Författare: Carina

och en sak är säker, den var definitivt för kort. Det blev FRIHmöte i lördags och närvarande var 3 caiquar, 1 kakduva och 5 päron. Det var riktigt trevligt och några var mer alerta än andra och ävenså mer effektiva kan man väl säga och orsakade en och annan nödduckning. Alla duckningar lyckades inte så ett bett eller så lyckades men annars gick det över hövans bra och inget riktigt ordförandekrig inträffade. Kassörskan var lugnet själv och ville inte riktigt umgås med resten av församlingen men det var av förståeliga skäl, vem utsätter sig frivilligt för 3 caiquars kackel.
Vi sov över
så att vi alla kunde smaka på Tallinkonjaken men fy f*n vilken äcklig dryck säger en annan som åtminstone har smakat. En gång och aldrig mer säger jag för gott kan man inte påstå att konjak är sedan kan konjakrickare påstå vad dom vill. Mina grimaser skapade skrattillfällen om inte annat och ingen kan påstå att jag inte gjorde ett försök. Bra för dom som gillar drycken som slipper dela med mig.
Vaknade inte så tidigt och orsakade kassörskeschock tror jag när jag kom gående med min svarta jacka och KAs skor för en snabbis på balkongen. Stackars Sessan som for som en tok och vi blev nog båda lika rädda. En morgonattack bidde från Herr Bert också men det blev ingen större skada, ett sår på halsen (pyttelitet) och ett på armen men ingen större blodsutgutelse men Bertans mor full av kval.
Vi frukostade och pratade och trivdes och det var dags att dra hemåt. Antar att pälsbollarna var ganska sura på oss som ännu inte serverat någon fjukost.
Bilresan hem
gick i slumrets tecken från mig för KA körde och det var skönt.
En otäck huvudvärk satt i hela dagen trots några omgångar med Alvedon, till slut fanns det bara ryggläge för jag höll på att kräkas. Lite rädd blev jag för jag har inte varit med om något liknande och det var inte pga mycket alkohol för 1 glas vin kan inte göra något sådant. Till slut så släppte det som satt neråt i nacken och jag kunde slappna av. Otäckt var det iaf.
Öron för KA
är alldeles strax och vi åker båda och tänker ta en fika någonstans. Det är roligt att åka tillsammans och lite som ”förr i tiden”. Skall bli spännande att se vad som blir av det hela och under tiden (kan tydligen ta upp till 6 månader) har vi räddaren som KA faktiskt tycker fungerar väldigt bra.
Nysnöat, +-0 och skottning av bilen till later folks!

Fånigt men roligt och jag har inte fuskat. Jag var bara tvungen att göra en skärmdump så att jag kunde påminna mig om att jag faktiskt varit med en gång (dumpen togs den 16:e februari 2005). Det är ganska roligt att följa debattens heta vågor om fusk hit och lista dit och sedan hela denna lilla sandlådeparodi (visst är det väl en parodi, det kan ju inte vara så som vuxna gör på riktigt väl, eller?) Först var det att man inte var med på någon lista och att den var orättvis och att uträkningen till hur man hamnade på den var orättvis och sedan så är det fusk. Jag fattar inte vad det är med oss s.k. vuxna som beter sig värre än barnen i sandlådan som ändå inte kan skyllas för sin livserfarenhet eller övriga kunskaper.

För sakens skull måste jag ju pinga bloggosfären på Intressant.se

Gårdagens morgonkaos var inte så katastrofalt för pendeltågen vara ”bara” 20 minuter sena på alla håll och kanter men det blir kaotiskt för det innebär att tågen blir smockfulla och för somliga står morgonens trafikstrul för en riktigt allmän otrevnad och mungiporna åker all världens väg. Hur det är i dag är en annan sak, växelfel i Södertälje = massiva förseningar åt alla håll och kanter igen.
KA fick ett ”hörbra” paket
i går och ja, han var så glad för tom ljud han inte hört på evigheter, rättare sagt tänkt på dom, lät sig höras. Jag fick prova och det var rätt fascinerande. Ett lite problem men det är småsaker, är Mannfred och sladdar. Han sitter ju gärna och gosar både vid hals och nacke och är snabb så det får vi lösa på något sätt innan det börjar användas daglidags. Många mobilsnäckor har gjort sitt av snabba näbben 🙂 Tusen tusen tack, ett ovärderligt paket. Puss på er.
Sjukan har kommit på besök
igen men vi jobbar båda på att den inte skall få fäste. Huvudvärk i dagarna tre, ömhet och sårt i halsen och hostningar samt även nysningar och snuva som dök upp undernatten och jag säger bara FAN!. Vi skall på FRIHmöte i helgen där ordöfrandeskapet skall avhandlas och gott ätas och umgänge idkas och då kan bacillerna enbart vika hädan. KA har inte börjat med nysningarna ännu men annars är vi ganska lika, nu är jag less på att vara så förbannat mottaglig. Jag vägrar medverka men lite svårt är det när febern trots allt gör sitt till. FRIHfolket får hålla alla näbbar,klor och fingrar.
Ha en bra dag, tills en annan!

