Kategori: Dagbok

Påstår päronen att jag haft under hela kvällen. Vadå myror i brallan!? Man är väl en caique och då är det myror i brallan hela livet. Tänk vad tröga dom är, att det skall ta nästan 5,5 år för dom att förstå att det är så här livet med en caique är alltså.
Länge sedan man haft någon polardejt och inte fick jag hänga med på någon bloggöl heller och sur var jag när päronen kom hem. Dom hade lämnat mig ensam precis hela dagen och så kom dom inte hem förrän klockan var nästan 1 på natten. Jag var minsann väldigt surig på dom hela söndagen och då fick jag faktiskt hänga med när mamma skulle jobba.
Näe, nu skall jag sova en god natts caique vila så jag orkar härja hela dagen lång i morgon också för pappa är hemma eftersom han är sjuk.
Vissel och tjut till en annan gång.
//Mannefredde

Gissa vad päronen har problem med den saken men jag har inga som helst problem för jag har alltid varit en tjej ändå. Mannefredde duger gott nu precis som innan.
Vi var på världens träff i helgen, 6 gökpolare och alla var vi caiquar. En rosthuvad vitbuk, Shirley, hennes brorsa Hebbe en svartis och så var det Elvis, Håkan och Tarzan dom också svartisar. Vi var hemma hos Tarzans päron och det var supernajsigt att hälsa på alla. En del av oss åt mer än dom andra (Elvis och faktiskt också Håkan) Shirley var en nyfiken liten brud och den enda som var lite för fin för resten av oss var Hebbe och så lite jag också. Jag var inte särskilt intresserad av dom andra, bara päronen. Hebbe han for faktiskt runt och hälsade på folket men var inte heller särskilt sugen på resten av gökarna.
Shirley och Hebbes päron hängde med hem och vi skulle äta pizza. Gissa vad dårå, dom lät Shirley och Hebbe sitta på mitt hus och då blev jag förbannad. Hebbe fick inte ens sitta på hans egen pappa för jag gillar faktiskt Jörgen. Päronen satte mig i burarrest och så fick både Shriley och Hebbe också burarrest med dom tyckte det var lite mer okej än jag.
Nästa gång får jag kanske försöka var mer göklig mot mina polare och så kanske också päronen får med sig en kamera *suck*
God natt alla gökliga medborgare.

även om det kanske dröjer några veckor till. Gissa vad häftigt att kunna sitta i köksfönstret och verkligen njuta av min utsikt och längta till sommaren. Det saknas bra sittplats i fönstret för min fina kruka jag älskade på att sitta är borta men kanske kommer den dit igen. Jag kan knata runt på fönsterbrädan och bara det är underbart.
I går tog jag ut mina steg och körde lite race från köket, via hallen och upp på garderoberna i sovrummet och gissa vad glad jag var. Så glad att jag hade lite marscherar- och studsplats för mig både här och där. Päronen blev superlyckliga eftersom jag hade ätit upp allt i min matskål och det var länge sedan.
En till kulig sak jag gjorde eller om den kanske rent av bara kan kallas god, jag drack vatten ur kranen och gissa om det var smarrigt.
Jag var och hälsade på hemma hos Farbror Melker och hans mamma Sabina och gissa vad kuligt vi hade det tillsammans. Vi hade lite svårt detta med att putsa varandra och drog visst fjödrar istället för att bara göra dom fina men inga kostymslagsmål där inte.
Inte så tokigt lyxhotell där heller och man får tacke så väldigt mycket. Det är bra för nu finns det flera ställen jag kan lyxhusera fast det lär kanske dröja hemma hos Hebbe för han har fått en liten skrikande sak till fru. Skrikande sak säger jag för det är en liten bebis rosthuvad vitbukis som skall växa upp först och bli en fru (om det nu är en tjej och Hebbe är en kille vill säga). Dom kanske får en massor med grönbyxade barn. Grönbyxat är faktiskt också vitbukspapegojor fast dom har gröna byxor istället för våra rostfärgade.
I brist på att Shirleys päron visar bilder på underverket kommer här två stulna foton på badnymfen.

och

Hallå, hallå här kommer en påminnelse till eventuellt intresserade att träffa papegojor, papegojmänniskor eller bara studera galenskaperna. På söndag är det PAPEGOJTRÄFF på Sjöhistoriska Muséet (klicka på länken för kartan, kika längre ner på sidan) mellan 11 och 16. Dom flesta brukar vara där mer mellan 12 och 14.
Kom och kika på papegojor olika sorter och både med och utan papegojsele/flightsuite.

