Glad påsk! Själva kör vi balkong och altanfixande denna storhelg.
Steken puttrar på grytan så det blir god stek i morgon.
(Gammal bild från 2012)
Likes: [igp-likes]
På grund av Carinas återkommande lunginflammation så dröjde det innan vi kunde gratulera Julia på hennes 11 års dag men till slut så blev det en kombo och vi grattade både Julia och Tessan i efterskott, den ena 11 år den 22/1 och den andra 39 den 29/1.
Vi fick hjärtan från flickorna, denna fick jag till oss och Moa gav Carina till oss.
Se så fint @carinawj och jag fick av vårt barnbarn Julia
Likes: [igp-likes]

Idag sjunger jag för min älskade hustru som fyller år idag.
Hurra för dej, mitt älskade hjärta.
Tänk, så var det dags för yngsta barnbarnets namngivning och gemensamt 1-års kalas. Fröken Elmo var glad över det mesta men roligast var nog snören och papper förutom hästen som gillades. En annan sak som gillades var Carinas halsband som synes på det skrattande barnet där jag också fick busa för fulla farfarsskapet 🙂
En riktig mysig och speciell dag för en lika speciell stor liten fröken. Vi hoppas trädet växer sig stort och ståtligt. Jo, namnen då, Elmo, Mathilda, Ripley Karlberg.

I Pokhara, Himalaya, bor en kvinna som bland annat säljer smycken för sin försörjning. Fina sådana. En god vän till oss som ofta reser både till Indien, Himalaya och andra exotiska platser på vår jord har mött denna kvinna ett inte oansenligt antal gånger varvid båda blivit lika glada.
När vår vän senast återvände till hemlandet Sverige nu i juni eller möjligen i juli överräckte hon två smycken till mej. Smyckena var välsignade av denna kvinna mot motorcycleaccidents eftersom gåvan skulle ges till en very special man driving a motorcycle.
För ett par dagar sedan hände dock en smärre incident varvid jag lade motorcykeln på marken. En liten buckla på ena strålkastarkepsen blev enda skadan. Men, tänkte jag, jovisst och hejsan du, blessed against accidents…??!! Så mycket var den välsignelsen värd.
Nästa tanke – vad gjorde jag för fel? Var jag inte uppmärksam? Kunde jag ha undvikit att lägga ned hojen? Frågor som jag funderat och funderar över.
Var det för att påpeka brister i framförandet det skedde det som hände utan några egentliga skador. Var det för att påkalla min uppmärksamhet, att vara förutseende, försiktig och alltid medveten om den utsatthet som det innebär att sitta på hoj? Var det för att uppmärksamma mej på att ta det varligt så att ingen allvarligare olycka händer. Kan det vara ett tecken på den välsignelse som kvinnan gett smyckena? Vem vet? Vem kan veta?