I sammanhanget är det helt okej men visst vore det roligt om allt alltid fungerade som man önskade men vad fasen, livet är lite flexibelt och då bör nog annat vara lite så också trots olägenheter. (Jag menar pendeltågstrafiken, inget annat)
Debattprogrammet
var i mina ögon trams och åter trams från somligas håll. Tja, vad säga om tekniken av idag, säkert ingen som hade möjligheter att ringa och förmedla att det är katastrof agera. Nej, ord är meningslösa i sammanhanget för att beskriva något som jag har lust med är enkelt, bara titta på förra anteckningen så. Jag behöver inte upprepa mig till dödagar precis.
I går var det KÄRLEKSdagen
eller vad man nu skall kalla det för. Vi bryr oss inte för alla dagar är viktiga att visa både omsorg och kärlek på och att bidra till kommersen denna dag gör ingen av oss. Jag tycker man skall vara mån om sina nära alltid, trots att man kan vara osams, trots att man är sur, trots att motparten är knäpp osv, osv under förutsättning så klart att man vill leva och bo under samma tak och ha ett bra och ömsesidigt liv baserat på respekt för varandra. Jo, jag uppskattar visst goa hälsningar och glada hejarop men dom uppskattar jag oavsett vilken dag det är och dom är precis lika viktiga.
Helgen försvann i matlagningstänkande.
Planerna var stora och dom höll nästan. 4 olika maträtter blev lagade, korvgryta, pasta med strimlad biff och creme bonjoursås, stekt fläsk med lökssås, rullader med bacon. Nu finns det stor variation på matlådor och det är lätt att värma om inte annat. Hemlagat är gott och KA är en fena på att äta inget men när det är hemlagat så äter han både för Kungen och fosterlandet och matlådorna krymper i antal men det är roligt.
En spännande sak händer idag, det kommer post från södrare nejder och det tackar vi väldigt för. Hoppas att KA får ett bättre hörande och tänk om det hjälper nattsömnen. Tänk att ett litet mail med stort innehåll ändå liksom gör stor skillnad.
Nja, det var det där med att jobba så till en annan dag, på återläsande!

Jag antar ju givetvis att jag INTE är ensam efter att ha sett tv4´s Kalla Fakta. Jag kan inte förstå det totalt föraktfulla sätt hela tsunamikatastrofen behandlades på. Nu när känslorna är mer lugna och sansade eftersom vi inte står mitt i detta totala kaos idag när vi ser hur det var då, då när ingenting skedde.
Jag skämdes när jag såg programmet och skall egentligen vara i säng för klockan tidigt 🙂 är det dags att gå upp. Jag skall se debattdelen som börjar klockan 23. Jag kan bara inte missa den för jag undrar hur ansvariga tänker förklara, särskilt nu med facit i handen bestående av fax, av människor som faktiskt var med, människor som gjorde det dom skulle, människor som absolut inte gjorde det dom skulle, nonchalans mot dom nödställda stående mitt i död och kaos osv, osv. Jag har bara en sak att säga om det hela, total inkompetens av dom som är ansvariga i slutänden och att sedan fortsätta upprätthålla en fasad med att vi har gjort allt vi har kunnat, skyller ifrån sig på enstaka UD tjänstemän, skylla på ambassaden i Thailand och fortsätta att skylla på alla andra förutom sig själv och också ta ansvar därav.
Jag tillhör inte dom som skriker avgå, avgå men nu har jag inga andra ord åt eländesbeslutaren, även kallad påskkärring på www.ior.nu (gästboken). Flathet uti fingerspetsarna. Jag kan förstå att ingen förstod av oss som inte var där men UD fick förstahandsinformation hela tiden och VISSTE men agerade inte.
Jag kanske överreager men jag kan inte begripa alls hur somliga hela tiden verkar befinna sig på en helt annan planet än resten av världen.

