går, då hade päronen gjort iordning en skål med jordgubbar och jag hittade skålen. Smaskens säger jag bara, vad gott!
Fast päronen blev inte glada på mig för jag åt bara upp sockret och lite frukt, ruskade av mig gubben, lät den falla ner på golvet och tog en ny. Same procedure igen, igen och igen.
Pappa tog kort på eländet som han kallade det samtidigt som han skrattade jättegott. Du ser det snart på högra sidan för päronen har gjort så att alla kort från gökdelen i Gökalbumet hamnar här.
Jag vet att jag inte alls är lika busig som på Henkes vis eller gör som Henke gjorde med att stjäla tandborstar, sno annat kul att förstöra eller att lyssna när ni sa till. Men jag är också en fin och mysig gök som älskar livet och jag vill att päronen skall sköta om gökboken bättre.
Nu måste jag gå och skälla på dom så får vi hoppas att det blir bättre sedan. Näbbar till alla gökar och särskilt till Henke, vi saknar dig storebrorsan.

Palle såg ut precis som jag gör fast han var lite yngre. ”Bara” 8 månader gammal. Gissa en sak, Palle gillar också Cassis Festis. Mamma bjöd honom från min kork och det var gott. Vi drack båda två från korken.
En annan kulig sak, Palle kommer från samma zooaffär som jag, Stinsens Zoo i Sollentuna. Päronen skall lägga ut korten från mötet med Palle så fort pappa har frågat Palles pappa.
Konstigt att träffa på en annan gök på Lida Countryfestival för det var där vi var.
Päronen har gjort iordning ett Gökalbum som finns här och där har gökarna en egen sida.
Näbbas en annan dag!

Päronen har börjat lämna mig ensam två dagar i veckan. Det är jättetråkigt men då har vi ännu roligare när dom kommer hem från sina jobb istället. Jag saknar Henke och kanske kan vi träffas snart. Tänk om Henke inte känner igen mig, usch vad tråkigt. Fast päronen säger att Henke kommer att känna igen oss allihopa. Vi har varit tillsammans så länge så jag hoppas det.
Det är annars ganska bra att vara ensam gök här hemma för jag får all uppmärksamhet av päronen. Varje dag har jag hoppfest på köksbordet och då skrattar dom massor åt mig.
Jag har upptäckt ny god mat. Ny är den inte men för mig är den det. Potatisbullar med lingonsylt. Sylten är bara så god fast päronen trodde inte jag skulle gilla den. Allt som är rött gillar jag. Det bästa är faktiskt hallonsylt och helst på rostad smörgås. Henke och jag brukade äta det tillsammans faktiskt fast nu får jag äta det ensam.
Nu för tiden får jag ofta sitta ute i buren och njuta av solen. Pappa har satt in en massa kvistar och grenar så att jag kan tugga och klättra när jag sitter ute. Jag vill egentligen sitta utanför buren men päronen är lite rädda att jag skall bli rädd och flyga iväg.
Vi näbbas en annan gång!

päron krävs för skriverierna. Människor och särskilt päron är ena knäpprötter. Kanske är Hennings nya fru ett bättre päron och tänker sköta sig bättre.
Jag saknar brorsan och vet att päronen också gör det. Lite tråkigt att inte ha brorsan att busa med. Det finns en fördel med att vara solo och det är att JAG får all tid päronen har och jag slipper bråka med Henke om maten och jag slipper bli biten i rumpan också och det gör inget så jag får ha fjädrarna i fred.
Mat är gott och jag höll tydligen på att bli en alldeles egen maträtt förra veckan. Alltid när päronen håller på vid spisen flyger jag dit genast. Jag har fått mycket skäll för det och en gång brände jag mina fötter så kanske borde jag vara rädd men.. En gök är en gök så enkelt är det. Iaf så höll mamma på med en stor kastrull och så fanns det godsaker i den. Snabbt som attan flög jag dit för jag ville ha. Då skrek mamma som en stucken gris och slängde iväg mig, köttet och besticken. Jag hade lyckats landa i kastrullen och kunde ha blivit en del av våran köttsoppa. Som tur var landade jag inte i soppan utan mammas händer fångade upp mig och slängde mig ur kastrullen. Jag brände inte ens mina fötter och det var tur minsann.
Nu tänker jag gå ut i solen. Vi näbbas en annan dag 😉
Mannfred