Glädjande nyheter på Gökbofronten. Henke är hemma, inte här men hos hans pappa Markus med familj och det är nästan här ändå. Tänk vad kuligt att vi snart skall få träffs. Det är länge sedan nu och päronen undrar om Henke kommer ihåg dom.
Markus, Henkes riktiga pappa, skrev att Henke is BACK!!! på ett av korten vi tog när Henke flyttade till Flentrakterna. Mamma blev alldeles knäppig hon och började faktiskt gråta. Pappa (KA) sa att jaha då får vi se om Henke kommer för att gosa och sedan så hugg i fingret. Det tror inte jag, jag tror Henke kommer att bli glad att träffa oss igen för han bodde länge med oss faktiskt.
Henkes pappa, Markus, sa att vi ses nog nästa vecka och vi längtar väldigt tills dess. Jo, det bästa av allt är att Henke äntligen kommer att skriva i Gökboken igen så då blir allt som det liksom var från början sa mamma och gråtskrattade lite till.
Ni obevingade tvåbenta skulle bara veta hur här ser ut hemma, förskräckligt. Jag bor egenkligen inte alls hemma för det är inte bra för mig men jag längtar hem och är så lycklig när jag får komma hem på permis ett tag. Det trista är att mina bästa sitt-o-häng platser är borta, ja ni läste rätt, bara borta. Ingen tänkte på mig när allt bara försvann. Päronen har hängt i min bästa sittplats-kruka-i-köket i deras sovrum så att något kanske är sig likt men det är inte trevligt att sitta där alls och utanför sovrummet får jag faktiskt inte ens vara om vi inte är på balkongen förstås.
Inte ens mina badbuskar på balkongen är kvar, jo fast dom går inte ”egenkligen” att bada i längre, alldeles för korta, men nästa sommar då ni kan jag bada där igen.
Förexten så har päronen och Bertans och Sessans päron varit och kikat på Bertans fru, Smulan, och gissa vad!!! Vi fick INTE följa med, vad är det för oförskämda päron på denna planet. Kika längre ner på sidan så ser ni hur Smulan ser ut, lite piggsvinig sådär men hon är bara så liten och bara en bebis än så länge. På vägen till Smulan ser ni trevliga kort på en badande Sessan, en jag Mannefredde och så broderna Herbert busfrö.
Visst ja, foton på Henke Penke kommer från Markus, Henkes riktiga pappa.

Så folkens till en annan benäbbad gång, Mannefredde

För den som vill se hur jag gör när jag badar klicka här Filen är 4 mb och förminskad så kanske är kvalitéen inte den bästa men varsågod. Den funkar i Media Player i Winamp och andra som tar .wmv filer. Hint, det är jag som hoppar och far i buskarna om ni undrar och jag badar så här men det kräver att päronen duschar mig med blomsprutan och även på buskarnas blad för det är dom jag badar med.
Livet är bara bäst och bättre blir det för nu skall vi snart ut och sola lite. Jag solar inte men jag tänker jobba fast jag får inte sitta på mitt favoritställe, klematisen, för den är kanske giftig. Vi får veta mer på måndag när päronen förhoppningsvis får tag på en veterinär. Garaget är precis bredvid våran altan och det är kanooners att flyga till garagetaket och strosa för det är ganska lång bit jag kan gå på och vissla samtidigt. Päronen gillar inte alls att jag flyger dit men jag äälskar det och träden på baksidan som är fulla med lönnlöv som jag kan bita av under tiden jag visslar och tjötar på bästa gojiskan.
Päronen skall fixa lite fjukost som vi tar med ut och som vanligt tar dom med sig kameran så vi får se om det blir några braiga kort på mig och som dom kanske, i bästa fall, lägger ut för dom är lite mer än acceptabelt slöa på den fronten.
Vissel och tjut till annan gång!

Tja, ute med pappa när han kom hem från jobbet för att vattna gräsfröna som kanske blir grässtrån och där satt jag och mös (ute hemma får jag oftast var utan varken sele eller bur när päronen är med) och vandrade längs vårt låga staket. Mamma kom och fotade och jag bara njöt, snodde en kvist från rosorna och fortsatte min vandring längs staketet.
Efter ett tag var det lite trist så jag flög och satte mig på altandörren och spanade på pappa när han fyllde på med fler gräsfrön innan vattnadet var klart. Då minnsann såg jag faktiskt ett träd precis bredvid vårat lilla staket och flög dit, det var supernajsigt och jag hade full koll. Pappa blev lite vrenös för det var lite större fåglar i närheten, typ skator och kråkor eller nå´t.
Pappa ropade på mamma och så kom kameran fram igen och så tänkte dom lura ner mig med hinken som dom har gömt mina frön i (jag älskar frön men får alldeles för lite). När pappa hämtade fröhinken så såg jag ett större träd eller åtminstone ett där jag hade bättre utsikt och vips så flög jag dit i stället. Det trädet är precis bredvid våran sida, vid staketet så det var nära och bra.
(Jag sitter lite under mitten åt vänster
och du kan klicka på bilden och se ordentligt)