1. När och vart flög du senast?
Det var till Lanzarote år 2001, alldeles förskräckligt länge sedan.
2. Vilket ögonblick föredrar du; start eller landning? Varför?
Varken start eller landning pga av att jag under alla år vi flög Liberia – Sverige, Ghana – Sverige och så någon runda till Norge har jag kräkts. Skall jag välja någon trots allt så är det starten. Det är häftigt när man känner tyngdkraften och nästan sugs fast i sätet och så upp, upp i det blåa (om man flyger dagtid vill säga) så brukar det suga till i magen, nästan berg-o-dalbane känsla.
3. Längst bak, mitten eller fram? Fönstret, mitten eller vid gången? Varför?
Som liten eller stor? Det finns en viktig skillnad mellan di tu. Som liten var jag rädd för att någon skulle kapa planet så då ville jag sitta nära motorerna för även om någon kapade planet skulle vi kunna forstätta flyga för vi hade motorerna.
VIKTIGT! KAPA betyde för mig såga itu.
Numera har jag ingen egentlig åsikt för många plan är annorlunda byggda och har motorer både här och där. Min önskeplats är att sitta där det är så litet biljud som möjligt från motorerna.
4. Är du/har du någongång varit flygrädd?
Jag, när jag var liten (7 år) och flög ensam från Narvik till Ghana för jag var så rädd för dom där som skulle kapa planet, såga itu det alltså och ville vara säker på att sitta nära motorerna så att vi kom fram till Kotoka International Airport i Accra, Ghana.
5. Vart ska/vill du flyga härnäst?
”Hem” både skall och vill jag. Jag har inte återsett mina uppväxtsländer, Liberia och Ghana på så många år, hela 28 år sedan och innan jag fyller 50 skall KA och jag åka ”hem” Jag vill visa var vi bodde, var jag i skolan, var byn finns där jag är hövdingadotter, mina vänner, våran beachclub, Aburi Gardens, looperna i Buchanan, ja hela min uppväxt och en vacker dag så.

Snökaos kan jag inte kalla det för – ännu – det kanske blir så senare. Vilken tur att vi bor här och inte längre söderut tänker jag och undrar hur det gått för alla strömlösa, en del hade bara strömmen åter någon dag. Jag tycker naturen har varit mäkta svår mot oss människor dom sista månaderna och då menar jag över hela världen och inte bara i Europa. Ända skillnaden för oss i Europa är att vi faktiskt varit väldigt förskonade från elände och då slår det med större kraft på något vis men jag kanske inte ser skogen för alla träd. Visst, vi skall vara oerhört tacksamma och säkert också uppskatta att vi trots allt har det bra. Få svälter här i Europa och många har tak över huvudet och här finns något som kallas för skyddsnät även om jag inte ser att det ens fungerar så men jämfört med u-länderna så har vi ett skyddsnät och mer än så.
Först tänkte jag radera detta för det har stått så här hela dagen men jag skrev det för jag tänkte det så here goes så får jag skriva det andra jag tänkte efter den väldigt sena middag.

Det kom ett mail med en efterlysning och jag vill hjälpa att få ut denna till så många som möjligt då det gäller sökandet av anhöriga och eventuell information. Sprid hemskt gärna detta, någonstans vet någon vem denna person är.
does anybody know this man?
please contact ;http://herma.teune.com/LadyDi/
plaese give the message to anydody you know
thank you

Jag tror att artiklarna om Laila Freivaldts uttalande om Phuket tillhör just sådant som får öronen att trilla av fast i detta fall är det nog ögonen som ger upp. Jag måste fråga vem i vuxen ålder som INTE har hört talas om pedofilerna, trafficking med och om små barn osv i Phuket och då särskilt Patong. Ingen människa med öron och ögon kan ha missat att det är där mycket av pedofilin har mer eller mindre fritt spelrum. Helt klart har hon vetat om Phuket och att turismen dit är rätt intensiv, särskilt barnporrturismen från tidigare heta mediaartiklar där mången pedofil åkt fast. Att Thailand blivt mer eller mindre ett drömresemål för många har jag inte heller missat och jag har ingen familjemedlem som rest till Thailand förrän i november december 2004 (min lilebror som missade tsunamin).
I dagens samhälle går vissa saker INTE att undvika att veta och ändå säger en av sveriges representanter, speciellt ansvarig för våra internationella delar att hon inte visste, inte kände till. En skam för Sverige utan like. Jag skämdes när jag läste det och skäms nästan nu också men jag tröstar mig med att jag inte är svensk, jag är norsk och ibland är det ganska skönt även om pinsamheter dyker upp i alla länder men denna tar priset.

En stum person som vill köpa en tandborste går in i en affär. Genom att
föra upp handen mot munnen och vispa runt lite i luften framför tänderna
lyckas den stumme att imitera en tandborstning så att expediten genast
förstår vad som önskas, och köpet är snabbt och lätt avklarat.

Nu till frågan…om det vore en blind person som önskade köpa ett par
solglasögon. Hur skulle den bäst göra för att uttrycka detta så att
expediten snabbt skulle förstå?

När du tycker du har ett bra svar på frågan kan du skriva ner den som en kommentar och jag lovar att om ett par dagar skriver jag ner svaret:)

Svaret kommer en annan dag, jag lovar. Tack M, glömde bara bort den lite 🙂