Författare: KA

en´s största lycka, och en´s största sorg.

-Jasså??

synd om mej själv är det nyttigt att tänka på dem som har det svårare.
De som inte har någonstans att bo t.ex.

egen gästbok småningom, jag.
Igår mådde jag ganska bra, synd att da´n va´så kort.

må bra har jag bestämt.

gått skapligt bra. Vi har inte så där alldeles JÄTTEmycke´jobb men de som är ska levereras ut. Har haft lite ont i kroppen, är ju inte ungdom längre och motionerar ingenting, så enformiga rörelser gör mej lite stel.
Funderar mycket över livet och åren som gått. Återkommer, kanske, om det.
Grunnar åxå en del på min egen otillräcklighet. Nåja, nu börjar det bli dags att slå av datorn för vi får gäster idag och det är en del som måste göras före klockan två.

en så´n där mailinglista, manliga nätverket heter den. Jag undrar om jag inte ska gå ur den.
Man diskuterar feminism, könsroller och en massa. Det är hur bra som helst, det är bara det att det passar inte mej.
Ofta får jag en överväldigande känsla, även när jag går runt och läser dagböcker på nätet att många skriver för att, om inte exponera sej själv, så ändå…..(diminutiv och flummig känsla jag får ibland även om den är överväldigande)

jag beställde förra veckan. Arton pallar med papper, wellpapp, brännbart och icke brännbart skräp blev vi av med. Ett tjugotal 125-liters soppåsar med plast fick åxå följa med.
Dessförinnan hade en annan bil tömt sex stycken 660-liters behållare med papper. Gissa om det känns skönt!
Hur tror ni det har gått med trucken då? Alltså trucken som jag började skruva i i somras för att byta slangar. Om jag låter bli att berätta slipper jag skämmas.

med mej själv att inte känna mej stressad, framför allt att inte stressa pga jobben. Jag lyckas halvskapligt.
Bl a kör vi 26.000 kuverteringar/adresseringar, maskinerna måste gå klockrent. Det gjorde de inte på hela dagen igår, först frammåt kvällen kunde jag känna mej trygg. (Duktig igen). Idag får maskinerna visa vad de går för. (Och om jag lyckats).

att skriva så sällan som jag gör. Tappar greppet, som.
Tappar ibland greppet om mej själv åxå, och om egna tillvaron.
År 2001 var ganska tufft. Det har hänt mycket och det som hände tog energi.
Jag har varit för trött och för splittrad för att ta tag i mej själv. Det har känts som att det är så mycket jag ska hinna göra och att jag sliter och sliter men får ingenting gjort.
Näe, nu ska jag inte grina nå´mer. Fast de´fö´ståss, en sak till, Uknm har haft en massa besökare och en del som säger sig vilja vara, men det händer inte så mycket. Kanske tror man att Uknm är en universallösning? Skam till säganes har jag inte haft tålamod och ork nog att driva Uknm tillräckligt ”hårt” för att den ska komma igång riktigt ordentligt. Lovar att ägna mer energi däråt,… framöver.