Det fanns ett superstort problem, det var svårt att flyga nedåt och jag försökte hitta grenar och kvistar att gå hela vägen ner men det fanns alldeles för få sådana så jag lekte lite till där uppe och grejade. Till slut gick pappa och hämtade stegen och en kratta som jag kanske kunde kliva ner på men jag ville hellre leka med den än att kliva och där nedanför höll mamma på att locka mig med fröhinken och jag ville så mycket.
När mamma tänkte hämta skurmoppen med skumgummibotten på då minnsann klev jag ner till pappa och så fick jag äntligen mina frön. Pappa sa att det nog var sista gången jag fick vara sellös där ute för så vill han inte ha det fler gånger. Äsch tycker jag, det var ju supernajsigt ju att sitta där och knipsa av lönnblad och små knoppar och ha världens bästa utsikt.
Jag tror nog att jag skall lyckas få dom att ta med mig ut utan sele även i fortsättning men kanske skall jag inte sätta mig i trädet igen utan stanna och bara njuta av luften under vingarna.
Natti från en tjöttis men nöjdis
Vid pennan, Mannefredde the one and only

Idag var det superbra väder och jag var ganska fartig och tjoade och tjimmade och päronen fattade ingenting men jag ville ut för att bada i buskarna. Till slut fattade dom det som bara är absolut bäst.
Fram med blomsprutan och så duscha lite lagom och sedan så dyker jag in i buskarna precis utanför balkongen. Pappa skulle videofilma mig på riktigt för det är ganska kuligt att både höra och se mig men tydligen gjorde han något som var mindre rätt för det bidde intentingen.
Det enda som blev var när mamma filmade mig med hennes urtjusiga nya Sonyericsson K750i med video i. Det blev bara filmat efter att jag nästan blivit torr men man kan se hur jag älskar att gnugga mig mot något mjukt och gärna tjockt samtidigt som jag gärna studerar vad nu mamma gjorde för något.
Håll till godo med två små snuttar som kräver Quicktime som är helt gratis. Filmsnutt 1 och filmsnutt 2
God natt!

Burarrester hela dagen lång och varken rast eller vila, bara arrest. Melker bara flyger och jag flyger efter, päronen kallar det för att jag jagar Melker så till slut får han eller jag burrarest så får den ena eller andre av oss vara kvar ute en stund. *suck* Leka går ju inte för jag är visst lite grinlus och argsint enligt päronen.
Vi var iaf kompisar en stund när vi båda fick lite (BLUNDA MELKERS MAMMA) glass och konserverad frukt, smaskens sa vi båda och åt i lugn och ro, nästan som en fredspipa fast det höll bara i sig tills det var slut. Melker tyckte det var lite kallt först för han skakade av sig och åt samtidigt. En engångsgrej bäst att skriva annars får Sabina spader 🙂 säger päronen.
Vi skall visst nattas nu så vi får sluta. Men först bara, i morgon skall vi jobba hårt hela dagen med päronen, det skall bli så roligt fast inte att dom faktiskt tänker ta med sig våra burar, gissar att vi får massor av burarrester i stället för att få flyga fritt i lokalen bland pallar, plastfickor och affischer. Många ställen att bajsa på ju.
Vissel och tjut tills en annan gång.
Mannefredde och lillpolaren Melker

Kors, det blir skrivet i Gökboken också 🙂
Päronen är barnvakt åt Melker när hans mamma har åkt bort. Det blev lite bråttomt för päronen skulle iväg så Melker blev alldeles förskräckt och bara flög iväg från pappa. Lite kul är det att ha en gökpolare att snacka goja med och Melker visslar så gott. Nu skall vi visst sussa säger päronen för klockan är en del. Melkers bur står på min bur och snart kommer täcken fram också.
Mycket har hänt sedan sist jag skrev. Varken jag eller Herr Bert fick hänga med till Åbo utan vi fick vara hos våra respektive barnvakter och det är surt men vänta bara, revanschen kommer med tiden. Våren är här och jag har fått vara ute på balkongen flera gånger faktiskt och det är så skönt.
I helgen byggde pappa ett litet hus åt mig av pappskivor, det är mysigt och kanske vill Melker leka med mig där sedan men Melker får nog bli lite mer hemmatam först. I kväll så hade vi racing och Melker bidde så tjött efter ett tag så mamma blev riktigt orolig men sedan gick det över. Melker är en lågflygare och jag efter, katterna sprang åt olika håll och vi efter.
Näe folkens, mamma säger god natt så här näbbas det god natt från både Melker och mig. Snart dags för ett FRIH möte kanske och jag pekar givetvis åt Herr Bert och Sessy Messys håll